Nu kan vi slappna av

När jag var liten hejade jag på Tyskland. Det började med VM 1986 när vi tippade vinnare inom familjen, jag valde Västtyskland och det var ju nära att det gick hem. Det var också då och i och med det som jag började tycka illa om Argentina. Och hata Maradona. En hel värld susade ikapp i hyllningar till det mästerskapets store spelare, men jag såg bara handsmål och fusk och ja, så var det ju också han som låg bakom Västtysklands förlust.

Kärleken till tysk fotboll kom jag snart över. Men jag tycker fortfarande illa om Argentina. Sådant är svårt att lägga bakom sig.

Det mesta är sagt och skrivet om Sveriges sorti, det räcker väl kanske att konstatera att det gamla stela, defensiva Tyskland är borta och att det nya, sprudlande, rörelserika tyska laget var klasser bättre än det svenska. Lagerbäck skyller på tillfälligheter och domarmissar, men till slut var det bara Fredrik Ljungberg och Andreas Isaksson som levererade genom hela turneringen.

Efter fiaskot 1990 konstaterade Bosse Hansson i en tv-krönika att en av anledningarna till att det gått så dåligt var att flera spelare i truppen var halvskadade eller ur form. Så kanske man kan säga också om detta VM, även om det knappast kan kallas för fiasko. Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson, forwardsduon som på papperet är det vassaste sedan 1994, kom inte en enda gång upp i normal standard. Zlatan mållös, Henke ett mål (som Olof Mellberg egentligen gjorde) - det är absolut inte godkänt.

Men det var inte bara superanfallarna som inte räckte till. Anders Svensson var under isen i första matchen och Kim Källström bra mot Paraguay - men mot riktigt bra lag som England och Tyskland tappade vi mittfältet helt. Och försvaret var ju uppe på läktaren hela första halvlek mot Tyskland.

Nåja. Nu kan VM fortsätta med en mer avslappnad svensk tv-publik. Att Tyskland skulle slå Sverige visste hela världen utom några stackars älgar i fjällhöga nord och Argentina och England gjorde till slut också sitt jobb. Jag har svårt att se några överraskningar i den här turneringen. Ghana, som har kapacitet, möter Brasilien och riktigt så bra är de inte. Möjligtvis kan Australien skaka Italien men eftersom jag ändå har någon typ av kärlek till länder med så fantastisk matkultur så hoppas jag inte det.

Favorit i repris på fredag:
Tyskland-Argentina.

Också denna gång lär jag hålla på Tyskland.