Igår och imorgon

Om tid och vad man kan göra med den

Har gjort min plikt och röstat enligt hjärtat. Känns bra.
Dessutom har jag idag, något som tog betydligt mycket längre tid, planerat en ombyggnad av vår klädkammare. Detta skrymsle är det enda lilla förvaringsutrymme vi har i lägenheten, men den är urbota dumt utnyttjad. Nu, däremot, efter mina ritningar, kan vi behålla allt det vi redan tryckt in, men lättillängligare - och med en extra frys. Ett projekt för hösten.
Ja, så har jag tvättat ett par kilo potatis också, nyss uppgrävda från Tjörnarpsmyllan.
Söndag, var det ja.

Jag drömmer om cava och tomattapas

Dags att börja planera lite inför Barcelonaresan... Det finns inget mer fantastiskt än att strosa omkring i vackra gränderna, gå in i ett hål i väggen, beställa en kaffe och bläddra i böcker. Så. Trots att jag har ett par som jag tänker ta med mig passade jag såklart på (när jag nu har en ursäkt) att beställa några till:
Joyce Carol Oates - Blonde
Rosamund Smith - Ormöga
Nina Solomin - OK, Amen
Robert Karjel - De hängdas evangelium

Så gött det ska bli att återse Tom Waits-stället, den mörka krogen med jättebilden på Dexter Gordon där Fredrik tappade bort sin vigselring, Xampanyet med världens godaste tomattapas (bäst kombinerad med ost, åh!), Irish Coffee-stället med utsikt över torget (där man får be om minimalt med socker och ändå tar de för mycket), Quatre Gats - och såklart The Garage, där jag aldrig varit med som jag hört talas om i en sång skriven av en närstående...

Bröllop schmöllop. Mot Barcelona!

Singer-Bob

Det börjar dra ihop sig för en uppdatering av Bäst Just Nu-listan på rootsy.nu (det borde kanske dragit ihop sig till den för länge sedan, men i alla fall) och när jag lyssnar igenom skivorna är det faktiskt ett intryck som är starkare än alla andra; det finns ingen sångare som Bob Dylan. Så nyansrik, så sårbar, så unik - han har en fantastisk röst.
Övriga intryck återkommer jag till.

Mary-Louise Parker

Om Big love på sina två avsnitt som hittills sänts inte riktigt övertygat (men jag är beredd att ge den en chans till) så var Weeds högst omedelbar.
Det är något med Mary-Louise Parker, hennes förmåga att titta på folk som om de vore galna, hennes sneda leende, hennes (karaktärs) förmåga att utstråla självsäkerhet - som gör att jag inte kan värja mig. Det var samma sak när hon var Amy Gardner i Vita Huset, hon seglade snabbt upp som en av mina favoriter - och konkurrensen är hård i den serien.
Men Weeds kvalitet ligger inte bara i Mary-Louise Parker. Serien är snabb, rolig och lite halvgalen - den första komediserie jag skrattat mig igenom på flera år - som inte var reprissändning.
Weeds it is!

Dela mera, music lovers

Trots att jag är alldeles utled på diskussionen om fildelning måste jag ändå göra mig hörd i ärendet.
Alltså - självklart ska artister ha betalt för sina verk. I grunden. MEN. Det finns ingen tvekan om att musik som sprider sig enbart är till fördel för artisterna.
Men okej, de stora bolagen, de stora artisterna med de jättelika produktionerna och massmarknadsföring i ryggen - kan nog bara förlora på att människor laddar hem musiken istället för att köpa den. Det handlar dessutom ofta om lyssnare som väljer dagens slända och inte har lojalitet mot varken artist, bolag eller genre.
För de mindre artisterna däremot, tror jag inte alls att det är så. För dem innebär nedladdningen mest att fler människor lyssnar och det finns då fler potentiella köpare. Mindre artister attraherar också ofta lyssnare som har musik som intresse, som söker upp och vill veta mer - och som gillar sina köpta skivor i hyllan.
Det skriks ju mycket om skivbutikernas kris för hujedamig men ingen köper längre fysiska album och hur ska det gå - men samtidigt har butikerna som nischat sig inom smalare genrer och specialiserat sig på viss sorts musik - klarat sig alldeles utmärkt, i alla fall i Malmö och i alla fall dem jag pratat med.
Igår till exempel, laddade jag ner ett par låtar från Subdudes, Tom Pettys, Ed Harcourts och M.Wards nya skivor och kunde snabbt konstatera att Subdudes är ett måste och att både Tom Petty och M. Ward är tillräckligt intressanta för att lägga pengar på (men inte Ed, sorry) – och dessutom laddade jag ner låtar från Marit Bergmans nya skiva, som jag ALDRIG skulle köpta olyssnad – och den är riktigt bra, så bra att jag absolut tänker köpa den.
Så. 1-0 till Marit. Och till fildelningen.
Hallelujah, amen.

Weeds

Det är faktiskt en fröjd att sitta hemma och titta på tv om kvällarna nuförtiden. Ikväll har ännu en spännande serie premiär; Showtimes historia om en nybliven änka som börja odla marijuana för att kunna försörja sina två barn. Låter kanske lite ihåligt men som jag förstår det har Showtime seglat om HBO vad det gäller kvalitetsserier och i WEEDS ser vi ingen mindre än Mary-Louise Parker (Amy Gardner i Vita Huset!) i huvudrollen.
Värt att kolla upp.

Bara 12 Malmströmdagar kvar

Om två veckor befinner jag mig som nygift kvinna på någon uteservering i Barcelona, smuttandes på ett glas cava och tuggandes på någon typ av tapas.
Kanske har jag en bok i handen.
Kanske en tandpetare i munnen.
Lycklig lär jag vara, i vilket fall som helst.

Filmtorka dessutom

Usch, där är ju en massa filmer att se också. Susanne Bier, denna underbara regissör, har släppt ifrån sig Efter bröllopet, Mot Södern måste man ju se och det hade inte heller varit dumt med The squid and the whale. Och fler därtill.
Kommer inte att hinna se en enda innan bröllopet.
Smällar man får ta, antar jag.

Spring ikapp bussen innan det är försent

Bah, jag har helt kommit av mig i årets skivflod. Skärpning kräves!

Önskelista i prioriteringsordning:

1. M Ward: Post-war
2. Ebba Forsberg: Ebba Forsberg
3. Allison Moorer: Getting somewhere
4. Sarah Hepburn: Stars & haze
5. Neil Diamond: 12 songs

Och så dessutom: Tom Petty, John Stewart, Ed Harcourt, Ray Davies, Diana Jones, Woven Hand, Dixie Chicks, The Wrights, Subdudes och T-bone Burnett. Men de vill jag nog lyssna på först.

Puh.

Kärlek på 28 tum

Så kan man snart räkna in Filmkrönikan (nystart svt torsdag) och ny omgång av bästa deckarserien Mord i sinnet (tv4 lördag) på tv-listan och man finner då att den börjar bli rätt packad. Jag är aningens upprörd över att både Vita Huset (fredagar) och Mord i sinnet (lördagar) sänds under helgen då jag tyvärr måste erkänna att jag inte speciellt frekvent sitter hemma med en fruktskål för att titta på tv. Men. Det finns ju videoapparater.
Och mina vänner - Premier League, Serie A, La Liga, Champions league, Allsvenskan - fotboll all over the place!
Livet är allt en ask choklad.

En hippa och dess följder

Börjar så smått vakna till liv efter lördagens möhippa. Vaknade som en lärka (eh...) vid middagstid igår och tänkte att så jäkla gammal kan jag ju inte ha blivit eftersom det hela trots allt varade mellan 11 på förmiddagen och 05 på morgon - och jag trots allt inte mådde så väldigt dåligt. Men... det var en extremt förhastad slutsats. Efter att fyllan gått över (vid fyratiden) och den riktiga bakisvågen sköljt över kroppen så var det inte så mycket kaxighet kvar. Fy för tusan. Det värsta jag varit med om faktiskt.
Men men. Det var värt det. Shit vad kul det var - och ändå förmodligen bara en försmak inför bröllopsdagen to come. Eller, känslorna är väl inte precis desamma - men boosten av att vara i cenrum, att vara den alla månar om - är förmodligen nästan likadan.
Jag var aldrig orolig för att någon skulle hitta på hemskheter för mig, jag är trots allt bara den andra nunnan som gifter sig så bollen hade kommit smashad tillbaka till de flesta. Men sedan är vi inte sådana heller. Riktigt.
Så - glasblåseri (riktigt kul, jag gjorde två glas i blått), picknick i solen, Laserdome, bowling, fantastisk middag hemma hos Lina toppad med noga utvald choklad och vin - och till slut No Name, hårdrock och gin & tonic. Perfekt.
Tack alla som var med och alla som ville vara med men inte kunde!
Puss!

Valsöndag coming up

Fick min valsedel för någon dag sedan och antar att jag måste ta mig närmare ett beslut. Så medan jag lyssnar på musiken till mitt bröllop (låtordningen och mixen låter alldeles utmärkt, förresten) funderar jag över varför min ursprungliga entusiasm inför Feministiskt Initiativ bleknade efterhand. Jag menar, i min värld är detta den absolut viktigaste frågan i dagens priviligerade samhälle, sett i stort.
Självklart finns det andra stora frågor; sysselsättning, barn- och äldreomsorg, sjukvården och dess eventuella privatisering - frågor som rör oss alla, som påverkar allas vår vardag eller det dagliga livet för våra närmaste.
Men hey.
Vi är mer än 4,5 miljoner kvinnor i det här landet - något fler än männen.
Och ändå.
Jag kommer inte ifrån känslan av att, förutom den sågning längs med fotknölarna F! fick i media vid partiets bildande och turbulensen kring den första kongressen, jag tappade lite intresset i alla diskussioner kring vad man egentligen stod för i frågor som inte direkt gällde feminism. Utrikespolitik, jaja. Miljöfrågor?
Men jag inser här och nu att allt det där ju bara är blaj. Vill man inte rösta på F! så är det självklart fine, man kan vara feminist och tycka att partiets metoder och lösningar är uppåt väggarna, man kan vara kvinna och tycka att man lever i ett jämställt samhälle som det är.
Men fan heller att man låter bli att rösta på Feministiskt Initiativ för att det är ett enfrågesparti. Det är för tusan det som är hela poängen.
Jag har inte riktigt bestämt mig än.
Men ja.
Inte blir det Folkpartiet i alla fall.

Däckad

Öh. Däckad av en förkylning, huvudet känns som en stor slemboll. Ligger bara framför tv:n och hoppas att någon av våra sju filmkanaler faktiskt ska visa en film man kan se. Det händer. Då och då.

Läste att Crocodile Steve blivit stungen av en rocka och avlidit. He had it coming, måste man väl ändå säga?