Mina kära nära

Jag har en brorsdotter. Det kanske inte är så ovanligt, men saken är den att hon bara är 12 dagar gammal. Och söt som socker. I lördags höll jag henne i min famn för första gången, hennes kropp var så mjuk och hennes ögon så stora, hon skrek inte en enda gång men i någon sekund så såg det ut som om hon log. Jag kände mig varmare än jag gjort på länge, ömmare än jag kan minnas. Denna lilla flicka. Min brorsdotter. Välkommen.

Jag har en farmor och en mormor. De är 94 och 84 år gamla, det är krut i kvinnorna i min släkt. Farmor hör inte så bra längre och går allt sämre, men hennes bingopenna är snabbare än en stenografs och hennes tankar lika ärliga som ett helgons. Mormor krökte på ryggen när hon för snart tio år sedan förlorade först sin son och sedan sin make, men hon gympar, stavgår och kallbadar varje vecka och har en ocean av anekdoter att berätta.

Två generationer har fötts och vuxit upp mellan farmor, mormor och min brorsdotter. Framgång, lycka, sorg och besvikelser, kärlek och ömhet, jag tänker på allt det där när jag sitter på min balkong och tittar ut över de utsprungna kastanjeträden, jag tänker att det finns så mycket att säga, så mycket att bevara men jag vet inte hur eller för vem och det enda som är riktigt säkert är att jag älskar dem alla.