Har inte ens hunnit lyssna igenom en låt än, men... det är någonting i Stuart A Staples röst som får en att lyssna.
Känns lite Nick Cave det här.
onsdag, juni 28, 2006
Balsam
Som tröst för kropp och själ var jag tvungen att vandra in på Malmö Skivhandel och ta igen lite. Stuart A Staples, Neal Casal och Ron Sexsmith ligger nu på tur för skivtallriken.
Cash kommer in på fredag.
Cash kommer in på fredag.
John $
Johnny Cashs allra sista album är nu släppt. "American recordings V - A hundred highways" spelades in under Cashs sista månader i livet, när han var rullstolsbunden, kärleksbruten och beredd att checka ut.
Jag har inte hört en ton av det här, men efter att ha älskat de andra delarna i serien American Recordings och efter att ha rörts till vrakdelar av filmen "Walk the line" tänker jag inte missa den här skivan.
Det borde ingen annan heller.
TV4 tar sig Ton(e)
Alltså, jag hade inte tänkt engagera mig i debatten Tone Bekkestad vs TV4 men signaturen "W" i dagens Kvällsposten förtjänar verkligen att citeras.
Först: jag tycker verkligen inte att TV4 kan sitta på några höga moraliska hästar i den här frågan. En kanal som utan skrupler sänt ett program som Paradise Hotel har väl ingenting annat än en spann skit att ösa ur. Sedan kan man, för Tone Bekkestads del, alltid ifrågasätta varför man väljer att figurera i ett sammanhang som Slitz. Eller varför man vill sprida ut sin halvnakna kropp för världen. Man kan till och med tycka att hennes försvar, att hon inte trodde att just de bilderna skulle publiceras, är både naivt och korkat. MEN. Som sagt. TV4 är knappast rätt mun att kritisera.
Flera tittare och läsare och ja, rätt många människor överhuvudtaget verkar det som, har reagerat mot detta. Signaturen "W" sms:ar idag in sin säkert välmenande åsikt till Kvällsposten. Som följer:
"Hade jag varit Tone så hade ja f-n sagt upp mig från TV4. Den tjejen får ju jobb var som helst där hon skulle trivas lika bra. Resevärd, flygvärdinna?"
Först: jag tycker verkligen inte att TV4 kan sitta på några höga moraliska hästar i den här frågan. En kanal som utan skrupler sänt ett program som Paradise Hotel har väl ingenting annat än en spann skit att ösa ur. Sedan kan man, för Tone Bekkestads del, alltid ifrågasätta varför man väljer att figurera i ett sammanhang som Slitz. Eller varför man vill sprida ut sin halvnakna kropp för världen. Man kan till och med tycka att hennes försvar, att hon inte trodde att just de bilderna skulle publiceras, är både naivt och korkat. MEN. Som sagt. TV4 är knappast rätt mun att kritisera.
Flera tittare och läsare och ja, rätt många människor överhuvudtaget verkar det som, har reagerat mot detta. Signaturen "W" sms:ar idag in sin säkert välmenande åsikt till Kvällsposten. Som följer:
"Hade jag varit Tone så hade ja f-n sagt upp mig från TV4. Den tjejen får ju jobb var som helst där hon skulle trivas lika bra. Resevärd, flygvärdinna?"
Inte Spaniens dag
Spanien alltså. Inte i ett enda VM genom historien har de gått längre än till kvartsfinal. Ändå har de, i turnering efter turnering, ett på papperet otroligt lag. Märkligt.
Apropå Spanien var jag på Mosaik igår och käkade tapas. Fick en utmärkt pasta med salsiccia, valnötter, tomat och gorgonzola (gorgonzolan smakade man förvisso inte alls och pastan var något överkokt) och en liten gratäng med smält fetaost, chili och tomat som var rätt ljuvlig att doppa det goda vita brödet i.
Men hur bra det här än må låta så är Mosaik ändå en ganska undermålig restaurang. Utbudet av rätter är alldeles för stort (mer än sjuttio) vilket gör att menyn känns klart anträngd - ändå är det svårt att hitta något som riktigt lockar. Kvantiteten vinner också klart över kvaliteten.
Vad det gäller tapas är fortfarande Aptit i Höllviken helt oslagbar. Henrik, kom tillbaka!
Apropå Spanien var jag på Mosaik igår och käkade tapas. Fick en utmärkt pasta med salsiccia, valnötter, tomat och gorgonzola (gorgonzolan smakade man förvisso inte alls och pastan var något överkokt) och en liten gratäng med smält fetaost, chili och tomat som var rätt ljuvlig att doppa det goda vita brödet i.
Men hur bra det här än må låta så är Mosaik ändå en ganska undermålig restaurang. Utbudet av rätter är alldeles för stort (mer än sjuttio) vilket gör att menyn känns klart anträngd - ändå är det svårt att hitta något som riktigt lockar. Kvantiteten vinner också klart över kvaliteten.
Vad det gäller tapas är fortfarande Aptit i Höllviken helt oslagbar. Henrik, kom tillbaka!
tisdag, juni 27, 2006
Skurupselever och svikna ideal (?)
När jag gick journalistlinjen i Skurup pratades det mycket om kvällstidningarna. I inte speciellt beundrande ordalag. Okej, på en utbildning är självklart ambitionerna som störst, ribban som högst och den krassa verkligheten visar sig senare vara ännu krassare än man vill tro. Så ett par journalister försvann till slut ändå in i kvällspressen. En del med den äran. Andra... nja.
Såhär såg en av huvud- nyheterna på Aftonbladets sportsidor ut idag. Artikeln (och, antar jag, bilderna) kommer från en Skurups-elev som gick ut året efter mig, alltså 2003. Tre år sedan, ganska exakt. Det är hemskt.
Alltså, det är ju inte bara han och jag vet jag vet jag vet hur svårt det är att få jobb och alla måste kunna betala hyran och ja - en del tveksamheter i gränslandet mellan lokalmys och ointressant bladder har säkert de flesta gjort. Men hur känns det att fråga efter åskådares uppskattning om hur fort Zlatan körde moped? Hur kul är det att ta de bilderna? Hur korkad känner man sig när det dessutom måste göras en sidoartikel om reglerna? Elelr det kanske inte är såt? Blir man avtrubbad? Cynisk?
Kvällstidningar har alltid blandat lättsamt med granskning på ett helt annat sätt än morgontidningar. Fine. Det har jag inga problem med och lite flärd gillar de flesta, mig själv inkluderad. Men artiklar som den här med Zlatan är ju något helt annat.
Någonting händer uppenbarligen mellan den dag blomstertiden kommer och lärare kramas av och det ögonblick då en artikel byggd på skvaller, lögner och snokande känns som en bra idé. Vad?
Alla som jobbar på kvällstidningar kan knappast vara idioter.
Så hur går det egentligen till?
Såhär såg en av huvud- nyheterna på Aftonbladets sportsidor ut idag. Artikeln (och, antar jag, bilderna) kommer från en Skurups-elev som gick ut året efter mig, alltså 2003. Tre år sedan, ganska exakt. Det är hemskt.Alltså, det är ju inte bara han och jag vet jag vet jag vet hur svårt det är att få jobb och alla måste kunna betala hyran och ja - en del tveksamheter i gränslandet mellan lokalmys och ointressant bladder har säkert de flesta gjort. Men hur känns det att fråga efter åskådares uppskattning om hur fort Zlatan körde moped? Hur kul är det att ta de bilderna? Hur korkad känner man sig när det dessutom måste göras en sidoartikel om reglerna? Elelr det kanske inte är såt? Blir man avtrubbad? Cynisk?
Kvällstidningar har alltid blandat lättsamt med granskning på ett helt annat sätt än morgontidningar. Fine. Det har jag inga problem med och lite flärd gillar de flesta, mig själv inkluderad. Men artiklar som den här med Zlatan är ju något helt annat.
Någonting händer uppenbarligen mellan den dag blomstertiden kommer och lärare kramas av och det ögonblick då en artikel byggd på skvaller, lögner och snokande känns som en bra idé. Vad?
Alla som jobbar på kvällstidningar kan knappast vara idioter.
Så hur går det egentligen till?
måndag, juni 26, 2006
Paus
Förutom att hata SVT och se all fotboll som bara går att hitta (eh, okej, Schweiz-Ukraina ikväll kanske inte får min fulla uppmärksamhet) ägnar jag mest dagarna åt att inte leva här och nu. Planerar bröllop, bärskörd, höstens matinläggningar, gör listor på skivor jag vill ha men aldrig köper, läser en bok och sneglar på en annan, dreglar över recept men lagar nästan ingen mat.
Jag vet inte vad det är, men det kan vara fotbolls-VM och det kan vara sommaren.
Det kan också vara så att jag har en större dragning åt planering och listor än åt faktiskt agerande.
Jag vet inte vad det är, men det kan vara fotbolls-VM och det kan vara sommaren.
Det kan också vara så att jag har en större dragning åt planering och listor än åt faktiskt agerande.
Dålig stil av statliga televisionen
Såg de tre sista avsnitten av Vita Huset säsong 6 (jag äääälskar att ha avsnitt inspelade så att njutningen varar längre) och visst, serien är inte riktigt lika skarp i replikskiftet, inte riktigt lika överväldigande grym - men det är fortfarande en av världens bästa serier. Avslutningssäsongen, där vi får veta om Josh lyckas lotsa fram Matt Santos till ny president, sänds i SVT - år 2007!
Hallå? Serien är sänd i USA, det finns material att köpa in, men nej nej, i sann SVT-anda väntar vi tills alla glömt bort hur förra säsongen slutade innan vi visar fortsättningen.
Sopranosälskare har nu väntat i över ett år på nya avsnitt och får allt vänta ett par månader till. Nu gör de samma sak med Vita Huset. Det är så dåligt att jag nästan blir tårögd.
Och så ska de lägga ner Dokument Utifrån också, men sända nyinspelad Svensson Svensson.
Ja herregud.
Hallå? Serien är sänd i USA, det finns material att köpa in, men nej nej, i sann SVT-anda väntar vi tills alla glömt bort hur förra säsongen slutade innan vi visar fortsättningen.
Sopranosälskare har nu väntat i över ett år på nya avsnitt och får allt vänta ett par månader till. Nu gör de samma sak med Vita Huset. Det är så dåligt att jag nästan blir tårögd.
Och så ska de lägga ner Dokument Utifrån också, men sända nyinspelad Svensson Svensson.
Ja herregud.
söndag, juni 25, 2006
Fult Holland
Ser Portugal-Holland och minns åttondelsfinalen mellan Tyskland och Holland 1990 (då gillade jag fortfarande tysk fotboll), när Frank Rijkard spottade på Rudi Völler (och båda, helt otroligt, blev utvisade) och Marco Van Basten filmade sig till en straff - sedan dess har jag haft svårt för Holland.
Armbågar, filmningar, medvetet fula tacklingar för att få nyckelspelare ur gängorna (Ronaldo, som dessutom tvingades utgå), osportsligt uppträdande - kvällens match gör inte mycket för att ändra den bilden.
Armbågar, filmningar, medvetet fula tacklingar för att få nyckelspelare ur gängorna (Ronaldo, som dessutom tvingades utgå), osportsligt uppträdande - kvällens match gör inte mycket för att ändra den bilden.
Nu kan vi slappna av
När jag var liten hejade jag på Tyskland. Det började med VM 1986 när vi tippade vinnare inom familjen, jag valde Västtyskland och det var ju nära att det gick hem. Det var också då och i och med det som jag började tycka illa om Argentina. Och hata Maradona. En hel värld susade ikapp i hyllningar till det mästerskapets store spelare, men jag såg bara handsmål och fusk och ja, så var det ju också han som låg bakom Västtysklands förlust.
Kärleken till tysk fotboll kom jag snart över. Men jag tycker fortfarande illa om Argentina. Sådant är svårt att lägga bakom sig.
Det mesta är sagt och skrivet om Sveriges sorti, det räcker väl kanske att konstatera att det gamla stela, defensiva Tyskland är borta och att det nya, sprudlande, rörelserika tyska laget var klasser bättre än det svenska. Lagerbäck skyller på tillfälligheter och domarmissar, men till slut var det bara Fredrik Ljungberg och Andreas Isaksson som levererade genom hela turneringen.
Efter fiaskot 1990 konstaterade Bosse Hansson i en tv-krönika att en av anledningarna till att det gått så dåligt var att flera spelare i truppen var halvskadade eller ur form. Så kanske man kan säga också om detta VM, även om det knappast kan kallas för fiasko. Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson, forwardsduon som på papperet är det vassaste sedan 1994, kom inte en enda gång upp i normal standard. Zlatan mållös, Henke ett mål (som Olof Mellberg egentligen gjorde) - det är absolut inte godkänt.
Men det var inte bara superanfallarna som inte räckte till. Anders Svensson var under isen i första matchen och Kim Källström bra mot Paraguay - men mot riktigt bra lag som England och Tyskland tappade vi mittfältet helt. Och försvaret var ju uppe på läktaren hela första halvlek mot Tyskland.
Nåja. Nu kan VM fortsätta med en mer avslappnad svensk tv-publik. Att Tyskland skulle slå Sverige visste hela världen utom några stackars älgar i fjällhöga nord och Argentina och England gjorde till slut också sitt jobb. Jag har svårt att se några överraskningar i den här turneringen. Ghana, som har kapacitet, möter Brasilien och riktigt så bra är de inte. Möjligtvis kan Australien skaka Italien men eftersom jag ändå har någon typ av kärlek till länder med så fantastisk matkultur så hoppas jag inte det.
Favorit i repris på fredag:
Tyskland-Argentina.
Också denna gång lär jag hålla på Tyskland.
Kärleken till tysk fotboll kom jag snart över. Men jag tycker fortfarande illa om Argentina. Sådant är svårt att lägga bakom sig.
Det mesta är sagt och skrivet om Sveriges sorti, det räcker väl kanske att konstatera att det gamla stela, defensiva Tyskland är borta och att det nya, sprudlande, rörelserika tyska laget var klasser bättre än det svenska. Lagerbäck skyller på tillfälligheter och domarmissar, men till slut var det bara Fredrik Ljungberg och Andreas Isaksson som levererade genom hela turneringen.
Efter fiaskot 1990 konstaterade Bosse Hansson i en tv-krönika att en av anledningarna till att det gått så dåligt var att flera spelare i truppen var halvskadade eller ur form. Så kanske man kan säga också om detta VM, även om det knappast kan kallas för fiasko. Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson, forwardsduon som på papperet är det vassaste sedan 1994, kom inte en enda gång upp i normal standard. Zlatan mållös, Henke ett mål (som Olof Mellberg egentligen gjorde) - det är absolut inte godkänt.
Men det var inte bara superanfallarna som inte räckte till. Anders Svensson var under isen i första matchen och Kim Källström bra mot Paraguay - men mot riktigt bra lag som England och Tyskland tappade vi mittfältet helt. Och försvaret var ju uppe på läktaren hela första halvlek mot Tyskland.
Nåja. Nu kan VM fortsätta med en mer avslappnad svensk tv-publik. Att Tyskland skulle slå Sverige visste hela världen utom några stackars älgar i fjällhöga nord och Argentina och England gjorde till slut också sitt jobb. Jag har svårt att se några överraskningar i den här turneringen. Ghana, som har kapacitet, möter Brasilien och riktigt så bra är de inte. Möjligtvis kan Australien skaka Italien men eftersom jag ändå har någon typ av kärlek till länder med så fantastisk matkultur så hoppas jag inte det.
Favorit i repris på fredag:
Tyskland-Argentina.
Också denna gång lär jag hålla på Tyskland.
onsdag, juni 21, 2006
Fiskdoft
Shit, var helt slut idag efter fotbollsmaraton igår och somnade så fort jag kom hem från jobbet, gick upp vid sex när min älskade lagat mat, somnade igen och vaknade lagom till Holland-Argentina som för övrigt var en ganska sömnig tillställning där båda lagen ändå lyckades imponera trots allt.
Nu har jag rensat ett och ett halvt kilo sill och lagt i lag. Det är en speciell doft från rå fisk som, likt de flesta färska råvaror, kombinerar de omedelbara känslorna av njutning och trygghet. Jag tycker om att rensa sill och jag tycker om att lukta fisk.
Kanske inte helt normalt.
Nu har jag rensat ett och ett halvt kilo sill och lagt i lag. Det är en speciell doft från rå fisk som, likt de flesta färska råvaror, kombinerar de omedelbara känslorna av njutning och trygghet. Jag tycker om att rensa sill och jag tycker om att lukta fisk.
Kanske inte helt normalt.
Reflektioner från gårdagskvällen
– det är otroligt hur man kan bli utspelat i första halvlek och sedan ligga närmare segern i andra. Igen. Ribbträffar. Igen.
– Allbäck gjorde mål, nu blir det diskussioner om vem som ska vara startman. Men alltså, en gång för alla – vi har en spelare som i två år varit ordinarie i ett av Europas bästa lag, som vunnit Serie A båda säsongerna. Vi har en annan spelare som misslyckats i alla Europeiska ligor utom den danska, där han nu befinner sig. Jag menar, kom igen. Har vi tre superstjärnor så ska de spela, jag struntar ganska högaktningsfullt i att vi då offrar mr Lagspel, herr Offervilja och direktör Grovjobb. Sådana har vi redan. Det är artister vi behöver. Ungern borta någon?
– jag var i nittio minuter livrädd för att möta Tyskland under deras uppvisning mot Ecuador men det rann av ganska snabbt. Jag tror inte alls att det är omöjligt. Publiken, visst. Klose. Schweinsteiger och Ballack. Men sedan då? Tyskarna spelar fysiskt, välorganiserat och på samma sätt som de alltid gjort. Hm. Påminner mig om någon.
– denna tillförsikt inför åttondelsfinalen mot värdlandet kommer givetvis att rinna av mig om inte tidigare så på lördagen. Jag tror aldrig på seger i viktiga matcher. Tråkboll.
– diskussionen om försvarsspelet har helt försvunnit. Denna enda farhåga inför VM. Det har dock visat sig att både Mellberg och Lucic är i storform och både Edman och Alexandersson funktionella. Det räcker en bit. Till.
– kommentatorerna (läs: Staffan Lindeborg) har fortsatt svårt med uttalet (och med synen, men det är ju en annan sak). Rooney blir Råny, Joe Cole blir Ju Cål, Beckham blir Bäkhäm (hallå?) – och då är det ändå bara engelsmän vi pratar om. Sådant kan reta gallfeber på mig.
– Allbäck gjorde mål, nu blir det diskussioner om vem som ska vara startman. Men alltså, en gång för alla – vi har en spelare som i två år varit ordinarie i ett av Europas bästa lag, som vunnit Serie A båda säsongerna. Vi har en annan spelare som misslyckats i alla Europeiska ligor utom den danska, där han nu befinner sig. Jag menar, kom igen. Har vi tre superstjärnor så ska de spela, jag struntar ganska högaktningsfullt i att vi då offrar mr Lagspel, herr Offervilja och direktör Grovjobb. Sådana har vi redan. Det är artister vi behöver. Ungern borta någon?
– jag var i nittio minuter livrädd för att möta Tyskland under deras uppvisning mot Ecuador men det rann av ganska snabbt. Jag tror inte alls att det är omöjligt. Publiken, visst. Klose. Schweinsteiger och Ballack. Men sedan då? Tyskarna spelar fysiskt, välorganiserat och på samma sätt som de alltid gjort. Hm. Påminner mig om någon.
– denna tillförsikt inför åttondelsfinalen mot värdlandet kommer givetvis att rinna av mig om inte tidigare så på lördagen. Jag tror aldrig på seger i viktiga matcher. Tråkboll.
– diskussionen om försvarsspelet har helt försvunnit. Denna enda farhåga inför VM. Det har dock visat sig att både Mellberg och Lucic är i storform och både Edman och Alexandersson funktionella. Det räcker en bit. Till.
– kommentatorerna (läs: Staffan Lindeborg) har fortsatt svårt med uttalet (och med synen, men det är ju en annan sak). Rooney blir Råny, Joe Cole blir Ju Cål, Beckham blir Bäkhäm (hallå?) – och då är det ändå bara engelsmän vi pratar om. Sådant kan reta gallfeber på mig.
tisdag, juni 20, 2006
Snart
Försöker strukturera upp midsommarstöket och bena upp bröllopsförberedelserna, men klarar inte att sitta still mer än ett par minuter.
Rastlöshet, osammanhängande tal, oroliga blickar mot klockan, ständiga besök på olika bloggar och hemsidor.
Jag tror bestämt att det närmar sig matchstart.
Rastlöshet, osammanhängande tal, oroliga blickar mot klockan, ständiga besök på olika bloggar och hemsidor.
Jag tror bestämt att det närmar sig matchstart.
måndag, juni 19, 2006
Mycket nu
Vilken värme. Himlen utanför är klarblå (även om Sydsvenskan satt sådan där brun film på fönstren så att det inte ska blänka för mycket i datorskärmarna, men som gör dagarna utanför ständigt grå och dassiga). Ikväll är det sista Korpenmatchen för vårsäsongen och jag vet jag vet jag vet att jag måste hitta någon annan träningsform, någon bättre träningsfrekvens, om jag ska vara smal och snygg och i god kondition till bröllopet. Som för övrigt bara är 3 månader bort nu! Aaah.
Och så mitt i allt ska det planeras midsommar. Den högtiden har helt klart mer med mat att göra nu än för några år sedan - vilket inte minst märks på dagens arbetskamrater, 20 och 23 år gamla (jag är inte yngst längre, det är helt sjukt). De har ännu inte bestämt vad och var och hur och med vem och ja, det handlar ju mest om en trevlig fest. Vi däremot, i mognadsgrupp C (i A är man för liten för att dricka alkohol, i B är man bara ute efter alkoholen, i C vill man mest ha god mat men säger inte nej till god alkoholl), har redan lagt upp menyn för Sommardagen med stort S.
Själv ska jag göra tre sorters sill (chili, Brantevik, löjrom), en matjessilltårta, en västerbottenpaj och såser till kvällens grill. I övrigt blir det traditionellt, för midsommar är tradition och traditioner är till för att följas. Tycker jag. Annars blir det ju som alla andra dagar och dem har man nog av resten av året.
Det retar mig lite att jag ännu inte hittat någon porsbuske för snapssättning. Jag gillar pors.
Och så mitt i allt ska det planeras midsommar. Den högtiden har helt klart mer med mat att göra nu än för några år sedan - vilket inte minst märks på dagens arbetskamrater, 20 och 23 år gamla (jag är inte yngst längre, det är helt sjukt). De har ännu inte bestämt vad och var och hur och med vem och ja, det handlar ju mest om en trevlig fest. Vi däremot, i mognadsgrupp C (i A är man för liten för att dricka alkohol, i B är man bara ute efter alkoholen, i C vill man mest ha god mat men säger inte nej till god alkoholl), har redan lagt upp menyn för Sommardagen med stort S.
Själv ska jag göra tre sorters sill (chili, Brantevik, löjrom), en matjessilltårta, en västerbottenpaj och såser till kvällens grill. I övrigt blir det traditionellt, för midsommar är tradition och traditioner är till för att följas. Tycker jag. Annars blir det ju som alla andra dagar och dem har man nog av resten av året.
Det retar mig lite att jag ännu inte hittat någon porsbuske för snapssättning. Jag gillar pors.
söndag, juni 18, 2006
VM VM VM VM VM
Sedär. Italien och Tjeckien, två av de nationer som imponerade mest i första omgången, gick ner sig i andra matchen. Nu lär Italien gå vidare ändå men måste bli etta i gruppen för att slippa Brasilien i åttondelsfinalen. Tjeckien däremot, höll inte utan Koller och lär inte spela fler matcher än den avslutande omgången i gruppen.
Argentina har ju utan tvekan imponerat mest hittills. Brasilien går på halvfart och inget att annat land har samma potential. Men jag tror ändå fortfarande på Italien. De kan grisa ner vem som helst.
England skriker efter en Rooney i form.
Ska bli spännande att se Spanien imorgon och avgöra om 4-0 mot Ukraina var en tillfällighet eller ett riktigt formbesked. Jag lutar åt det senare.
VM, alltså. Går det att tröttna?
Argentina har ju utan tvekan imponerat mest hittills. Brasilien går på halvfart och inget att annat land har samma potential. Men jag tror ändå fortfarande på Italien. De kan grisa ner vem som helst.
England skriker efter en Rooney i form.
Ska bli spännande att se Spanien imorgon och avgöra om 4-0 mot Ukraina var en tillfällighet eller ett riktigt formbesked. Jag lutar åt det senare.
VM, alltså. Går det att tröttna?
fredag, juni 16, 2006
Puh
Herregud. H-e-r-r-e-g-u-d.
Vi fick bra platser på S:t Gertruds gård, det var hyfsat varmt och borden var fulla (men ölen lite slarvigt upphälld). Jag försökte, medan jag väntade på de andra, läsa några kapitel i Jesper Högströms VM-bok. Det gick inte. Jag testade att istället trumma med fingrarna mot bordet. Blev långtråkigt.
På skärmen, inbakad i partytält för solljusets skull, hackade det engelska maskineriet precis som det brukar göra (men i år trodde vi kanske inte det). Men. Ett lag i medgång har marginalerna i ryggen. 2-0 sista tio minuterna. Och vinst med självmål mot Paraguay. Sverige som inte fick in bollen alls mot Trinidad & Tobago. Bilderna kom, oron växte, magen sade ifrån.
Källström från start kändes bra, blev bra, kanske avgörande. Zlatan stark, Ljungberg grym. Henke löpvillig men utan snärt. Kontroll. Matcher under kontroll är livsfarliga, kan bara gå nedåt. Men Källström sköt. Farligt. Ännu en dimension i det svenska spelet.
Ändå. Ändåändåändå. Dröjde det så förbannat länge. Tabellen med oavgjort var klar och avancemanget säkrat genom vinst mot ett omotiverat England. Då kom han. Karin Sixtenssons drömman. Och satte dit skallen.
Månader av planering, timmar av okoncentration, nervositet, rastlöshet, oro – var över, blicken blev suddig genom tårväggen. Och allt var plötsligt värt det.
En öl till här borta då, tack.
PS. Simon Bank skriver en underbar krönika om matchen här: http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,842490,00.html
Vi fick bra platser på S:t Gertruds gård, det var hyfsat varmt och borden var fulla (men ölen lite slarvigt upphälld). Jag försökte, medan jag väntade på de andra, läsa några kapitel i Jesper Högströms VM-bok. Det gick inte. Jag testade att istället trumma med fingrarna mot bordet. Blev långtråkigt.
På skärmen, inbakad i partytält för solljusets skull, hackade det engelska maskineriet precis som det brukar göra (men i år trodde vi kanske inte det). Men. Ett lag i medgång har marginalerna i ryggen. 2-0 sista tio minuterna. Och vinst med självmål mot Paraguay. Sverige som inte fick in bollen alls mot Trinidad & Tobago. Bilderna kom, oron växte, magen sade ifrån.
Källström från start kändes bra, blev bra, kanske avgörande. Zlatan stark, Ljungberg grym. Henke löpvillig men utan snärt. Kontroll. Matcher under kontroll är livsfarliga, kan bara gå nedåt. Men Källström sköt. Farligt. Ännu en dimension i det svenska spelet.
Ändå. Ändåändåändå. Dröjde det så förbannat länge. Tabellen med oavgjort var klar och avancemanget säkrat genom vinst mot ett omotiverat England. Då kom han. Karin Sixtenssons drömman. Och satte dit skallen.
Månader av planering, timmar av okoncentration, nervositet, rastlöshet, oro – var över, blicken blev suddig genom tårväggen. Och allt var plötsligt värt det.
En öl till här borta då, tack.
PS. Simon Bank skriver en underbar krönika om matchen här: http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,842490,00.html
torsdag, juni 15, 2006
Nervöst
Jag kan inte koncentrera mig på mitt jobb. Bankar med fingrarna i skrivbordet till obestämd melodi. Nynnar gamla hits jag egentligen hatar. När en vän ringer och berättar något roligt skrattar jag hysteriskt. Ungefär varannan sekund rör sig mitt högra öga upp mot hörnet av skärmen där klockan tickar.
2-0 Ecuador. Lyckostar. Surfar in på Aftonbladets VM-sidor, de är lika säkra på Källström som Expressen är på Svensson. Skitsamma, tycker jag. Svensson känns inte mentalt stabil precis. Å andra sidan är han defensivt starkare. Men det viktigaste idag är nästan att göra mål (idag, igår, imorgon och alla dagar).
Jag är rastlös. Hög på kaffe, Bara pladdrar, får inget gjort.
Det är drygt fyra timmar kvar till avspark. Hu.
2-0 Ecuador. Lyckostar. Surfar in på Aftonbladets VM-sidor, de är lika säkra på Källström som Expressen är på Svensson. Skitsamma, tycker jag. Svensson känns inte mentalt stabil precis. Å andra sidan är han defensivt starkare. Men det viktigaste idag är nästan att göra mål (idag, igår, imorgon och alla dagar).
Jag är rastlös. Hög på kaffe, Bara pladdrar, får inget gjort.
Det är drygt fyra timmar kvar till avspark. Hu.
Ett horn i sidan till Brasilien
När jag var liten hade jag en hel massa favoritlag. Minst ett i varje sport, helst ett i varje land.
I England höll jag på Liverpool (John Barnes), i Tyskland Bayern München (jag älskade Franz Beckenbauer utan att någonsin ha sett honom spela), i Italien Juventus (min bror tvingade mig), i Sovjet höll jag på Dynamo Kiev (hela Sovjets landslag kom därifrån och de var ruskigt bra då, i mitten och slutet av åttiotalet) och i Spanien Barcelona (minns faktiskt inte varför mer än att pappa köpt deras matchtröja åt mig).
Det har jag vuxit ifrån. Det enda laget jag verkligen bryr mig om idag är Malmö FF. Och Sverige. Jag har också sett tillräckligt mycket tipsextra i mina dagar för att ha engelsk fotboll nära hjärtat - än idag väljer jag hellre att se Premier League framför någon annan stor liga.
Sedan kan jag förstås uppskatta en hel bunt lag. Och en hel del landslag. Men vem som vinner VM, om nu inte Sverige eller möjligtvis England gör det, det spelar ingen roll. Det känns bra att kunna njuta av bra fotboll oavsett vem som står för den.
Men. Det är någonting med Brasilien. På fler och fler bloggar läser jag en skepsis till detta fenomen ständigt kallat sambafotboll (vilken idiot kom på det och varför har det stannat kvar?). Jag förstår dem. Jag höll själv på Kroatien, trots att jag försökte slå bort det.
Jag tror det är lite samma fenomen som Tomas Ledin, utan vidare jämförelser (Brasilien är trots allt både talangfullt, passionerat och skickligt). Det här med den allmänna kärleken, som tycks självklar. Varenda en i världen, till och med de som aldrig sett en fotbollsmatch, anser att Brasilien ska vinna VM - bara för deras eviga skönspel. Ursäkta. Men när Brasilien tog guld 1994, för första gången på över 20 år, så var det inte genom någon sambafotboll. I ett lag där Dunga har en nyckelroll dansar inte spelare omkring på tå. Och nu, nu har de ett fantastiskt lag - inte tu tal om den saken - men nej, jag hoppas att de åker ut. Jag hoppas att någon grisspelar, knyter igen, tar bort Ronaldinho och Kaká - och sedan kontrar in 1-0 på en åldrad, långsam backlinje.
Jag vill inte tycka så. Men kan inte låta bli.
Det är helt och hållet pöbelns fel.
I England höll jag på Liverpool (John Barnes), i Tyskland Bayern München (jag älskade Franz Beckenbauer utan att någonsin ha sett honom spela), i Italien Juventus (min bror tvingade mig), i Sovjet höll jag på Dynamo Kiev (hela Sovjets landslag kom därifrån och de var ruskigt bra då, i mitten och slutet av åttiotalet) och i Spanien Barcelona (minns faktiskt inte varför mer än att pappa köpt deras matchtröja åt mig).
Det har jag vuxit ifrån. Det enda laget jag verkligen bryr mig om idag är Malmö FF. Och Sverige. Jag har också sett tillräckligt mycket tipsextra i mina dagar för att ha engelsk fotboll nära hjärtat - än idag väljer jag hellre att se Premier League framför någon annan stor liga.
Sedan kan jag förstås uppskatta en hel bunt lag. Och en hel del landslag. Men vem som vinner VM, om nu inte Sverige eller möjligtvis England gör det, det spelar ingen roll. Det känns bra att kunna njuta av bra fotboll oavsett vem som står för den.
Men. Det är någonting med Brasilien. På fler och fler bloggar läser jag en skepsis till detta fenomen ständigt kallat sambafotboll (vilken idiot kom på det och varför har det stannat kvar?). Jag förstår dem. Jag höll själv på Kroatien, trots att jag försökte slå bort det.
Jag tror det är lite samma fenomen som Tomas Ledin, utan vidare jämförelser (Brasilien är trots allt både talangfullt, passionerat och skickligt). Det här med den allmänna kärleken, som tycks självklar. Varenda en i världen, till och med de som aldrig sett en fotbollsmatch, anser att Brasilien ska vinna VM - bara för deras eviga skönspel. Ursäkta. Men när Brasilien tog guld 1994, för första gången på över 20 år, så var det inte genom någon sambafotboll. I ett lag där Dunga har en nyckelroll dansar inte spelare omkring på tå. Och nu, nu har de ett fantastiskt lag - inte tu tal om den saken - men nej, jag hoppas att de åker ut. Jag hoppas att någon grisspelar, knyter igen, tar bort Ronaldinho och Kaká - och sedan kontrar in 1-0 på en åldrad, långsam backlinje.
Jag vill inte tycka så. Men kan inte låta bli.
Det är helt och hållet pöbelns fel.
onsdag, juni 14, 2006
Tyskland vidare
Fy tusan, det satt långt inne!
Sveriges blivande motståndare i åttondelsfinalen imponerar inte.
Sveriges blivande motståndare i åttondelsfinalen imponerar inte.
Nervös
Fan, jag tycker inte det känns helt bra inför morgondagen. Alla andra lag verkar dansa och le, skratta bort förluster och fortsätta njuta av att vara i VM - men de svenska spelarna ser pressade, sammanbitna och fullständigt glädjelösa ut. Alla utom Zlatan.
Måtte vi få ett tidigt mål.
Måtte vi få ett tidigt mål.
Zlatan ut? Bah!
Jag finner det för övrigt otroligt intressant med allt detta diskuterande kring Zlatans vara eller icke vara i en svensk startelva. I den matchen jag såg häromdagen var Zlatan, om än inte så bra som han kan vara, så en klass bättre än sin kollega Henke.
Men det kanske inte är värt att reflektera över.
Men det kanske inte är värt att reflektera över.
Klibb
Är det bara jag eller verkar de nya Puma-tröjorna klibba som attan mot kroppen på spelarna? Som nu på det polska laget. Undrar om det är speciellt bekvämt?
Allvaret
Tunisien leder med 1-0 i sista gruppspelsmatchen i den första omgången och därmed har väl alla infriat våra förväntningar - utom Sverige. Och kanske Polen. Däremot har inget lag klivit fram som en given favorit.
Spaniens match tidigare idag såg jag inte men vad jag förstår imponerade laget rätt rejält trots allt och tillsammans med Tjeckien har man väl därmed börjat VM bäst.
Ikväll börjar andra omgången. Några lag kommer att bli klara, alla matcher har betydelse. Ingen har råd att gå på halvfart längre och ingen kan fega ur tidigt och vila på sin ledning för få en bra start på turneringen. Nu börjar allvaret.
Äntligen.
Spaniens match tidigare idag såg jag inte men vad jag förstår imponerade laget rätt rejält trots allt och tillsammans med Tjeckien har man väl därmed börjat VM bäst.
Ikväll börjar andra omgången. Några lag kommer att bli klara, alla matcher har betydelse. Ingen har råd att gå på halvfart längre och ingen kan fega ur tidigt och vila på sin ledning för få en bra start på turneringen. Nu börjar allvaret.
Äntligen.
Lite perspektiv
Alltså, om Sverige förlorar mot Paraguay imorgon så är vi ute ut turneringen. Slut. Finito. Det vore såklart en stor besvikelse.
Men någonstans kanske vi måste sätta det lite i perspektiv. Sverige har med ett befolkningsunderlag på 6-9 miljoner placerat oss på en fjärdeplats i VM 1934, tagit brons 1950, silver 1958 och tagit brons 1994.
På bänken, och i startelvan, finns i år föga upphetsande spelare som Svensson, Hansson, Nilsson, Alexandersson, Elmander, Rosenberg, Lucic, Allbäck och Linderoth – spelare som dominerar i högst mediokra ligor som den danska och den svenska men aldrig ansågs duga i större sammanhang – eller för en undanskymd tillvaro i mindre ligor som den holländska och grekiska. När Alexander Östlund, som inte platsar i ett engelskt division 1-lag som Southampton, inte fick plats i truppen reagerade hela folket om inte med bestörtning så åtminstone med stor förvåning.
Spanien, med nästan fem gånger som många invånare, har aldrig tagit medalj i VM. En fjärdeplats 1950 är den största meriten – och då har landet ändå arrangerat turneringen en gång (1982), vilket brukar hjälpa.
I dagens match mot Ukraina börjar Spanien med Iniesta, Fabregas, Reyes och Raúl på bänken.
Aldrig en medalj. Aldrig en riktig framgång.
För Sveriges del är det egentligen en stor prestation att alls ta sig till VM. Under Lagerbäcks tid har det blivit något självklart, något vi inte längre hyllar utan förutsätter. Minns att det fanns en tid när det inte var så. Mellan 1978 och 1990 deltog inte Sverige i ett enda VM eller EM. Under nittiotalet missade vi också turneringarna 1996 och 1998 (vi var som arrangörsland dessutom direktkvalificerade 1992 och behövde inte utsätta oss för några kval).
Tar sig Sverige vidare från gruppen är det för tredje mästerskapet i rad, det vore i så fall helt fantastiskt och första gången i fotbollshistorien. Åker vi ut är det ändå fjärde mästerskapet i rad vi deltar i – också det helt unikt.
Så. Jag tänker heja. Och jag förbehåller mig rätten att bli både förbannad och besviken om det inte går vägen mot Paraguay – jag tänker dessutom skälla ut Lagerbäck om han inte gör de byten jag anser vara nödvändiga.
Men någonstans, djupt inne i mitt fotbollshjärta, är jag ändå glad att jag inte är spanjor.
Men någonstans kanske vi måste sätta det lite i perspektiv. Sverige har med ett befolkningsunderlag på 6-9 miljoner placerat oss på en fjärdeplats i VM 1934, tagit brons 1950, silver 1958 och tagit brons 1994.
På bänken, och i startelvan, finns i år föga upphetsande spelare som Svensson, Hansson, Nilsson, Alexandersson, Elmander, Rosenberg, Lucic, Allbäck och Linderoth – spelare som dominerar i högst mediokra ligor som den danska och den svenska men aldrig ansågs duga i större sammanhang – eller för en undanskymd tillvaro i mindre ligor som den holländska och grekiska. När Alexander Östlund, som inte platsar i ett engelskt division 1-lag som Southampton, inte fick plats i truppen reagerade hela folket om inte med bestörtning så åtminstone med stor förvåning.
Spanien, med nästan fem gånger som många invånare, har aldrig tagit medalj i VM. En fjärdeplats 1950 är den största meriten – och då har landet ändå arrangerat turneringen en gång (1982), vilket brukar hjälpa.
I dagens match mot Ukraina börjar Spanien med Iniesta, Fabregas, Reyes och Raúl på bänken.
Aldrig en medalj. Aldrig en riktig framgång.
För Sveriges del är det egentligen en stor prestation att alls ta sig till VM. Under Lagerbäcks tid har det blivit något självklart, något vi inte längre hyllar utan förutsätter. Minns att det fanns en tid när det inte var så. Mellan 1978 och 1990 deltog inte Sverige i ett enda VM eller EM. Under nittiotalet missade vi också turneringarna 1996 och 1998 (vi var som arrangörsland dessutom direktkvalificerade 1992 och behövde inte utsätta oss för några kval).
Tar sig Sverige vidare från gruppen är det för tredje mästerskapet i rad, det vore i så fall helt fantastiskt och första gången i fotbollshistorien. Åker vi ut är det ändå fjärde mästerskapet i rad vi deltar i – också det helt unikt.
Så. Jag tänker heja. Och jag förbehåller mig rätten att bli både förbannad och besviken om det inte går vägen mot Paraguay – jag tänker dessutom skälla ut Lagerbäck om han inte gör de byten jag anser vara nödvändiga.
Men någonstans, djupt inne i mitt fotbollshjärta, är jag ändå glad att jag inte är spanjor.
Media slår tillbaka
Expressen når nya höjder med sitt försök att avslöja "läckan" i landslaget... Bilden som används är i tidningen uppsmälld på en helsida. Jag dör: http://expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?a=609967
tisdag, juni 13, 2006
Landslagsbråk
Aftonbladet använder den mest onödiga illustrationen ever för att visa "bråket" mellan Olof Mellberg och Fredrik Ljungberg (ni kan se den här: http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,840176,00.html).
Såhär kunde det också sett ut.
Om media
Åh, vad jag är trött på mig själv. Typ varje timme går jag in på kvällstidningarnas VM-sidor och varenda gång förbannar jag mig själv. Jag tycker ju det är så dåligt. Ointressant, uppblåst, sökt, hårdvinklat, meningslöst - och skrivet så fullständigt utan talang, så totalt utan känsla och så otroligt tomt på passion.
Expressens redaktion slår det ena bottenrekordet efter det andra. Jag gillade förvisso varken Hans Linné eller Olof Lundh - men det blir bara värre. Dessutom undrar jag varför sporten som enda redaktion på en tidning envisas med att anställa sådana som kan sitt ämne men inte har en aning om hur man får det på pränt. Mattias Lühr har en blogg från VM som är helt fruktansvärd. Malin Roos vill jag bara inte prata om - hon är det kvinnliga alibit som aldrig skriver om fotboll utan mer om att Christian Wilhelmsson borde klippa av sig flätan eller om att Zlatans flickvän inte hade Sverigetröja när alla de andra hade. Jag blir så trött - och på något sätt verkar det som om också Mats Olsson gett upp. Han har inte samma driv i sina krönikor längre, har tappat lite av sin stilistik - som tidigare var hans signum.
Nu är verkligen inte Aftonbladet speciellt mycket bättre. Robert Laul och Mikael Wagner skapar nyheter som inte finns och klagar sedan på att allt fler landslagsspelare stänger in sig och pratar så lite som möjligt med pressen. Tack och lov för Aftonbladets del så finns Simon Bank - nyanserad, kunnig och dessutom en mycket god skribent. Men så är han också krönikör, liksom Mats Olsson - det verkar stört omöjligt att hitta nyhetsjournalister som kan skriva.
Så varför fortsätter jag att läsa skiten då? Ärligt talat vet jag inte. Det blir som ett gift. Och det är ju inte heller direkt så att svenska morgontidningar är sprängfyllda av duktiga sportjournalister. Så. What the hell.
Det är bra för hjärtat att brusa upp då och då.
Expressens redaktion slår det ena bottenrekordet efter det andra. Jag gillade förvisso varken Hans Linné eller Olof Lundh - men det blir bara värre. Dessutom undrar jag varför sporten som enda redaktion på en tidning envisas med att anställa sådana som kan sitt ämne men inte har en aning om hur man får det på pränt. Mattias Lühr har en blogg från VM som är helt fruktansvärd. Malin Roos vill jag bara inte prata om - hon är det kvinnliga alibit som aldrig skriver om fotboll utan mer om att Christian Wilhelmsson borde klippa av sig flätan eller om att Zlatans flickvän inte hade Sverigetröja när alla de andra hade. Jag blir så trött - och på något sätt verkar det som om också Mats Olsson gett upp. Han har inte samma driv i sina krönikor längre, har tappat lite av sin stilistik - som tidigare var hans signum.
Nu är verkligen inte Aftonbladet speciellt mycket bättre. Robert Laul och Mikael Wagner skapar nyheter som inte finns och klagar sedan på att allt fler landslagsspelare stänger in sig och pratar så lite som möjligt med pressen. Tack och lov för Aftonbladets del så finns Simon Bank - nyanserad, kunnig och dessutom en mycket god skribent. Men så är han också krönikör, liksom Mats Olsson - det verkar stört omöjligt att hitta nyhetsjournalister som kan skriva.
Så varför fortsätter jag att läsa skiten då? Ärligt talat vet jag inte. Det blir som ett gift. Och det är ju inte heller direkt så att svenska morgontidningar är sprängfyllda av duktiga sportjournalister. Så. What the hell.
Det är bra för hjärtat att brusa upp då och då.
måndag, juni 12, 2006
Italien bra
Italien imponerade. Men inte mer än i en halvlek - och Ghana var bättre än jag trodde. Så mönstret håller i sig; storlagen vinner men utan att köra över.
Kanske har ändå den extra veckan vila mellan ligaavslutningar och VM-start gjort sitt till att få spelarna fräscha - det gynnar i så fall definitivt storlagen.
Jag, som bara vill se så många stora spelare så bra som möjligt, tycker det känns alldeles utmärkt.
Kanske har ändå den extra veckan vila mellan ligaavslutningar och VM-start gjort sitt till att få spelarna fräscha - det gynnar i så fall definitivt storlagen.
Jag, som bara vill se så många stora spelare så bra som möjligt, tycker det känns alldeles utmärkt.
TV4 vs SVT
Jag gillar Glenn Strömberg och har börjat vänja mig vid Chris Härenstams röst så pass mycket att jag hör hur kunnig han är - och dessutom kompletterar han Glenn alldeles utmärkt. De är hittils bäst under VM. Annars har också Jens Fjellström skött sig bra.
Däremot kan jag inte bestämma mig om de olika studioexperterna. Jag gillar både SVT och TV4, på olika sätt. Sladjan Osmanagic är ju helt genial som statistiknörd och tittarombudsman i SVT. Rolig, rapp och intressant. Ola Andersson är stabil, Peter Jidhe lika folklig som alltid medan kanske Anna Pohjanen är sådär. Eller - helt okej. TV4 har mer traditionell uppställning med Ola Wennström i studion och Magnus Hedman och Hasse Backe som expert. Hedman är ärlig och hård och oväntat klok - men kanske ibland lite överlägsen i sin attityd mot de inringande tittarna (vilket jag ofta förstår - det är inte menzamedlemmar som ringer precis). Hasse Backe är fantastisk, den absolut bäste experten. Lugn, analyserande och inte överhuvudtaget rubrikhungrande.
Sedan är det ju det här med krönikörerna. TV4 har Café Opera-Ekwall som trots sitt rykte och sin yta faktiskt ofta har bra åsikter och reflektioner. Jonas Karlsson på SVT, däremot är ju fruktansvärd. Sensationssökande och ändå ointressant - vilken kombination. Att propagera för petning av Zlatan var droppen på i:et (som min gamla gymnasiekamrat skulle sagt).
Så. Kanske TV4 i alla fall. Men så var det ju Glenn & Chris... Äsch. Jag gillar båda kanalerna, helt enkelt.
Däremot kan jag inte bestämma mig om de olika studioexperterna. Jag gillar både SVT och TV4, på olika sätt. Sladjan Osmanagic är ju helt genial som statistiknörd och tittarombudsman i SVT. Rolig, rapp och intressant. Ola Andersson är stabil, Peter Jidhe lika folklig som alltid medan kanske Anna Pohjanen är sådär. Eller - helt okej. TV4 har mer traditionell uppställning med Ola Wennström i studion och Magnus Hedman och Hasse Backe som expert. Hedman är ärlig och hård och oväntat klok - men kanske ibland lite överlägsen i sin attityd mot de inringande tittarna (vilket jag ofta förstår - det är inte menzamedlemmar som ringer precis). Hasse Backe är fantastisk, den absolut bäste experten. Lugn, analyserande och inte överhuvudtaget rubrikhungrande.
Sedan är det ju det här med krönikörerna. TV4 har Café Opera-Ekwall som trots sitt rykte och sin yta faktiskt ofta har bra åsikter och reflektioner. Jonas Karlsson på SVT, däremot är ju fruktansvärd. Sensationssökande och ändå ointressant - vilken kombination. Att propagera för petning av Zlatan var droppen på i:et (som min gamla gymnasiekamrat skulle sagt).
Så. Kanske TV4 i alla fall. Men så var det ju Glenn & Chris... Äsch. Jag gillar båda kanalerna, helt enkelt.
Afonso förlorad
Afonso är överens med Heerenveen och alltså förlorad för Malmö FF. Inte helt oväntat, det har känts som om Afonso velat bort sedan guldet i princip. Men nu är det definitivt dags för Hasse Borg att knäppa av tv:n och presentera en ersättare. Av rang. Inga Kouakou-reservlösningar den här gången, bitte.
Vad konstigt det känns att fundera över Allsvenskan mitt under brinnande VM förresten.
Vad konstigt det känns att fundera över Allsvenskan mitt under brinnande VM förresten.
Tjeckien-USA 3-0
Shit alltså. Tjeckien är två år sämre än under EM 2004, sade jag och trodde inte mycket på laget. Men det var fel. Tjeckien har imponerat mest hittills - men fick å andra sidan Koller skadad och kanske borta resten av turneringen.
Det kan fortfarande hända vad som helst.
Ikväll ger sig Italien in i diskussionen.
Det kan fortfarande hända vad som helst.
Ikväll ger sig Italien in i diskussionen.
Jesper om VM!
Jesper Högström bloggar VM och det finns banne mig inte mycket bättre därute.
http://blogg.expressen.se/jesper/
http://blogg.expressen.se/jesper/
Festivalsommar
Jag har aldrig varit på en festival. Nu menar jag självklart inte Malmöfestivalen, som de flesta i staden gör sitt bästa för att fly ifrån. Utan typ Hultsfred. Roskilde. Emmaboda. Sånt. Festivaler där man bor i tält och ölar nätterna igenom medan man vandrar från scen till scen för att hinna med alla band man ringat in i festivalprogrammet. Och kanske ett och annat man inte kände till på förhand.
När jag läser Virtanens blogg om festivalsomrarna och de specialbrända blandskivorna, efterfesterna och de många konserterna blir jag grymt sugen. När Daniel berättar om vad som händer i Roskilde, dit han ska för jag vet inte vilken gång i ordningen, är jag i princip beredd att köpa biljett (efter några öl).
Sedan kommer jag på att jag för gammal.
Jag vill inte sova i tält.
Vill inte vara full eller bakfull varenda dag.
Vill kunna duscha ensam och när jag vill.
Vill äta ordentlig frukost.
Ni vet.
"Bo på hotell då", var det någon som sade.
Men det förtar ju hela grejen.
Det kommer aldrig att blir någon festival för min del. Bara till att acceptera.
När jag läser Virtanens blogg om festivalsomrarna och de specialbrända blandskivorna, efterfesterna och de många konserterna blir jag grymt sugen. När Daniel berättar om vad som händer i Roskilde, dit han ska för jag vet inte vilken gång i ordningen, är jag i princip beredd att köpa biljett (efter några öl).
Sedan kommer jag på att jag för gammal.
Jag vill inte sova i tält.
Vill inte vara full eller bakfull varenda dag.
Vill kunna duscha ensam och när jag vill.
Vill äta ordentlig frukost.
Ni vet.
"Bo på hotell då", var det någon som sade.
Men det förtar ju hela grejen.
Det kommer aldrig att blir någon festival för min del. Bara till att acceptera.
Sveriges vidrigaste
Alltså, jag vet att det inte alltid är kul när någon är elak eller klankar ner på andra personer. Men den här listan (http://www.boyahed.com./?363-Sveriges_69_Osexigaste_2006) är inte bara elak, den är ruggigt elak och fantastiskt kul. Om man gillar sådant.
De har dessutom bra poänger.
De har dessutom bra poänger.
Ett par ord om fotboll
Jag skrev ett långt initierat inlägg om Sveriges insats mot Trinidad & Tobago med det försvann i en framtvingad omstart av datorn. Så, helt enkelt;
- Sverige var inte bra. Att skapa chanser mot Trinidad & Tobago är ingen bedrift, det är ett krav. För den sakens skull var Sverige förstås inte heller dåligt. Men. Allt annat än vinst mot ett av VM:s tre sämsta lag är ett misslyckande och det är ett stort fett förbannat misslyckande.
– Inget lag har imponerat i sina första matcher. Tyskland mötte ett Costa Rica som var lika dåligt som Trinidad & Tobago men var ändå lite skakat, England vann på ett självmål, Holland var bra i en halvlek men inte mer, Argentina effektivt men långt ifrån den nivå alla trodde om dem och Portugal gjorde ett tidigt mål men det var också allt. Det är inte många som spelar bra i de första matcherna. Sverige är inget undantag (uppenbarligen).
- Jonas Karlsson, SVT:s krönikör, vill peta Zlatan ur startelvan och får medhåll från Malin Swedberg på samma kanal. Lasse Sandlin på Aftonbladet är halvt om halvt inne på samma linje.
Jag, jag blir mest mållös.
- Skönt för kvällstidningarna att både Ljungberg och Mellberg var irriterade efter matchen (med all rätt, för tusan!) och diskuterade högljutt. Annars hade det blivit svårt att fylla sidorna idag. Men det är klart, ett par uppslag med paparazzibilder på spelarna och deras familjer inne på hotellområdet kanske också hade funkat.
- Sverige var inte bra. Att skapa chanser mot Trinidad & Tobago är ingen bedrift, det är ett krav. För den sakens skull var Sverige förstås inte heller dåligt. Men. Allt annat än vinst mot ett av VM:s tre sämsta lag är ett misslyckande och det är ett stort fett förbannat misslyckande.
– Inget lag har imponerat i sina första matcher. Tyskland mötte ett Costa Rica som var lika dåligt som Trinidad & Tobago men var ändå lite skakat, England vann på ett självmål, Holland var bra i en halvlek men inte mer, Argentina effektivt men långt ifrån den nivå alla trodde om dem och Portugal gjorde ett tidigt mål men det var också allt. Det är inte många som spelar bra i de första matcherna. Sverige är inget undantag (uppenbarligen).
- Jonas Karlsson, SVT:s krönikör, vill peta Zlatan ur startelvan och får medhåll från Malin Swedberg på samma kanal. Lasse Sandlin på Aftonbladet är halvt om halvt inne på samma linje.
Jag, jag blir mest mållös.
- Skönt för kvällstidningarna att både Ljungberg och Mellberg var irriterade efter matchen (med all rätt, för tusan!) och diskuterade högljutt. Annars hade det blivit svårt att fylla sidorna idag. Men det är klart, ett par uppslag med paparazzibilder på spelarna och deras familjer inne på hotellområdet kanske också hade funkat.
Tennisintresset som försvann
Det är ändå lite märkligt att det enda jag vet om Franska Öppna mästerskapen i år är att Rafael Nadal vann igen och mötte Federer i en final som tydligen var jämn.
När jag var liten var Franska Öppna och Wimbledon det bästa jag visste.
Förutom fotbolls-VM, förstås.
När jag var liten var Franska Öppna och Wimbledon det bästa jag visste.
Förutom fotbolls-VM, förstås.
lördag, juni 10, 2006
Snart dags
Tyskland gjorde sitt jobb utan att imponera, England gjorde sitt jobb utan att imponera och nu är det bara 40 minuter kvar innan allt börjar på riktigt.
Det börjar ta mig tusan bli nervöst.
Det börjar ta mig tusan bli nervöst.
fredag, juni 09, 2006
torsdag, juni 08, 2006
Mat man bara gillar
Alltså, vad är det som gör att man aldrig tröttnar på viss mat? Trots att man ätit den hundratals gånger. Spaghetti med köttfärssås, till exempel. Eller Korv stroganoff. Chili con carne. Enkla utvägar när man inte kommer på något och en typ av snabb vardagsmat som vi väl alla vuxit upp med, som vi ätit i skolan och på otaliga lunchresturanger genom åren. Ändå. – Vad är du sugen på idag? – Vet inte... spaghetti med köttfärssås?
Bra idé.
Bra idé.
Mer VM (vänj er, det varar till 9 juli)
Det verkar som om vi aldrig kommer att få se ett VM med alla världens bästa spelare. Inte ens bland de kvalificerade lagen. Men trots att Isaksson nu missar första matchen är Sverige ändå hyfsat skonat. Och jag menar, ska Isaksson missa någon match känns det okej att det är just mot Trinidad & Tobago. Även om det faktum att jag tänker så oroar mig lite.
Italien har det värre. Varken Zambrotta, Nesta eller Gattuso kommer förmodligen att kunna spela första matchen. I England är det 50/50 chans att Gerrard kan vara med i premiären och laget får som bekant också vänta på Wayne Rooney. Tyskland vågar knappt andas innan Michael Ballack är tillbaka i spel. Och i Tjeckien oroar man sig för Milan Baros.
Men värst är det såklart för Frankrikes Cissé, som tacklades till ett benbrott i genrepet mot Kina. Fy vilket öde.
Det blir allt svårare att tippa. Brasilien ligger i var mans mun men ger tydligen tre gånger pengarna på Svenska Spel, lider inte av några störande skador (även om Edmilson fått åka hem och Ronaldo klev av träningen häromdagen - men sedan gick han ju på diskotek till halv sex på morgonen så helt kass lär han inte vara) och får väl gälla som favoriter. Det är svårt att inte tycka om Brasilien, men jag har alltid haft svårt för sådant som bara rinner på och där inget överraskande sker. Brasilien får gå långt alltså, men inte vinna. Inte i min bok.
Italien, England och Tyskland kan alla hota Brasilien och har tillräckligt bra defensiv för att dämpa samban. Argentina kan man väl aldrig räkna bort och Holland imponerade ju väldigt i kvalet. Elfenbenskusten är Afrikas klart bästa lag med hamnade i dödens grupp med Argentina, Holland och Serbien/Montenegro. Tyvärr. Men något överraskningslag blir det ju alltid som går långt; Sverige och Bulgarien 1994, Kroatien 1998 och Sydkorea och Turkiet 2002. Undras vem det kan bli i år? Mexiko? Schweiz? Kroatien igen? Ukraina? Australien? Omöjligt att säga.
Spanien genrepade mot Kroatien och startade med offensiva trion Reyes, David Villa och Raul. Sedan kom Fernando Torres in och avgjorde matchen på övertid. Fan vet om inte Spanien blir rätt farliga ändå.
Italien har det värre. Varken Zambrotta, Nesta eller Gattuso kommer förmodligen att kunna spela första matchen. I England är det 50/50 chans att Gerrard kan vara med i premiären och laget får som bekant också vänta på Wayne Rooney. Tyskland vågar knappt andas innan Michael Ballack är tillbaka i spel. Och i Tjeckien oroar man sig för Milan Baros.
Men värst är det såklart för Frankrikes Cissé, som tacklades till ett benbrott i genrepet mot Kina. Fy vilket öde.
Det blir allt svårare att tippa. Brasilien ligger i var mans mun men ger tydligen tre gånger pengarna på Svenska Spel, lider inte av några störande skador (även om Edmilson fått åka hem och Ronaldo klev av träningen häromdagen - men sedan gick han ju på diskotek till halv sex på morgonen så helt kass lär han inte vara) och får väl gälla som favoriter. Det är svårt att inte tycka om Brasilien, men jag har alltid haft svårt för sådant som bara rinner på och där inget överraskande sker. Brasilien får gå långt alltså, men inte vinna. Inte i min bok.
Italien, England och Tyskland kan alla hota Brasilien och har tillräckligt bra defensiv för att dämpa samban. Argentina kan man väl aldrig räkna bort och Holland imponerade ju väldigt i kvalet. Elfenbenskusten är Afrikas klart bästa lag med hamnade i dödens grupp med Argentina, Holland och Serbien/Montenegro. Tyvärr. Men något överraskningslag blir det ju alltid som går långt; Sverige och Bulgarien 1994, Kroatien 1998 och Sydkorea och Turkiet 2002. Undras vem det kan bli i år? Mexiko? Schweiz? Kroatien igen? Ukraina? Australien? Omöjligt att säga.
Spanien genrepade mot Kroatien och startade med offensiva trion Reyes, David Villa och Raul. Sedan kom Fernando Torres in och avgjorde matchen på övertid. Fan vet om inte Spanien blir rätt farliga ändå.
Filmtopp
Det var länge sedan jag var på bio. Länge sedan jag såg en film. 27 april, faktiskt.
Topplista hittills i år:
1. Dråpet (Per Fly)
2. Walk the line (James Mangold)
3. Brokeback mountain (Ang Lee)
4. Matchpoint (Woody Allen)
5. Good night, and good luck (George Clooney)
6. Capote (Bennett Miller)
Enda besvikelsen hittills: Syriana (Stephen Gaghan). Men den var på intet sätt dålig - bara sämre än jag trodde.
Bra vår.
Topplista hittills i år:
1. Dråpet (Per Fly)
2. Walk the line (James Mangold)
3. Brokeback mountain (Ang Lee)
4. Matchpoint (Woody Allen)
5. Good night, and good luck (George Clooney)
6. Capote (Bennett Miller)
Enda besvikelsen hittills: Syriana (Stephen Gaghan). Men den var på intet sätt dålig - bara sämre än jag trodde.
Bra vår.
VM-elvan
Högerbacken? Jag sade Alexandersson för flera månader sedan och det finns ingen anledning att ändra. Han kommer att bli bättre och bättre i takt med att han kommer in i positionsspelet. Kan faktiskt bli hur bra som helst tror jag - och med två bolltekniska ytterbackar får Sverige ett mer varierat spel.
Kim eller Anders? Tja. Jag tror på Kim Källström, mest för att han kommer från en framgångsrik säsong i ett franskt topplag och har ett annat tempo i kroppen. De allsvenska matcher jag sett i år har i flera fall kunnat jämföras med Korpen. Anders Svensson måste ha tappat på hemflytten. Helt klart dock; det gäller att bestämma sig och sedan hålla fast vid det. Både Anders Svensson eller Kim Källström behöver grundmurat förtroende för att spela som bäst.
Zlatans form? Ah. Vem bryr sig om hur bra han är på träningar eller i matcher som betyder något? Zlatan kommer att vara Zlatan. Herregud vad det räcker.
54 timmar kvar till avspark mot Trinidad & Tobago.
Hu.
Kim eller Anders? Tja. Jag tror på Kim Källström, mest för att han kommer från en framgångsrik säsong i ett franskt topplag och har ett annat tempo i kroppen. De allsvenska matcher jag sett i år har i flera fall kunnat jämföras med Korpen. Anders Svensson måste ha tappat på hemflytten. Helt klart dock; det gäller att bestämma sig och sedan hålla fast vid det. Både Anders Svensson eller Kim Källström behöver grundmurat förtroende för att spela som bäst.
Zlatans form? Ah. Vem bryr sig om hur bra han är på träningar eller i matcher som betyder något? Zlatan kommer att vara Zlatan. Herregud vad det räcker.
54 timmar kvar till avspark mot Trinidad & Tobago.
Hu.
onsdag, juni 07, 2006
Tillbaka i verkligheten
Fyra dagars ledighet – inte en minut vid datorn, inte en sekunds musik, en enda film på TV men i övrigt avstängt och nedkopplat. God mat, bra samtal och ren luft har det blivit istället och det känns som om det var typ vad jag behövde.
Noterat:
- såg en rosig recension i Sydsvenskan vad det gäller Stieg Larssons andra bok "Flickan som lekte med elden". Började under ledigheten läsa den första, "Män som hatar kvinnor" och är hittills mycket förtjust. Få saker slår välskrivna deckare under sommartid.
- är normalt sett inte så glad i rosévin men drack ett helt underbart under dagarna i Abbekås. Det är ett Torres-vin, namnet är Santa Digna och det görs i Chile. 65 spänn flaskan, väl värt vartenda öre.
- VM-feber rasat ut bland våra fjällar. Alla pratar fotboll, alla pratar högerbackar, alla pratar Svennis - och alla pratar självklart om Zlatan Ibrahimovic. Om bara några dagar inleds den bästa månaden på fyra år. Henry, Ronaldinho, Lampard, Toni, Riquelme, Robben, Touré, Cech, Deco, Nesta, Gerrard, Drogba, Christiano Ronaldo, Puyol, Totti, Joe Cole, Robinho, Nedved, Van Nistelrooy, Eboué, Buffon, Terry, Ronaldo, Cannavaro, Beckham, Kaká... jag blir helt yr.
- i Tjörnarp finns nu åtta olika sorters potatis planterade. Med sju olika förutsättningar vad det gäller väderstreck, vind, sol och fuktighet. Så får vi se hur det går.
- fetaostsås är bland det absolut godaste man kan äta till grillat kött. Glöm bara inte en skvätt olivolja och Philadelphiasost! Lite lite vitlök har eller aldrig skadat någon.
Återstår alltså bara att bestämma sig för VM-tipset som ska lämnas in (både på jobbet och i vänkretsen). Italien. England. Brasilien (såklart). Tyskland som värdnation, kanske Holland och Argentina. Elfenbenskusten med lite tur. Där har ni alternativen - som jag ser det. 51,5 timmar kvar till avspark!
Noterat:
- såg en rosig recension i Sydsvenskan vad det gäller Stieg Larssons andra bok "Flickan som lekte med elden". Började under ledigheten läsa den första, "Män som hatar kvinnor" och är hittills mycket förtjust. Få saker slår välskrivna deckare under sommartid.
- är normalt sett inte så glad i rosévin men drack ett helt underbart under dagarna i Abbekås. Det är ett Torres-vin, namnet är Santa Digna och det görs i Chile. 65 spänn flaskan, väl värt vartenda öre.
- VM-feber rasat ut bland våra fjällar. Alla pratar fotboll, alla pratar högerbackar, alla pratar Svennis - och alla pratar självklart om Zlatan Ibrahimovic. Om bara några dagar inleds den bästa månaden på fyra år. Henry, Ronaldinho, Lampard, Toni, Riquelme, Robben, Touré, Cech, Deco, Nesta, Gerrard, Drogba, Christiano Ronaldo, Puyol, Totti, Joe Cole, Robinho, Nedved, Van Nistelrooy, Eboué, Buffon, Terry, Ronaldo, Cannavaro, Beckham, Kaká... jag blir helt yr.
- i Tjörnarp finns nu åtta olika sorters potatis planterade. Med sju olika förutsättningar vad det gäller väderstreck, vind, sol och fuktighet. Så får vi se hur det går.
- fetaostsås är bland det absolut godaste man kan äta till grillat kött. Glöm bara inte en skvätt olivolja och Philadelphiasost! Lite lite vitlök har eller aldrig skadat någon.
Återstår alltså bara att bestämma sig för VM-tipset som ska lämnas in (både på jobbet och i vänkretsen). Italien. England. Brasilien (såklart). Tyskland som värdnation, kanske Holland och Argentina. Elfenbenskusten med lite tur. Där har ni alternativen - som jag ser det. 51,5 timmar kvar till avspark!
torsdag, juni 01, 2006
Mållös
Pratade precis med en kund som skulle sälja sitt företag. En riktig lustigkurre. Skämtade om allt, ha ha. Vem som ska debiteras? – Kronofogden, hi hi.
Sedan bad jag om hans personnummer, det görs nämligen en kreditkoll på alla som annonserar (de som inte godkänns måste betala i förskott). Då blev han lite irriterad. Så var det inte för tio år sedan, berättade han. – Vet du vad det handlar om? Det är utlänningarna. De luras mer.
– Nja, så enkelt kan det väl knappast vara, svarade jag neutralt och serviceminded.
– Jo. Vet du vad, jag är medlem i Sverigedemokraterna, sade lustigkurren.
Eller alltså, han försökte inte var lustig. Tror jag. Han lät allvarlig. Väldigt allvarlig. Och jag, jag kom mig inte för att säga mer än;
– Grattis.
Det hade funnits så mycket mer att tala om.
Sedan bad jag om hans personnummer, det görs nämligen en kreditkoll på alla som annonserar (de som inte godkänns måste betala i förskott). Då blev han lite irriterad. Så var det inte för tio år sedan, berättade han. – Vet du vad det handlar om? Det är utlänningarna. De luras mer.
– Nja, så enkelt kan det väl knappast vara, svarade jag neutralt och serviceminded.
– Jo. Vet du vad, jag är medlem i Sverigedemokraterna, sade lustigkurren.
Eller alltså, han försökte inte var lustig. Tror jag. Han lät allvarlig. Väldigt allvarlig. Och jag, jag kom mig inte för att säga mer än;
– Grattis.
Det hade funnits så mycket mer att tala om.
Dags att gå till Jukebox
Janne Adeen (http://frihetensklockspel.blogspot.com/) skriver på sin blogg om att Stuart A Staples, sångaren i Tindersticks, gett ut ny skiva där han tagit hjälp av Maria McKee. "Leaving Songs" knuffar därmed ut T-Bone från måste-skaffa-listans topp 5.
Janne Adeen har snabbt marscherat in i mappen över bloggar jag kollar varje dag. Eller, beroende på hur mycket jag har att göra, många många gånger per dag.
Janne Adeen har snabbt marscherat in i mappen över bloggar jag kollar varje dag. Eller, beroende på hur mycket jag har att göra, många många gånger per dag.
Tjörnarp 31 maj
Pappa har varit Tjörnarp och kontrollerat vilken skada koinvasionen gjort. Det mesta verkar ha klarat sig hyfsat. Eller, raderna blir väl knappast fullständiga - men vi behöver å andra sidan inte gödsla på ett par år...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
