Man glömmer från år till år. Glömmer hur mycket som finns att göra, glömmer när det ska göras, glömmer hur fantastiskt det luktar när träden precis slagit ut, de gamla löven ligger kvar på marken, hur kallt huset är efter vintern men hur snabbt kaminen värmer. Man glömmer hur vackert körsbärsträdet är som aldrig bär frukt men blommar lika praktfullt ändå.
Idag har vi varit i Tjörnarp och medan pappa körde den nya jordfräsen så att armarna värkte klippte jag ner och band upp hallonbuskarna, rensade ogräs och planterade om jordgubbar i tre nya, prydliga rader. När farmor och farfar först hyrde stugan över en sommar i början av femtiotalet hade ägarinnan just hallon och jordgubbar i samma land som vi har nu. Det känns, på något sätt, rätt tryggt.
Det blev några plantor över och jag tog hem dem och satte dem i kruka på balkongen och passade också på att äntligen få ner pelargoniorna från vinden, klippte ner dem och satte om dem.
Luktar jag på mina händer kan jag fortfarande ana en svag doft av jord, trots att jag tvättat händerna hur länge som helst.
Jord luktar, mer än något annat, vår.
Det är vår i luften och det doftar om mina händer.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar