Oh Bartlet my Bartlet

Jag lider av Vita Huset-beroende. Och ångest. Ångest för att jag vet att jag nu hunnit en bit in i femte säsongen och femte säsongen är inte riktigt lika bra som de övriga och även om sjätte blir bättre så är det då Leo får en hjärtinfarkt och träder tillbaka och även om jag vet att jag då blir glad för att det är CJ som får efterträda honom så är det gamla gänget splittrat. Att Sam försvann var illa nog (jag kan fortfarande inte gilla Will Bailey, förresten - först får han Sam att hoppa av och sedan väljer han att jobba för Bingo Bob istället för president Bartlet, då är man inte värd kärlek) men när först Leo och sedan ännu senare Toby är borta... usch.
Annars har jag alltid hävdat att första och andra säsongen är de bästa, men både tredje och fjärde (framför allt tredje, tredje är helt briljant) håller mycket högre klass än jag mindes. Jag funderar redan på att börja om från början igen när jag nått sjunde säsongen (som jag ju precis sett) så att det aldrig blir stopp i den här historien. Jag är helt fast i Vita Huset. Vita Huset har tagit över mitt liv.
Är det ändå inte lite vackert mitt i all ynklighet?

Bio: The Departed (obs! Spoiler!)

BETYG: 3+

Hm. Nja. Martin Scorsese gör såklart sällan dåliga filmer och The Departed är inte heller dålig. Det är bara det att Martin Scorsese ibland gör briljanta filmer och The Departed är inte briljant. Trots att alla skådespelare gör bra insatser (som så många påpekat så gäller det också Leonardo DiCaprio), trots att inledningen är lovande - så... nja. Den här typen av filmer kräver en viss stämning för att höja sig över mängden, en känsla, en magi. Det måste genomsyra manus men också bilderna och musiken. Gudfadern innehöll långt mycket mer våld och Scorseses egen Maffiabröder också - men i The Departed blir det aldrig vackert. Aldrig... nödvändigt. Jag vet inte. Den räcker bara inte ända fram - och slutet känns dessutom rumphugget, trots att filmen är två och en halv timme lång (eller just därför). Olyckliga slut kräver också mycket mer finess än lyckliga, The Departed lider på många plan av just brist på finess.
Sedan har jag ett personligt problem jag inte kan lägga på någon annan eller ens klandra Martin Scorsese för. Men alltså. Man tar inte död på Martin Sheen. No no no. Martin Sheen är president Bartlet och president Bartlet är min hjälte, tv-mannen jag älskar mest - och honom tar man bara inte död på. No no no.
Förlåt mig min inskränkthet.

Doing the omoralisk schlagerfestival

Så var det den tiden på året igen. Dags att krypa ut ur garderoben och ta en nypa luft, innan man än en gång stänger dörren till landet Narnia för resten av året. Schlagertid. En galen tid. En månad utan logisk förklaring eller hållbara argument.
Det var länge sedan jag gav upp.
Alltså, jag gillar det här spektaklet.
Och jag kan inte förklara varför.
Självklart är deltagarna bleka kopior på riktiga artister (jo, jag använder ordet riktiga, det går att använda ordet riktiga för i min värld finns det riktiga, äkta artister och oäkta och det handlar om ambition, känsla och passion men inget av detta går såklart att mäta varför hela diskussionen tenderar att urarta varje gång man har den, men likväl finns det riktiga artister och bleka kopior, tro mig) och ingenting av det som sänds under dessa sex veckor kommer någonsin att förändra världen eller ens enstaka liv. Antagligen. Jag kommer aldrig att lyssna på de här låtarna och få gåshud, aldrig att försvinna till en annan, bättre, mer fullkomlig värld under ett par minuter. Men. Jag kan bara inte värja mig. Det går bara inte.
Så, som en liten uppvärmning inför första deltävlingen av denna hatade Melodifestival kommer här en liten lista över mina schlagerfavoriter genom tiderna:

1. FRÄMLING (Carola) 1983
Vad kan jag säga? 1983 var jag fem år gammal och hela min värld blev Främling, Mickey och Tommy och jag kan fortfarande inte tycka illa om Carola trots att hon verkar både hyfsat dum och har vedervärdiga åsikter. ”Främling” är en av få åttiotalsschlagers som fortfarande känns fräsch trots att den blivit totalt sönderspelad. Det finns inte en svensk som inte kan nynna dååå-dååå-då-då-då-dååå-introt. ”Som Mona Lisa har sitt leende, så gömmer också du en hemlighet”. Den är bäst, helt enkelt.

2. SOL OCH VÅR (Inger Berggren) 1962
Texten är så galet naiv, daterad och härlig. ”När det är sol och vår och man är nitton år, är det så lite man förstår – och alla flickor små bör låsas inne då, när vintern går mot sol och vår". Inger Berggren blir alltså sol-och-vårad men hon ler när hon sjunger (det hörs) och jag kan bara se min mormor stå i köket med radion på och vicka lite på höfterna i takt med den klämkäcka melodin medan hon förbereder familjemiddagen. Briljant.

3. NOT A SINNER, NOR A SAINT (Alcazar) 2003
Efter ett hemskt nittiotal med alldeles för många Pontare och Cecilia Vennersten krävdes något och det gick inte att komma mycket närmare än såhär. ”Not a sinner nor a saint” blev förmodligen räddningen för Melodifestivalen även om den inte vann men det är egentligen struntsamma för låten har den för mig klart viktigaste kvaliteten en schlagerlåt kan ha; jag blir glad.

4. WATERLOO (Abba) 1974
Vad kan sägas som inte är sagt? Jag är ingen stor fan av Abba, men de var fantastiska på melodier och ”Waterloo” är väl så nära Phil Spectors wall of sound det går att komma i dessa sammanhang. Det räcker för mig.

5. STAD I LJUS (Tommy Körberg) 1988
Ah! Balladen! Får icke glömmas bort. På nittiotalet svämmade det såklart över av just ballader efter att åttiotalet generellt bjudit på mycket sång, dans och flams, men det var skit det mesta och ingen schlagerballad är ändå så fulländad som Tommy Körbergs ”Stad i ljus”. Tonartshöjningarna, rösten, pompan, det omöjliga i att sjunga med utan att spräcka närmaste glasprodukt – själva definitionen på stor ballad. Att sedan texten är helt obegriplig går förstås att alldeles bortse ifrån (Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum - där allting är oändligt och alla gränser har förevigt suddats ut. Jag ville se miraklet och höra ord som föder liv, bli buren av en styrka som bara växer när jag anat mitt motiv…).

6. NYGAMMAL VALS (Lill Lindfors & Svante Thuresson) 1966
Alla sånger som innehåller uttrycken ”tjong i medaljongen”, ”kors i karamellen”, ”trumelumma på min kastrull” och ”klang i kantarellen” är utan minsta tvekan självskriven på en sådan här lista. Alltså, det är ju helt fantastiskt. Fantastiskt.

7. DET GÖR ONT (Lena Philipsson) 2004
Orup och Lena Philipsson, det lät bra från början och det blev tusan ta mig ännu bättre än man kunde tro. Grymt framförande, grym melodi, grymt arrangerat – det känns som om luften gick ur tävlingen lite efter Lena Philipssons seger (som hon för övrigt samlat ihop till, jag har ytterligare ett Lena Ph-bidrag på den här listan och ännu ett precis utanför), det gick liksom inte att överträffa. Båda åren som följt på 2004 (ett av de bättre i historien) har varit som ett glas kranavann i jämförelse. "Det gör ont" var riktad precis mot min målgrupp och ja, jag föll.

8. SVENSKA FLICKA (Ann-Louise Hansson) 1969
Åh, min svaghet för fjantiga texter kommer igen. Men Ann-Louise Hansson är bara så gammelschlagerlig att jag dööör. Och så byter hon språk i inledningraden i varje refräng och för att melodin ska hålla måste hon uttala sista e:et i je t’aime (Anna, je t’aime – så var det han sade…). You gotta love it!

9. GÅ OCH GÖM DIG, ÅKE TRÅK (Mona Wessman) 1968
Titeln säger allt. Och Peter Himmelstrands blåsarrangemang är förstås oklanderligt.

10. DANSA I NEON (Lena Philipsson) 1987
Sedär, Lena Ph igen. Numera rätt sönderspelad men en stor hit på minidiscon och många år senare på Slagthusets ladugolv (det första dock en klart större merit än det sista). Själv är jag svag för na-na-na-na-naaaa.

11. Härliga sommardag (Family Four) 1972
12. Alla har glömt (Towa Carson) 1967
13. Högt över havet (Arja Saijonmaa) 1987
14. Säg det med en sång (Lena Andersson) 1972
15. Det börjar verka kärlek, banne mig (Claes-Göran Hederström) 1968
16. Upp över mina öron (Orup & Anders Glenmark) 1989
17. Bang, en boomerang (Svenne & Lotta) 1975
18. Never let it go (Afro-Dite) 2002
19. Alexandra (Sound of Music) 1987
20. La dolce vita (After Dark) 2004

PS. Det är ju så det är, helt enkelt. Den musik jag berörs mest av tröstar mig, fyller mig, stöttar mig, förändrar mig. Men en vecka om året gör schlagermusik mig bara rätt glad. Inget mer. Och inget mindre.

Ni na ni na na na na

Träffade min gode vän Örjan igår. Det är inte ofta det händer längre, vilket inte är så konstigt eftersom han bor i Stockholm. Våra kvällar på Ölcaféet (vi träffas bara där) handlar alltid om relationer, mat, politik och böcker, i den ordningen (okej, ibland lite musik också). Han har väldigt bestämda åsikter, min gode vän Örjan - och det mesta är både förnuftigt och inspirerande. Med detta sagt vill jag bara nämna hans boktips för kvällen (när vi sågs senast, för ungefär ett år sedan, rekommenderade han Susanna Alakoskis "Svinalängorna", för övrigt): "Scum-manifest", av Valerie Solanas (i översättning av Sara Stridsberg). Jag lade den genast i önskelistan på adlibris.
Men vad jag förstår är det förmodligen ingenting som ligger i Nyamko Sabunis bokhög.

Är bokhyllan manlig?

Lisa Förare Winbladh utmanar en vän att läsa tio böcker i rad av kvinnliga författare och jag påminns om Lisa (http://lisakristiansson.blogspot.com) i bokcirkeln som utmanade sig själv med samma sak under ett helt år. Vad jag förstår gick det sådär i meningen att hon inte läste lika mycket, men så hade hon heller inte tillgång till de lysande förslag som radas upp i kommentarsfältet på Förare Winbladhs blogg.
Så.
Läs mer här: http://matalskaren.blogspot.com/2007/01/utmaningen-vardagsfeminism.html.

Råttan i staden

Vilken lättnad! Det finns inte lika många råttor som människor i vår stad. Det är en myt. Precis som den där i pizzan.
Se mer här:
http://sydsvenskan.se/malmo/article213566.ece

Bokobildad är vad jag är

Många många bloggare har gjort det (bl a Mia, se länk i listan) och nu är det väl min tur då. Det är ju det här med mig och listor och så.

Expressen publicerade i veckan en lista över böcker svenskar gärna ljuger om att de läst (för att imponera då antar, jag). Själv blir jag något missnöjd med mitt resultat:

"JACK" av ULF LUNDELL
Yep.
"UTVANDRARNA" av VILHELM MOBERG
Nej, faktiskt inte. Jag har sett tv-serien och dessutom Kristina från Duvemåla tre gånger men aldrig läst boken. Och då är ändå min man faktiskt släkt med författaren (farmors mors kusin, det ni!).
"HEMSÖBORNA" av AUGUST STRINDBERG
Nej. Såg någon tv-dramatisering som tonåring och blev så uttråkad att jag alldeles tappade lusten att läsa boken. Det håller i sig än.
"NÄSSLORNA BLOMMA" av HARRY MARTINSSON
Skulle jag någonsin läsa något av Harry Martinsson (och det är knappast troligt) skulle det vara "Aniara".
"RÖDE ORM" av FRANS G BENGTSSON
Nej, fy.
ARN-BÖCKERNA av JAN GUILLOU
Jan Guillou och forntider? Nej tack. Första och sista boken jag läste av Guillou var "Ondskan".
"SAGAN OM RINGEN"-TRILOGIN av JRR TOLKIEN
Jag har verkligen försökt, flera gånger. Men jag kommer bara inte förbi den dödstråkiga inledningen (på 150 sidor...)
"KRIG OCH FRED" av LEO TOLSTOJ
Nej, och det skäms jag över.
"SVINDLANDE HÖJDER" av EMILY BRONTË
Nix.
"MÄN ÄR FRÅN MARS, KVINNOR FRÅN VENUS" av JOHN GRAY
Aldrig i livet.
"1984" av GEORGE ORWELL
Nej, det är inte klokt. Men jag har den hemma och tänker banne mig läsa den!
"LYSANDE UTSIKTER" av CHARLES DICKENS
Nej, men flera andra Dickens!
"HARRY POTTER OCH DE VISES STEN" av J K ROWLING
Ja, alla i serien.
"JANE EYRE" av EMILY BRONTË
Nej.
"DA VINCI-KODEN" av DAN BROWN
Ja.
"ANNE FRANKS DAGBOK" av ANNE FRANK
Tror inte att jag läst hela. Men stora delar.

Såhär i efterhand får man nog säga att det var riktigt dåligt, faktiskt. Men jag förstår inte riktigt varför folk skulle skryta om att de läst Arn-böckerna? Man kan ju få en öl över sig för mindre.

"Utvandrarna", "1984" och "Krig och fred" ska jag däremot omedelbart ta tag i. Om jag bara kommer igenom den där högen på nattduksbordet.

Bio

Säsongen har börjat och starten är, som alla femmilare vet, livsviktig. Vår och höst brukar ju vara de hetaste biotiderna (minns februari/mars förra året, hujedamej) och det finns en del intressant på väg in. Har själv bokat in The Departed imorgon (med jobbet), Last king of Scotland nästa tisdag (bioklubben) och The Queen den 21 februari (mamma och mormor).
Film ska ses när det är som mörkast ute.

Pia Kjærsgaard är rädd för allt utom smørrebrød

FN:s flyktingorgan UNHCR uppmanar världens länder att under en tid se mildare på asyl för flyktingar från Irak eftersom länderna direkt runtomkring inte kan hantera alla som flyr våldet och kriget. Sverige har som enda land i Europa hittills följt uppmaningen och tar för tillfället emot nästan hälften av alla irakiska flyktingar som kommer till till vår världsdel (år 2006 innebar det nästan 9.000 människor).
Detta oroar, föga överraskande, våra grannar i väster. Åtminstone regeringens stödparti; det invandrarfientliga Dansk Folkeparti. I ett utspel igår kunde partiet till och med tänka sig att avsluta det nordiska samarbetet om fri rörlighet, som skulle innebära att de som efter några år fått svenskt medborgarskap fritt skulle kunna bosätta sig i Danmark (o hemska tanke).
Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Eller sluta.
Men det får onekligen vara slut på snacket om det hyggelige Danmark så länge nästan 450.000 av landets väljare föredrar ett parti som Dansk Folkeparti och har en regering som låter samma parti sätta dagordningen.

En växande hög

Varför köpa fler böcker när man redan har en hög på nattduksbordet som det tycks svårt att finna tid för, skulle många fråga sig själv. Men bra böcker dör inte bort och livet är långt, så när jag ändå var på bokhandeln för att köpa present passade jag sjävlklart på att bygga på den där högen litegrann:
"Svennis krig" av Peter Wennman
"Montecore" av Jonas Hassen Khemiri
"Den röda anteckningsboken" av Paul Auster
"Extremt högt och otroligt nära" av Jonathan Safran Foer
"Mikael Wiehe - en sång till modet" av Stig Hansén
Ett par eftermiddagar på café i Greenwich Village är härmed bokade.

Tjörnarp igår

600 filmer du måste se innan du dör

Jag vet inte vad det säger om någonting, men jag kan verkligen inte låta bli att älska sådant här:
http://www.prettoklubben.com

Ny tv-kanal

Så blir tv-burken ännu tjockare. SBS, som också äger Kanal 5, lanserar Kanal 9 den 25 februari - och startar med att sända Oscarsgalan. Jag börjar få svårt att hänga med i alla olika kanalers inriktning (det verkar i alla fall väldigt inne att nischa in sig på vissa målgrupper) men tyckte det var lite småkul att läsa Jonas Sjögrens (Kanal 9:s VD) vision:
- Vi vill attrahera en publik som söker avkopplande underhållning snarare än tunga debatter.
Tänk, precis en sådan kanal har jag letat med ljus och lykta efter...

En märklig iTunes-lista

Har börjat det mycket tunga, mycket tidskrävande arbetet med att försöka lägga in all musik i datorn som fanns där när hårddisken valde att tacka för sig. Eller, helt precis samma blir det ju inte för jag har absolut ingen aning om exakt vilka låtar som låg i listan, men nu har jag i alla fall helt snurrat in på klassiska soulhits (men kunde ändå inte gärna undvika "Hickory wind" i fyra olika versioner, kan bara inte välja) - så kvällens topplista, med reservation för alla låtar som inte dykt upp just i dessa timmar såklart, ser ut som så:

I shall be released (Nina Simone)
I've been loving you too long (Otis Redding)
Hickory wind (Gram Parsons)
Midnight train to Georgia (Gladys Knight & the Pips)
Don't play that song (Aretha Franklin)
Let's get it on (Marvin Gaye)
Just like a woman (Nina Simone)
These arms of mine (Otis Redding)
Hit the road Jack (Ray Charles)
A change is gonna come (Sam Cooke)
You really got a hold on me (Smokey Robinson)

I see my light come shining

Man glömmer emellanåt hur magisk Nina Simone var.
Men det räcker med inledningen till hennes version av "I shall be released".
Så minns man.

Oscars

Så var nomineringarna till Oscars-galan släppta. Som vanligt har bara typ hälften av filmerna haft premiär i Sverige, men lite spännande är det ändå.
Flest nomineringar fick i vanlig ordning en musikalfilm (vad är det med Hollywood och musikaler?) - "Dreamgirls" placerades i åtta kategorier, dock varken bästa film eller bästa regissisör. I bästa film nominerades istället "The Departed" (går på bio nu), "Babel" (har gått ett bra tag), "Letters From Iwo Jima" (svensk premiär 9 mars), "Little Miss Sunshine" (har gått ett tag) och "The Queen" (svensk premiär 2 februari).
"Babel", en av förra årets mest haussade filmer men enligt min mening överskattad, fick totalt sju nomineringar - näst flest.
Om en vecka ska jag se "The departed". Jag har faktiskt inga större förväntningar, det var trots allt ett tag sedan Scorsese släppte ifrån sig ett mästerverk. Men den som sett hans meritlista kan förstås omöjligt ge upp hoppet.
I nästa vecka presenteras förresten förra årets bästa film-lista här på bloggen. Den fick dispens pga datorhaveri, tidsbrist, snålblåst och annan force majeure.

La familia

Familjekalaset med anledning av min födelsedag är över för i år. Än en gång visar det sig att min familj känner mig bättre än de flesta; ostkorg, presentkort på bokhandel, tomma dvd-skivor, vinglas, pengar, Bodil Malmsten och Katarina Wennstam skulle mycket väl kunna summera det mesta av mina böjelser.
Det är kanske egentligen för sällan man är tacksam för att ens familj inte bara älskar en och har förmågan att visa det, utan också består av människor man ser upp till och är stolt över.
Så det tänkte jag tillbringa resten av kvällen med att göra.
Och kanske lyssna lite på Nina Simone samtidigt.

Borta

Det var en kväll i slutet av november 1999. Jag, Mary, Hockey och Lönia var i London för att hälsa på min bror. Resan hade startat tidigt på morgonen, det var precis innan den stora stormen drog in över Sverige och flygbåten (någon bro fanns förstås inte) var inställd, vi fick åka via Helsingborg-Helsingör för att komma till Kastrup, solen hade ännu inte gått upp men vi var drygt tjugo år gamla och svepte en öl på väg över sundet. Efter missat flyg, tåg från Heathrow och tunnelbana till Stratford i östra London, inkvartering hos indiern Hari som undrade om vi rökte på rummet när det var så fyllt av Marlboro lights att det sipprade ut från den stängda dörren. På kvällen skulle vi gå ut. Min bror tog oss med till Vinyl Bar i Camden, ett halvsunkigt, cigarettstinkande, underbart ställe med Northern soul och the Clash i högtalarna, små bord med udda stolar och det var där jag hade mina berömda andra, tredje, fjärde och femte andningar, vi drack en massa pints och Wiehe, Thåström, Dylan och citronankorna ven genom luften. Det var en genialisk kväll.
Imorse fick jag mail från min bror att Vinyl Bar lagts ner.
Sorgligt.
Ikväll spelar jag Ryan Adams "The bar is a beautiful place" på hög volym.

Vass penna

Anja Gatu har börjat bra som ny krönikör i Sydsvenskan. En imponerande arbetstakt håller hon hittills också - en om dagen. Idag en insiktsfull text om herrhockey och dess manlighet:
http://sydsvenskan.se/sport/kronikagatu/article211267.ece

Så så, unga damen

I fredagens Metro Bostad hade Malmöhusmäklarna en egen annonsbilaga där de självklart berättade om det magnifika i att anlita just den mäklarbyrån. Förutom draghjälp av Björn Ranelid (vilket man för övrigt hade kunnat diskutera mer om, det hjälper väl knappast hans trovärdighet och jag kan inte tänka mig att han heller har ett ekonomiskt behov) finns en liten artikel om 19-åriga Lena Myhre, som givetvis sålt sin bostad via Malmöhusmäklarna. Artikeln behandlar Lena Myhres väg till detta beslut, består av fem stycken och i fyra av dem benämns hon som "ung dam". Alltså, det väl sant och så, 19 år är rätt ungt och en dam är av kvinnligt kön. Men ung dam. Jag vet inte.
Jag antar att det handlar om ett stilistiskt grepp för så förbannat dålig fantasi kan man väl inte ha - men det är ett olyckligt, tråkigt och väldigt gubbigt sådant.
Det här är givetvis en detalj i det stora hela och inte många skulle förmodligen reta upp sig så himla mycket, men ändå.
Ett visset löv i trädet är också ett löv.
Filosofiskt så det förslår.

Mona Sahlin

Idag förväntas Mona Sahlin presenteras som valberedningens kandidat till Socialdemokraternas nya partiledare. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka. Å ena sidan upprör det mig mycket att hon varit så otroligt slarvig med sin ekonomi - och dessutom så nonchalant. Tobleronet må väl kanske vara en höna av en fjäder, men upprepade felparkeringar utan att bry sig om att betala böter, hela det-är-roligt-att-betala-skatt-debaclet - det är just nonchalansen, sättet att sätta sig ovanpå det system vi andra måste leva i, som gör henne mindre trovärdig som ledare för Sveriges största parti. Men. Det är också viktigt med en kvinnlig partiledare, det finns egentligen ingen annan utväg. Och Mona Sahlin är inte dum i huvudet, hon är en skicklig politiker. Frågan är bara om väljarna glömt bort de gamla skandalerna, om den stämpeln går att tvätta bort. Timingen är dock god, Sahlin får nästan fyra år på sig att ta fram sitt politiska Vanish.
Men Margot Wallström hade varit ett betydligt bättre val för både framtid och resultat. Hon borde inte tackat nej.

Mastodontinlägg - förlåt!

Jag är galet svag. När min goda vän Mary lagt ut detta frågeformulär på sin blogg (se länk i listan) kunde jag omöjligt låta bli att följa efter:

ÄGER DU EN iPOD?
yep! Min älskade iPod nano.
VAR KÖPER DU DINA MATVAROR?
Hemköp Kronprinsen. Endast Hemköp och Malmborgs är goda nog år snobbarna i familjen Lindgren.
VILKEN VAR DEN SENASTE FILMEN DU SÅG?
De andras liv, av regissören med det fantastiska namnet Florian Henckel von Donnersmarck. Det är något visst med tyska adelsnamn.
OM DU VANN PÅ LOTTO, VAD ÄR DET FÖRSTA DU SKULLE KÖPA?
Ha! Den frågan fick jag faktiskt på min möhippa – och svaret är precis lika tråkigt som då: jag skulle inte köpa något, jag skulle lösa mina lån. Men om jag inte fick så mycket pengar skulle jag köpa en bil och om jag fick ännu mindre en resa och om jag fick ännu mindre än det en espressomaskin eller kyl och ännu mindre än det – tja en mix av skivor, böcker, tv-serier och kläder. Gud vad det är lätt att göra av med pengar.
HAR NÅGON NÅGONSIN KALLAT DIG LAT?
Åh, absolut. Jag gör det själv minst en gång om dagen.
VILKEN CD LIGGER I DIN CD-SPELARE JUST NU?
Hm. Tom Waits senaste box Orphans, skivan Brawlers.
VILKEN ÄR VÄRLDENS BÄSTA ARTIST JUST NU?
Sedan 1962 har det varit Bob Dylan. Så är det fortfarande.
NÄR VAR SENAST NÅGON STÖTTE PÅ DIG?
Sådant där märker inte jag förrän någon antingen säger det rakt ut eller hånglar upp mig. Och det har ingen gjort sedan jag träffade min älskade make.
VAD ÅT DU TILL MIDDAG SENAST?
Potatis-, morots- och purjolökssoppa.
HAR DU NÅGONSIN DELTAGIT I EN DEMONSTRATION?
Absolut. Både 1 maj, mot kriget i Irak och i fackeltåg mot nazism och rasism.
VEM VAR DEN SENASTE SOM RINGDE DIG? Pappa.
VILKEN ÄR DIN FAVORITÅKATTRAKTION PÅ ETT NÖJESFÄLT?
Allt som hastigt ändrar höjdläge så att det suger i magen. Loopen, fritt fall, FlumeRide och liknande. Dessutom är jag obeskrivligt road av karuseller där folk kan bli blöta eller på annat sätt råka illa ut.
TROR DU FOLK PRATAR BAKOM RYGGEN PÅ DIG? Helt klart. Förutom att tendensen verkligen finns på vissa avdelningar på jobbet (inte min egen, tack och lov) så har jag förstått att det är ett folknöje större än de flesta. Jag vet inte hur intressant just jag är, men det förekommer säkert.
TITTADE DU PÅ TECKNAT NÄR DU VAR LITEN?
Självklart! Vi hade ett videoband med bara tecknade filmer som min pappa spelat in från Danmark. Jag var den populäraste ungen i hela grannskapet!
VILKEN FILM KAN DU ALLA REPLIKERNA TILL?
Trolltyg i tomteskogen, Sällskapsresan, Dirty Dancing och Yrrol. Stora delar av Life of Brian och utvalda delar av Peter Sellers Rosa Pantern-alster.
ÄGER DU NÅGRA POPBANDSTRÖJOR?
Ja. En Wilco-tröja som jag nu blivit för tjock för.
HAR DU GRÅTIT OFFENTLIGT?
Många många gånger. Jag gråter när jag är arg, jag gråter när jag är ledsen, när jag är medlidsam, glad, övertygad, rörd. Så det blir rätt ofta, faktiskt. Men mest kanske i enstaka tårar och blurrig röst. Riktig gråtattack har dock också förekommit. Jag har inga problem med att visa mina känslor och har aldrig haft.
HAR DU EN STATIONÄR DATOR ELLER EN LAPTOP?
Laptop, baby!
TYCKER DU ATT KILLEN BORDE BJUDA PÅ FÖRSTA DEJTEN?
Sådant trams har jag inte tid att lägga energi på att fundera över.
KAN DU KASTA MACKA?
Ja, lite. Men jag skulle gärna vara bättre (av någon anledning).
VAD HAR DU MED DIG PÅ BION?
Godis från Malmös bästa affär (Gotte-Lisa, of course) och en flaska mineralvatten. När jag går med min kusin köper jag dock alltid popcorn och coca cola. Det är tradition.
VEM VAR DIN FAVORITLÄRARE OCH VARFÖR?
Jag har haft flera bra lärare och förmodligen ännu fler dåliga. Men den som påverkad mig mest, lämnat störst avtryck – lärt mig mest – är min mellanstadielärare Claes Nicklasson. Han var en fantastisk person, åtminstone för mig och precis då. Claes gick bort för två år sedan och blev inte sextio år gammal. Jag ska skriva mer om honom lite senare.
VILKET VAR DITT FAVORITÄMNE PÅ GYMNASIET?
Jag hade turen att få mina bästa lärare i de ämnen jag tyckte var intressantast; historia och samhälle. Sedan har jag alltid gillat svenska men den läraren var mer rolig att driva med än entusiasmerande och skicklig. Eller, han var väl helt okej, kanske.
VILKET PERSONLIGHETSDRAG ÄR ETT MÅSTE HOS EN PARTNER?
Humor och förmåga att ge sig hän, känna passion. En man som inte någon gång gråtit för att något (mat, sång, film, bok – whatever) bara just i den sekunden varit så fantastisk att inget annat uttryckssätt funnes – skulle jag aldrig kunna dela mitt liv med.
NÄR SOV DU SENAST PÅ GOLVET?
När vi firade nyår hos min svåger och svägerska (låter inte det ordet extremt tantigt?) i Barcelona för två år sedan sov vi på en dubbelluftmadrass som efter halva natten förlorat allt vad luft heter. Jag var helt ledbruten när jag kom hem.
VILKEN ÄR DIN FAVORITDRINK?
Irish coffee, nu och alltid.
VILKEN ÄR DINA FÖRÄLDRARS HEMSTAD?
Malmö. Min mormor var för övrigt den första i sin släkt som flyttade från Eslöv på typ flera hundra år. Galet.
HUR MÅNGA TIMMAR MÅSTE DU SOVA FÖR ATT KUNNA FUNGERA?
Åtta. Men det mesta fungerar faktiskt, bara jag vaknar av mig själv. När väckarklockan ringer finns inte timmar nog på dygnet för att det skulle ha räckt.
VILKEN ÄR DIN FAVORITFRUKT?
Jag är tyvärr inte så förtjust i frukt. Mer i bär. Men clementiner nu på vintern och en mango är förstås inte fel.
HUR GAMMAL BLIR DU NÄSTA FÖDELSEDAG?
29 – imorgon faktiskt.
ÄR DU PETIG NÄR DET KOMMER TILL STAVNING OCH GRAMMATIK?
Mycket. Det isar i kroppen på mig när folk inte kan sköta språket. Jag undrar ofta hur folk kan stava så dåligt som de gör. Nio år i grundskola, tre år i gymnasiet, böcker, tidningar – fastnar ingenting? Antar att det till viss del kan vara medfött, men i mitt fall tror jag kombinationen av att jag tidigt läste ofta och mycket samt hade en pappa som verkligen tog (och tar) ett gott språkbruk på allvar har gett mycket gratis.
VEM VAR DEN SENASTE PERSONEN SOM GJORDE DIG ARG?
oräknerliga kvällspressreportrar jag egentligen inte alls vill lägga energi på.
TROR DU ATT GUD ÄR EN MAN ELLER EN KVINNA?
Jag tror då rakt inte att Gud är varkendera. Gud är ett väsen, en strimma hopp, en källa av styrka. Gud är godhet. Och godhet har inget kön.
GILLAR DU SENAP?
Mycket. Senap är, liksom i princip all annan mat, något som får mina ögon att glittra. Vi har alltid flera sorter hemma och använder dem till olika rätter. Till jul gör jag egen. I matlagning använder vi mest Dijon.
VILKA BÖCKER HAR FÅTT DIG ATT GRÅTA? När jag var yngre fanns det massor av böcker som fick mig gråta; Anne på Grönkulla, God natt mister Tom, Varghunden, Mio min Mio, herregud, det var gråtböcker all over the place. På senare år har det inte blivit i samma utsträckning. Men jag minns att jag grät när jag läste Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson. Det finns säkert fler alltså, men jag kommer inte på någon just nu. Däremot vet jag att jag gråtit tre gånger för att böcker varit så fruktansvärt dåliga; Den vita massajen av Corinne Hoffman (massajböckerna är legendariska i detta sammanhang), Matildas sista vals av Tamara McKinley och Gömda av Liza Marklund. Så uselt språk borde ärligt talat inte få lov att kallas språk överhuvudtaget.

Svenska är mitt språk

Jag är en sucker för svensk kultur. Nu menar jag förvisso inte tofsar och gammeldans, hell jag menar inte ens blått och gult och heja Sverige - men generellt har jag lättare för att ta till mig musik på svenska och svenska filmer. Den svenska filmen kanske vi ska lämna därhän för ett ögonblick ty det har på alla sätt varit ett par usla år på den fronten - men svensk musik. Artister som kan använda sitt eget språk har, förutom det självklara i att de har att steg närmare till lyssnarens hjärta eftersom han eller hon inte behöver översätta i huvudet på vägen dit, en stor fördel; de kan skriva om sin omgivning. Sin vardag. Sin värld. Artister som skriver på svenska kan handla på Konsum, bada på Aq-va-kul och vandra genom Jesusparken. De kan måla bilder vi, eller i alla fall jag, omedelbart kan referera till. Då är det också lättare att få mitt öra att stanna.
Nu är det tyvärr så att inte speciellt många artister besitter tillräcklig talang eller kunskap att göra allt detta på ett bra sätt. Försök sedan hitta någon som dessutom har öra för melodier, en uttrycksfull sångröst och förmåga att nå ut - och ni förstår själva att Sverige är en mycket liten marknad.
Jag har mina favoriter.
Men de är inte alltför många och inte alltför unga, tyvärr.
Hela denna utläggning kommer sig för övrigt av att jag i bilen på vägen till jobbet imorse hörde en låt av Peter Carlsson & Blå grodorna där de använt ordet "ej" i texten. Jag hatar författare som använder ordet "ej". Det är en nödlösning, en talangbrist.
Ett halvljummet försök.

Smått och gott...

... jag har försökt att skaffa f-skatt till mitt nystartade företag. Men min handläggare tycker det är mycket märkligt att jag inte bara kommer att ha EN fast kund, så hon funderar på att inte godkänna min ansökan. Man skulle kunna tycka att det är lite märkligt, men tanke på att jag i ansökan angivit "frilansarbete inom journalistik".
... har TV någonsin genomfört en tittaromröstning utan att folk rasat och tusentals inte kunnat komma fram på linjen? Har det någonsin fått några följder, mer än ett par uppslag i kvällspressen? Jag gillar Susanna Kallur. Konkurrensen till både bragdguld och Jerringpris var stenhård i år och Jerringpriset har jag ändå tappat respekten för sedan Magdalena Forsberg under ett par år i princip prenumerade på det, trots att (jag svär) hon vissa år inte ens ställt sig på ett par skidor.
... har precis suttit på jobbet och gnällt över att jag bara kan ta två veckors semester i sommar, men med mörka blickar och gälla röster påpekade mina kamrater att det beror på två veckor i New York, två veckor i Thailand och en vecka i Barcelona. De kan ha en poäng.
... biljetterna till Lucinda Williams på Radio City Music Hall är köpta! 23 mars hoppas jag på "I envy the wind", "Those three days", "Greenville" och ett tiotal andra glimrande alster från den enda sångerskan som platsar på vår hallvägg.
... fastnade framför TV:n igår, men inte med West Wing som brukligt varit under ett par veckor (har för övrigt nått en bit in i säsong 4 nu, Sam har precis lämnat oss) - utan med Tina. Tina. Hela folkets Tina. Håller på att lägga in gamla avsnitt från VHS till DVD. Galet? Visst. Men vilken fantastisk mat! Måste laga råbiff en dag.
... bio ikväll; "De andras liv" på Spegeln. Spannend.

Jonas Alströmer vore stolt

Virtanen har listat favoritpotatisvarianter på sin blogg. Jag kan inte motstå att göra detsamma (lista mat, herregud):

Gratäng
Mos
Färskpotatis
Bakad
Kokt vanlig
Rösti
Pommes
Potatisklyftor
Hasselback
Kroketter

Bildrör igen

Premiären av "Dexter" igår var klart lovande. Rätt skruvad, bra skådespeleri, fint foto. Jag gillar den sjuka tanken med intrigen, även om jag har lite svårt för att känna sympati med Dexter själv. Men nyfiken blir jag definitivt. Torsdagskvällarna är härmed bokade.
Har förresten inte hunnit titta på "The line of beauty" än, men enligt rapporterna från initierade källor här på jobbet har det varit en mycket sevärd miniserie. Ett helgprojekt, alltså.

Dvd-nörderi

Tillbringade gårdagskvällens avslutning med att gå igenom dvd-hyllan. Det visar sig att vi har inte mindre än 27 filmer utlånade! Någon som känner sig träffad...?

I sönderanalyseringens namn kan också konstateras att den regissör som dominerar i samlingen utan konkurrens visar sig vara Woody Allen (9 st), med Billy Wilder (4 st) på andra plats och Martin Scorsese, Francis Ford Coppola, Jean Pierre Jeunet, Joel Coen och Lars Molin (samtliga 3 st) på tredje plats.
Vidare (och mindre förvånande) är filmer från nittiotalet (44 st) och tvåtusentalet (43 st) klart övervägande och därefter åttio- och sjuttiotalen (24 st), femtiotalet 7 st, sextiotalet (5 st) och fyrtiotalet (2 st). Både dokumentärer och musik-dvd:er är här undantagna.

Over and out från nördarnas morgonmöte.

Böcker 2006

Bäst att summera innan man går vidare. Årets tio bästa (av mig lästa) böcker 2006 var:

Paul Auster – Orakelnatten (2003)
Carlos Ruiz Zafón – Vindens skugga (2001)
Jeffrey Eugenides – Middlesex (2004)
Bodil Malmsten – Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig (2006)
Stieg Larsson – Män som hatar kvinnor (2005)
Marjaneh Bakhtiari – Kalla det vad fan du vill (2005)
Jesper Högström – VM-boken (2006)
Nina Solomin – OK, amen (2001)
Joan Didion – Lagt kort (1970)
Fredrik Strage – Fans (2005)

Frestelser

Shit, Vita Huset-boxen tar alldeles död på mina läs-ambitioner. Har bara kommit 50 sidor framåt i "Middlesex" - som jag ändå verkligen gillar. Galet.
För att spä på det hela upptäckte jag till min fasa dvd-rean på cdon, vilket också föranledde ett besök på discshop och... ja, det blev: Walk the line (2-disc), Apornas planet (box, 5 filmer), Matchpoint, Riket, Riket II, The Last waltz, Good night and good luck, Mord i sinnet (säsong 1) och Seinfeld (säsong 6).
Hela jag kommer snart att se ut som ett bildrör.

Gröna vågen

Lucinda Williams släpper nytt den 13 februari och de spår som ligger för provlyssning låter... precis som förväntat. Det vill säga lysande. Vid en snabb genomlyssning låter det som om "Words", med dragspel, kommer att bli en given favorit i det Lindgrenska hemmet.
Men inte bara det. Äntligen har vinden vänt! Lucinda Williams spelar på Radio City Music Hall i New York - när vi är där! Tjohoo!

Henke-CHOCK

Alltså, jag är en stor beundrare av Henrik Larsson och jag tror att spelstilen i Premier League kommer att passa honom perfekt, vilket inte minst debutmatchen visade. Men 15 sidor i Aftonbladet och 14 sidor i Expressen dagen efter? Uppslag på uppslag i uppföljning idag? Känslan för proportioner har fått sig en smäll på käften, tror jag.

Obildad

Vid en snabb genomgång visar det sig att jag bara har koll på knappt häften av våra minstrar; stats-, finans-, miljö-, justitie-, utrikes-, skol-, utbildnings-, kultur-, närings- och migrationsminstrarna. Det duger såklart inte.
Två om dagen är vad en vintertrött hjärna klarar och nu kan jag också socialförsäkrings-, EU-, jordbruks-, social- och biståndsminstrarna.
Bara sju kvar.
Måtte de sitta kvar länge sedan (eh...).

Wallenbergs

Dokumentärserien om familjen Wallenberg var oväntat intressant och välgjord. Från Peter Wallenberg och framåt har man väl haft viss koll, men de tidigare generationerna har varit rätt suddiga i min bok. Familjen har förstås varit såpass dominant i svenskt näringsliv att man borde vetat mer, välkommet därför med denna inblick. Och ciceron Peter Wallenberg gav ett ganska... coolt intryck på något sätt.Det händer mycket bakom de stängda dörrarna.

Nytt år i skivbacken

Det är alltid svårt att veta och dessutom hoppas man alltid på överraskningar eller åtminstone artister man inte hört så mycket förut, men här är några av de som släpper skiva i år som jag tror att jag mer eller mindre kommer att gilla:
Ryan Adams, Rickie Lee Jones, Jesse Malin, Timbuktu, Lucinda Williams, Steve Earle, Maria McKee, Bright Eyes, REM och Wilco.
Så får vi se.

Hugh Laurie

House är för övrigt så bra nu att det faktiskt är lite galet.
Måste köpa boxen.

Angels 2006

Långa förhandlingar, benhårda argument, tjuv- och rackarspel - nu är den klar. Angels 2006. Såhär ser den ut:

Nyårsmat

Glömde visst skriva om nyårsmenyn tidigare. Jag menar, JAG kan ju inte låta bli att skriva om MAT?
Mary hade lagat till en alldeles lysande hummersoppa som hon tyvärr kokade över när hon skulle värma den så att vi fick en mindre skvätt än vad som annars skulle blivit - och själva hummerköttet hade hon glömt hemma i kylen. Men. Ypperligt god trots allt.
Till varmrätten hade jag fått för mig att göra lamm för första gången och inhandlade till detta bland annat sesamolja för marinering. Det visade sig vara ett lyckokast, filén smakade grillat (sesamolja har en väldigt nötig, nästan rökig, smak), köttet var stekt till rosa fulländning och Marys risotto med svamp och västerbottenost himmelsk. Till detta en sallad med pinjenötter och smulad chevre som passade superbt ihop med lammet.
Dessert: pannacotta med blåbär.
Ah!

Bye bye Bella

Avslutade julledighetens tv-frosseri med de sista två avsnitten av Krönikan (DR1). Liksom de tidigare i serien var de välspelade, filmade i underbara miljöer och med stort skådespeleri i makligt tempo. Det känns lite sorgligt att inte få veta mer om Palle, Ida, Bo, Börje, Karen och alla de andra.
Bra serier lämnar tomrum efter sig, så är det bara.

Inför 2007

Fick en utmaning av Mia Friedner (se länkar) att lista fem saker som jag vet eller vill ska hända under 2007. Eftersom varken listor eller ambitioner är speciellt motbjudande begrepp för mig (som sagt) så ställer jag självklart upp:

1) Jag VET att jag ska iväg på minst två, troligtvis tre, resor 2007: New York, Thailand och Barcelona. Inte illa!
2) Jag VILL hålla något av mina nyårslöften. Men mest av allt vill jag bli en god människa.
3) Jag HOPPAS att mitt brorsbarn och alla andra barn får växa upp i en fördomsfri värld, där empati och nyfikenhet är ledord.
4) Jag TROR inte att det blir så, men så länge hoppet finns har livet ändå någon mening.
5) Jag ÖNSKAR mig en stor summa pengar, så att jag kan rusta upp vårt paradis i Tjörnarp och skaffa mig en bil och åka dit mycket oftare än jag gör nu.

(Mias lista: http://miafriedner.blogg.se/291206134959_utmaning_hrsammad.html)

Ingen eld utan ved

Jag har aldrig i hela mitt liv lyckats infria ett nyårslöfte. Så är det för många. De flesta ger upp. Men nu är jag en gång för alla skapt så att jag älskar ambitioner, så här kommer mitt 2007:

- MAT, VIKT OCH FORM
Det får bli lättare luncher på jobbet. Som det är nu betalar jag drygt tusen spänn i månader för mat jag varken gillar eller behöver. Fil, sallad och annat kallt får ta över. Middag äter jag hemma.
Chips, dippa, skräpmat och godis ska bort. Åtminstone i den utsträckning som julen frammanat. Det handlar trots allt mer om slöhet än något annat.
Frukt och vatten. En liter vatten måste man väl kunna sätta i sig på en dag? Jag dricker alldeles för lite vatten. Och alldeles för mycket läsk. Måste bli bättre på frukten också, mest för att mitt blodsocker normalt sett åker berg och dalbana - nicht gut.
Motion. Eh. Ja. Promenader i första hand, men för första gången på väldigt länge funderar jag på träning i mer organiserad form. Jag undrar om inte yoga skulle göra mig gott. Jag har aldrig klarat av tanken på det tidigare - det går ju så låååångsamt - men förmodligen är det ju precis därför jag skulle må bra av det. Stress är jag. Jag är stress. Funderar också på boxning, eller träning som bygger på den principen. Lär vara grymt jobbigt. Men det får vänta lite, annars faller man väl död ner under första passet. Lite grund kanske man ska bygga upp innan.

- LÄSNING
Eftersom det nya livet också ska innebära bättre disciplin var det gäller after work och annan social verksamhet där öl ofta har en del, räknar jag med mer energi framför allt på helgerna. Prenumererar ju på Fokus sedan tidigare men har hittills bara lyckats ströläsa det som verkat mest intressant. Men det är en bra grej, jag gillar grundtanken med Fokus. Så. Skärpning.
Så var det böcker också, ja. Har ändå haft två okej läsår nu, även om man alltid önskar ett större kvantitet. Får införa någon sorts regel om att inte titta på tv innan jag ska somna, utan läsa. Sedan vi flyttade in dvd-spelaren i sovrummet har det blivit rent förskräckligt. Men det är inte lätt när man har 130 timmar Vita Huset i sin ägo!

- MUSIK
Hm. 2006 var bra. Tror jag funnit en bra form för skivköp under hösten som gått, där jag laddar ner det jag tycker verkar intressant, lyssnar - och köper det som är bra. Onödiga köp försvinner och man har möjlighet att lyssna på mer.
Live finns, som vanligt, betydligt mer att göra. Men det är dyrt. Och det mesta av det intressanta som kommer har jag redan sett - vilket gör det blir motigare att plocka upp flera hundra spänn för biljetten. Liten skärpningsvarning på det området ändå.

- FILM
Har precis haft mitt bästa bioår någonsin, sett till både kvantitet och kvalitet. Inget att klaga på, bara att hänga med från start. Bio är oslagbar underhållning.

- ÖVRIGT
Bygga om klädkammaren, få extra frys och fylla den med mat (särskilt av typen stek och tupp).
Fler måltider i köket, färre vid tv:n.
Använda både stekgryta, lergryta och hushållsassistent betydligt oftare.
Laga ännu mer mat, speciellt söndagar. Långkok, grytor och stek - allt det där vi inte orkar nu.
Köpa espressomaskin, kaffemalare och sedan bara dricka gott gott kaffe.

Badi badi badi - that's all folks!

Let Bartlet be Bartlet

Har nu sett de två första säsongerna av Vita Huset, förresten. Under ledigheten. Jag vet mer om fiktiv amerikansk politik än om världen utanför mitt fönster. Och det är fem säsonger kvar. You gotta love it!

Inte konstigt att jeansen sitter tight

God Jul, gott slut, god fortsättning och gott nytt år!
Eftersom vår dator med perfekt timing valde att lägga av redan lillejulafton har jag inte satt min fot på internet över julledigheten. Vilket kanske var nödvändigt. Eller rätt trist. Struntsamma, konstigt kändes det i alla fall - det måste vara det längsta uppehållet från internet och datorer jag haft sedan 1999. Well.
Nu skulle man kanske kunna förvänta sig att listgalningen i mig ändå funnit sin väg runt detta och nu kan rapa upp alla årets bästa skivor, filmer, böcker, upplevelser och annat. Så icke. Jag har inte ägnat det en tanke. Ledighet, på min ära! Men det kommer, det kommer. Senare i veckan. Eller så.
Julen var självklart god och trevlig. Traditionellt julbord på själva aftonen tillsammans med pappa, farmor, faster och kusiner. Och kusinbarn, förresten. Det var mysigt. Vi har trevlig släkt. Hos mamma dagen efter böjds det kalkon, denna underbara skapelse. Plus liiite julbord. En trevlig kväll, med spel och familjen samlad. Men magen mådde inte helt bra dagen efter, två dagars frosseri brukar inte skapa de bästa förutsättningarna för det. Tur då att vi fick några dagars respit innan bilen styrde mot Abbekås och rådjurssadel hos svärföräldrarna.
Julklappar då? Dollares, of course - bara två månader kvar (lite drygt) till bröllopsresan i N.Y. Böcker, skiva, presentkort till espressomaskin, underkläder, strumpor... Bara bra saker, jag är mycket nöjd. I år blir ett bokår, jag känner det på mig (igen).
Så - ut med det gamla, in med det nya. Och bort med ett par kilon julmat. No probs.