Skurupselever och svikna ideal (?)

När jag gick journalistlinjen i Skurup pratades det mycket om kvällstidningarna. I inte speciellt beundrande ordalag. Okej, på en utbildning är självklart ambitionerna som störst, ribban som högst och den krassa verkligheten visar sig senare vara ännu krassare än man vill tro. Så ett par journalister försvann till slut ändå in i kvällspressen. En del med den äran. Andra... nja.

Såhär såg en av huvud- nyheterna på Aftonbladets sportsidor ut idag. Artikeln (och, antar jag, bilderna) kommer från en Skurups-elev som gick ut året efter mig, alltså 2003. Tre år sedan, ganska exakt. Det är hemskt.

Alltså, det är ju inte bara han och jag vet jag vet jag vet hur svårt det är att få jobb och alla måste kunna betala hyran och ja - en del tveksamheter i gränslandet mellan lokalmys och ointressant bladder har säkert de flesta gjort. Men hur känns det att fråga efter åskådares uppskattning om hur fort Zlatan körde moped? Hur kul är det att ta de bilderna? Hur korkad känner man sig när det dessutom måste göras en sidoartikel om reglerna? Elelr det kanske inte är såt? Blir man avtrubbad? Cynisk?

Kvällstidningar har alltid blandat lättsamt med granskning på ett helt annat sätt än morgontidningar. Fine. Det har jag inga problem med och lite flärd gillar de flesta, mig själv inkluderad. Men artiklar som den här med Zlatan är ju något helt annat.

Någonting händer uppenbarligen mellan den dag blomstertiden kommer och lärare kramas av och det ögonblick då en artikel byggd på skvaller, lögner och snokande känns som en bra idé. Vad?

Alla som jobbar på kvällstidningar kan knappast vara idioter.

Så hur går det egentligen till?