Desert Island #2

Undrar om man kan förhandla fram att få göra en på svenska och en på engelska?

Desert Island

Jag och Richard har kommit överens om att göra varsin Desert Island-skiva och ge till varandra i julklapp.

Den ska vara en timme lång och innehålla de sånger man inte kan leva utan.

Med tanke på min ångest kring vilka 1000 låtar som skulle få plats i den nyinköpta iPoden så vill jag inte ens tänka på hur det här skall gå.

Fyra dagars Kvällspostenettor

Måndag:

EXTRA
5-ÅRING
från Sydsverige
DÖD I
BUSSKRASCHEN
Lista på döda
och skadade


Söndag:

Så lätt får du
17 EXTRA
SEMESTERDAGAR
under nästa år


Lördag:

EXTRA
Besatt 42-åring
JAGADE
TV4-stjärnan
ULRIKA NILSSON
I TV-HUSET
-greps under
direktsändning


Fredag:

EXTRA
Så planerade
RÅNARNA
MILJONKUPPEN

Original Harmony Ridge Creekdippers

1998 kom Original Harmony Ridge Creekdippers första album (till Sverige). Jag köpte det direkt. Eftersom det kändes som om jag borde det. Men sanningen att säga så lyssnade jag inte speciellt mycket på det - jag har alltid varit en sucker för melodier som sätter sig rätt snabbt och detta första självbetitlade album hade ingenting av den varan (en sådan låt räcker, då lyssnar jag fler gånger på skivan och därmed får också de mindre omedelbara spåren sin chans). Men jag köpte nästa album också, som kom samma år. Och nästa. Ta mig tusan om jag inte köpte dem allihop. De såg snygga ut i skivhyllan men jag spelade dem i princip aldrig.

Nu har jag i alla fall lyssnat igenom dem allihop i ett stort söndagsmaraton. Och det är klart; en del pärlor hittade man ju. En hel del till och med. Min rangordning blir som följer:

1. My own Jo Ellen (2000) - helt överlägset det bästa albumet.
----
2. Political manifest (2004) - säkert inte många som skulle hålla med mig. Men "Walk with them" är helt lysande.
3. The Original Harmony Ridge Creekdippers (1998) - debuten. Kanske ändå.
----
4. Zola and the tulip tree (1999)
5. Mystic theatre (2004)
----
6. Pacific coast rambler (1998)
7. December's child (2002)

Skönt att ha det ur världen. Vidare mot P!

Sött klagomål

Jag blev precis kallad för surpuppekärring.

Det är alldeles för gulligt för att man ska bli upprörd.

Dagens Kvällspostenetta

Så undviker du farorna
KÖKSREDSKAP
SPRIDER
GIFT TILL
DIN MAT

Komplimang

Igår kom min älskade, men ytterst kräsne och något bakåtsträvande, man hem och sade att han gått igenom alla låtar jag lagt i vår iTunes (1964 i nuläget) - och att ALLA var bra. Att det var ett helt grymt bibliotek av gördiga låtar.

Det kan vara den på samma gång största och mest chockerande komplimang jag någonsin fått av honom.

Dagens Kvällspostenetta

Paradise Hotel-
NATACHA
AKUTVÅRDAD
efter misslyckad
SKÖNHETSOPERATION


Inget Extra idag heller...

Om föräldrar

Fortsätter att saxa från andra i brist på annat. Detta från Martin Gelins blogg:

Mark Twain skrev en gång något i stil med "När jag var 14 var mina föräldrar idioter. När jag var 21 var de fulla av visdom. Det är fantastiskt vad de hade lärt sig på sju år".

Dagens Kvällspostenetta

Klimatforskare:
KÖLDCHOCK
I VINTER
Så drabbas du:
KARTA


Observera att detta inte inleddes med Extra! som brukligt varit.

Andra får tala

Först avgick Tiina Rosenberg. Sedan publicerade Aftonbladet illustrationen här vid sidan. Lägg märke till Tiinas ställning, Ku Klux Klan-mössan och hjärtebilden på nattduksbordet.

Sedan kritiserade Expressen detta här:
http://expressen.se/index.jsp?a=454410

Aftonbladet försvarade sig här:
http://www.aftonbladet.se/blogg/groning/181005121631_trttsamt_rent_ut_sagt.html

Mina känslor över Aftonbladets sätt att agera summerar Sigge bäst här:
http://sigge.squarespace.com/sigges-blogg/2005/10/20/beckett-pinter-grning.html

Kärlek

Vad kärlek är? Förbannat mycket. Ibland är den allt.

Ibland är den bara att spela en korpmatch i kvällskylan och få syn på sin älskade vid ena hörnflaggan när man trodde att han skulle tillbringa kvällen någon annanstans.

Million dollar baby

Såg Million dollar baby igår. Lite besviken. Hillary Swank är ju grym, sista tredjedelen av filmen gripande och jag grät förstås floder - men tycker ändå att den var lite för enkel och lite för trög i början. Jag fick ingen riktig känsla.

Nja, låt oss säga 4-.

Den kommer inte med bland topp 5 för i år, det törs jag lova.

Fakta S:t Markus-besök

DATUM & TID: lördagen 22 oktober kl 19-23
SÄLLSKAP: Richard, Hockey och Anders
UPPLADDNING: bastant middag fredag kväll, sen frukost lördag och sedan bara några pepparkakor under dagen. En öl på Pickwick kl 18.15.
PRIS BUFFÉ: 288:-
VIN (rekommenderat, under 500:-): La Grola, 425:-
MATEN I URVAL: löksill, senapssill, gravad lax, whiskeylax, matjessilltårta, fisksoppa (med grädde och saffran), kräftor, marinerade räkor, musslor, räktårta, luftorkad fläskfilé, lufttorkad parmaskinka, lufttorkat vildgåsbröst, salamirullar med färsost, marinerade vitlöksklyftor, soltorkade tomater, oliver, kapris, potatisgratäng, ostbord (koncentrerade mig på de starkare grönmögelostarna och parmesanosten) samt kaffe, polkagriskarameller, blåbärspaj, dajmtårta och pannacotta.

TOPP 10:

1. Matjessilltårta
2. Lufttorkad fläskfilé
3. La Grola (vinet)
4. Whiskeylax
5. Salamirullar med färsost
6. S:t Agur
7. Dajmtårta
8. Lufttorkat vildgåsbröst
9. Gorgonzola
10. Fisksoppa

Nazitvillingarna i USA

Jag vet inte vad som är värst; att sådana här människor finns eller att jag älskar att skratta åt dem.

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,718485,00.html

Dagens Kvällspostenetta

Extra
UD misstänker:
AMBASSADÖR
försökte
DÖLJA
BARNPORRBROTT

Media stöpte om mig

Läser Lisas blogg (http://lisakristiansson.blogspot.com/2005/10/fi.html) och känner mig träffad.

Jag gillade tanken på F! när det startade. Då var ju allt så flytande, inget partiprogram var antaget och jag kunde inte sätta fingret på vad jag gillade, mer än att behovet av ett feministiskt parti fanns. Sedan har jag stöd liksom minskat. Inte för att kärnfrågorna är åt skogen, inte för att behovet minskat - utan för att jag låtit mig påverkas av medierna. För att jag slutat tänka.

Vad som började med ett stöd baserat på en vag aning har blivit ett mostånd baserat på en ännu vagare känsla.

Nu får det banne mig vara slut på detta.

Söndagens Kvällspostenetta

Extra
Danske
LILLPRINSEN
AKUT TILL
SJUKHUS

Lördagens Kvällspostenetta

Extra
Expert misstänker:
SMITTANDE ÄNDER
hittade
DÖDA I SVERIGE

Tina forever

Jag har ett gammalt avsnitt av Mat med Tina Nordström inspelat, där hon gör:

- Viltfärsbiff med persiljestuvade potatis, syltad blomkål och ugnsbakade äpplen

- Cottage pie; en ugnsform med köttfärs (blandfärs med morötter, lök, timjan, krossade tomater och tomatpuré) i botten, potatismos (med persilja, svarta oliver och vitlök) i mitten och på toppen skivad getost.

Det måste vara det bästa matprogrammet som någonsin gjorts.

Dagens Kvällspostenetta

Extra
Polisen misstänker:
ULF OLSSON
DÖDADE JASMINA
Letar spår i upphittad bil

Eldkvarn igår

Det finns genier, det finns underhållare. Igår fanns bara Eldkvarn.

Jag satt i en halvtimme och funderade över vad det var jag tyckte var så fantastiskt bra. Låtarna, visst. Plura såklart - en sång- och dansman. Carlas perfekta gitarrspel. Basisten Tony Thoréns lusekofta.

Till slut kom jag på det. Det var så förbannat skönt att lyssna på en rockkonsert utan elgitarr. Låtarna fick ett annat liv, en annan luft och - faktiskt - en annan tyngd. Alice, Jag är det hjärta, Största skvallret i stan, 27, Miljoner mil bort... ett pärlband av grymma låtar.

Jag hade nästan glömt hur bra Eldkvarn är. Nu vet jag bättre.

Bäst.

Dagens Kvällspostenetta

Idag börjar en ny jätteskojig följetong på denna blogg; Dagens Kvällspostenetta. Alltså huvudnyheten på Kvällspostens förstasida.

Eftersom dagens nummer inte sett butikens ljus än tjuvstartar vi med gårdagens:

Extra
NAKEN POLITIKER
jagad av POLIS
- misstänkt för
MORDBRAND
Blev tokig efter bantningskur

Ännu en premiär

Vänta! Vänta vänta vänta...

NU har jag druckit min första klunk julmust.

Herregud vad gott.

Ensam och söt

Vad är det med ensamhet och sötsaker? Är man två ska det njutas av maten och lagas och handlas tillsammans och ätas med ett gott glas vin bredvid. Är man ensam struntar man plötsligt i hela detta spektakel, äter effektivt och går direkt på det viktigaste; godiset och fettet. Till middag går det plöstligt bra med vad som helst, ju enklare desto bättre. Rester, färdiga soppor, pizza, hamburgare - whatever, bara det går snabbt. Efterrätten däremot, får mer kärlek. Lite olika sorters lösgodis, kanske en bit choklad, eventuellt chips och dippa...

Idag hade jag planerat en lugn hemmakväll med min älskade, jag hade bestämt för att laga fettuchini med räkor, soltorkade tomater, chili, avokado och persiljekräm. Så ringde han och berättade att han skulle vara hos en kompis i ett par timmar under kvällen. Hastigt avbröt jag då min tankegång, styrde stegen mot läskavdelningen och köpte julmust, fortsatte med färdig gulaschsoppa och avslutade med en stor påse lösgodis. Bara sådär.

Helt galet.

Thåström

Enligt Kvällsposten är Thåströms kommande album akustiskt.

Därmed torde en av kandidaterna till Angels (eller Tunes) 2005 redan vara klar.

Extra! Extra! Extra!

SVÄRMORSFÖRBANNELSE
ÖVER NYBLIVNA MAMMAN
CHARLOTTE PERELLI

Så löd Aftonbladets löpsedel när vi svepte förbi en närbutik tidigt i morse.

Bara så att ni vet.

Julmiddag

Vi har bjudit in till julmiddag. Tanken är att alla ska bidra med något till julbordet.

Detta har fått oss att gå bananas.

Nu har vi i alla fall kommit överens om att det blir tre sillsorter (senap, löjrom och chili/vitlök), skinka, två sorters senap, citronkola (på vit choklad), chokladtryffel med chili, glögg, snaps och äggtoddy. Allt såklart hemmalagat. Richard hade gärna lagt till Jansson ("jag gör världens bästa Jansson, varför får inte jag göra Jansson?) och köttbullar, men vi måste försöka att lämna något till de andra.

Hemskt vad mycket jul det blev nu då.

Pepparkakor...

Det verkar som om människor i allmänhet och mina arbetskamrater i synnerhet inte förstår regeln bara-halva-oktober-gått-är-det-okej-att-dricka-glögg. Man skulle kunna få uppfattningen att de tycker jag är lite knäpp.

Då skulle de bara veta att jag nu sitter och glufsar i mig Annas originalpepparkakor (bäst i år, bäst alla år) med grönmögelost (17%) på. Till detta såklart en mugg glögg.

Hör ni bjällerklangen vänner? Känner ni kylan?

Åh, denna underbara tid på året.

Lucindas mästerverk

Nu har jag bestämt mig. En gång för alla.

"Car wheels on a gravel road" (1998) är ett mästerverk. "Essence" (2001) också. Efter år av funderande, efterkännande, velighet - så måste det ändå sägas; "Car wheels..." är den bästa av de två.

Förlåt Richard.

Länkar

Det går inte att länka i varken Explorer eller Netscape för mac och i Safari får jag bara asiatiska skrivtecken så där fattar jag ingenting alls.

Så att ni vet varför jag inte gör det, alltså.

En ny favorit är för övrigt: JOHANNA http://what-the-fudge.blogspot.com/

Frekventa bloggare

Alltså, jag kollar sju bloggar flera gånger om dagen:

DANIEL: http://windstorms.blogspot.com/
LISA: http://lisakristiansson.blogspot.com/
MIA: http://miafriedner.blogg.se/index.html
ANNIKA: http://www.citronanka.blogspot.com/
FREDRIK VIRTANEN: http://www.aftonbladet.se/blogg/virtanen/
BODIL MALMSTEN: http://www.finistere.se/
JOHAN HILTON: http://johanhilton.blogg.se/

Virtanen, Hilton och Malmsten (dvs kändisbloggarna) är alla bra på att uppdatera. De andra är det inte. Mia har förvisso varit i Kina, hon är ursäktad. Annika är... godkänd. Men Daniel och Lisa, skäms på sig! Att uppdatera bloggen ofta är ett krav för att hålla den intressant.

Det är därför jag lägger ut sådana här oväsentligheter.

Glöggpremiär!

Vi är inne på andra hälften av oktober. Drygt en månad kvar till första advent (i min värld, i realiteten handlar det väl om sex veckor) - det är dags.

Dags att värma pannan, dags att skvätta ner lite rött, dags att plocka fram keramikmuggarna. Dags att ge efter för tio månaders längtan.

Glöggtimmen är här.

O brother where art thou

Jag var skeptisk. Sådär alternativskeptisk som man blir om huvudrollen spelas av George Clooney och man är några och tjugo och måste positionera sig (det här var innan helgon.net). Att det var bröderna Coen hjälpte mig inte mycket just då eftersom jag bara sett allmänt hyllade Big Lebowski tidigare och inte fattat ett dugg av dess storhet (det gör jag fortfarande inte och det känns lite märkligt).

Men jag gillade O brother where art thou. Jag kunde till och med stå ut med countrymusiken - fylld av fioler, mandoliner och banjos. Jag menar, jag gillade ju altcountry redan då, men just fioler och i ännu högre grad banjos - nej tack. Lite väl hardcore.

När jag nu sitter med soundtracket till filmen fem år senare märks en viss... förändring. Jag blir betagen. Gråtfärdig. Lycklig. Tänker att jag inte ska spela annat på flera veckor. Alison Krauss är bedårande. The Whites - jag börjar nästan dansa alldeles för mig själv.

Det verkar som om man utvecklas lite med åren?

Kanske borde jag ge Big Lebowski en chans till.

Kallare

Sov dåligt i natt.

Väl utanför porten för att hämta cykeln kom imma för varje andetag, i lurarna Antony & the Johnsons från iPoden. Luften hög, himlen blå. Halsduken värmande.

Varje morgon känns numera som poesi.

iPod, välkommen

Jag kommer in till mitt skrivbord som vanligt, kanske lite surare än normalt då jag glömt påsen med mjölk och lite skivor i på diskbänken hemma. Men det är ändå en dag som de flesta andra.

Då ser jag den. En liten svart ask. Med ett äpple på. I asken den vackraste lilla teknikskapelse jag sett. Den har mitt namnngraverat på baksidan.

Nu måste jag speeda upp inladdningsprocessen.


Tra la la la la...

För övrigt anser jag...

...att precis varenda människa i det här landet borde läsa:

Katarina Wennstam - "Flickan och skulden"
Katarina Wennstam - "En riktig våldtäktsman"
Gellert Tamas - "Lasermannen"
Stephan Mendel-Enk - "Med uppenbar känsla för stil"

för att det i samtliga fall är exempel på journalistik som förändrar liv. Eller åtminstone insikter du inte kan skaka av dig. Någonsin.

Ville bara understryka det.

Slut på incestböcker

Igår kväll slutförde jag vad som kändes som den nittionde boken i genren "mitt levnadsöde är extremt tragiskt". Nu blir det inga fler incestböcker, inga fler anhörigböcker, inga fler jagblevförföljdavminmanböcker. No more. Slut.

Jag tvingande mig igenom "Den tusende gången" för att det var vår bokcirkelsbok inför förra mötet och jag inte läst den då - men den gav mig ingenting. Jag blev inte illa berörd, bara äcklad. Blev inte medlidande, bara nedlåtande.

Alla dessa öden är fruktansvärda, självklart. Men jag har problem. Med att det trots allt bara är en sida av historien även om man kan undra över hur en annan sanning skulle kunna se ut (den finns såklart och inte bara en annan sanning utan en bättre bakgrund, ett annat sammanhang). Problem med att böcker, eller filmer för den delen, anses givet bättre för att det är "en sann historia".

Jag tycker om fiktion och jag tycker om journalistik, dessa böcker ligger mittemellan. Där bra fiktion kan bli en flykt från vardagen, en skimrande fantasi eller bjuda mig infallsvinklar jag aldrig skulle sett i verkligheten och bra samhällsjournalistik visar på mönster, fenomen - något jag kan bli förbannad på och vilja förändra - är dessa "sanna historier" bara en droppe i havet, ett sandkorn i öknen. Tragiska javisst - men för extrema och ensidiga för att påverka mig.

Därför läser jag långt hellre "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman" än "Den tusende gången". Hellre "Lasermannen" än "Gömda".

Dessutom - detta är inte att förakta - finns ingen läsupplevelse värre än bristande språk. Något incestböckerna med sällskap tyvärr vimlar av.

Andra sidan av myntet

Å andra sidan, vill jag bara tillägga, läser jag just nu en väldigt intressant bok om män och manlighet; Stephan Mendel-Enks "Med uppenbar känsla för stil". Jag återkommer med en längre kommentar när jag är klar.

Och idag kom första numret av min prenumeration på Bang.

Så jag är inte helt förlorad.

I suck

Ja, jag är en dålig människa. Jag har usel smak. Usel karaktär. Jag vet att jag borde byta kanal och se Uppdrag granskning eller stänga av TV:n, vägra låta mig matas med lättillänglig och ibland förnedrande underhållning - och istället plöja igenom Simone de Beauvoir eller åtminstone August Strindberg, möjligtvis vore det okej att sätta på en Woody Allen-rulle. Jag vet att jag hellre borde städa, diska, stryka, tvätta, putsa matsalsmöblemanget, ta ett bad, träna, göra upp veckomenyn eller gå en promenad - än att titta på detta trams som är Kanal 5 och Biggest loser. Jag vet jag vet jag vet.

Ändå sitter jag här. Ändå fryner jag på ansiktet när fettet dallrar på de stackars överviktiga deltagarna. Ändå skrattar jag varenda gång de börjar böla - de gör de nämligen titt som tätt. Sorgsna tårar som glädjetårar.

Ändå ser jag lite nonchalant framemot nästa veckas avsnitt och bokar skamset in kvällen i mitt huvud.

I suck. You gotta love it.

Bloggdepp

Verkar som om alltfler lägger ner bloggandet nu. Eller, alltfler i mediavärlden åtminstone. Hanna Flodr, Johan Hilton och Diagnos (med Björn af Kleen i spetsen) är tre av mina favoritbloggar som nu gått om intet.

Är bloggen ett översvepande fenomen redan på väg mot sitt slut? Eller börjar den bara finna sin form och sina användare? Återstår att se.

iPod på väg

Min iPod är på svensk mark. Klockan 04.18 landade den i Malmö enligt senaste Shipment Status.

Nu är det nära.

Rotfruktssoppa

För några år sedan gick jag och Kjerstin ofta hem till hennes mamma på lunchen. När Kjerstins mamma visste att jag skulle komma med lagade hon alltid min favoritsoppa. Det smakade nästan som flytande rotmos. Den var helt fantastisk.

Nu är det ett tag sedan Lilly dog. Hon berättade aldrig för mig vad hon egentligen hade i soppan och definitivt inte i vilka mängder. Hon tillhörde helt enkelt generationen som använde så mycket att det blev bra.

Jag har länge gett mig den på att göra en soppa som åtminstone blir nästan lika god som Lillys. Igår lyckades jag, banne mig.

Palsternacka, kålrot, morötter, gul lök, kryddpeppar och hönsbuljong mixas, blandas ut med mini fraiche och spetsas med dijonsenap - tjenare!

Hur mycket av varje jag hade i?

Tja, så mycket som behövdes.

Medglidare

Det är jobbigt det här med att lägga in skivsamlingen i datorn. Helt plötsligt hux flux satt jag med 21 Paul Westerberg-låtar i burken. Jag lyssnar nästan aldrig på Paul Westerberg. Gillar jag verkligen allihop? Verkar så.

Wilco fluffar in med osannolika 40 låtar (även om jag fuskade med att ta med elva Mermaid Avenue-spår) - trots att jag inte är helt övertygad om bandets storhet.

Josh Rouse fick med 18 låtar att jämföra med Dan Penns 12. Alltså okej, i snitt blir det förvisso 4,5 låtar per skiva medan Dan Penn hamnar på 6 - men så vadå?

Det känns som om jag sviker dem jag älskar mest. Som om jag plötsligen föredrar jämnheten framför topparna. Alls icke! När urvalet till iPoden kommer igång ska de få sin revansch. Då drabbar sanningen oss alla.


PS. Även om jag inte känner mig säker på Wilcos kvaliteter i det stora hela kan ingen någonsin bortse ifrån "Jesus, etc". Aldrig aldrig någonsin. DS.

Linna Johansson och Kate Moss

Linna Johansson brukar vara intressant på sin blogg. Här ett utdrag ur hennes funderingar kring Kate Moss knarkaffärer, varför H&M plockade bort henne som modell och kvinnliga förebilder i allmänhet:

"I senaste avsnittet av litteraturmagasinet Babel funderade man löst över det här med kvinnliga förebilder, varför de är så få, utan att riktigt komma fram till nåt. Jag ska berätta varför det är så. Därför att det väsentliga i ordet förebild är suffixet ”bild”. Det vill säga framförallt ett face, en Che Guevara, en Bob Marley-silhuett mot en rastaflagga, Einstein-flinet, Muhammad Ali. Och i killarnas kulturhistoria får man just bara den här bilden, utan störande biografiska detaljer, därför att man själv ska få konstruera och dikta ihop sin egen manliga hjälte.

Så kan det inte bli för Kate Moss. Hon kommer att plockas ut och plockas ned nu med idel detaljer om vårdnadstvist och tårar och ångerfulla Kate. Alla människor ångrar sig men det är bara brudar som måste göra sånt offentligt för det är just bilderna på brudar som måste sönderdelas, göras futtiga. Det konstigaste av allt är ju att hon faktiskt bara är en bild, ett par läppar och höfter som Hennes & Mauritz lånar. Hon skulle inte ge sina bästa mammatips i Mama utan bara se snygg ut. Och hon ser väl knappast annorlunda ut nu, efter kokainbilderna? Är Hennes & Mauritz orolig att vi konsumenter ska inspireras av hennes leverne? Konstigt i så fall, med tanke på hur säkra de brukar vara på att ingen inspireras att gå ned till 46 kilo bara för att deras modeller väger det."

Mat mat mat

Okej.

13.00 Dopmat. Smörgåstårta (både kött och skaldjur).
14.00 Dopkaffe. Kladdkaka och vispgrädde.
- proppmätt -
16.00 Födelsedagsmiddag mamma. Tupp, potatis, vinbärsgelé, brysselkål, rödkål och gräddsås med vin i.
17.45 Födelsedagskaffe. Äppelsmulkaka med vaniljsås.
- übermätt -

Fick dessutom med mig en lerpanna hem från mamma att ställa bredvid stekgrytan i kastrullskåpet. Gryt- och soppsäsongen kan därmed börja på allvar.

Jag älskar hösten.

Redo för dop

Vaknar idag pigg som en nötkärna, med illa dold skadeglädje över att min inte fullt så smarte pojkvän (som valde att festa igår också, när jag var hemma och gnydde i soffan) - idag är både bakis som en örn och förkyld (som en man).

Vilket i sin tur resulterar i att han missar middagen hemma hos mamma, som lär bli en högtid då årets första tupp är planerad. Det brukar bli himmelskt. Too bad, baby.

Men först; dop. Mycket kyrkobesök den här veckan.

Grönsakslåda del 2

Jag förstår att ni längtat. Väntat, suktat, hoppats. Inte önskat något hellre än att få veta.

Nu kan jag avslöja; innehållet i veckans ekologiska grönsakslåda var som följer:
majrova, avokado, röd lök, tomat, gurka, purjolök, palsternacka, citron, sallad och persilja.

Jo nej men så att eeh... så är det.

Bakfylleångest

Fy för den lede. Bröllop i torsdags, askkoppshals igår, nypremiär på Bakfickan på kvällen och många många öl (och kanske någon kaffedrink, vill jag minnas). Skällde ut någon, förolämpade en annan och stapplade hem alldeles för sent men ändå ganska tidigt.

Halv åtta i morse gled jag upp (snacka om att frisera sanningen) ur sängen, borstade bort det värsta från tänderna och ställde mig på loppis med min omtänksamma mor som kokt rasande gott (och nödvändigt) kaffe samt brett mackor som endast föräldrar kan.

Har försökt hela dagen nu, men blir ändå inte riktigt av med bakfylleångesten som skvalpar i bakhuvudet.

Man lär sig aldrig.

Övergång

Från Dan Penn och rakt över till Raj Montana Band och åttiotalsgubbrock a la Dan Hylander.
Det gäller att hålla både bredd och djup!

Dan Penn

Gud vad jag tjatar. Men alltså, ännu en nyupptäckt; Dan Penn & Spooner Oldhams liveskiva från 1998 - "Moments from this theatre". Om man inte gillar den så... måste man vara helt dum i huvudet. Eller något.

De spelade på KB det året i december, jag gick ifrån en förfest med nunnorna och blev som vanligt utskälld för detta, satte mig i en taxi och åkte till KB helt ensam för att se en artist jag då aldrig hört tidigare. Fredrik Ekelund bjöd på en öl i baren och mindes att jag gjort tunnel på honom i en korpenmatch en gång och Dan Penn och Spooner Oldham kom in, bara dessa två medelålders vita män med akustisk gitarr och piano och det var precis så fantastiskt som det låter på "Moments from this theatre".

Jag hatar tidningsord, men det här är - magiskt.

Joni

Fan alltså, Joni Mitchell. Hennes skivor har jag bara haft stående i hyllan i flera år. Köpte dem en gång för att jag tyckte att jag borde gilla henne med fastnade aldrig (förutom för "River" på Blue) - nu sitter jag här och går igenom allt och herregud, det är ju hur bra som helst!

Joni, Joni. Välkommen.

Lundell

Alltså, jag har alltid känt mig lite delad vad det gäller Ulf Lundell. Jag tyckte inte speciellt mycket om Jack, några andra av de äldre böckerna har jag inte lyckats ta mig igenom. De senaste tegelstenarna är jag rätt säker på att jag skulle gillat, men det är så... tjocka. Och bredbent vit rock har aldrig varit min pryl. Jag klarar ju inte ens av E Street Band mer än i undantagsfall.

Men Lundell är ändå alltid Lundell. Han har ju trots allt gjort så mycket bra. De akustiska skivorna från 90-talet; Xavante och Män utan kvinnor, är helt fantastiska. Och man måste trots all beundra hans kreativitet hur mycket man än raljerar om den strida ström av Lundellalster som lanseras varje vecka.

"Warburton mission" från Män utan kvinnor är en av mina favoritlåtar på svenska.

Med detta inlägg kan ni sluta er till att jag nu kommit till L i skivsamlingen. I kategori 4, vill jag påpeka - det finns 7.

Jag kämpar vidare.

We're from Barcelona

Jag brukar inte falla för hypar, speciellt om de kommer från Aftonbladet. Intog därför min vanliga skepsisposition när jag trots allt provlyssnade på "We're from Barcelona" med I'm from Barcelona - mest för namnets skull.

Men det är kul pop. Upplyftande pop. Riktigt jävla bra höstpop.

Som om jag behövde fler kandidater till Angels & Tunes 2005.

Busy busy

Efter att ha gått crazy på diverse musiksajter har jag nu massor av skivor att lyssna av. Candi Statton är för övrigt underbar.

Men plötsligt fastnar jag på en gammal (eh, från 2004); Grand Drives "The lights in this town are too many to count". Kanske ändå att den var förra årets bästa skiva. Jag gav den aldrig riktigt chansen då. Ett misstag.

Hmmm. Njae, 2004 års lista torde se ut som följer:

1. Josh Ritter: Hello starling
2. Grand Drive: The lights in this town are too many to count
3. Loretta Lynn: Van Lear rose
4. Tomas Andersson Wij: Stjärnorna i oss
5. Creekdippers: Political manifest

Tror jag. I annat fall lär jag återkomma.

Tonight: bira

Fick hem böcker och skivor igår. Det är faktiskt värt varenda krona. Alltså, jag har ångest för att alla pengar bara flutit iväg den här månaden och jag vill ha kläder och smycken och allt möjligt, men någonstans är det ändå värt det.

Om inte annat kan jag låsa in mig i lägenheten, läsa, lyssna på musik och svältbanta. Så blir allt bra till slut.

Ledig torsdag och fredag. Det blir bira ikväll. Med nunnorna - of course. Undrar vad Hockey ska dricka?

Virtanen

Han är lite upp och ner. Men ofta upp. Och nu när det är höst är han kanske som bäst.

Ännu ett bloggtips

Mia Friedner har blogg! Hon gick med mig i Skurup, jag saknar henne oändligt. Hon var min rökkompis. Många redigeringstimmar tillbringades på trappan medelst rökverk.

Åh - Örjan, Mia, Lena, Erika... Jonas, Ulf, Markus, Marie, Jenny, Anna, Måns, Erika, Glenn, Jenny... Good night, Skurupsklassen. Wherever you are.


http://miafriedner.blogg.se/index.html

Hänt i helgen

FREDAG KVÄLL:
Jagar mamma hela kvällen för att få reda på när vi ska vara på loppisen lördag morgon. Innan jag vet det kan jag inte gå och lägga mig eftersom jag måste sätta klockan på ringning. Halv tolv svarar hon äntligen. Loppisen är inte förrän nästa vecka. Stupar i säng.

LÖRDAG MORGON:
Evighetshistorien ladda-in-musik-i-datorn-för-iPodens-skull fortsätter. Har inte kommit till hälften än. 4 gb-gränsen dock passerad. Skulle behöva städa, rensa i kyl, frys och skafferi, tvätta, köpa present till Lena som vi ska till på kvällen, träna och handla mat. Men sitter alltså vid datorn. Kaffet är slut.

LÖRDAG MIDDAG & EFTERMIDDAG:
Cia rycker upp mig ur misären. Kommer iväg till stan, köper två pocketböcker till Lena. Hittar vinterkappa på Esprit och stövlar på Håkansson - båda kostar över tvåtusen. Känns inte så troligt. Hatar att hitta saker jag inte kan köpa. Äter lunch på Hai och konstaterar än en gång att det måste vara Malmös bästa sushiställe. Och att sushi är förbannat gott.

LÖRDAG KVÄLL:
Mycket trevlig kväll hos Lena. Träffar Måns & Helén och Erika - saknar plötsligt tiden i Skurup ofantligt. Av någon anledning har jag tappat kontakten med i princip alla gamla klasskamrater trots att jag tycker så mycket om dem. Om någon av er mot förmodan hittat hit; förlåt! Och glöm mig inte!
I stressen ner till taxin blir vinet stående kvar på köksbordet, helt i onödan. Richard får offra sig och cykla hem i ösregnet för att hämta det. Sjukt. Men nödvändigt. Tur att han älskar mig.

SÖNDAG FÖRMIDDAG:
Blir inte så bakis nu när jag inte röker. Det är sant som de säger. Tror kanske att det kan ha att göra med att man inte stinker sunk på samma sätt. När man röker och vaknar efter en kväll ute är det första man luktar rökdoften på kläder, i håret och i munnen. Man påminns genast om alla cigg man sög i sig kvällen innan. Och får alltid dåligt samvete. Nu slipper jag det.
Möter mamma nere på gatan och får en fyrakilos tupp som åker in i kylen så länge. Fyra kilo. Räcker till middag för åtta personer. Tungt.
Skyndar iväg till Brunos för fika med nunnorna. Det var länge sedan jag träffade dem. Hockey har varit i Italien och förlovat sig - måste se ringen. Hinner knappt göra det förrän hon berättar att hon också är gravid. Minns ingenting av fikan efter det.
Känns lite chockerande men otroligt kul. Min bästa vän ska ha barn. Lägger den meningen på tungan och smakar på den hela eftermiddagen.

SÖNDAG EFTERMIDDAG & KVÄLL:
Middag med kusin Maria, hennes sambo Magnus, deras lille son Samuel, min bror Anders och hans flickvän Kristina hemma hos pappa och Kjerstin i Höllviken. Tacos. Det var länge sedan jag åt tacos.
Jag gillar min familj. Jag gillar min släkt. Skrattar mycket och inser att jag har tur.
Kommer hem drygt åtta, med massor av energi. Städar kylskåpet, slänger allt gammalt, packar upp grönsakslådan, avfrostar frysen, slänger allt gammalt också där (det mesta), fryser in tupp och brytbönor, diskar alla burkar som nu blivit tomma, silar av krusbärslikören och blandar i vit sirap. Klar halv tolv.

Nöjd med livet.

Deankväll

Alltså, "Jätten" är en väldigt lång film.

Och James Dean är bara snygg den första timmen.