Solen sken, men timmen var såpass sen att den inte direkt värmde. Ändå var det förstås ett perfekt väder för seriepremiär i damernas finrum. Något decimerade, vi har bland annat tappat vår skyttedrottning, men spelsugna och extremt verklighetsfrånvända togs djupledslöpningar och lades crosspassningar som om inte en dag förflutit sedan den aktiva karriären, eller sista korpmatchen i höstas för den delen. Det dog ut. Men ambitionerna, gnistan - visade på en lovande säsong 2007. Två, förutom skyttedrottningen, som varit med sedan starten har nu lämnat in och istället får vi i år luta oss mot de gamla landslagsspelarna Malin Lundgren och Eva Zeikfalvy som likt en ödets ironi nu kallats in för att förstärka det stolta F25. Debuten lovade gott, även om Malin enligt egen utsago var nära att kräkas efter bara fem minuter (sedan sprang hon ändå mer än hela laget tillsammans, men det är förstås en annan historia). Ett par matcher till i benen på oss alla, sedan kommer det här att bli riktigt bra - det är inte bara jag som inte rört mig en millimeter sedan oktober och inte haft en boll vid fötterna på lika länge.
Kulan i luften, luften är klar - jag hade hade glömt hur fantastiskt kul det är att lira lite boll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar