Ett horn i sidan till Brasilien

När jag var liten hade jag en hel massa favoritlag. Minst ett i varje sport, helst ett i varje land.
I England höll jag på Liverpool (John Barnes), i Tyskland Bayern München (jag älskade Franz Beckenbauer utan att någonsin ha sett honom spela), i Italien Juventus (min bror tvingade mig), i Sovjet höll jag på Dynamo Kiev (hela Sovjets landslag kom därifrån och de var ruskigt bra då, i mitten och slutet av åttiotalet) och i Spanien Barcelona (minns faktiskt inte varför mer än att pappa köpt deras matchtröja åt mig).

Det har jag vuxit ifrån. Det enda laget jag verkligen bryr mig om idag är Malmö FF. Och Sverige. Jag har också sett tillräckligt mycket tipsextra i mina dagar för att ha engelsk fotboll nära hjärtat - än idag väljer jag hellre att se Premier League framför någon annan stor liga.

Sedan kan jag förstås uppskatta en hel bunt lag. Och en hel del landslag. Men vem som vinner VM, om nu inte Sverige eller möjligtvis England gör det, det spelar ingen roll. Det känns bra att kunna njuta av bra fotboll oavsett vem som står för den.

Men. Det är någonting med Brasilien. På fler och fler bloggar läser jag en skepsis till detta fenomen ständigt kallat sambafotboll (vilken idiot kom på det och varför har det stannat kvar?). Jag förstår dem. Jag höll själv på Kroatien, trots att jag försökte slå bort det.

Jag tror det är lite samma fenomen som Tomas Ledin, utan vidare jämförelser (Brasilien är trots allt både talangfullt, passionerat och skickligt). Det här med den allmänna kärleken, som tycks självklar. Varenda en i världen, till och med de som aldrig sett en fotbollsmatch, anser att Brasilien ska vinna VM - bara för deras eviga skönspel. Ursäkta. Men när Brasilien tog guld 1994, för första gången på över 20 år, så var det inte genom någon sambafotboll. I ett lag där Dunga har en nyckelroll dansar inte spelare omkring på tå. Och nu, nu har de ett fantastiskt lag - inte tu tal om den saken - men nej, jag hoppas att de åker ut. Jag hoppas att någon grisspelar, knyter igen, tar bort Ronaldinho och Kaká - och sedan kontrar in 1-0 på en åldrad, långsam backlinje.

Jag vill inte tycka så. Men kan inte låta bli.

Det är helt och hållet pöbelns fel.