Än en gång och gång efter annan

Antar för övrigt att man hade kunnat ägna ett par timmar åt att bli förbannad på alla idioter som än en gång drar fram diskussionen om damfotbollens vara eller icke vara på olika forum, men tror däremot att Anja Gatu (eller snarare Jonny Hjelm) är något intressant på spåren när hon (eller han, då) konstaterar att en av anledningarna till att det ständigt ska göras jämförelser mellan dam- och herrfotboll när i princip all annan idrott är förskonad från sådana dumheter, är att så många män kan spela fotboll och därför känner att de är i nivå med det som vi kallar elit inom damfotboll. Kajsa Bergkvist hoppar som en bra junior i Sverige, hon är förskonad. Anja Pärsson. Sanna Kallur. Alla våra mest hyllade stjärnor klarar sig - för att den vanlige svenske mannen inte kan hoppa två meter i höjd. Han kan inte åka snabbt som Anja Pärsson, inte springa som Sanna Kallur. Men fotboll är en annan sak.

Nu håller teorin inte riktigt hela vägen eftersom det också görs jämförelser i ishockey, brottning och boxning - tradionellt betraktade som manliga sporter. Jag tror inte att många män inbillar sig att de inte skulle få på käften av Åsa Sandell (de existerar säkert), men kvinnorna är här ute på skyddad mark, på m-märkt område. Att fotbollen upptar så mycket av diskussionen är helt enkelt för att den är störst.

Men jag undrar hur män tänker här (vi pratar hela tiden om att män säger och män tycker, det finns såklart kvinnor som har samma åsikter - männen är bara fler och i vanlig ordning mer högljudda). Fotboll är den största sporten i Sverige sett till antal kvinnliga utövare. Det måste finnas massor av fäder därute som åker land och rike runt för att titta på sina döttrar medan han i hemlighet föraktar det de håller på med. Hur går det ihop?

Man kan sannerligen stånga sitt huvud blodigt i den här frågan (och många andra när det handlar om synen på kön, nu är jag uppjagad) och jag har gjort det så många gånger att jag knappt vet varför längre. Men det är väl så, att när man blir trampad på slår man reflexmässigt tillbaka.

Gång efter gång efter annan.