Pasta formaggio a la mig

Satt och klagade inför arbetskamraterna att vi är så dåliga på att utnyttja mat vi har hemma när vi planerar middag. Vi köper alla ingredienser till varje maträtt (inte riktigt, men ni förstår poängen). Så ikväll, när det var min tur att handla och laga mat, tänkte jag att det skulle bli annorlunda. Det enda jag kom på som fanns i kylen var parmesanost. Inte en helt dålig start förvisso, men det innebär å andra sidan knappast begränsade möjligheter när det kommer till val av maträtt. Pasta? var den första och självklara tanken. Inte heller detta begränsar förstås så det förslår. Inte köttfärs, imorgon ska vi ha chili. Kyckling? Nja, min älskade skulle inte äta förrän senare på kvällen och det finns inte mycket tråkigare, torrare och samtidigt segare än stekt, kallnad och därefter uppvärmd kycklingfilé.

Så det blev tortellini. Färsk. Med ostsås. Och fantastiskt gott. Så gott att nästan minnet av den smått otroliga kvällen på Ciao bleknade...
Här är mitt eget,
improviserade recept
(sätt in i pärmen, Hockey):

500 g färsk tortellini fylld med prosciutto
50 g pecorino
75 g taleggio
parmesan
vitt vin
vitlök
matlagningsgrädde
redning
ruccola

Riv parmesan och pecorino, dela taleggion i småbitar och gegga ihop alltsammans med en klick creme fraiche eller en skvätt grädde.
Gör en vanlig redning på smör och mjöl. Späd med lite vatten och vitt vin. Låt såsen få i princip den konsistens du senare vill ha, dvs ganska tjock.
Pressa i en knapp klyfta vitlök.
Häll i ostblandningen.
Häll i så mycket matlagningsgrädde som krävs för att få rätt konsistens (inte så mycket).
Salta och peppra. Låt stå på värmning.
Koka upp pastan, låt den rinna av och klicka i lite smör, häll ner i ostsåsen. Låt alltihop stå och gojja sig lite på låg värme.
Häll upp, lägg lite ruccola på toppen och så riven parmesan till sist.

Himmelskt!

Önskar bara att jag kunde avsluta med en kopp espresso, men någon maskin har vi ju inte köpt ännu. Det får bli Zoegas skånerost.