I Bangkok

I Bangkok nu vanner. Fedegod skaldjurssoppa, kanske den basta pa lange. Annars - mest avgaser och tuktuk. Och en forbannad massa skratt. That's life.
Aterkommer med utforligare rapporter nar tid finns.
Det ar sjukt varmt.

Hjärtar Pioneer

Det är när man programmerar in arton timmars inspelning under semestern som man inser att köpet av dvd med hårddisk kanske ändå var det bästa i mannaminne.

Mer att packa

När jag nu ändå börjat packa passar jag på att
lägga till ännu en bok i väskan; Skrattets och
glömskans bok av Milan Kundera - en (bara
aningen sen) bröllopspresent från Rich.
Mycket att välja mellan nu, 3-4 böcker räknar
jag lätt med att avverka under resan!

Börja packa

Vi åker till Thailand på fredag. Fredag middag. Två veckor ska vi vara borta, två veckor av vila, mat, böcker och sakta mak.
Idag frågade min arbetskamrat om jag börjat packa.
Jag skrattade så jag grät.

För övrigt har jag alltid undrat hur man börjar packa. Alltså, när jag packar lägger jag fram allt jag ska ha med mig och sedan trycker jag ner det i väskan, stänger den och ställer ut den i hallen.
Börjat packa?
Lägger man ner ett plagg om dagen då?

Däremot har jag bestämt mig för vilka böcker som följer med; Karin Boye: Kallocain, Joan Didion: Ett år av magiskt tänkande, Sara Stridsberg: Drömfakulteten, Rosamond Smith (Joyce Carol Oates): Ormöga, Anna Gavalda: Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans, Jonathan Safran Foer: Extremt högt och otroligt nära samt Isabel Fonseca: Begrav mig stående.
Jag har inga illusioner om att hinna läsa alla, men lite att välja mellan får man väl ha?

Lööööve

Igår var det ett år sedan vi gifte oss. Ett år. 365 dagar, påstod jag - min make trodde mer på 345, men så hade han också haft huvudet fullt av idéer kring hur han bäst skulle uppvakta sin fru på denna högtidsdag.
Valet var ju annars rätt enkelt.
Mat. Äta mat. Laga mat. Dricka till mat. Umgås kring mat. Prata med mat i munnen.
Så, kantarelltoast till förrätt och så en helt ljuvlig höstgryta med kålrabbi, rotselleri, palsternacka, morot, svamp, lagerblad, enbär, kryddpeppar, nejlika, rödvin, grädde, en fin bit fransyska och till grund en mustig mörk buljong - blev det. Tillsammans med en flaska Zenato Ripassa (Valpolicella).
Sedan espresso i bröllopspresentmaskinen (från mig till oss), egen äpple-/kanellikör eller limoncello.
Jag har ju sagt det!
Min väg till lyckan går som en autobahn genom tarmarna.

Listgodis för de lata

Många tankar rusar runt just nu och jag orkar inte riktigt bena ut dem, så det får bli en lista idag istället. Det var ju faktiskt ett tag sedan... (frågorna snodda från Mary).

Hur gammal är du om fem år? 34
Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Mina kära arbetskamrater, som jag kommer att sakna mycket mycket.
Hur lång är du? 167
Vilken är den senaste filmen du sett? Shit, det var faktiskt ett tag sedan… Men det var nog en film från 1956 med Paul Newman som Rocky Graziano (Somebody up there likes me) på TCM.
Vem ringde du senast? Min make, som lät yrvaken.
Vem ringde dig senast? En kund.
Hur löd det senaste sms:et du fick? Hej! Jag saknade dig! Kul att din man kom dock – och ha det underbart i Thailand… Kram!
Föredrar du att ringa eller skicka sms? sms
Är dina föräldrar gifta eller skilda? Skilda (två gånger) sedan 23 år tillbaka.
När såg du senast din mamma? I lördags, när vi var på Bondens marknad tillsammans. Ska på middag dit ikväll också.
Vilken ögonfärg har du? Eh. Vet faktiskt inte. En blandning.
När vaknade du i dag? 07.17 – snoozade till 07.55…
Vilken är din favoritjulsång? Åh! Endast de som känner mig förstår vilken ångestframkallande fråga detta är. Spontant älskar jag (jag menar verkligen älskar) Fairytale of New York med Pogues, Please come home for christmas med Etta James, I’ll be home on christmas day med Elvis Presley, White christmas med Darlene Love, Christmas song med Nat King Cole, många av de svenska psalmerna är väldigt vackra och sedan är ju Daddy’s drinkin’ up our christmas med Commander Cody en klassiker också.
Vilken är din favoritplats? Tjörnarp och New York.
Vilken plats föredrar du minst? Sverigedemokraternas partihögkvarter.
Vad skrämde dig om natten som barn? Jag har alltid varit rädd för att det ska börja brinna, min morfar (som jobbade för Tele Llarm) fick hålla ett långt föredrag för mig om hur brandvarnare fungerade för att lugna mig.
Vad fick dig verkligen att skratta senast? När min vän Mary sade enchilada istället för inshallah igår kväll (extremt internt). Helt allmänt är det många som får mig att skratta och de som inte får mig att skratta får mig heller inte att stanna.
Hur stor är din säng? Hm. 160, tror jag.
Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar; Powerbook of course.
Sover du med eller utan kläder på dig? Helt utan, hemma i alla fall.
Hur många kuddar har du i sängen? 3-5, beroende på om min make somnat i soffan eller inte.
Hur många landskap har du bott i? Endast ett och fler lär det inte bli.
Vilka städer har du bott i? Malmö. Höllviken kan absolut inte räknas in i denna kategori.
Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Skor (med strumpor innanför).
Vilken är din favoritglass? Är inte stormförtjust i glass och äter det sällan. Men Mövenpick chocolate chip är fantastisk.
Vilken är din favoritefterrätt? Äter inte så mycket efterrätter heller, en chokladbit till kaffet räcker. Hellre ost efter maten.
Tycker du om kinamat? Sådär. Okej.
Tycker du om kaffe? O ja.
Vad dricker du till frukost? Kaffe och gärna ett glas apelsinjuice.
Sover du på någon särskild sida? Magen eller på sidan, vänd från sängmitten och mot fönstret. Självklart har jag alltså en speciell sida av sängen - hur skulle det annars se ut?
Kan du spela poker? Njae. Jag tycker inte det är speciellt kul.
Tycker du om att mysa/kela? Ja, det är klart.
Känner du någon med samma födelsedag som din? Nix. Men min pappas kusin fyller år dagen innan…
Vill du ha barn? Ja, absolut.
Kan du några andra språk än svenska? Engelska och lite tyska.
Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
Föredrar du havet eller en bassäng? Havet. Tycker mycket om insjöar också.
Äger du dyrbara smycken? Nej.
Vilket är ditt favoritprogram på tv? Guuuud. Svår fråga. Spontant: Vita Huset, Sopranos, Seinfeld – men jag hade verkligen kunnat räkna upp minst tio till som jag tycker är grymma.
Kan du rulla med tungan? Ja.
Sover du med gosedjur? Nej, om man inte räknar min katt Elvis, som brukar ligga på husses sida av sängen när jag somnar.
Vad har du för ringsignal? För närmsta vännerna: Quit playing games (Backstreet Boys), för mamma: Save your love (René & Renato), för pappa: In the mood (Glen Miller), för maken: Roses are red (Bobby Darin) och för övriga: Muppet show.
Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Nej, om inte någon av mina föräldrar gömt undan något i ett skrymsle jag inte känner till.
Vad har du närmast dig just nu som är rött? En prislista.
Kan du byta olja på bilen? Nej, eller – jag har aldrig testat men fått berättat för mig hur man gör. Vi får väl se när det blir aktuellt (förmodligen inte).
Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej.
Vilken var den senaste boken du läste? Tätt intill dagarna av Mustafa Can.
Läser du dagstidningen? Ja, jag läser sporten, nöjet och kulturen varje dag (och skumläser rubriker i övriga). På helgen läser jag det mesta, framför allt söndagsbilagan med feature och lite längre reportage. Nu pratar jag om Sydsvenskan, alltså. Någon annan dagstidning läser jag inte.
Prenumererar du på någon veckotidning? Fokus. Och Elle Mat & Vin och Offside, som kommer mer sällan.
Vilken radiostation lyssnade du till senast? P4.
Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? En annonsbokning. Spännande liv, detta.
När var du i kyrkan senast? För ganska precis ett år sedan (23 september) – på mitt eget bröllop.
Hur länge har du campat som längst i ett tält? Två veckor, skulle jag tro. Min mamma och hennes man hade husvagn när jag var liten och yngre – barnen fick sova i tält (ville alltså sova i tält, speciellt i tonåren så man fick vara lite i fred…).

Wilhelm Tell

Jag hatar Apple Store. Helst håller jag mig helt undan, klickar ner fönstret i samma sekund det dyker upp, ety jag kan icke låta bli att handla. De har så snygga prylar. Jag är prylgalen. Jag är prylgalen. Prylgalen.
Arg, upprörd, förbannad, ilsken är alla bra ord för mina känslor gentemot D-link-modemet igår och frustrerad hamnade jag i Apple Store för att fixa Airport istället, väl där så... Fan. Igen, alltså.
Airport Express med airtunes blev det (man kan spela musik från datorn och höra i högtalarna utan sladd emellan, det är ju... fantastiskt), en iTrip så att jag kan höra iPod i bilen (börjar bli trött på P4, som hittills varit den enda kanal jag kunnat lyssna på) och - snart är det Thailand - en minihögtalare till iPoden för resor.
Damn damn damn.
Jag hatar Apple Store.
Apple Store. All min kärlek.

På förekommen anledning...

... är det alltså marknadsassistent jag snart ska bli (även om jag måste säga att många av alternativen på Annas lista i kommentarerna lockade oändligt).
Så var det med det.

Bye bye Segevång, bye bye

En lång period, nästan hela mitt yrkesverksamma liv - en era, en epok - är snart till ända. Om några månader byter jag jobb.
Det känns onekligen lite vemodigt.

Bondens marknad

I lördags var jag och mamma på Bondens marknad (Drottningtorget). Det var, trots storm och iskyla, en mycket upplyftande timme. Till skillnad från annan torghandel är regeln här att det bara är producenterna själva som får sälja sina varor (det finns fler regler men jag minns inte mer av dem än att jag gillade dem) - och mångfalden är dessutom större. På Drottningtorget fanns säsongens grönsaker och frukt (många, många äpplen...), ost, bröd, nötkött och fläskkött i olika former, sill, marmelader, saft, blommor, ägg - vi sniffade på allt, vi klämde på allt, vi log och smakade, köpte och beställde från nästan varenda stånd. Det var faktiskt helt fantastiskt.

Eftersom vi snart reser iväg igen lämnade jag grönsakerna därhän, men beställde en låda nöt som anländer i slutet av oktober, tog broschyr och skaffade information om frigående grisar och vildsvin, köpte ett gudomligt grovt bröd med mycket skorpa, hallonnektar som smakade som om man pressat hallon rakt i flaskan utan att tillsätta något annat, en finfin rapsolja från Österlen, rökad korv och - kronan på verket - Boels Blå, en av de godaste blåmögelostar jag någonsin satt mina tänker i. Allt från lokala producenter runtom i Skåne.

Efter en utsökt middag i Abbekås på kvällen plockade vi så fram Boels Blå, öppnade min egen och just färdiglagrade blåbärslikör (som smakade nästan precis som ett utsökt portvin), slöt ögonen och kände all världens njutning silas genom tänderna.

Det är, än en gång, de små stunderna i livet som gör det värt att leva.

Fastvuxen i sofffan

Jag följer plötsligt fler tv-serier i veckan än jag gjort på flera år, men då handlade det förstås om lite mer skräp som Ally McBeal, Felicity och Dawson's Creek (ljuva minnen!). Det är en välkommen känsla den här att följa serier. En sorts trygghet, något att kunna se framemot varje dag (utom fredagar), ständigt återkommande avkoppling.

Det är ju så väldigt bra också.

Sopranos sista säsong har börjat fullkomligt lysande, med en stämning och närvaro i varje avsnitt som går utanpå det mesta hittills i serien (därmed inte sagt att det är den bästa säsongen, men klasskillnaden mot den föregående är otroligt stor). Mord i sinnet utan Carol Jordan men med älskade Tony Hill håller samma klass ännu, en kriminalserie så vida överlägsen det överreklamerade, intetsägande, urtrista CSI att, som min mamma brukar säga, hälften kunde vatt nock.

Ett litet veckoschema (en lista, det var länge sedan!):

Måndag: Livet runt trettio (repris från början, jag har aldrig sett det men kan bara inte motstå en serie med Timothy Busfield), Upp till kamp, Dexter (premiär 24/9).
Tisdag: House.
Onsdag: Heroes, Studio 60 on the Sunset Strip.
Torsdag: Heroes.
Lördag: Rebus (sista 15/9), Morse.
Söndag: Mord i sinnet, Sopranos.

Vägskäl

Jag står inför ett val. När jag somnade i går kändes det som att jag bestämt mig. När jag vaknade i morse hade känslan vänt.
Nu har jag fått information som gör mig ytterligare förvirrad, men jag vet inte riktigt vad det innebär förrän jag egentligen ska ha gjort mitt val och jag undrar nu förtvivlat om det verkligen ska vara såhär svårt att singla en slant?

Vidare

... och när vi ändå är inne på Mustafa Can är det förstås aldrig fel att läsa hans prisbelönta reportage om Sverigedemokraterna efter valet 2002. Nu kanske mer än någonsin.

Tätt intill dagarna

Efter att ha tillbringat två och en halv timme smygsnyftande på flyget hem och ett par timmar storgråtande, avverkande en halv toalettrulle snorpapper innan jag somnade i går kväll kan jag inte annat än varmt rekommendera Mustafa Cans vackra kärleksförklaring och sorgearbete om sin mor Güllü. Hennes levnadshistoria, hennes uppoffring för sina barn och Mustafa Cans egen skam kring sitt beteende i tonåren, när han skämdes över att ha en mamma som inte var som alla andra i en ålder när man inget annat vill än att passa in är så stark och gripande att det bara inte går att värja sig. Språket är inte stort, inte svulstigt och poetiskt - men nära, försiktigt och känsligt.
Boken är också en talande skildring av livet som flykting, om att drömma sig tillbaka till den omgivning där man var en naturlig del - men ändå veta att valet var rätt, att barnen rotat sig i det nya landet och getts möjlighet till en annan framtid. Mustafa Can lyckas ge en komplex bild; av kärlek och skam, lycka och sorg, död och liv - som både fyller mig med kraft och dränerar mig helt.
Mina ögon är igenmurade som om jag inte sovit en minut i natt, men det är värt varenda liten gliring jag oundvikligen kommer att få utstå.

Än en gång och gång efter annan

Antar för övrigt att man hade kunnat ägna ett par timmar åt att bli förbannad på alla idioter som än en gång drar fram diskussionen om damfotbollens vara eller icke vara på olika forum, men tror däremot att Anja Gatu (eller snarare Jonny Hjelm) är något intressant på spåren när hon (eller han, då) konstaterar att en av anledningarna till att det ständigt ska göras jämförelser mellan dam- och herrfotboll när i princip all annan idrott är förskonad från sådana dumheter, är att så många män kan spela fotboll och därför känner att de är i nivå med det som vi kallar elit inom damfotboll. Kajsa Bergkvist hoppar som en bra junior i Sverige, hon är förskonad. Anja Pärsson. Sanna Kallur. Alla våra mest hyllade stjärnor klarar sig - för att den vanlige svenske mannen inte kan hoppa två meter i höjd. Han kan inte åka snabbt som Anja Pärsson, inte springa som Sanna Kallur. Men fotboll är en annan sak.

Nu håller teorin inte riktigt hela vägen eftersom det också görs jämförelser i ishockey, brottning och boxning - tradionellt betraktade som manliga sporter. Jag tror inte att många män inbillar sig att de inte skulle få på käften av Åsa Sandell (de existerar säkert), men kvinnorna är här ute på skyddad mark, på m-märkt område. Att fotbollen upptar så mycket av diskussionen är helt enkelt för att den är störst.

Men jag undrar hur män tänker här (vi pratar hela tiden om att män säger och män tycker, det finns såklart kvinnor som har samma åsikter - männen är bara fler och i vanlig ordning mer högljudda). Fotboll är den största sporten i Sverige sett till antal kvinnliga utövare. Det måste finnas massor av fäder därute som åker land och rike runt för att titta på sina döttrar medan han i hemlighet föraktar det de håller på med. Hur går det ihop?

Man kan sannerligen stånga sitt huvud blodigt i den här frågan (och många andra när det handlar om synen på kön, nu är jag uppjagad) och jag har gjort det så många gånger att jag knappt vet varför längre. Men det är väl så, att när man blir trampad på slår man reflexmässigt tillbaka.

Gång efter gång efter annan.

Med tummarna välhållna

Det har varit svårt att engagera sig i de precis påbörjade världsmästerskapen i Kina, sittandes i ett land utan något som helst intresse i ämnet. Men nu är jag, lagom till den svenska premiären, påläst, inspirerad och mycket förhoppningsfull. Jag tror inte att det bär hela vägen den här gången heller, men om Therese Sjögran får det internationella genombrott hon varit värd i många år vore jag mer än nöjd.

Efter 2-2 mellan USA och Nordkorea kan egentligen allt hända, om nu Sverige vinner mot Nigeria i öppningsmatchen. Åh! Precis i skrivande stund gjorde Victoria Svensson 1-0!

Jag förbannar detta otyg att lägga VM i länder som ligger så placerat att matcherna sänds på min arbetstid.

Diskussionen om att lägga stora mästerskap i diktaturer alls kan vi däremot ta en annan gång.



Uppdatering: 1-1, en bjudning i slutet - inte precis en drömstart. Både USA och Nordkorea lär bli svårare matcher. Isch.

Vissa har det

En ljummen kväll var det och vi var väl halvvägs mellan Carrer Casanova och Restaurant Colors när Zlatan missade sin cykelspark i matchen mot Danmark. Jag såg ju inte en minut själv och kan alltså säga mycket lite om den, men det hindrade mig inte på något sätt från att fälla en och annan tår när jag läste de samstämmiga hyllningarna i olika nätupplagor dagen efter.
Varför vissa idrottsutövare vinner mitt hjärta och andra inte, kan jag icke förklara.
Men ooooiho, Zlatan och jag - vi är från samma stad.

Inte najs

En liten och för i princip hela världen obetydlig iakttagelse som ändå intresserar mig alltför mycket för att undanhålla er, är att det sedan en tid tillbaka luktar mer bajs på damtoaletten jag använder på jobbet. Oftare alltså.
Man undrar ju vad som förändrats?

Hemma

Hösten är onekligen här, den kyliga luften slog oss i ansiktet när vi landade på Kastrup igår kväll. Min pappa hade lovat bot och bättring till denna min första arbetsdag men när jag uttryckte min besvikelse var det enkla svaret; Om du inte tycker det är bättre väder i dag, så beror det uteslutande på att du inte har en aning om vilket väder det var i går...

Så det är väl så ni har haft det då.

Själv har jag huvudet fullt av ett virrvarr i starka färger, varm luft, doft från avgas, smaken av clara (öl blandat med schweppes citron) på ett torg i välkommen skugga, av glas efter glas bubblande cava vid hörnbordet på ett högljutt Xampanyet, musslor i vin och grädde, fisk, kyckling och färska örter på pation där grannfrun stängde sitt fönster varje gång någon tände en cigarett. Jag tänker på ett språk jag alls inte behärskar och konversationerna i tysthet med mig själv innehåller bara enstaka ord som si, jamón, cuarenta y dos och perfecto.

När jag blundar ser jag lilla Noras mun formandes ett ljud av rusande motorer, när jag tittar förstrött bort från skärmen och försvinner en stund är det för att jag redan saknar de jag älskar men inte kommer att träffa på flera månader.

Barcelona är inte längre en turistresa, vi insuper ingen kultur och besöker inga historiska platser. Att åka till Barcelona är att åka till ett annat liv, ett lugnare liv, ett liv utan tider och måsten, med böcker och promenader och närhet.

Det är lätt att sakna. De är lätta att sakna.

Ett konstaterande som i alla fall för tillfället får utgöra min rapport från en fin vecka i Katalonien.

Någon annanstans

Solen skiner, den lilla vind som kommer välkomnas varmt och tomaterna på pation blommar vända mot grannmuren. Om en stund ska vi gå ner och ta ett glas i cava innan de nytvättade musslorna rörs ner i grädde, vitlök, persilja och schalottenlök.
Vi är i Barcelona.
Ett tag till.