Barna i Bullerbyn eller High Fidelity?

Läste just i mamma mu att hon står med ena foten i myllan och andra i högklackat. Jag förstår precis hur hon känner det. Det är sjukt. Jag kan inte alls bestämma mig för vem jag är egentligen.

Ena timmen vill jag bara ut på landet och bo i ett litet hus på en grusväg med kohage utanför och en jordlott med morötter, persilja, dill, potatis, rädisor, salladshuvud, rödbetor, sockerärtor och lök, det ska växa tomatplantor mot husväggen och i hörnet ska stå rabarber. Jag vill ha buskar med hallon och vinbär, plommonträd, körsbärsträd och äppleträd. Varje år ska vi plocka majskolvar och gurkor och lägga in, det ska läggas in sill till jul och midsommar, göras egen leverpastej, glögg och snaps, pajer och bullar och bång. Huset ska vara gammalt och charmigt men med ett stort öppet kök så att vi kan laga mycket mat. Till jul pyntas det till tänderna och vi pysslar hela familjen med smällkarameller och apelsiner med nejlikor i, innan vi slår oss ner vid pianot och sjunger "Fairytale of New York" tillsammans.

Ni hör. Crazy.

Andra timmen vill jag bo mitt i stan och förbli, eller slutligen bli, den kulturella stadsbon. Som går på föreläsningar och utställningar, sitter på caféer och röker med en god bok i handen, träffar vänner över en öl eller ett glas vin på kvällen, går på konserter, köper skivor i mängder, käkar brunch ute på helgen, slukar allehanda magasin om musik, litteratur, film, tv och politik, tar frukosten på balkongen med bilarna brusande nedanför medan man verkligen njuter av morgontidningen - och går på Kallis en gång i veckan för att rena själen. Samtidigt som man ska springa på bio titt som tätt (Spegeln) och dessutom vara hejsan tjenare med i alla fall bartendrarna på Pickwick, Möllan, Tempo, Metro och Brogatan - eventuellt också Bishop's arms och Siesta.

Inte helt lik den andra drömmen, således.
De är dessutom extremt svåra att kombinera.

Barna i Bullerbyn eller High fidelity?

Aaaaaaaaaaarrrrgh!