torsdag, december 21, 2006

Damlandslaget tappar profiler

Malin Moström lägger av, liksom Linda Fagerström och Anna Sjöström. Tre landslagsprofiler, alla i min ålder, tackar för sig och satsar på civil karriär. Givetvis är Moströms besked det tyngsta, inte minst för landslaget. Sverige har ingen spelare med samma egenskaper och av samma kaliber, det finns ingen som kan axla hennes mantel. En dimension av spelet kommer att förloras.
För mig personligen känns det lite märkligt att plötsligt tillhöra en generation som börjar tacka för sig.
Det påminner mig också om att jag inte varit på en enda dammatch under 2006. Det är första gången det händer sedan mitt flicklag var bollkallar på Malmö Stadion vid tolv års ålder (1990), MFF tog för övrigt guld då och Lena Videkull var stor dominant. Hon spelar i mitt korplag numera.
Tiden går.

Ovanför våra huvuden

Sverige är ett av EU:s absolut mest restriktiva länder när det gäller uppehållstillstånd av flyktingskäl - 2,7% jämfört med genomsnittet 14% (åren 1994-2003). År 2005 beviljade Sverige asyl av flyktingskäl till 1,8% av de sökande, att jämföras med 7% i Danmark och 10,4% i Norge. Det är alltså inte så att dörren står vidöppen för vem som helst att skrida in genom.
En av de grupper som omfattades av en tillfällig amnesti efter regeringsbeslut 2005 var de apatiska barn som fanns i Sverige, framför allt romer, uigurer och barn från Azerbadjan och Serbien. Amnestin innebar i princip att bl a de apatiska barnen (och flytkingar som befunnit sig i Sverige länge utan att få uppehållstillstånd) inte fick avvisas regelmässigt.
I Uppdrag Granksning den 19 september i år gjorde Gellert Tamas (frilansjournalist och författare till Lasermannen) ett reportage om hur den statliga utredaren Marie Hessle i samband med detta startade en cirkus som gick ut på att få allmänheten att tro att barnen i själva verket simluerade eller förgiftades till sitt apatiska tillstånd, något det inte fanns några som helst bevis för - inte ett enda fall kunde uppvisas, trots omfattande undersökningar. Det hela är såklart skrämmande. Ännu mer skrämmande då att Marie Hessle är god vän med f.d. migrationsminister Barbro Holmberg (s) och nära samarbetat med Annica Ring, den handläggare på Migrationsverket som bjöd in till firande i champagne när "en viss familj" avvisats från Sverige. Samarbeten och lögner av det här slaget är en stor anledning till att vi i dagens samhälle inte kan föra en nyanserad diskussion kring invandring och integration.

Läs Gellert Tamas skrämmande rapportering på SVT:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=56605&lid=puff_660556&lpos=lasMer
och i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=598628
resp http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=599143

För den som orkar mer skriver Isobel Hadley-Kamptz initierat om det hela och en artikel i Dagens Nyheter om "ökad invandring" här:
http://isobelsverkstad.blogspot.com/2006/12/fortsttningen-p-ondskan-mitt-ibland.html

Sengångare

Jag har helt missat de båda amerikanska polisserierna "The Wire" och "The Shield", som visats i SVT respektive Canal Plus/TV3. Vad det gäller The Shield (som Bodil Malmsten lobbat hårt för i sin blogg) finns nu chansen att reparera misstaget - serien repriseras i TV3 med start imorgon fredag. Bättre sent än aldrig.

Studio 60 visas i SVT

Resumé rapporterar att SVT har köpt in "Studio 60 in the Sunset strip"! Någon sändningstid står inte att finna, men man ska väl inte räkna med någonting tidigare än hösten 2007. Serien har haft problem med tittare i USA (premiärens 13,4 miljoner nästan halverades till andra avsnittet) men fick visa hela första säsongens tolv avsnitt, som SVT nu köpt in. Det är inte bestämt hur det blir med en eventuell fortsättning.
Konstigt nog finns för övrigt inget av detta att läsa på SVT:s egen hemsida...

onsdag, december 20, 2006

Elvis?










Det här skulle kunna vara vår katt Elvis. Precis så sur ser han ut när man tar upp honom och försöker gosa. Bara det att Elvis tycker om julen. Det finns jättemycket för honom att göra då; kassar att hoppa ner i, lådor att ligga in, snören att jaga, kulor att krascha, jesusar att välta... Men det är klart, att sätta på honom en julmössa hade kanske varit att gå ett steg för långt.

På Postens önskelista: logik

Julkort med julfrimärken (5:-) skulle postats i lördags för att hinna fram i tid. Däremot, om man postar med vanliga frimärken (5,50:-) går det fortfarande bra, det är ju vanlig postgångstid. Alltså, nu undrar jag - vem sorterar korten? Julfrimärke, nej - de lägger vi i vänthögen, vanligt frimärke - snabba snabba! Tar inte det extra tid att göra denna sortering, tid som rimligen bättre kunde använts till att dela ut julkorten? Eller är allt bara en stor skrämselpropaganda, jämförbar med att man tvunget ska vänta en kvart efter måltiden innan man badar? Någon borde kolla upp detta.

Trött

Helt slut idag efter att ha blivit väckt klockan fem imorse av upprörd och aningens förfriskad make, som tvunget skulle diskutera något. Jag har lärt mig med åren att vid dessa tillfällen:

A) inte svara med tystnad för att göra poäng av att man sover, då detta bara väcker irritation och utdragen pratstund.
B) inte låta mig provoceras och verkligen ta en diskussion.
C) försöka lyssna så lite som möjligt då jag vet att orden som kommer ur hans mun inte är speciellt nyanserade.
D) svara enstavigt för att försöka antyda att det inte är bästa stunden att prata om något överhuvudtaget då det bara är timmar kvar till klockan ringer - men ändå tillräckligt ofta för att få honom att förstå att jag visst tycker det är viktigt att prata om, bara vid ett annat tillfälle.

Resultatet brukar bli att ingenting alls kommer ut av det hela mer än onödig irritation.
Tur att det inte händer så ofta, även om det varit betydligt trevligare om det alls inte existerat.

Hello Saferide sjunger om mig

Måste bara avsluta kvällens musikmaraton (uttagningen till Tunes är kanske hårdare än någonsin) med Hello Saferides "The Quiz", en tvåminuterspärla med en av årets roligaste och mest träffande texter:

You look nice alright
and I like the way you nod after everything I say
like it actually means something
to you

And I like your record collection
Townes and Jens with a hint of Rickie Lee
And you’ve cleaned up the bathroom, made a really nice soup
but a bit too much sci-fi in your shelf with DVD’s

There are things you need to know about me
I’m weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
so I prepared a quiz for you

Would you freak out if I said i liked you?
Do you walk the line?
Is your IQ higher than your neighbour’s?
And is it very much higher than mine?

Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Can you at all times wear socks, because I’m still scared of feet?

And if I’d fall, would you pick me up?
And if I’d fall, would you pick me up?

Do you talk in the middle of Seinfeld?
Do you read more than two books a month?
Do you get racist or sexist when you’ve had a few?
Is it fine if I make more money than you?

Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you’d rather wish I’d be?
Do you still keep pictures of old girlfriends?
Are they prettier than me?

And if I’d fall, would you pick me up?
If I’d fall, would you pick me up?

tisdag, december 19, 2006

Ett nyårslöfte i förväg - live 2007

Har varit usel på att gå på konserter i år, den klart sämsta insatsen sedan jag började lyssna på musik (1998). Mark Olson på Vinylbaren var bra, Micah P Hinson på Mejeriet också (i paket med Willard Grant Conspiracy, som var... helt okej) - men det klart största liveögonblicket utspelade sig på Victoriateatern - och avslöjas inte förrän årslistorna anländer.
Måste hursomhelst skärpa mig nästa år och söker härmed sällskap till följande:
- Magic Numbers (tisd 23/1, KB)
- Kris Kristofferson (månd 12/3, KB)

Timbuktu (17 & 18/3, KB), Damien Rice (22/3, Vega) och Tomas Andersson Wij (24/3, Victoria) hade jag självklart haft med om jag inte befunnit mig i New York vid just dessa tillfällen - vilket faktiskt retar mig lite. Ganska mycket, till och med. Att de måste spela just då alltså. Missa inte, ni andra!

Pojken med guldbyxorna

Tre omedelbara pärlor från "Pengabrorsan":
- Från Klaraberg till dig (A fool in love, Otis Clay)
- Bara ett fån gör så mot sig själv, dolt extraspår (Only a fool breaks his own heart, Nick Lowe)
- Midnatt till sju (Working the midnight shift, Donna Summer)

Julklappar, skivor, Tunes - och Vita Huset

Handlade de sista julklapparna idag men det var än en gång, trots att Malmö Stad gjort underverk med ljussättning av centrum, svårt att känna någon sorts julstämning med åtta grader varmt och grå himmel. På kvällarna går det, men i dagsljus (eller ja, ljus/dunkel - whatever) är det svårt. Trots allt skönt dock att vara färdig med klapperiet, detta min enda negativa stress inför jul. Ge mig ett julbord att ordna, en pyntning att sätta fram, en gran att klä - men inte denna kramp av idétorka, inte denna oro för falska leenden och menande blickar (alltså, det har aldrig hänt - men man fruktar det ändå). Nu är de bestämda, köpta och avklarade. Ingen återvändo.
Sjävklart passade jag också på att komplettera hyllorna med ännu några av årets skivor. Ebba Forsbergs självbetitlade och Moneybrothers svenska coverprojekt "Pengabrorsan" (usel titel) fick räcka för dagen, men det kan mycket väl bli några till när vi nu avslutat Angels-diskussionerna (låtlista kommer självklart snart att läggas ut på en blogg nära dig) och jag gått in i nästa fas - Tunes 2006 (min egen samling - med låtar som inte fick plats på Angels, inte passade in eller bara glömdes bort). Inte lika svettframkallande som förberedelserna inför Angels men så får jag också bestämma allt själv. Det gör knappast konkurrensen mindre. Eller skivan sämre. Men. Ja. Även denna låtlista kommer (men det dröjer till efter jul, det är mycket nu).
Anyways, väl hemma kunde jag givetvis inte låta bli att börja på första säsongen av Vita Huset. Det var ju tänkt att bli den stora avkopplingen under stundande julledighet, men jag... saknade dem. Det var så vemodigt att se slutet. Hindrade mig i alla fall från att se fler än en fyra avsnitt (= en disc, det finns 45) och starta ett maraton jag kommer att ångra imorgon.
Bara fyra dagar kvar till julafton!

Egg är tillbaka

Populärkultursjunkie rapporterar att ett återföreningsavsnitt av This Life kommer att sändas på BBC den 2 januari.
This life är, efter Vita Huset och Sopranos, den bästa dramaserien som någonsin sänts. Fyra kompisar som läst juridik ihop flyttar samman - låter kanske inte så spännande. Men det är inte en amerikansk serie det här, och inte en komedi. Brittisk reality, ypperligt skådespel och riktigt bra manus. Serien sändes bara i två säsonger eftersom BBC inte insåg att This Life var en succé förrän det var försent och alla skådespelarna uppbundna av annat.
Jag MÅSTE se hur det gick för dem!

Bäst

Vita Huset-maraton igår. De sista nio avsnitten (som inte gått på svensk tv) i ett sträck - I lööööved it! Efter en liten svacka under framför allt säsong sex avslutades serien stort, sista säsongen var fullt i klass med de bästa (undantar här säsong ett och två, som inte har någon motsvarighet i tv-historien). Men. Vemod. The Bartlet years are over. Jag grät en skvätt.
Och börjar nu om från början igen.

måndag, december 18, 2006

En helkväll (-jul) i soffan

Nu ska jag hämta ut min älskade Vita Huset-box. Många många timmar i soffan bokas härmed.

För övrigt undrar jag vem som är tänkt att se Göta Kanal 2?
En uppföljare på buskisfilm från åttiotalet?
Wow.
Nyskapande, verkligen!

Min önskelista #6: övrigt

Karaktär och disciplin
Regimskifte
Vinkännarkurs
Solglasögon
30-timmarsdygn
Tintin-böckerna i nyöversättning
Spanskkurs
Sex timmars arbetsdag
Bil

fredag, december 15, 2006

Toivonen till MFF?

Enligt Aftonbladet är Ola Toivonen nära MFF. Det vore rätt gött - en ung spelare, utvecklingsbar men redan landslagsspelare.
Perfekt.
http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,955537,00.html

Mästarnas kamp

Champions league-åttondelarna lottade och på förhand känns ju Roma-Lyon, Barcelona-Liverpool och Real Madrid-Bayern München som de roligaste matcherna (även om Capello verkligen anstränger sig för att göra Real så tråkigt det bara går). Men när vi kommit såhär långt finns inga tråkiga ögonblick.
Övriga matcher: Porto-Chelsea, Celtic-Milan, PSV Eindhoven-Arsenal, Lille-Manchester United och Inter-Valencia.
Synd att inte Manchester United fick Celtic - vilket Henke-ögonblick det blivit!

Expressen fälld för förtal

Expressens chefredaktör Otto Sjöberg fälldes i tingsrätten för förtal av Mikael Persbrandt. Det känns logiskt och hoppingivande i mina ögon. Expressen hade den stora nyheten på både löp, i tidningen och på nätet att Persbrandt blivit akut intagen för alkoholförgiftning, något som inte alls var sant och som tidningen inte heller kunde få bekräftat från någon källa. Reportern hade inte heller försökt få tag på Persbrandt själv (eftersom han var intagen...) eller ringt inrättningen där han enligt tidningen skulle befinna sig (det visar sig dessutom att denna inrättning överhuvudtaget inte sysslar med akutvård). Men man valde att inte bara publicera ändå, utan också dra upp det till förstanyhet - eftersom det skulle kunna vara sant.
Det är klart att man inte ska få bedriva journalistik på det sättet.
Det är klart att man inte ska kunna tjäna på att inte ha fullt underbyggda artiklar, särskilt inte med sådana påståenden.
Det är klart att man inte kan betraktas som seriös när sådant här fortgår frekvent (det är inte det första målet Expressen varit uppe i år 2006).
Enligt expressen.se har dock Otto Sjöberg fortsatt fullt förtroende från styrelsen med Jonas Bonnier i spetsen. Om det verkligen är så eller bara dimridåer lär väl visa sig så småningom.

Martin Jönsson har självklart rapporterat initierat om det hela här:
http://www.svd.se/dynamiskt/blogg/did_12676000.asp?ID=2474
och här:
http://www.svd.se/dynamiskt/blogg/did_12676000.asp?id=2471

Min önskelista #5: böcker

Stig Hansén – Mikael Wiehes sång till modet
Johnny Cash – Självbiografin
Bodil Malmsten – För att lämna röstmeddelande tryck stjärna
Jonathan Safran Foer – Extremt högt och otroligt nära
Lars Gustafsson - Tennispelarna
Anita Goldman – Våra bibliska mödrar
Ulf Lundell - Värmen
Håkan Nesser – Människa utan hund
Stig Larsson – Autisterna
Bodil Malmsten – Det är fortfarande ingen ordning på mina papper
Bodil Malmsten – Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån
Truman Capote – Med kallt blod
Petter Karlsson – Tredje halvlek
Per Hagman – Att komma hem ska vara en schlager
Hanne-Vibeke Holst - Kungamordet
Ulf Lundell - Saknaden

Sorkin är ett geni

Det finns inte en chans i helvetet att jag väntar tills någon nisse på svensk tv köper in Studio 60 on the Sunset Strip. När dvd-boxen kommer blir det amazon-inköp på momangen. Jag ska äga allt Aaron Sorkin någonsin lagt sin hand vid.

torsdag, december 14, 2006

Nyheter som inte platsar

Ett axplock från SR Ekots nyhetssammanfattning under gårdagskväll och morgon:

SOCIALDEMOKRATERNA ÖKAR PÅ REGERINGENS BEKOSTNAD
Socialdemokraterna och oppositionen leder i opinionen över den borgerliga regeringen. Det visar Statistiska centralbyråns stora partisympatiundersökning, som görs en gång i halvåret. (…) Det är alla fyra borgerliga partier som går bakåt sedan valet. Folkpartiet fortsätter att tappa, men också moderaterna går bakåt och har nu 25, 9 procent.

PROBLEMEN EFTER REGNFALLEN FORTSÄTTER
Vattennivån i Mölndalsån har stigit ungefär tio centimeter efter nattens regn, men har ännu inte nått upp till den rekordhöga nivån från tidigare i veckan. De delar av Mölndal som då lamslogs har fortfarande mycket stora problem.

TRE GÅNGER SVÅRARE ATT FÅ JOBB MED UTLÄNDSK BAKGRUND
Personer med utländsk bakgrund diskrimineras på den svenska arbetsmarkanden. Det visar en undersökning som FN:s arbetsmarknadsorgan ILO genomfört på den svenska regeringens uppdrag.

OLIKTÄNKANDE FÖRTRYCKS ÄNNU I VIETNAM
I Vietnam fortsätter den kommunistiska regimen att förtrycka oliktänkande. Regimen använder hårda metoder för att stoppa dissidenternas kamp för demokrati.

APOTEKSMONOPOLET FÖRSVINNER
Apoteksmonopolet är på väg att skrotas. I nästa vecka utser regeringen av utredare som får i uppdrag att öppna för privata svenska och utländska företag att sälja receptbelagda läkemedel i konkurrens med Apoteket.

FLICKOR SKOLSTREJKAR EFTER TRAKASSERIER
Alla flickor i en åttondeklass på Gustav Adolfskolan i Landskrona skolstrejkar från och med onsdagen. Det är sammanlagt nio flickor som fått nog av långvariga trakasserier från några pojkar i klassen. Droppen kom när pojkarna spottade på dem i tisdags.

21-ÅRIG PALESTINIER SKJUTEN TROTS VAPENVILA
En 21-årig palestinsk man har skjutits ihjäl i Gaza. Det är den första palestinier som den israeliska sidan dödat efter att den bräckliga vapenvilan för Gazaremsan trädde i kraft för knappt två veckor sedan.

MEDIERNA STYR VILKA SOM FÅR KATASTROFHJÄLP
De västerländska mediernas bevakning av katastrofer styr var bistånds- och katastrofinsatser görs, enligt en rapport från internationella Röda korset och Röda halvmånen som offentliggörs på torsdagen.


Ingen av dessa nyheter kan självklart anses lika viktig som att
Bonde-Marcus blev dumpad för några månader sedan.

Min önskelista #4: resor

(bortser från de resor nästa år som redan är bokade...)

Toscana
Paris
Rom
Rundresa i amerikanska södern (Tennessee/Louisiana/Texas)
Austin
Irland
Auschwitz
Madrid
Peru
Sydafrika
Beijing
New Orleans
San Francisco
Mexiko
Berlin
Memphis
Argentina
Nepal
Indien
Boston
Bolivia

En resa i modern historia

Världens officiellt äldsta kvinna har avlidit i Memphis. Hon blev 116 år och var barn till två frigivna slavar - jag kan knappt föreställa mig vilka historier denna kvinna har kunnat berätta om sitt liv.
75 barnbarnsbarnbarnsbarnbarn - shit Laila!
http://sydsvenskan.se/familj/dodsfall/article202948.ece

Kvällspress (avsnitt 396)

En av nyheterna på Kvällspostens förstasida idag:

TJOCK MAN
i BMW jagas för
SERIEMORD

Tjock man? Mullig? Överviktig? Är det den viktigaste beskrivningen (om man nu måste ha någon)? Har han inte också en ålder, en färg på håret? Varför tjock?

Jaja, se nu upp för tjocka män om ni skulle åka till England i dagarna. Tjocka män i BMW.


PS. Jag bortser nu helt från att huvudnyheten på samma förstasida var:

TV-BONDEN
Marcus Sjöberg
DUMPAD
AV MAGDA
"Det blev så pinsamt"

Göteborg är översvämmat, vi har en man i rymden, apoteket ska förlora sitt monopol, Sverige är en match ifrån sin största framgång i damhandboll någonsin - många nyheter fick stryka på foten i den prioriteringsdiskussionen... DS.

onsdag, december 13, 2006

Min önskelista #3: mat- & dryckesböcker

Allen Rucker – På fest med Sopranos: Carmela Sopranos bästa recept
Tina Nordström – Tinas kök
Matt Skinner – Vin. Helt enkelt.
F. Becket - Den goda osten
Jamie Oliver – Jamies Italien

Sankta Lucia

Malmö lucia och hennes tärnor och stjärngossar sjöng så vackert för oss här i huset där jag jobbar.
Granen är klädd i rött och guld och står så att jag ser den från min plats.
Vädret gör sitt bästa för att förstöra stämningen men julen är här på radion i fönstret.
Någon skalade precis en clementin.
Det är dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan.

Min önskelista #2: dvd-boxar (tv)

Friends (complete series)
Seinfeld (säsong 6)
Homicide: Life on the Street (complete series)
Sports Night (complete series)
The Office (säsong 1 & 2 + Julfesten)
Winds of War
Nord & Syd (säsong 1)
Boston Legal (säsong 1)
Ally McBeal (säsong 2)
House (säsong 1)
Sex and the city (hela serien)
Muppet Show (säsong 1)
The Shield (säsong 1)
Mord i Sinnet (säsong 1)
Stolthet & fördom
Albert & Herbert (samlingsbox)
Sherlock Holmes (complete collection)

Fågelsång i atmosfären

Jag har skrattat år Christer Fuglesang många gånger när ett försök efter annat att komma ut i rymden gått i stöpet. Men nu är han uppe. Nu har han varit ute.
Alltså, det är ändå rätt coolt att en svensk varit ute och vandrat i rymden.
Det är rätt coolt att vi alls kan skicka människor bort från jordens yta.
Att man sedan tränar ett helt liv för tio minuter av detta är kanske en annan sak och inte för mig. Men väldigt uthålligt får man väl säga.
Det är sådana som Christer Fuglesang som uppnår något, inte sådana som jag som pillar mig i naveln och ger upp efter några timmar.

tisdag, december 12, 2006

Min önskelista #1: maskiner

Gaggia classic espressomaskin (rostfri)
Kyl 70/30 (rostfri, borstad)
Sodastream Jet (rostfri)
Juicepress (manuell, rostfri)
Röklåda

måndag, december 11, 2006

Divor på jobbet

I flera år har jag undrat vilka idioter det är som köper usel musik. Nu menar jag inte sådan musik jag förvisso på många sätt tycker är usel men som egentligen kanske mest handlar om att det inte är min kopp te. Alltså... Justin Timberlake, Nelly Furtado och sådant. Nej nej, jag vill inte se ner på någons tycke och smak. Men ändå. Celine Dion. James Blunt. Il Divo. Borde vi inte alla kunna vara överens om att det är ren skit? Uppenbarligen säljer skit som smör i solsken, och det är just det jag länge undrat över. Vem är alla dessa människor som tycker Il Divo är så bra att de måste äga en platta? Var är de? Varför?
Förra helgen i Göteborg, till och med innan första ölen, kom en arbetskamrat ut ur garderoben. Hans kärlek till James Blunt är känd sedan ett tag ("Goodbye my lover" måste ärligt talat vara bland det tråkigaste som någonsin getts ut på singel), men då, medan regnet strilade mot våra huvuden, kom den verkliga bomben. Il Divo. Han har alla Il Divos skivor. Han älskar Il Divo. Jag trodde att jag skulle dö på fläcken.
Men nu slipper jag i alla fall att undra. Jag kan rikta mitt förakt mot ett verkligt ansikte.
Eller åtminstone skratta gott åt honom i mjugg.

Tradig tv

Jag är så trött på CSI. Ett sådant tekniknörderi som numera dessutom saknar överraskningsmomentet och spänningen, det enda som höll serien på någorlunda nivå. Det är ju inte precis så att man lär känna karaktärerna eller njuter av dialogen. I New York- och Miamivarianterna är det ännu värre, skådespelarna ännu blekare och plattityderna ännu fler.
Det är sådana här kvällar man tackar sin lyckliga stjärna för att det väntar tre inspelade avsnitt av Vita Huset i dvd:n.

Julmiddagen

Två gånger kan väl klassificeras som en tradition? Den årliga julmiddagen var alltså på tapeten i helgen och det är därför ingen kunnat ringa mig, det är därför inga blogginlägg skrivits - det var helt enkelt en stressig, trevlig, sen, mättande, törstande, underbar kväll. Och lika seg söndag.
På julbordet: löjromssill, senapssill, lime- & honungssill, chilisill, lingonsill (dessa signerade undertecknad), löksill, ål, räkomelett a la Norrköping (Janne), pressylta, leverkorv, Ugglarpskorv, rödbetssallad (Cia), skinka (Richard), grov senap med kaffe och whiskey, ljus senap med saffran och rosépeppar (båda Helena), rödkål, brunkål, Jansson (Mange), prinskorv, köttbullar (Janne), vörtbröd, tunnbröd a la Dalarna (Solveig) och cheddar. Till allt detta avnjöts självklart husets egen julsnaps.
Innan maten: äggtoddy (kall), chokladtryffel med chili samt ugnsrostade nötter (med sirap och sambal oelek).
Efter: lussekatter, pepparkakor, mögelost och glögg. Men ganska få kom så långt. Jag gjorde det inte.
Det blir julmat för hela slanten nu fram till den 24:e. Passar mig utmärkt, måste jag säga. Det är bara december en gång om året.

The Office!

Såg hela The Office igår, inklusive julfesten. Den är lite smått briljant, den där serien. Så brittisk men så långt ifrån Pang i bygget (inget ont om Pang i bygget, givetvis). Mer lågmäld. Små kommentarer är de roligaste.
Avsnittet när hela kontoret är på kurs är sjukt kul.
Avsnittet när personalen ska utvärderas också.
Mycket är faktiskt sjukt. Och kul.
Jag förstår bara inte hur den amerikanska versionen ser ut. Jag har lite svårt att se hur det här ska funka i amerikansk miljö. Men det kanske det gör.
Varför gör de ofta så förresten, amerikanerna? Först Queer, som spelades in på nytt däröver, och nu The Office. Är vår humor så olika att man måste göra om för att serier ska slå?
Märkligt.

Svettig tid det här

Summeringen av året fortsätter. Är just nu inne i en mycket intensiv lyssningsperiod, såpass intensiv att vi var tvungna att skjuta upp Angelsförhandlingarna till söndag. Min bror summerade med ett kort "bra, jämnt år - men få riktiga toppar" och jag kanske - jag säger kanske - håller med. Eller inte.
Vi får väl se...

onsdag, december 06, 2006

House är grym, House är grymt

House är mästerligt. House är roligt, spännande, välskrivet, snyggt filmat och engagerande. Visst, händelseförloppet är ungefär detsamma varje vecka - men det spelar faktiskt ingen roll.
Näst efter Vita Huset är House det bästa som sänds på tv just nu.
Men den 25 december kommer nästsista delen av Krönikan på dansk tv.
Tackar som frågar.

Bye bye Blossa

Blossa-06 är nu slut hos leverantören och finns inte att få tag på någonstans i Skåne. Närmaste Systembolag blir Jönköping, för er som är desperata. Crazy.

Årets...

Då var tiden kommen för årssummeringar. Stressande projekt det där. Speciellt som man alltid, det slår verkligen aldrig fel, känner att det finns så mycket bra man missat. Det vore ju hemskt att inte ha en KOMPLETT lista. Men det har man aldrig.
På måndag är det äntligen dags för Angels-förhandlingar (skivan med årets bästa låtar) och som vanligt står mycket på spel. Jag känner mig inte helt redo. Än.
Men det blir jag.
Var så säker.

Intervjubok med Mikael Wiehe

Det vore givetvis en stor fet lögn att säga att jag inte längtar efter att lägga vantarna på Stig Hanséns nyutkomna bok om Mikael Wiehe. Jag tror att jag läst säkert 200 intervjuer, notiser, förord och porträtt av denne man, men det är sällan de varit intressanta, sällan de varit annat än slentrianmässiga, alltsomoftast skrivna av någon som varken bryr sig eller är speciellt påläst. Men detta vore ju något annat.
Hade det inte varit för att julafton bara är drygt två veckor bort hade jag köpt den på momangen.
Man vet aldrig vad familjen hittar på.

måndag, december 04, 2006

Lassie

Åh, jag har ju glömt. Med tanke på min extremt dåliga förmåga att springa på kändisar måste jag såklart rapportera att självaste Glenn Hysén satt och åt på Sjömagasinet i lördags när vi var där. Vi tog rökpaus samtidigt (med detta vill jag inte påstå att Glenn blossade på, men hans kamrater gjorde i alla fall). Sedär!

Jimmy Dixon klar!

Äntligen en värvning som får det allsvenska blodet att flyta lite snabbare såhär i silly season-tider. MFF har hela säsonget skrikit efter en mittback av klass och en kreatör på mittfältet, nu är ena delen avhandlad. Jimmy Dixon har, även om Häcken inte precis rosade marknaden förra säsongen, under flera år varit en av seriens bästa och klokaste mittbackar. Han är dessutom farlig på huvudet, något som kanske kan skärpa till MFF:s inte precis lysande facit vid fasta situationer.
Hasse Borg är på banan igen!
Läs mer här: http://sydsvenskan.se/sport/article200693.ece

söndag, december 03, 2006

Mathelgen del 5 - julmat a la Abbe

Nu skulle man kunna tro att matlyckan skulle ta slut på söndagen. Men så blev det givetvis inte. För det första kan man inte stryka någon dag ur matalmanackan som börjar med hotellfrukost av gott märke - men vid hemkomst till Malmö på kvällen stod min älskade plötsligt där med rester från nyss avslutad julmiddag hos sina föräldrar och min kvällsmat bestod alltså av löksill, Brantevikssill och kräftströmming, ål, grovt bröd med Cheddar, julknäcke med skinka och senap, några av svärmors berömda köttbullar samt såklart - en mugg glögg.
Det är inte utan att man undrar vad som händer imorgon.

Mathelgen del 4 - Sjömagasinet

Leif Mannerström verkar vara en trevlig man. Dock fick vi revidera våra beställningar i förra veckan och menyn var kraftigt reducerad. Men man ska inte klaga. Själva lokalen är fantastiskt mysig, inrett med värme och stil. Vi blev placerade i ett lite avskilt rum, synd med tanke på atmosfären men perfekt eftersom vi var åtta stycken och faktiskt kunde höra vad alla sade. Själva maten var såklart otroligt vällagad. Det hela inleddes med ett glas champagne, därefter en hummersoppa med Karl-Johansvamp samt tartar på pilgrimsmusslor och hummer - som inte var av denna värld. Till den ett vitt, franskt vin (inga flaskor av någon sort kostade för övrigt under tusenlappen). Varmrätten, i mitt fall kokt torsk med kaviarsmör, hackat ägg och riven pepparrot, gräslök och potatis - var god men inte fantastisk. Vinet däremot (var inte inblandad i den beställningen så jag vet faktiskt inte vilka vi fick) var lysande gott. Och franskt.
Här började mättnaden göra sig påmind på allvar. Trots detta fanns det givetvis lite rum för en bit machego innan chokladtryffeltrion med nyponcurd kom in (särskilt den mörka chokladen var grym, men den vita hade smak av likör 43 så det var liksom inget annat att göra än snällt stoppa in alltsammans).
Men alltså, det var egentligen långt förbi min bristningsgräns.

Mathelgen del 3 - Rover

Men det var såklart inte bara mat. Insprängt mellan alla dessa måltider blev jag av min älskade beordrad att ta mig till The Rover på Andra Långgatan och lyckades dra med mig några inte alltför intresserade kollegor. Det visade sig kanske vara toppögonblicket på hela helgen. Liten, charmig lokal med rustika möbler i mörkt trä (borde för övrigt vara ett krav för att få lov att servera öl) och mina arbetskamrater drack Březňák för första gången i sina liv; en sensation (de är normalt sett Hof-förespråkare). Själv inmundigade jag med stor njutning Ålö ale, Dugges ren ale (julöl) och Corsendonk christmas ale, tre bra val varav det sista var kronan på verket.

Mathelgen del 2 - Joe Farelli's

Fredagen blev en vilopaus med några Samuel Adams på Bakfickan, hyfsat tidig sänggång och så off till Göteborg lördag morgon. En resa med jobbet som precis enligt planerna tänjde ut min stackars magsäck än mer. Först lunch på Joe Farelli's på Avenyn; en mycket god rigatoni med tomat, chili, vitlök, grädde, ruccola och grillad salsicca och rött vin från Toscana. På toaletten hördes filmer med Al Pacino och på tv:n sändes Arsenal-Tottenham, vem gillar inte ett sådant ställe?

Mathelgen del 1 - julfest på Grand

Var börjar man efter ett veckoslut som detta? Så mycket god mat och god dryck - även en livsnjutare som jag är böjd att häpna.
Först; julfesten (vi tar det kronologiskt). På Grand i Lund, dessa klassiska lokaler som bildade en atmosfär så perfekt för julen. Utmärkt, för att inte säga superbt julbord - ett sådant man måste prioritera sig igenom för att klara det och jag satsade på ål och sill; löksill, senapssill, vitlökssill (åh!) och silltårta, följt av kalvsylta, rullsylta, skinka & senap, leverkorv & rödbetssallad och julkorv, så en magnifik Jansson som avslutning. Sedan var det stopp. Men jag hör att resten av det varma höll hög klass, liksom ris a la maltan och godiset - som sagt, det handlar om prioritering. En lyckad kväll hursomhelst, med dans, fylla och kladdande chefer - som det ska vara på julfester.

torsdag, november 30, 2006

Jul

Ah, NU är det jul. Julfest ikväll och julbordspremiär!

Var det inte en lite flinga som flög förbi mitt synfält?

onsdag, november 29, 2006

Tra la la la


DVD FEATURES:
154 episodes on 45 discs
New to this set: Pilot script with foreword from series creator Aaron Sorkin and Episode guide
Over 20 commentary tracks
Over 20 Behind-the-scenes featurettes
Unaired scenes
Gag reels and more

http://www.amazon.com/West-Wing-Complete-Collection/dp/B000HC2LI0/sr=8-2/qid=1164805428/ref=pd_bbs_sr_2/104-3749381-3544767?ie=UTF8&s=dvd

Bio

BABEL (Alejandro González Iñárritu)
Nja.
Nej, det här håller inte hela vägen.
Mest för att jag faktiskt inte lyckas engagera mig i någon av karaktärerna i filmen, med ett enda undantag (den mexikanska hushållerskan). Brad Pitt och Cate Blanchett, det amerikanska paret som är navet i hela händelseförloppet, bryr jag mig inte om överhuvudtaget. Och den japanska flickan vars mamma har begått självmord - tja. Jag förstår intellektuellt att detta är något fruktansvärt, men jag berörs inte. Infantil, hysterisk och knäpp ligger närmare till hands.
På många sätt befäster filmen också fördomar. Trots att det inte har någonting med handlingen att göra bestraffas såklart dottern i den marockanska familjen för att hon visat sig naken när brodern smygtittat. Japanerna är ständigt leende och hysteriska. Vakterna vid gränsen mellan USA och Mexiko brutala. De rika turisterna som reser med Pitt & Blanchett okänsliga och egoistiska.
Det funkar inte hela vägen.
Men - det är faktiskt en sevärd film ändå. Man ska bara inte förvänta sig alltför mycket av den.
Se hellre 21 gram eller Amores perros - om valet finnes och måste göras.

tisdag, november 28, 2006

Långsamma timmar

Guuud, vad veckans första dagar gått långsamt. Snart första advent och om igen annan fattat det (11 grader i Malmö idag, helt galet) så har i alla fall våra annonsörer gjort det - för här är dött som i graven.
Hyrde "A love song for Bobby Long" igår, helt okej för att inte säga bra. Inte grym, alls icke, men kanske en... stark trea? Soundtracket verkar vara en stark fyra, till och med John Travolta lyckas göra sig av med sin "You're the one that I want"-fluffiga ton och sjunger riktigt bra. Kanske ett köp att fundera på.
Ikväll: "Babel".
Torsdag: julfest.
Helgen: Göteborg.
Kanske får också den här veckan fart någon gång.

måndag, november 27, 2006

SVT, godmiddag!

Någon som har telefonnumret till SVT:s inköpare? "Studio 60 on the Sunset Strip" finns därute, fixa det bitte. Jag vill se! Nu!
http://www.weirdscience.se/index.php?sida=blogg#487

Nunnemiddag; en matsammanfattning

Ikväll vill jag bara

1. vara hemma
2. hyra en film
3. läsa vidare i Middlesex
4. se färdigt Krönikan
5. inleda tittandet av The Office-boxen

Z

Så gör Zlatan mål igen och plötsligt är han väl tillbaka vid Gud Faders högra sida i fotbollsförståsigpåarnas ögon, efter att ha varit i princip slut under några månader. Endast Ralf Edström kan nu tycka att Zlatan har mer att bevisa.
Själv blev jag förälskad i samma stund som han dängde in det formidabla målet mot AIK i den allsvenska premiären 2001, inte helt olikt det han några år senare gjorde i kvalmatchen mot Ungern.
Har man sett något sådant stryks ordet tvivel ur ordförrådet.
Zlatan är bäst.
Igen.

Sömnlös

För några veckor sedan fastnade jag alldeles i Krig & Hågkomst. Vi har den i dvd-box. Bara det.
Trots att jag skulle upp klockan sju för att hinna till jobbet dagen efter kunde jag inte sluta titta och mest av allt ville jag veta hur det skulle gå för Pug och Pamela för det är något med kärlekshistorier som alltid fascinerat mig, särskilt om den ena parten är klart äldre än den andra. I det här fallet, Pug spelades av en åldrad Robert Mitchum, var det mannen som till slut valde den yngre kvinnan, men förhållandet var ju det omvända i filmen "Laddat möte", där Susan Sarandon till slut får sin James Spader.
I alla fall, jag visste ju egentligen hur det skulle gå för Pug och Pamela för jag har sett Krig & Hågkomst fyra eller fem gånger förut, men lik förbannat kunde jag inte sluta titta. Så jag satt uppe till halv fyra den natten, fast vid tv:n.
Det var då jag bestämde mig för att inte titta på tv i sovrummet om det inte sänds något jag verkligen verkligen vill se. Och ingen dvd.
Men det löftet tog slut igår.
Hela dagen och sedan efter hemkomst på kvällen låg jag klistrad vid Krönikan, igen (fjärde gången jag ser om den).
Krönikan är riktigt bra.
Jag har fem avsnitt kvar, det kan bli en lång måndagskväll.
Familjen From är mina favoriter.

Vi är vänner, vi är friends

Det blev en helg fylld av mat och dryck men ingen vila och det är skönt med vardag igen.
I fredags paella hos en arbetskamrat - och dessutom glögg, pepparkakor med mögeloströra och ugnsrostade nötter (med råsocker, sambal oelek, salt och honung - en höjdare, för övrigt). Trevligt som tusan, precis som det brukar vara när vi arbetskamrater träffas. Det finns en självdistans och en humor i det gänget som är rätt svårslagen.
Lördagen tillbringade jag i köket från morgon till kväll men det blev en utsökt middag och en förbannat bra kväll med nunnorna, det var länge sedan vi träffades allihopa och bara vi. En svängom salsa som grädde på moset var lika roligt som oväntat. Mer om den maten senare.
Trots en något seg start blev det en trevlig kväll också på söndagen. Kroppkakor (mitt livs första) med smält smör och lingon, tillsammans med musikergänget.
Så nu sitter jag här som en uppblåst pösmunk och undrar vart helgen tog vägen, men konstaterar i nästa andetag att jag lyckats umgås med alla jag tycker bäst om (utanför familjen, of course) - förutom bokcirkeln.
Det är ju smått fantastiskt.

onsdag, november 22, 2006

Ännu en vardagskväll

Middag: kotlett med rösti och sås på creme fraiche, lime och vitlök plus sallad.
Just nu: julmust, peppar-
kakor och St Agur - till Jeffrey Eugenides fångande och gripande "Middlesex", alltmedan Inter spelar mot Sporting Lissabon på tv:n och Richard fått slut på Michael Connelly-, Håkan Nesser- och Paul Auster-alster och plötsligt slängt sig ut i Stephan Mendel Enks "Med uppenbar känsla för stil". Nu HAR vi det bra igen (som Lelle skulle ha sagt).

Papperstidningens framtid

Alltså, jag tjatar vidare om Martin Jönsson - men här är ett inlägg som i mångt och mycket beskriver kvalitetsmedias enda sätt att överleva (nej, jag räknar inte in kvällstidningar i detta) och det gör mig så glad att det verkar kunna fungera:
http://www.svd.se/dynamiskt/blogg/did_12676000.asp

Gnällande män (för det är bara män)

Utnämningen av Anja Gatu har ju som väntat mötts av lite blandade reaktioner. Men det var liksom lite det som var poängen med att välja en förhållandevis ung kvinna - för att öppna en dörr, våga och tysta alla de som muttrar.
Martin Jönsson uttrycker det som vanligt utmärkt här: http://www.svd.se/dynamiskt/blogg/did_12676000.asp?id=2316

Sorg

Robert Altman är död. Han blev 81 år och var en mästare ända in i kaklet.
Ikväll ska jag se Gosford Park.

Boktipsblogg

Istället för att ha hundra små lappar i väskan med boktips från alla håll och kanter, istället för att stå inför köp 4, betala för 3-hyllan och förbanna sig själv för att man inte minns vad någon rekommenderat - så har Sara, Lisa, Fanny, Cecilia och jag startat en bokblogg. Jag misstänker att det mestadels (åtminstone i början) blir böcker man verkligen vill rekommendera, men själv hade jag tänkt skriva in alla böcker jag läser. För att varna. Själv hade jag till exempel behövt en stor fet varning i rosa neon innan jag läste "Den vita massajen", även om jag nu, några år senare, börjar hämta mig från chocken och kan vältra mig i bokens uselhet.
Anyways, adressen: http://boktips.blogg.se

tisdag, november 21, 2006

Julpanik

Jag har redan börjat få panik över att julen snart är över. Så uppbokat alla helger fram till julafton - så lite julstämning (I know, I know - det har inte varit advent än), så kort tid att spela på, så få julklappsidéer. Tiden rinner iväg! Jag måste hänga med! Stimmung, bitte, Stimmung!

Ord

Julknäcke.

Är inte det ett ord som bara skriker mys?

En vardagskväll som alla andra

Först: fixa nytt pass med rätt namn = känsla av nyttighet.
Sedan: handla och få parkering nära hemmet = känsla av effektivitet.
Så: laga mat; italienska köttbullar med riven parmesan, färsk basilika, vitlök och chili, till detta fullkornspasta och tomatsås med en skvätt vin, vitlök och färsk basilika = njutning.
Och: avnjuta maten med tända ljus i hela vardagsrummet och runda av med en kopp kaffe till ännu ett lysande avsnitt av House = njutning gigante.
Nu: clementin och pepparkakor med St Agur hållandes Bodil Malmsten i handen = stark förnöjsamhet.

Om bara varje kväll var som denna kväll.

måndag, november 20, 2006

Klart med Anja Gatu

Tjohooo! Nu är det klart med Anja Gatu som Sydsvenskans nya sportkrönikör. Ett helt nytt perspektiv väntar, en nödvändig förändring efter många år med (förvisso skicklige) Åke Stolt.

http://sydsvenskan.se/sport/article197466.ece

Bodil

Läser just Bodil Malmstens nya bloggbok "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig". Den är helt underbar. Med nyanserad blick av vardagen, humor och självinsikt skriver hon om det mesta - på samma sätt som i bloggen finistere.se (logiskt nog). Dessutom är det en snygg bok. En av årets höjdare på bokfronten!

söndag, november 19, 2006

IKEA forever

Kappor, jeans och böcker - månadens köp är ändå det här:

lördag, november 18, 2006

Sådant jag minns - musik i barndomen

Min mamma är snart sextio år. Hon träffar numera ingen av sina barndomsvänner. Tiden har gått, i några fall har den runnit ifrån dem, i några fall stannade vänskapen på en schism ingen längre minns. I några fall är det nog ingen som egentligen vet vad som hände.
När det var dags för mors dag för tre år sedan kunde jag inte komma på någon bra present. Mamma hade fått alla böcker jag kunde hitta på och jag ville ge något som kunde ha betydelse. Det var då jag kom att tänka på alla sånger jag hört som liten. All musik som var min mammas. Så jag gjorde en skiva. Texten i omslaget löd:
”Det är i början av åttiotalet. Jag ligger i mammas och pappas säng och försöker sova. Pappa är inte hemma, han är väl förpassad ut någonstans – eller också kanske han är hemma, jag minns inte riktigt. Mamma och Berit, kanske också Yvonne och Barbro med definitivt mamma och Berit, sitter i vardagsrummet. Jag hör deras skratt. De verkar ha hemskt roligt. Mamma har varit och pussat mig godnatt och jag behövde inte gå upp till mitt eget rum för där är så ensamt. Här, i mammas och pappas säng, känns det bättre. Här hör jag skratten. Och musiken. Musiken.
Tjugo år senare. Jag sitter på en krog och väntar på min älskade. Bandet har spelat klart, det börjar bli sent. En skiva rullar medan lokalen töms. Helt plötsligt, det är verkligen inte den sortens ställe om det nu finns några sådana ställen längre, hör jag introt till ’Save your love’ med Renee & Renato. Det där med stråkarna, ni vet. Jag fylls av en sådan obeskrivlig värme, faktum är att jag till och med blir tårögd, och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det annat än med de där kvällarna i mamma och pappas säng. Ensam. Med skratten klingande i vardagsrummet.
Så det här är för dig mamma – för godnattpussar, för klingande skratt och för musik som får en att minnas.
’A serenade I long to sing you
the redest rose I always bring you’
Poesi.”
Det finns egentligen ingenting att tillägga. Mer än, självklart, låtlistan:
Renee & Renato - Save Your Love (1982)
Gali Atari & Milk and honey – Hallelujah (1979)
Julio Iglesias & Willie Nelson - To all the Girls I Loved Before (1984)
Nicole - Ein bisschen Frieden (1982)
Elaine Page – Memory (1981)
Paul McCartney - No More Lonely Nights (1984)
Mike Oldfield - Moonlight Shadow (1983)
Pretenders - Hymn to her (1986)
USA for Africa - We are the world (1985)
Abba - The winner takes it all (1980)
Dionne Warwick – Heartbreaker (1983)
Julio Iglesias - Moonlight lady (1984)
Nana Mouskouri - Only Love (1984)
Boney M - El Lute (1979)
Masquerade - Guardian Angel (1983)
Stevie Wonder - I Just Called To Say I Love You (1984)
Agnetha Fältskog - The Heat Is On (1983)

fredag, november 17, 2006

Sådant jag minns (startskott)

Det finns en fas i livet när det är förbannat lätt att minnas allt som inte var speciellt bra i ens uppväxt. När man måste slå sig fri, måste förklara och förstå. Ömka sig själv. Det måste vara den värsta fas ens barn någonsin kan befinna sig i ur en förälders synvinkel. Det finns liksom inget att försvara sig med. I varje barndom finns ett missförstånd, en oförrätt. Beslut som var felaktiga, ord som sårade, en lina som var för kort. Det är oundvikligt. En förälders lott.
I mitt fall var det skilsmässan. När jag var sex år gammal satt vi hela familjen en fredagskväll och åt räkor när mina föräldrar berättade att de inte längre älskade varandra. Det sade de såklart inte. Och jag hade ändå inte förstått det.
Men jag led inte.
Då.
Tvärtom.
En sexåring accepterar ganska mycket, anpassar sig ganska snabbt. Jag har aldrig haft anledning att tvivla på mammas och pappas kärlek till mig, jag har aldrig behövt bära ansvarsoket. Därtill var jag för liten. Så det gick hur bra som helst, i tio år. Sedan. Kom det. När trumpetaren för länge sedan blåst faran över grävde jag upp stridsyxan.
Kanske var det inte så konstigt.
Plötsligt var det meningen att jag skulle förstå och ta sida. Plötsligt skulle jag fatta egna beslut om var jag skulle sova, plötsligt var jag bara hos kompisar vissa helger, plötsligt blev mina föräldrar offer. Plötsligt blev jag vuxen och domare. Det var en roll jag aldrig efterfrågat och inte kunde hantera. Det var början på min period av bitterhet.
Men det var egentligen inte om detta den här texten skulle handla. För det var ett tag sedan – och jag förstår nu hur svårt ett föräldraskap är. Mamma och pappa var inte perfekta och handlade inte alltid rätt. Sade inte alltid rätt saker. Men de skulle aldrig såra mig med vilje. Att de sedan inte kunde förstå hur starka ett barns försvarsmekanismer gentemot den andre föräldern kan vara, att de ibland satte sin egen stolthet, ilska och bitterhet framför min desperation efter att slippa välja, det kan jag nu acceptera. Jag kan inte och kommer aldrig att förstå hur vuxna människor, som själva har föräldrar de älskar, tror att man kan tävla om ett barns kärlek – men jag antar att det är lätt att hamna där. Det spelar heller ingen roll. Längre.
För den här texten var trots allt menad som en inledning på någon sorts serie av minnen som aldrig bleknar. Ögonblick och personer som spelat någon roll. Helt enkelt sådant jag någon gång om många år kommer att fundera över när jag sitter med min kopp kaffe och tittar ut på regnet genom ett oputsat fönster.
Sådant jag aldrig släpper.
Av en eller annan anledning.

onsdag, november 15, 2006

Alltså, jag gillar att gradera saker

Sitter och tittar på videon från vår vigsel... Betyg:

MILJÖ: 5 (kyrkan är
ljus, stor
utan att vara
ekande tom
- och bänk-
blommorna
underbara)
INMARSCH: 2-
(lite för
snabbt, jag ser
hopsjunken
och samman-
biten ut)
PSALM #1: 2- (ja, kantorn sjunger -
men det är väl också allt... Lina? Jag trodde du var tuktad?!)
PRÄSTENS INLEDNINGSTAL: 4
(standardverser, men han är tydlig och varm)
SÅNG #1 (Sweet inspiration) MAGNUS A & ULRIKA: 5
(shit, jag gråter nu)
PRÄSTENS BIBELORD: 4 (tja, vi hade ju valt dem själva)
VIGSELAKT: 4- (jag säger ett skånskt ja, vi talar tydligt och så. Hm. Lite snålt betyg kanske?)
SÅNG #2 (Ska nya röster sjunga, instr) FREDRIK & MAGNUS N: 5 (shit alltså, så vackert. Den som inte gråter här är galen)
VÄLSIGNELSE & BÖN: 3 (det är vad det är. Men det var kul att Richard glömt ta bort prislapparna på skorna... Obs! Ej röda!)
PRÄSTENS VIGSELTAL: 4 (mindes det knappt, men nu när jag hör det igen så... det är fint faktiskt)
PSALM#2: 3 (så var det kantorn igen, då. Men Lennart och Kristina rör på läpparna, det ser man. Lite sångglädje, people! Är det för mycket begärt på ett bröllop?)
SÅNG #3 (I envy the wind) ANDI: 5
(vilken låt, vilken röst, vilken avslutning)
UTMARSCH (I get a kick out of you): 5
(hatt och käpp, dans glädje och skratt. Men Sven! Kicka volymen!)

TOTALBETYG: 5+!
(ja, jag är inte ödmjuk. Bättre vigsel kan man inte prestera)

tisdag, november 14, 2006

Tack!

Stort tack för all hjälp med att välja telefon förresten!
Det blev en k750, mest för att den har ett bättre batteri. Det andra bryr jag mig inte så himla mycket om.

Snygg som bara den

Nu har jag äntligen lyckats hämta ut min nya kappa från Hennes & Mauritz. Och den passar! Med lite marginal också, vilket är bra med tanke på att jag inte direkt hade min tjockaste tröja på när jag provade hemma. Ha! Jag som varit orolig sedan jag klickade på "genomför köp"...

måndag, november 13, 2006

Dagens i-landsproblem











Ska förlänga avtalet med min mobiloperatör och står plötsligt inför valet av vilken ny telefon jag ska ha. Fick olyckligtvis (eftersom jag inte har en aning) två alternativ - SonyEricsson k610 eller k750.
Någon som har en åsikt i frågan?

Böcker på väg

Eh, ja, så hamnade man på AdLibris igen. Gjorde en liten beställning när jag ändå var inne (alltså, jag måste ju köpa bokcirkelboken):

Sara Stridsberg - Drömfakulteten (jag litar på dig här Mia), Curtis Sittenfeld - En klass för sig, Anna Politkovskaja - Putins Ryssland, Jeffrey Eugenides - Middlesex (litar på dig här Cecilia), Bodil Malmsten - Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig och slutligen Tyst - det som inte får sägas, det vi inte får veta.

Skivor, böcker och rödkål - det märks att det är november.

söndag, november 12, 2006

Life's a pile of records

Har nu på olika sätt införskaffat ett helt gäng av årets skivor som nu ska bringa lugn till mitt Angels-stressade hjärta:

Allison Moorer - Getting somewhere
Badly Drawn Boy - Born in the U.K.
Bonnie ’Prince’ Billy - The Letting go
Eric Bachmann - To the races
Hello Saferide - Would you let me play this E.P.
Lloyd Cole - Antidepressant
M.Ward - Post-war
Madeleine Peyroux - Half the perfect world
Marit Bergman - I think it's a rainbow
Nisse Hellberg - Snackbar blues
Ray Davies - Other people's lives
Sarah Hepburn - Stars and haze
Tingsek - World of it's own

Har lyssnat på en del av dem och alla infriar inte riktigt vad lyriska tipsare babblat om, men det finns guldkorn.
iPoden går varmare än någonsin.

Klistermärke på min farmors port

En helg hos familjen

En dag i Abbekås blev till lång natt med Irish coffee och Mikael Wiehe, en lördag som lördagar borde vara. Det är någonting med vinter och Abbekås som mot all logik passar ihop men jag låter det förbli oanalyserat. Sådant som är förknippat med njutning ska man inte fundera för mycket över.
Fars dag tillbringades givetvis hos just pappselappsen. På bordet stod kalkon med alla mina älsklingstillbehör; potatis (från Tjörnarp), sås, rödkål, brysselkål och hemmagjord vinbärsgelé. Märkligt hur en sådan uppenbarelse kan göra en människa så upprymd. Hursomhelst är jag fortfarande proppmätt, fem timmar senare.
Familjehelger har onekligen sin charm.

lördag, november 11, 2006

Dagens citat...

... hämtas från veckans Fokus:

"Demoner finns inte bara i Afrika och liknande länder, ondskans ansikte finns här hos oss i Sverige också."
(pingstpastor Ewa Gustafsson varnar i kristna dagstidningen Världen idag för att yoga och andra farliga ockulta företeelser inte bara förekommer i Afrika)

Bokcirkelmöte

Bokcirkelmöte igår, denna gång i Saras nya hus (den första av mina vänner som köper hus! Jag är vuxen nu). Som brukligt blev det god mat, långa diskussioner och fantastiskt trevligt. Sara smällde upp getost inrullad i parmaskinka, räkor i olivolja med chili, vitlök och lime, dadlar inrullade i bacon (och ugnsbakade), salsa med tomat och fetaost, minipajer med soltorkade tomater och bacon, spett med tomat och stark korv - och till detta cava och rött vin. You gotta love it.
Carolina Gynnings bok "Ego girl" fick genomgående 2:or och vi kastar oss nu från chick flick och modedekadens till samhällskritik och granskning med nästa bok "Putins Ryssland" av nyligen mördade Anna Politkovskaja.
Mot AdLibris!

torsdag, november 09, 2006

Säker serieseger

Säsongsavslutningen, som vi alltså var tvungna att få minst oavgjort i för att vinna serien slutade - 3-0. På W.O. Så där stod vi, omklädda, uppvärmda - och fick gå hem igen. Snopet. Men det hördes positiva röster kring en fortsättning nästa år, så kanske finns det hopp ändå. Men först; lagfest i januari. Guldfest!

Knockad

Lyssnar just för första gången på Bonnie 'Prince' Billys "The Letting go" och jag har bara hört tre låtar men fortsätter det såhär kommer detta album att snurra sönder i spelaren.

Ung kvinna Sydsvenskans nya sportkrönikör?!

Enligt Resumé är Anja Gatu mycket nära att bli Sydsvenskans nya sportkrönikör när nu Åke Stolt går i pension ett par år efter att han skulle gjort det (åldersmässigt). Anja Gatu är 24 år och har varit på tidningen i perioder, senast över sommaren 2006. Hon har också skrivit i Expressen och jobbar nu som frilans.
Min uppfattning om Gatu är att hon är en duktig skribent och besitter den typen av tuffhet som i min värld är uppfriskande men som i många gamla gubbkorridorer, speciellt i sportens värld, säkert kan uppfattas som påträngande. Hon kommer, om hon anställs, tillföra ett yngre perspektiv och dessutom ett mer genusmedvetet sådant.
Anställs Anja Gatu som sportkrönikör på Sydsveriges största morgontidning går Sydsvenskan, för första gången på mycket länge, i täten av utvecklingen. Det gör mig väldigt väldigt glad. Ett lysande val!
Läs Resumés artikel här: http://www.resume.se/nyheter/2006/11/09/anja-gatu-pekas-ut-som-sto/index.xml

Apropå usel journalistik

En liten sammanfattning av årets värsta:

http://prisse.blogspot.com/2006/11/sjp-2006-de-nominerade-r.html

Minnen

Läser i Aftonbladet att Peter Swartling fick en snedtändning av syratripp för några år sedan och påminns plötsligt om min gamle klasskamrat från Skurup. Under vår första klassfest hade vi en "lära känna varandra genom att berätta hemligheter"-session och även om en del smaskigt kommit fram innan blev det knäpptyst i lokalen när turen kommit till mannen som redan första dagen presenterat sig som tattare - och han utbrast med Björn Ranelidska r: "Jag har haft grrruppsex på syyyrrrra. Helt bisarrrrrrt!".
Ibland saknar jag Skurupstiden något oerhört.

Den mänskligheten

Jag vet inte, men ibland känns det som om Fredrik Reinfeldt kanske inte var ett så dåligt val ändå (obs! ironi!)... det kunde i alla fall varit värre:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,927873,00.html

Göteborg Göteborg

Om tre veckor åker jag med jobbet till Göteborg för att fira vårt goda insats under året. Någon bjäfsunderhållning för att det ska så vara håller vi oss för goda för och har istället planerat in en lång middagssittning på Sjömagasinet (drivs av Leif Manneström), experter på fisk och skaldjur och med stjärna i Guide Michelin. Jag kliar mig Håkan Engströmskt i hårbotten och funderar över följande alternativ:

FÖRRÄTT:
- Mannerströms sill- och strömmingsbricka med Västerbottenost, potkäs samt rostat Vikabröd.
- Sallad på nykokt hummer med pumpa- och vaniljpuré samt fänkål och tomat i tryffelvinägrett.
- Klassisk hummersoppa med cannelloni på hälleflundra och hummer.

VARMRÄTT:
- Parmesangratinerad hälleflundra och pilgrimsmusslor, serveras med grön sparris och en ragu på körsbärspotatis, Karl-Johansvamp, smålök och bondbönor.
- Roquefortbakad torskrygg , kräft- och krondillskum, halstrade havskräftor, syltad pumpa, äpple och selleri, serveras med dillfärskostfylld kroppkaka.

OST:
- En bit valfri ost.

DESSERT:
- Valrhona chokladcrème med kallpressad olivolja, kryddkokt päron samt kavring krutonger.
- Sjömagasinets chokladtryffeltrio med nyponcurd.

Det är klart, sedan finns avsmakningsmeny också.
Hm.

Säsongsavslutning

Ikväll blir det kanske sista matchen med gänget. Säsongsavslutning mot Bolaget på Gamla IP:s grusplan och i sedvanlig stil blir det serieseger vid vinst.
Det ser däremot osäkert ut inför nästa år. Det flyttas, karriäras och skaffas barn och det finns inte längre så mycket tid över. Men jag hoppas det blir av, det är alltid lika kul att spela fotboll och då speciellt med dem man spelade med i yngre år - som dessutom i de flesta fall representerat antingen distriktslag, landslag eller allsvenskt lag.
Ibland är vi faktiskt för jävla bra.

Om att kasta pil i gummibåt

Sverige har fällts för tortyr.
Jodå.
Även i vårt land, som man säger, även i vårt land...

http://sydsvenskan.se/sverige/article194682.ece

tisdag, november 07, 2006

Mot sängen!

Ett avsnitt Krig & Hågkomst är osannolikt långt. Såpass att jag hittills bara lyckats se ungefär ett och en fjärdedels på tre kvällar. Starten veckan efter Pearl Harbor har nu blivit till mars 1942. Ni förstår. Det går inte snabbt.
Bäst att genast kasta sig in i händelserna igen.

Det finns för många usla journalister

Har nu läst en massa recensioner om "Att återvända" med den gemensamma slutsatsen att det är fantastisk film. Inte många tycks, trots detta, ha sett samma film som jag – eller också är de bara usla skribenter.
Allra sämst: Expressens Mats Bråstedt. Det är kanske ingen blixt från klar himmel direkt. Men, se filmen - och läs sedan detta: http://expressen.se/index.jsp?d=112&a=700391.
Sluta sedan läsa Expressen en gång för alla.

Bio

ATT ÅTERVÄNDA (Pedro Almodòvar)
Åh, vad befriande det är att se kvinnoporträtt som inte alls förhåller sig till män. Trots en på många sätt tragisk historia var det med ett leende på läpparna jag lämnade salongen och det är den känslan jag kommer att bära med mig. Almodòvar har ju också för vana att göra vackra filmer, "Att återvända" är inget undantag. Flera scener är så färgstarka, så sköra att till och med den rätt tunga påsen från Gotte-Lisa förblir orörd.
"Att återvända" är i samma klass som "Allt om min mamma" och "Tala med henne".

Bio

Vi fortsätter på temat önskelistor... Följande filmer vill jag se just nu (förutom "Att återvända", som jag ska se ikväll), i någorlunda prioriteringsordning:

Babel (Alejandro González Iñárritu), Astoria
Scoop (Woody Allen), Filmstaden
Frihetens pris (Ken Loach), Spegeln
Flags of our fathers (Clint Eastwood), Filmstaden.
Borat (Larry Charles), Astoria
Requiem (Hans-Christian Schmid), Spegeln

Jag går helst inte ensam, så anmäl er gärna...

Överst på min bokönskelista

SUSANNA ALAKOSKI: SVINALÄNGORNA
Nominerad till Augustpriset 2006 och min födelsedagspresent till mamma (som tjuvhåller på den till semesterresan om två veckor). Roman om en flicka som växer upp i "Svinalängorna" i Ystad, ett klassiskt sextiotalsbygge bebott av låginkomsttagare och invandrare.

STIG LARSSON: AUTISTERNA
Från Adlibris: (1979) handlar om en man som rör sig i utkanterna av vad en gestalt kan vara. Det är en man utan moral och karaktär. Han befinner sig i olika europeiska stadslandskap, städer som alla liknar varandra. (...) Under en period våldtar han småbarn. Under en annan försöker han finna en neutral punkt i en stad, tömd på alla lukter och intryck. (...) Han rör sig bland diplomater och prostituerade. Ett tag befinner han sig i ett dunkelt gruvsamhälle. Han möter Brezjnev. Vi vet aldrig varför.

ULF LUNDELL:VÄRMEN
Tja, ännu en Lundell-roman, kort sagt.

BODIL MALMSTEN: HÖR BARA HUR DITT HJÄRTA BULTAR I MIG
Som hennes blogg, litegrann. Korta rapporter och reflektioner från livet. Som Bodil Malmsten när hon är som bäst, verkar det som.

CURTIS SITTENFELD: EN KLASS FÖR SIG
Från Adlibris: Lee Fiora är en intelligent och observant fjortonåring när hennes pappa släpper av henne utanför sovsalen till den prestigefyllda internatskolan i Massachusetts. (...) Romanen är en insiktsfull, hjärtslitande och rolig uppväxthistoria likaväl som ett skickligt utforskande av klass, ras och kön i ett drivhus av tonårsångest, sex och ambition.

TYST - DET SOM INTE FÅR SÄGAS, DET VI INTE FÅR VETA
Enligt Bodil Malmsten: En liten bok om yttrandefrihet med texter av bland andra John Berger, Jan Guillou, Åsa Linderborg, Henning Mankell, Anna Politovskaja, Slavoj Zizek. Och en helt fantastisk text av Orhan Pamuk.

måndag, november 06, 2006

Frisk luft

Känner mig osannolikt pigg efter en motionspromenad i blåsten. Gick två varv runt Pildammarna och motvinden på Stadiongatan var värd ett varv till, minst. Kände först inte direkt för det, men när Lina så vänligt påpekade att jag satte i mig en stor påse chips och dippa till fotbollen igår kändes mina motargument något tunna. Tackar som frågar.
Nu: Krig & hågkomst!

Det ska börjas i tid, som min mormor skulle ha sagt

Det börjar onekligen närma sig jul. Imorgon går den definitiva inbjudan ut till julmiddagen den 9 december och jag har nu bestämt mig för att göra fem sillsorter mot förra årets tre; senapssill, chilisill, löjromssill, lingonsill och het honungssill. Till detta tre sorters senap (mot förra årets två), chilitryffel och de traditionella dryckerna glögg, snaps och äggtoddy. Dessutom ska Richard göra skinka. Vad julbordet mer fylls av får vi se när svaren på inbjudan börjar trilla in.

Fast i mastodontserie

Skrämd av en god vän som påstod att vår fina nya dvd-spelare inte är regionsfri stoppade jag med darrande händer in min enda USA-import (två gigantboxar Krig & Hågkomst) för att se om det verkligen stämde. Det gjorde det inte. De fungerade.
Följden blev självklart att jag inte kunde sluta titta och nu har många timmars tv med Pug, Byron, Natalie och resten av familjen Henry framför mig innan jag kan slappna av igen.
Ett kärt återseende.

Måsten

Lisa mailar och
tipsar om några
måsten och vem
är jag att undan-
hålla detta för er?
Vita Huset och
Homicide, två av
de bästa serierna
någonsin -
i lyxförpackning!
Svårt att motstå.

Helgen v 44














Åh, ljuva helg. Inget skrivuppdrag i helgen, ett faktum som på förhand såg ut att ge möjlighet till den ena nyttigheten efter den andra. Fullt så disciplinerat blev det såklart inte, det blir sällan det. Men hela lägenheten är nu renskaprad, dammad och dammsugad, den utblommade chiliplantan slängd och drygt femton gamla snusburkar kastade i soptunnan. Så det var väl godkänt.
Var en sväng på Bakfickan i fredags och drack glögg, denna gudomliga dryck. Någonstans i krögargömmorna fanns en flaska Blossa'05 - årgångsglögg brukar vara fenomenal. Minns den vita äppel-varianten får några år sedan, bland det bästa jag druckit i glöggväg.
Lördagskvällen var tänkt att tillbringas hemma då plötsligt sinande konto gett mig en lätt depression. Men, när Lisa ringer reser man sig ur badet och en flaska vin på Bagatelle har väl aldrig skadat någon. Jag har för övrigt aldrig varit där förut men tyckte det var ett alldeles utmärkt ställe, lugnt, behagligt, inte så stort, musik på normal ljudnivå och gott vin. Matmenyn såg inte så tokig ut heller och till bra priser. Kan bli en favorit i vintermörkret.

fredag, november 03, 2006

Knockout

När jag var lite lite yngre var jag väldigt fascinerad av mycket som anses typiskt kulturmanligt. Hemingwaylivet, liksom. Tillsammans med min goda vän Lydia var jag halvvägs på väg genom Europa för att till slut hamna i Pamplona (men kom aldrig längre än till Ölcaféet, det är dock en helt annan historia som på något märkligt vis hade med Dalai Lama att göra). Tjurfäktning har jag dock lagt ner helt numera, det skulle jag aldrig klara av. Det hindrar förstås inte att "Och solen har sin gång" är en av de böcker jag läst.
Boxning, däremot, är jag fortfarande lite fascinerad av. Inte amatörboxning som i spänning mer kan likställas med en ordinär brottningsmatch där inget egentligen händer men plötsligt höjs någon arm i luften och en av kombattanerna har vunnit men ingen förstår riktigt varför. Jag kan heller inte säga att jag speciellt ofta har suttit uppe sena nätter för att titta på någon gala på TV1000. Men jag gillar Åsa Sandell. Hennes match mot Laila Ali såg jag och även om det var mycket show och usel domare (vem fan bryter i det läget?) så var det en av de bättre boxningsmatcher jag sett (eh, ja konkurrensen är som sagt inte knivskarp).
I Sverige får man inte proffsboxas. Två frivilliga, vuxna personer, fullt införstådda med riskerna, får inte ställa sig i en ring och slåss efter regelboken. Sådant ansvar kan man inte ge människan. I snart 37 år har Riksdagen ansett att (proffs)boxning är så pass farligt att den är hälsofarligare än både alkohol och cigaretter, som man som bekant kan bruka hur mycket man vill. Ursprunglig anledning? Det är fult att tjäna pengar på att slå någon annan. Publiken blir våldsam. Tjenare. Förutom Sverige är det bara Norge, Kuba, Island och Nordkorea som tänker likadant - ett kul gäng verkligen.
Nu kan det emellertid bli en proffsbokxningsgala i Sverige i alla fall - med Åsa Sandell. Länsstyrelsen i Örebro ska besluta om specialtillstånd och blir det ett ja kommer Sandell till Göteborg för att boxas den 27 januari. Det hade jag gärna sett.
Vi som inte var med Ingos tid får gripa efter de halmstrån som finns.

torsdag, november 02, 2006

Forum i min hand

Har just beställt en helårsprenumeration av Forum. Tanken på att sitta vid lördagsfrukosten, med nybryggt kaffe i handen, och läsa en ypperlig sammanfattning (och vidareutveckling) av veckans nyheter attraherar sannerligen. Speciellt som jag aldrig tycks finna tid att läsa Sydsvenskan ordentligt på vardagarna.
Vilken förvisso kan ha att göra med att jag går upp tjugo minuter innan jag måste rusa till bussen.

Winter wonderland

Det är en vacker vinterdag idag. Bitande kallt, men klarblå himmel och vindstilla. Vart tog hösten vägen? Ifjol var det knappt sommar men fantastisk (och lång) höst, innan livet gick i ide ett halvår, gömt bakom en snöhög. I år - lång och vacker sommar, men ingen höst. Jag som gillar hösten mest av allt.

Förkylningen har nu övergått i fas 2, där huvudet inte längre känns som en sprängd slemboll utan rätt lätt, medan näsan är täppt så det stänker om det. Nästa fas: slemhosta på morgonen.
Positiv utveckling, alltså!

Dessutom - hör det inte vintern till att vara förkyld? Jag fick en nostalgismocka imorse när jag trevade i vinterjackan efter en bit papper att snyta mig med medan jag huttrande väntade på bussen.

Jingle all the way!

onsdag, november 01, 2006

Snor

Öh, idag är det inte bra. Ögonlocken tunga och huvudet fullt av snor. Det blir ingen fotboll ikväll.
Det här med det nya livet tycks aldrig komma igång.

tisdag, oktober 31, 2006

Vinterkallt

Shit, det börjar bli riktigt kallt nu. Imorse tog jag vinterjackan för första gången, för någon timme sedan beställde jag H&M-kappan som jag skrivit om i tidigare inlägg (dessa dagar på jobbet utan något att göra...) och nu inser jag att det måste till vinterskor också. Jag har nämligen inga. Kris.

Hösthelg

Det var en bra helg, förresten. Städade och röjde hela fredagskvällen (fram till kl 4, normalt) - med paus för Vita Huset givetvis. IKEA på lördagen tillsammans med hela Malmös nyavlönade befolkning men vad tusan; vilka inköp! TV-bänk, handdukshängare, äppelklyvare, iskross, värmeljus, sillburkar, badrumsmatta och väggklocka - vad var man behöver!
Så den ultimata söndagen; fika hos mamma med bullar och massor av pålägg, några timmars avslappning, årets första söndagsstek (fransyska, ljuva fransyska) med rödvinssås och sedan hem i lagom tid och Sopranos på tv:n.
Med idag är jag förkyld. Sucks.

Tråksvenskan

Jaha, en omgång kvar i Allsvenskan då. För min del tog säsongen slut om inte vid 1-3 förlusten i Helsingborg (12/9) så i alla fall i matchen efter, då Djurgården vann på Malmö Stadion med 0-1. Nu kan det, med extrem tur, bli Royal League-plats - men då ska Kalmar förlora mot Örgryte och Djurgården mot Elfsborg - om nu inte Hammarby vinner mot Gefle idag och sedan mot Öster i sista omgången.
Men vem bryr sig om Royal League? I Malmö är det no points for second place - och sannerligen inte för några fjärdeplaceringar.

Måste jag välja håller jag i alla fall på Elfsborg på söndag.

lördag, oktober 28, 2006

28/10 kl 10.40

All lördagar borde börja med att man står på sin balkong i ett vindstilla Malmö med en kopp kaffe i handen och lyssnar på när radion plötsligt spelar Renee & Renatos "Save your love".

fredag, oktober 27, 2006

Ah!

Nu är Hulda kommen! Hela huset här på Segevång vajar och jag är rätt glad att jag inte cyklade hit idag. Motvind hem... Brrr.

Stolt syster gratulerar

Min bror och hans Korpenlag har blivit nominerat till Malmö Stads integrationspris!
De spelar fotboll en gång i veckan med elever som läser svenska för invandrare, för att få till ett forum som ger naturlig språkträning.
Ett ypperligt exempel på att uppnå mycket med små medel.

torsdag, oktober 26, 2006

Yep!


Efter veckor, kanske månader,
av ångest är saken nu klar.
Det här blir min vinterkappa
för året. Den första någonsin
från H&M (jag är från Näset)!
Puh.

SMHI, hallååååå!

Vart tar Hulda vägen?

www.myspace.com/helenalindgren

Eftersom jag inte kan låta min man ha någonting för sig själv (som har med teknik eller nymodigheter att göra) så har jag nu blivit medlem i Myspace. Eftersom jag inte kan lägga ut mina låtar har jag blivit allmän medlem liksom, en sådan som bara träffar folk och skriver blogg.
Det blir kanske lite svårt att ha två bloggar?
Hm.
Myspace får nog handla mest om musik (och inte så mycket shopping).

Kläder

Det var länge sedan jag var i ett sådant klädshoppingstim som nu. Är det hösten? Det faktum att jag har råd? Om detta bryr jag mig föga. Det kan alltså vara mitt humör det handlar om, men det känns som om det finns fler butiker än någonsin i Malmö nu. Igår öppnade Weekday som kommer att bli ett himmelrike för den som gillar jeans (och orkar prova ett par hundra par) - och den lilla Monki i Storgatans galleria kan bli en detaljfavorit. Många coola t-shirts och linnen, men det känns kanske inte som rätt säsong.
Dessutom - har inte MQ ryckt upp sig? Inte fullt så konventionell som vanligt utan lite coolare. Jag gillar MQ. Jag gillar Åhléns också. Jag gillar alla affärer som har Esprit på hyllorna.
Åh, ljuva höst. Klädernas absoluta högtid!

onsdag, oktober 25, 2006

Kvällstidningsjournalistik (igen)

Alltså, jag läser Robert Lauls blogg. Han är sportjournalist på Aftonbladet och är ofta först med rätt många nyheter, mest beroende på att han (likt många kollegor i kvällstidningsbranschen):
- inte är så noga med att skilja trovärdiga rykten från galna
- inte är så noga med att skilja intervjuoffrens privatliv från deras yrkesliv

Han kommer alltså ofta först.
Men.

Aldrig någonsin har han, eller någon annan sportjournalist (det här inlägget handlar bara om sport, men skulle givetvis kunna gälla de flesta avdelningar) på någon av kvällstidningarna, medgivit övertramp vad det gäller att inkräkta på det privata. Förmodligen för att de inte anser sig göra fel. Idag blev Laul så sur på Degefors tränare Tony Gustavsson att han lade in följande inlägg på sin blogg:

"Snappade upp ett rykte att den förväntade nya Hammarbytränaren, nuvarande Degerforstränaren Tony Gustavsson, var i Stockholm i går. Så jag ringde och frågade:
Jag hörde att du var här i Stockholm i går?
– Inga kommentarer.
Du vill inte kommentera om du var i Stockholm eller inte i går?
– Nej.
Varför inte?
– Om du frågar mig om Degerfors IF pratar jag jättegärna, men jag är inte intresserad av att prata privatliv med dig.
Okej, det var en märklig inställning men jag får respektera den. Tack så mycket.
– Tack och hej.

Om Tony Gustavsson får jobbet bör Hammarby nog skicka honom på en charm/mediekurs. En lång en…"

Men den inställningen är det inte konstigt att vi oftare ser bilder från Spy Bar än från landslagets träningar numera.

tisdag, oktober 24, 2006

Lasermannen vill få nåd

... eftersom han inte anser sig vara kriminellt lagd.
Alltså, jag tror på människors bättring och rätt till nya chanser, men...

Tjenare.

http://www.vk.se/Article.jsp?article=84780

Bio

EFTER BRÖLLOPET (Susanne Bier)
Det finns ingen anledning att säga för mycket, ingen anledning att ge ett definitivt omdöme. En sådan här film bör stanna kvar för att nå upp till riktigt höga höjder och det har bara gått ett par timmar.
Men jag storgrät i en och en halv timme.
Och Rolf Lassgård var helt fantastisk.
Se den.

Karaktär noll

Inspirerad av gårdagens två snabba promenadvarv runt Pildammarna tillbringade jag en del av eftermiddagen med att lägga upp nytt program för det nya livet. Typ det femhundrasjunde.
Sedan käkade jag på McDonald's och köpte en stor påse godis på Gotte-Lisa innan höstens första biobesök.
Shit, vad kass jag är.

lördag, oktober 21, 2006

Ikväll stannar jag hos dig

Tända ljus i vardagsrummet, nystädat. En kall öl i flaska. Dagens arbete utfört. På stereon: Eldkvarn.
I normala fall lysande, ikväll – magiskt.

Lindgren

Kära vänner!
Jag är nu, också enligt Skatteverket, officiellt och oundvikligen en Lindgrenare.
Så kan det gå.

fredag, oktober 20, 2006

Ljuva borgerlighet

Det blir dyrare att vara med i a-kassan, dyrare att vara med i facket - men mindre pengar om man blir arbetslös. Jag vet inte riktigt var logiken finns i detta.Och jag vet inte riktigt vem det ska gynna.
Men att "det nya arbetarpartiet" var ett tomt slogan visste nog till och med reklambyrån som kom på det.

torsdag, oktober 19, 2006

Skål i lättöl

På förekommen anledning: min skål i lättöl i tidigare inlägg syftar på Carl P Herslows (och Skånes Självständighetspartis) trohetsed, som varje skåning som vill bo kvar i landet måste svära när vi gjort oss fria från Sverige:

"Jag tror på Skåne och inte islam, skål" - varpå man skålar i lättöl.

Varför man måste skåla i lättöl har det stötts och blötts om, men några tydliga svar står icke att finna. Varför Skåne och islam är varandras motsatser är också något som diskuterats till leda. Men det finns, som vanligt när Carl P Herslow hittar på något, ingen logik och ingen grund - bara stor komik.

Sossar i Trellehulla

Makttörsten sinar aldrig. I dagens Sydsvenskan berättas om den gamle Trelleborgspampen Egil Ahls vedermödor för att få sitta kvar vid rodret trots att valet gav de borgerliga majoritet. Lösning: samarbete med Sverigedemokraterna. Alltså att ge SD vågmästarroll. Tjohej.

Nu är båda sosseförhandlarna, Ahl och Kjell Nilsson (byggnadsnämndens ordförande), borta från politiken sedan några dagar - men innan detta beslut togs valde man att ha hemliga förhandlingar med Sverigedemokraternas lokale valstrateg Per Klarberg. Till sitt försvar säger Kjell Nilsson:
– Vad är skillnaden om vi pratar med Sverigedemokraterna eller med centern eller moderaterna? Det här handlar också om människor - Per Klarberg är lokförare. Det handlar inte om gangstrar. (...) Under den här mandatperioden har Sverigedemokraterna delat vår uppfattning i många, många frågor.

Jag vet inte riktigt vad jag blir mest skrämd av här. Att makt är så viktigt att man kan ta till vilken försvar som helst för att uppnå den är väl inget nytt fenomen. Att Kjell Nilsson tydligen inte förhandlar med politiska partier och dess åsikter utan med människorna bakom (lokförare? Ja, vad trodde han - att det var Tony Soprano som satt i fullmäktige?) är ju bara korkat. Att skillnaderna i de frågor där partierna inte tycker likadant borde vara så grandiosa att det inte kunde bli tal om samarbete - är betydligt mer upprörande.
Men kanske värst av allt; Sverigedemokraterna har delat sossarnas åsikt i många, många frågor. Många, många. Vilka frågor pratar vi om då? Parkeringsplatser i centrum? Tidningsannonsering? Skatter? Invandrarfrågor? Utbildning?

Min goda vän Johanna förde ett resonemang på sin blogg om att man inte ska stänga ute Sverigedemokraterna, inte tysta ner dem - utan möta dem. Jag förstår den åsikten, jag delar den. Men därifrån till samarbete, därifrån till att ge dem makt - är steget större än mellan Malmö Stadion och Camp Nou.

Vad gamla betongsossar beträffar finns det inte längre någon anledning att bli förvånad.

onsdag, oktober 18, 2006

Bodil

Bodil Malmsten är klart en av mina favoriter. Eller, alltså, hon tillhör den kategori av mina favoriter som jag inte vet så värst mycket om eller har läst eller sett så mycket av – utan bara instinktivt känner mig berörd och imponerad av. En annan sådan är Bo Widerberg. Och Paul Auster. Men båda de har jag ändå sett och läst mycket mer av än av Bodil Malmsten.

Men. Nu är det som det är. Och det här är ett av de senaste inläggen på Bodil Malmstens blogg, lysande i all sin enkelhet:

"Råd till den som inte har läst Pamuk.
Läs Istanbul före Snow - Snö, Neige, Sne, Schnee eller vad det nu blir på det språk som vi som inte kan turkiska läser Orhan Pamuk på. (Konstig mening, men eftersom jag är van att uttrycka mig mycket mer obegripligt och ändå bli förstådd i Finistère så får den stå. Det är en blogg det här, ingen Nobelpriskanditatur.)"

Min typ av humor.

Skål, Carl P!

Har tappat lästråden från Barcelona tillfälligt (why? WHY?) men funderar fortfarande över två av de böcker jag läste för ett par veckor sedan; "Kalla det vad fan du vill" (Marjaneh Bakhtiari) och "ok, amen" (Nina Solomin).

Båda är nedslag i en värld jag vet mycket lite om, även om den första boken (en roman om invandrare som möter Sverige och svennar som möter invandrare) tar upp ett ämne som vi alla tror vi är experter på. Marjaneh Bakhtiari ger inga svar och ingen särskilt hoppfull bild, även om allt är skivet i lättsam ton med tragiska inslag. Men meningen är nog snarare att få läsaren att tänka efter, vilket hon lyckas förbannat bra med. En bok för alla skolelever, alla idioter som röstade på Sverigedemokraterna, alla som lägger locket på, alla som vill men inte kan - eh ja, en bok som alla borde läsa, helt enkelt.

"ok, amen" är skriven av en svensk journalist (och judinna) som med nyfikenhet och uthållighet tar sig in i gemenskapen hos chassiderna, ultraortodoxa judar, som bor i ett mer eller mindre slutet samhälle i New York (Williamsburg). Jag förvånas över vilken värme jag känner för dessa människor, ibland till och med avund, när jag egentligen mest av allt förfasas över hur allt extremt religionsutövande lyckas radera människan, personen, till något helt oviktigt. Chassiderna är vad det gäller könsroller och tolerans inte ett förbannat dugg bättre än de av Carl P Herslow och hans gelikar så avskydda "muslimerna".
En bok för alla som tror att islam är den enda onda religionen i världen. Och för dem som bara är nyfikna på okända livsstilar, förstås.

Det skålar jag i lättöl på.

Effektivitet, Levander!

När man minst anar det kommer effektivitetsnissen fram. Igår kväll lyckades jag/vi:
- jämföra priser på flyg till New York och sedan boka
- skicka bokningsförfrågningar till Jazz on the park (hostel) och Chelsea Hotel för boende i New York
- byta sparkonto till enkelt sparkonto, vilket ger större flexibilitet och mer ränta (säger SEB)
- köpa dvd-spelare (se nedan)
- fylla i ansökningsblanketter ang registrering av enskild firma
- se ett som vanligt lysande avsnitt av House (TV4)
- färdigställa lista till Hockeys föräldrar om krogar och tapasställen i Barcelona de absolut måste besöka

Allt detta förmodligen tack vare en ovanligt stressig tisdag på jobbet, se dagens Hus & Hem-bilaga...

tisdag, oktober 17, 2006

This little town blues













Den 15 mars sitter jag och min älskade på ett plan till
New York och vi stannar i två veckor. Start spreadin' the news!

måndag, oktober 16, 2006

Artie

Sopranos håller klassen även under sista säsongen. Scenen när Artie efter alla motgångar tog fram sin farfars kokbok och återvände till sina rötter från gårdagens avsnitt var helt fantastisk.

Söndag

Söndag. En magisk dag. Särskilt igår, när hösten var som vackrast utanför fönstret men kylan av en vinter som närmar sig slog emot en när man öppnade balkongdörren.
Det var på många sätt en perfekt söndag igår. Lite trött och slö men mer tillbakalutad än utmattad. Såg veckans avsnitt av Tinas kök fem gånger och bestämde mig genast för att köpa en röklåda, insåg att det knappast är det enda jag behöver utan valde under några timmar omsorgsfullt ut en espressomaskin och en dvd-spelare (bilder nedan), en kyl/frys och en extra frys.
När så maken kom hem i bröllopskostym efter fotografering tog jag fram grilljärnet och stekte på rostbiff, laddade in pommes frites och fluffade till en bearnaisesås med smör - en härligt fet söndagsmiddag. Lagom färdigäten till Sopranos.
Sedan hackade jag ner gräslöken från balkongen och frös in, diskade och fick för en gångs skull somna bredvid den jag älskar.
Åh härliga söndag!

lördag, oktober 14, 2006

Lördag eftermiddag

Kom precis hem från en ovanligt god kopp kaffe på annars inte helt imponerande Café Amore och har för första gången på mig den bruna stickade tröjan jag köpte för några veckor sedan och min älskade svarta skinnjacka, luften är klar och vinden stilla, på tv:n är det Premier League och det enda jag vet är att det blir några öl med goda vänner ikväll.
Ibland behöver jag faktiskt inte mycket mer för att må bra.

Blommor i badkaret

För första gången på länge har jag ingenting planerat på hela helgen. Med det kommer en viss press av att göra något nyttigt, typ städa eller putsa fönster, recensera skivor eller rensa skivhyllan.
Så nu har jag i alla fall duschat blommorna.
När jag var liten och mamma började bära in växter i badkaret var jag övertygad att hon var lite snurrig i bollen. När jag flyttade hemifrån och mamma tyckte att jag skulle ta efter hennes vana förhöll jag mig ytterst skeptisk. Men, med åren har jag lärt mig att hon oftast har rätt.
Säg det inte till henne bara.

Strålande jul

Lyssnar igenom de nya julskivorna jag precis fått hem (vadå? vi är redan i mitten av oktober). Johnny Cash är... sådär. Men "A very special acoustic christmas" har helt klart sina guldkorn. Kan till och med vara den enda julskiva min käre make skulle kunna stå ut med. Frivilligt. Country christmas, baby!
Men den riktiga höjdaren var faktiskt Blind Boys of Alabamas "Go tell it on the mountain". Den hade man kunnat spela rakt igenom hela december.
Men det är klart, konkurrensen är knivskarp.

torsdag, oktober 12, 2006

Hur funkar det?

Jag blir extremt konfunderad och aningens besviken över vilka låtar som plötsligt dyker upp i huvudet på mig under en dag, framför allt vad det gäller uppdelningen låtar jag gillar/ogillar. Däremot är jag en aning stolt över hur mycket skit jag lyckats lagra i min hjärna under de här 28 åren... Idag har jag nynnat på: "I can jive" (Jerry Williams), "Vita vidder" (Family Four), "O Carl Gustaf" (Kerstin Dellert), "Öppna din dörr" (Tommy Nilsson), "Var nöjd med allt som livet ger" (Björnen Baloo), "Bells will be ringing" (Etta James), "Sällskapsresetrudelutten" (okänd), "Jag ska bli fri" (Wiehe & Totta), "Jag drömde i natt att jag hade en katt" (Rasmus på luffen) och "Return to sender" (Elvis Presley).

På tiden

Bäst just nu är uppdaterad på rootsy.nu:
http://www.rootsy.nu/bastjustnu.php?id=18

Det är för övrigt första listan någonsin från Helena Lindgren.

Dan före dan före dan före dan före dan före dan....

Oooh det är kallt och blåsigt idag. Men igår gick jag igenom låtarna till det som ska bli den tredje julskivan från Bobcat Records och det blir en del country, en fantastisk Etta James-version av "Bells will be ringing", en galen Tom Waits som gör "Silent night" och lite till. Passade också på att beställa några nya julskivor på nätet (det är tradition, varje år köper jag minst en ny julskiva och minst en ny tomte) - Blind Boys of Alabama, Johnny Cash och samlingen "A very special acoustic christmas".

onsdag, oktober 11, 2006

Krampkänning

Det märks att det inte varit mycket motion de senaste veckorna (ähum, ja vi promenerade lite i Barcelona trots allt). Korpenmatch idag och krampkänning i vaden de sista tio minuterna.
Vi vann med 3-1 mot serietrean, ovanligt jämna siffror för att vara i Korpen. De var bra. Förvisso gjorde de mål på sin enda chans (och ruffade vår målvakt samtidigt) och vi hade utöver målen nio bollar i stolpe och ribba, varav jag själv stod för två.
Men det är ruskigt kul att spela fotboll, får man ändå säga. Även på korpennivå.

Svårt med nya vanor

Shit, vad det är svårt att fastna i nya tv-serier. Jag försökte med "Big love", men nja. Det gick inte. Mest förstås för att jag inte tyckte den motsvarade förväntningarna (skruvad idé är inte samma sak som skruvat resultat, det hela blev ett "Six feet under" utan psykon). "Weeds", däremot, gillade jag ju verkligen men så var jag borta ett par veckor och nu... Alltså, jag ska göra mitt bästa. Jag vill. Men det blir inte alltid som man hoppas.
Märkligare (och enligt maken mer skrämmande) är kanske hur lätt jag fastnar i matlagnings- och bantningsprogram. Men jag gillar mat. Så det kanske inte är så konstigt i alla fall.

tisdag, oktober 10, 2006

Åska, hagel och drivis

Måste verkligen skriva till rootsy.nu de närmaste dagarna. Den uppgiften har vuxit till ett stort mörkt cumulonimbusmoln. Förstår inte varför jag alltid lyckas göra roliga uppgifter så jobbiga som möjligt.
Det är väl en speciell talang jag har.

Point guards, high post, left wing och annat märkligt

Denna helgen började jag min nya bana som basketskribent. Men kanske inte fullt så dramatiskt som det låter, förstås. Det rör sig om mycket korta texter och jag tittar inte på några matcher alls (men funderar på ett gästspel någon gång när Malbas spelar, deras hemmaplan är ju i princip bara över gatan).
Rätt kul är det, i alla fall, att man spelat basket så många gånger på skolraster och så - men inte har en aning om hur spelet egentligen ser ut. När det är på riktigt. Med taktik och spelupplägg.
Också ganska kul att prata med en tränare som fåordigt redogör för en match man inte sett - på engelska, med omklädningsstoj i bakgrunden. För att inte tala om när han sedan läser upp vilka spelare som gjort poäng och det inte på något sätt går att urskilja vilja namn det rör sig om eftersom alla på grund av anglifieringen låter precis likadant.
Men men. Man lär sig väl.

måndag, oktober 09, 2006

No electricity no cry

Skadeglädje är när man befinner sig hos sin mamma på födelsedagskalas mitt under brinnande landskamp och upptäcker att hon inte har TV3 - men precis efteråt läser på internet att 25.000 hushåll i centrala Malmö är utan ström för tillfället.

En morgon med saxofon

Man vet att året har kommit en bit på vägen när man får mail från sin bror med den hemlighetsfulla avslutningen "Har för övrigt en hel del att stoppa i Angels-godispåsen för närvarande.". Förhandlingarna närmar sig!

Köpte förresten Solomon Burke i lördags. Den är inte fantastisk, men de lugnare låtarna (jag har ju aldrig varit speciellt förtjust i yiiihaaa, i alla fall inte på skiva) är otroligt bra. Duetterna med dels Emmylou Harris och dels Dolly Parton, till exempel. Brr.

Dagens första rysning gick annars genom kroppen när jag saktade cyklade Kungsgatan fram i morse med bruna löv fladdrande på hjulen och i lurarna spelade Fredrik sin version av "Ska nya röster sjunga", precis som på bröllopet. Så vackert.

fredag, oktober 06, 2006

Vakna, för tusan

Okej, NU är det höst. For real. Dags alltså att gnugga sommargruset ur ögonen och börja ta tag i allt det där som domnat bort under de senaste månaderna.
Filmer, till exempel. Den listan har jag inte uppdaterat på farligt länge.
Böcker (okej, här gjorde jag en uppryckning i Barcelona, det gör jag för övrigt alltid av någon anledning).
Skivor. Jag vill så himla gärna ha Solomon Burkes nya, jag är säker på att jag kommer att älska den.
Och så är det ju dags att sätta glögg! Så att vi hinner med en omgång till innan jul, det går mycket glögg hemma hos familjen Lindgren - och det är oktober redan, för bövelen.
Jag blir helt matt bara av att tänka på alltihop.
Men gud vad jag blev sugen på glögg, förresten.

PS. Nej, jag har inte glömt bort träningen (men nu var det väl ändå glögg vi pratade om?)!

Barcelona, such a beautiful place

Barcelona är... så vacker. Ofta lite lite skitigt vacker (vilket inte är att undra på med tanke på alla vespor som flyger fram överallt), men det är kanske den enda staden där jag suttit på en uteservering vid en starkt trafikerad gata - och njutit. Det är ändå så att kaffet alltid smakar bättre än hemma (nästan, Bruno är trots allt Bruno). Det är ändå så att man kan sitta två personer i flera timmar på sekelgamla ställen som fortfarande drivs av samma familj och dricka deras hemmagjorda cava, äta deras tapas - och betala 200 spänn för kalaset. Det finns så många ställen som är så mycket bättre än något jag känner till i Malmö; inredda gamla apotekslokaler med medicinhyllorna och disken kvar, små barer som spelar Billie Holiday i samtalsvänlig volym, tapashål där alla bord byter gäster utom vårt.
En storstad. Med bevarad, och stor, stadskärna. Vid havet.
Jag måste snart dit igen.

Hemma

Det är mörkt, det är kallt, det är regndisigt. Det är höst. Jag sitter på Segevång och tittar ut över en parkeringsplats och järnvägsspåren utanför, genom byggnadsställningar som delvis skymmer sikten. Det börjar så smått bli dags att gå hem och jag undrar om min kavaj kommer att räcka mot snålblåsten som alltid viner vid min arbetsskrapa.

För inte många dagar sedan satt jag vid den katalanska kusten tillsammans med nybliven make, förtjusande svägerska och lika förtjusande svåger, sippade på ett glas mustigt rött vin och tittade ut över havet. På tallriken framför mig låg argentinskt kött som smälte i munnen och ovanpå en skopa roquefortsås. Jag satt i jeanskjol och linne. Det var halvmåne.

Så var man alltså hemma. Från sol och sakta rinnande svettdroppar längs ryggen till blåsande hår i ansiktet och jackan tätare om sig. Att komma hem kanske ter sig lite blekt ibland. Men - som ni vet, svenskar reser ju inte till någonting utan från någonting...

söndag, september 24, 2006

söndag, september 17, 2006

Om tid och vad man kan göra med den

Har gjort min plikt och röstat enligt hjärtat. Känns bra.
Dessutom har jag idag, något som tog betydligt mycket längre tid, planerat en ombyggnad av vår klädkammare. Detta skrymsle är det enda lilla förvaringsutrymme vi har i lägenheten, men den är urbota dumt utnyttjad. Nu, däremot, efter mina ritningar, kan vi behålla allt det vi redan tryckt in, men lättillängligare - och med en extra frys. Ett projekt för hösten.
Ja, så har jag tvättat ett par kilo potatis också, nyss uppgrävda från Tjörnarpsmyllan.
Söndag, var det ja.

torsdag, september 14, 2006

Jag drömmer om cava och tomattapas

Dags att börja planera lite inför Barcelonaresan... Det finns inget mer fantastiskt än att strosa omkring i vackra gränderna, gå in i ett hål i väggen, beställa en kaffe och bläddra i böcker. Så. Trots att jag har ett par som jag tänker ta med mig passade jag såklart på (när jag nu har en ursäkt) att beställa några till:
Joyce Carol Oates - Blonde
Rosamund Smith - Ormöga
Nina Solomin - OK, Amen
Robert Karjel - De hängdas evangelium

Så gött det ska bli att återse Tom Waits-stället, den mörka krogen med jättebilden på Dexter Gordon där Fredrik tappade bort sin vigselring, Xampanyet med världens godaste tomattapas (bäst kombinerad med ost, åh!), Irish Coffee-stället med utsikt över torget (där man får be om minimalt med socker och ändå tar de för mycket), Quatre Gats - och såklart The Garage, där jag aldrig varit med som jag hört talas om i en sång skriven av en närstående...

Bröllop schmöllop. Mot Barcelona!

Singer-Bob

Det börjar dra ihop sig för en uppdatering av Bäst Just Nu-listan på rootsy.nu (det borde kanske dragit ihop sig till den för länge sedan, men i alla fall) och när jag lyssnar igenom skivorna är det faktiskt ett intryck som är starkare än alla andra; det finns ingen sångare som Bob Dylan. Så nyansrik, så sårbar, så unik - han har en fantastisk röst.
Övriga intryck återkommer jag till.

Mary-Louise Parker

Om Big love på sina två avsnitt som hittills sänts inte riktigt övertygat (men jag är beredd att ge den en chans till) så var Weeds högst omedelbar.
Det är något med Mary-Louise Parker, hennes förmåga att titta på folk som om de vore galna, hennes sneda leende, hennes (karaktärs) förmåga att utstråla självsäkerhet - som gör att jag inte kan värja mig. Det var samma sak när hon var Amy Gardner i Vita Huset, hon seglade snabbt upp som en av mina favoriter - och konkurrensen är hård i den serien.
Men Weeds kvalitet ligger inte bara i Mary-Louise Parker. Serien är snabb, rolig och lite halvgalen - den första komediserie jag skrattat mig igenom på flera år - som inte var reprissändning.
Weeds it is!

onsdag, september 13, 2006

Dela mera, music lovers

Trots att jag är alldeles utled på diskussionen om fildelning måste jag ändå göra mig hörd i ärendet.
Alltså - självklart ska artister ha betalt för sina verk. I grunden. MEN. Det finns ingen tvekan om att musik som sprider sig enbart är till fördel för artisterna.
Men okej, de stora bolagen, de stora artisterna med de jättelika produktionerna och massmarknadsföring i ryggen - kan nog bara förlora på att människor laddar hem musiken istället för att köpa den. Det handlar dessutom ofta om lyssnare som väljer dagens slända och inte har lojalitet mot varken artist, bolag eller genre.
För de mindre artisterna däremot, tror jag inte alls att det är så. För dem innebär nedladdningen mest att fler människor lyssnar och det finns då fler potentiella köpare. Mindre artister attraherar också ofta lyssnare som har musik som intresse, som söker upp och vill veta mer - och som gillar sina köpta skivor i hyllan.
Det skriks ju mycket om skivbutikernas kris för hujedamig men ingen köper längre fysiska album och hur ska det gå - men samtidigt har butikerna som nischat sig inom smalare genrer och specialiserat sig på viss sorts musik - klarat sig alldeles utmärkt, i alla fall i Malmö och i alla fall dem jag pratat med.
Igår till exempel, laddade jag ner ett par låtar från Subdudes, Tom Pettys, Ed Harcourts och M.Wards nya skivor och kunde snabbt konstatera att Subdudes är ett måste och att både Tom Petty och M. Ward är tillräckligt intressanta för att lägga pengar på (men inte Ed, sorry) – och dessutom laddade jag ner låtar från Marit Bergmans nya skiva, som jag ALDRIG skulle köpta olyssnad – och den är riktigt bra, så bra att jag absolut tänker köpa den.
Så. 1-0 till Marit. Och till fildelningen.
Hallelujah, amen.