Jag följer plötsligt fler tv-serier i veckan än jag gjort på flera år, men då handlade det förstås om lite mer skräp som Ally McBeal, Felicity och Dawson's Creek (ljuva minnen!). Det är en välkommen känsla den här att följa serier. En sorts trygghet, något att kunna se framemot varje dag (utom fredagar), ständigt återkommande avkoppling.
Det är ju så väldigt bra också.
Sopranos sista säsong har börjat fullkomligt lysande, med en stämning och närvaro i varje avsnitt som går utanpå det mesta hittills i serien (därmed inte sagt att det är den bästa säsongen, men klasskillnaden mot den föregående är otroligt stor). Mord i sinnet utan Carol Jordan men med älskade Tony Hill håller samma klass ännu, en kriminalserie så vida överlägsen det överreklamerade, intetsägande, urtrista CSI att, som min mamma brukar säga, hälften kunde vatt nock.
Ett litet veckoschema (en lista, det var länge sedan!):
Måndag: Livet runt trettio (repris från början, jag har aldrig sett det men kan bara inte motstå en serie med Timothy Busfield), Upp till kamp, Dexter (premiär 24/9).
Tisdag: House.
Onsdag: Heroes, Studio 60 on the Sunset Strip.
Torsdag: Heroes.
Lördag: Rebus (sista 15/9), Morse.
Söndag: Mord i sinnet, Sopranos.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Och jag som nästan inte följer något alls, har fastnat big time för Studio 60.
Och tänker varje avsnitt att jag verkligen borde följt Vita Huset, inte bara sporadiskt tittat när jag nån gång kom ihåg det.
Skicka en kommentar