Filmer 2005

SEDDA FILMER AV ÅRETS BIOPREMIÄRER:
Sideways (A Payne)
Closer (M Nichols)
En långvarig förlovning (J-P Jeunet)

FILMER JAG VILL SE SOM FORTFARANDE GÅR PÅ BIO:
It’s all gone Pete Tong (Dowse)
Batman Begins (Nolan)

FILMER JAG KAN TÄNKA MIG ATT SE SOM FORTFARANDE GÅR PÅ BIO:
Sin City (R Rodriguez/F Miller)
Världarnas krig (Spielberg)

FILMER JAG MISSAT PÅ BIO MEN TÄNKER HYRA:
Layer cake (M Vaughn)
Vera Drake (M Leigh)
The Life Aquatic (W Anderson)
Love song for Bobby Long (S Gabel)
Kärlek tur & retur (F Ozon)
The Aviator (M Scorsese)
Sandor slash Ida (H Georgsson)

FILMER JAG ABSOLUT INTE KAN FÖRSTÅ ATT JAG MISSAT:
Bröder (S Bier)
Ray (T Hackford)
Attentatet mot Richard Nixon (N Mueller)
Se mig (Jaoui)
Million dollar baby (C Eastwood)
Pusher 2 (N Winding Refn)
Den tredje makten (N Arcel)
Undergången - Hitler och tredje rikets fall (O Hirschbiegel)
Finding Neverland (M Forster)
Hotell Rwanda (T George)
Gråta med ett leende (A Amenábar)


Deppigt att jag sett tre och missat 22, varav elva jag absolut utan tvekan måste se?

Ooh, nejdå.

Nervöst

Varför får jag nervösa spatt av vad jag ska skriva om min blogg i bloggportalspresentationen?

Galet.


För övrigt har jag mycket intressantare inlägg än såhär, men ingen tid att skriva ner dem. Kommer senare!

Nöjd efter matchen trots allt

3-2 hemma var på förhand inte ett särskilt bra resultat. Att släppa in två mål på hemmaplan i Champion's league-kval är inte okej. Men på något sätt, såklart har det att göra med att MFF hämtade upp två underlägen och faktiskt vann matchen, gick jag ifrån Stadion igår med ett litet leende i mungiporna.

MFF var det klart bättre laget.

MFF var bättre än på hela säsongen.

MFF gjorde 3 mål (snitt hittills i allsvenskan: 1,13).

MFF kan helt klart gå vidare till nästa omgång (nästa match spelar Jari Litmanen - men var?).

Men en ny mittback, Hasse Borg, hade varit trevligt. Helst en snabb, spelskicklig sådan som kan komplettera den briljante (men något långsamme) Patrik Andersson.

Kravalleri

Så har man varit borta några dagar igen, ja. Hujedamej.

Well, i tisdagskväll gungade landet. Vi var ute några stycken från jobbet och tog en öl. Obs! Enligt uttrycket "ta en öl" - inte som i verkligheten en hel uppsjö av dem. Det är kul att ta en öl med människor man inte riktigt känner. Exempelvis visar det sig att en av de mer tystnadslåtna extraanställda hos oss har en bakgrund som en av skaparna av svenska AFA. Ha ha! Det är ju hur stort som helst! För att inte tala om oväntat.

De hade kurser i kravallkunskap. När hon berättade det fick jag kramp i magen. Kravallkunskap! En gäng tonåringar där hälften ska vara poliser och skydda sig med Pågenssköldar och andra häften kastar tegelstenar mot dem. Otroligt. Sedan åkte de runt i Sverige och "kravallade" som hon sade. Kastade sten mot bankfönster och sådär. Slogs med poliser.

Nu låter det som om allt var på lek och jag förlöjligar alltsammans. Ack nej. Säpo hade såklart AFA under uppsikt redan då och kravalleriet var inte på lek.

Allt detta politiska engagemang började för övrigt när min arbetskamrat bodde med sina föräldrar i Nicaragua vid tolv års ålder och hon såg vad USA-stödda Contras gjorde med befolkningen.

Det är vid tillfällen som i tisdagskväll, om inte förr, som ens eget liv ter sig särskilt ointressant.

Jag lovar att bli en sundare och friskare människa...

Till hösten ska jag:

- gå ner 5 kg
- träna regelbundet
- läsa varje kväll innan jag går och lägger mig
- bara se sådant på TV jag faktiskt tycker är bra (=inget slötittande)
- gå mer på bio
- laga mat hemma i princip varje dag (det räknas om Richard gör det också)
- dammsuga två gånger i veckan så att jag inte får astmaanfall av katthåren som yr omkring
- läsa tidningen varje dag (inte bara sporten och nöjet)
- skriva på min roman
- alltid ha frukt och grönsaker hemma (handlas på torget!)


Hört den förut?

Bah!

Trötthet

Det fanns en tid när jag satt fem kvällar i veckan på Ölcaféet och diskuterade politik med Lydia.

Nästa morgon gick jag upp och jobbade klockan sju.

På kvällen satt vi där igen och diskuterade.

Nuförtiden orkar jag knappt läsa en deckare, än mindre en debattartikel eller fackbok. Vad är det egentligen som har hänt? Vad kan jag göra åt det?

Hjälp!

Lite om helgen i Abbekås

FREDAG:
Grillad kycklingfilé med tzatsiki och hemmagjord potatissallad.
Vin. Vodka & fanta fläder.
Diskussioner under månen om blommor, utrikespolitik och gudstro. I den ordningen.

LÖRDAG:
Grillade revbenspjäll, västerbottenpaj och grekisk sallad med vitlök-/persiljevinegrätt.
Vin. Gin & tonic.
Kubb.
En halvtimmes tystnad inför slätten och havet innan läggdags.

SÖNDAG:
Grillade hamburgare med tillbehör.
Mjölk.
Ny bibliotekslampa på antikvitetshandel i Skivarp.

Karl XII

Åh, vad huvudet blir slött när man inte har någonting att göra. Orkar inte fundera över någonting.

Däremot förundras jag lite över att Ernst Brunner fått kritik (nu menar jag inte mordhoten från nynazister utan allmänt) för att han i sin bok om Karl XII för fram en bild av "hjältekungen" som en hänsynslös massmördare.
Well, han var man i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet, hade obegränsat med makt men ville ha mer och krig som absolut största intresse - vem trodde att han var humanist?

Ernst Brunner påstår dessutom att Karl XII var bisexuell. Hu!

Vem orkar på fullt allvar bli upprörd över hur det egentligen ligger till med en person som dog för nästan trehundra år sedan? Och som hur man än ser det inte orsakade mer än död och elände?

Just det - han stred för Sveriges ära också. Eller hur var det?

Låttexter

Vårens hitlåt (cover, såklart) "Break my stride", första versen:

"Last night I had the strangest dream,
I sailed away to China,
in a little row boat to find ya,
and you said you had to get your laundry cleaned"


Ha ha! Nu drar jag till Abbekås för att avnjuta lite gourmetmat. Gratis. See ya!

Ännu en språkgrej

Kom på en till:

folk som stavar det ytterliggare.

Morbror Thorvald

Däremot har jag en morbror som uttalar u:et i tequila.

Det är roligt.

Språkligt

Tre språkliga fel som retar gallfeber på mig (förutom folk som inte kan stava eller bygga en mening):

- sär skrivning
- när någon uttalar det expresso
- när någon uttalar det asseptera

Bubblare: när någon använder honom eller henne när det ska vara han eller hon.

Känner ni förresten någon som uttalar surfa svengelskt (sörfa)? Jag har en minnesbild av att jag hört det. Hoppas det var en mardröm.

Juli schmuli

För övrigt är det här det tråkigaste delen av säsongen. Inte avgörande, som i slutet. Inte nytt och förväntansfullt, som i början. Bara den förbannade lunken och väntan på att det ska bli oktober.

Juli sucks.

Uuuuöööörrrk

Uh, vad tradigt det är med matcher som förloras som denna (Häcken). MFF har inte varit bra borta i år. Aspers misstag blev avgörande - men hey, låt oss inte ljuga; MFF var det sämre laget. Afonso kan vara blek men uppenbarligen gör han en hel del skillnad.

Dock. Inga rubriker om att guldet är borta nu, tack. Hela förra säsongen var full av sådana - det ena laget efter det andra räknades ut och kom ändå igen. Allsvenskan är inte bättre än att inget lag i topp 5 någonsin är uträknat. Tyvärr.

Förresten - vad är det med Höiland i år?

Hög nivå i Helsingborg

I en krönika i Helsingborgs Dagblad höromdagen hyllade Marjan Svab HIF:s köp av Andreas Jakobsson. För att närmare förklara detta passade han på att citera en engelsk jounalist som han tyckte illustrerade precis vilken sorts människa Andreas Jakobsson är;

"Man bara måste lita på Andreas Jakobsson. Han är den typen av kille man ringer
när man vaknar på ett hotellrum med en död hora."


Grattis Andreas.



Som avslutning passar Marjan sedan på att skicka en känga åt Malmöhåll med ett "Andreas Jakobsson hade sänkt medelåldern i MFF-truppen med en sisådär fem år.".
Andreas Jakobsson är 33 år gammal. Genomsnittsåldern i MFF:s a-trupp är 25,8 år.

You do the math.

Ensamhet och melankoli

Jag faller så lätt för bilden av mig själv. I den meningen att jag gärna spelar på mina egna strängar.

Alla de tv-serier som jag gillar men egentligen inte tycker är speciellt bra (Ally McBeal, Felicity, Ensamma hemma...) genomsyras av något jag inte kan hjälpa att jag faller för. Melankoli. Lättillgänglig melankoli.
Ally McBeal avslutar varje avsnitt med att någon i serien vandrar hem ensam genom natten, till tonerna av någon sång i moll. Vissa stör sig på det. Jag älskar det. Oavsett om Vonda Shepherd är en rätt tradig sångerska så kan hon välja sina låtar.

Naturligtvis är allt bara en lögn. Ingen musik spelas när jag går hem på natten och jag har heller inte gärna md:n i öronen eftersom jag vill höra om någon går bakom mig. Jag har testat att stå och titta ut genom fönster som stänks ner av tunga regndroppar - men jag blir trött i benen. Jag blir uttråkad när jag tänkt tanken färdigt. Att stå ensam i en bar, fri att försvinna i minnen, är lätt att längta till. Men när man inte får kedjeröka blir det ändå långrandigt.

Att vara ensam är överhuvudtaget rätt långtråkigt. Om man inte får uttrycka sig, få ur sig tankarna, lyckas man inte riktigt fånga dem. Då måste man antingen ha någon att prata med, att bolla med, att berätta för - eller också måste man skriva, sjunga eller diskutera med sig själv. Inget av detta gör sig framför ett regnfyllt fönster.

Det är väl litegrann som Mona Lisa och Louvren, antar jag. Planeringen för och tanken på ensamheten är rätt mycket större än själva upplevelsen.

Filmkväll

Bra kväll. Pizza från California (pepperoni, tomat, champinjoner, broccoli), pyttelite godis och tre riktigt bra filmer.

"Bara en dag" (Linklater 2004) med Ethan Hawke och Julie Delpy är så mycket en film jag gillar att det är läskigt. Uppföljare till "Bara en natt" som kom för nio år sedan som också är en superfilm för mig - i teorin. Båda filmerna är ingenting annat än långa dialoger, i den första möts de två i Wien över en natt, blir förälskade och bestämmer att mötas igen sex månader senare. De utbyter inga telefonnummer och kan inte kontakta varandra på något annat sätt. Dialogen då, mellan två personer i tidigt tjugotal tenderar att bli för mycket Dawson's Creek - för filosofisk, för högtravande. Egentligen stör det inte mig speciellt mycket för så är det i den åldern - men "Bara en dag", där både skådespelarna och rollfigurerna blivit nio år äldre - är mer nyanserad, lite bittrare och lite närmare. Tiden har förflutit även för mig. Jag gillade den, mycket.

"Garden State" (Braff 2004) har jag haft stora förväntningar på. Och den är bra. Riktigt bra. En och en halv timme av feel good. Man blir alldeles glad. Dessutom genomsyras filmen av en väldigt varm humor.

"Sideways" (Payne 2004) såg jag på bio redan i början av mars. Rolig dialog, massor av vin och träffsäkra karaktärer - ännu en succé såklart.

Alla tre filmerna har gemensamma grunder; bra karaktärer, bra skådespelare, bra manus och bra dialog. Viktigare ändå är att de alla tre förmedlar denna starka känsla av värme. Som stannar kvar länge. Som är det sista man funderar över innan man somnar.

Dessutom gav Emma Gray en fyra till samtliga i Filmkrönikan. Och nu får hon inte vara kvar. Vem är ansvarig på SVT?

Filmer som återkommer

Alltså, det finns vissa filmer jag kan se om och om igen. Sedan finns det filmer som jag faktiskt ser om och om och om igen. Som alltid åker på när jag känner för att slötitta, när jag vill komma i en viss sinnesstämning, som passar i en viss situation, eller när jag bara behöver ha på något i bakgrunden.

Ett tag tittade jag på Notting Hill varje söndag förmiddag. Jag var singel och jag var oftast rätt bakis (och därmed självömkande), så då kändes Notting Hill naturlig. Efter Notting Hill på samma videoband kom Presidenten och Miss Wade så den såg jag också en hel del. Men den var aldrig anledningen till att jag valde just det bandet.

När jag var yngre var det mycket Dirty dancing (såklart! This is my dance space and this is yours). Och Cocktail. Pretty woman. Åh, bara smöriga romantiska komedier! Vilken klyscha. Vilken sanning.

Med åren har jag också samlat på mig en hel del Vänner-avsnitt. Hua vad jag har sett dem många gånger. I love Friends. Forever and ever.

Topp 5 bästa filmer (spontant, ogenomtänkt):

1. GUDFADERN (Coppola 1972)
Bäst skådespelare, bäst manus, snyggaste scenerna, mest stämningsfull och helt utan skavanker. Jag älskar tvåan också, men håller den första filmen allra högst.

2. SUNSET BOULEVARD (Wilder 1950)
Gloria Swanson är helt sjukt bra. Var helt stum efter filmens slut, tagen. Hade heller inte förväntat mig storverk och greps då ännu mer av den fantastiska stämningen. Wilder är kung. Och i detta fall svartvit.

3. MANHATTAN (Allen 1979)
Well, Annie Hall är också grym - det finns många Woody Allen-filmer som skulle kunna platsat. Men New York-bilderna här är så otroligt vackra. Jag har aldrig varit där men vill så gärna varje gång jag sett Manhattan.

4. LIFE OF BRIAN (Jones 1979)
Vad jag har för humor? Se den här.

5. FESTEN (Vinterberg 1998)
Bästa danska. Det säger verkligen inte så lite.


Topp 5 mest sedda filmer (det senaste året):

1. WHEN HARRY MET SALLY (Reiner 1989)
Jag tröttnar aldrig på den! Dialogen är mysig och rolig, bilderna (från New York igen) är vackra - rollfigurerna är perfekta. Det här är, på allvar, den bästa romcom jag någonsin sett. Passar bäst höst och vinter, det firas mycket jul och nyår.

2. SOMETHING'S GOTTA GIVE (Meyers 2003)
Jack Nicholson och Diane Keaton. Storyn är rätt kul och jag gillar verkligen Diane Keatons rollfigur (dessutom är Frances McDormand med på ett hörn!). Men alltså, låt oss inte lura någon. Something's gotta give är dessutom förutsägbar och otroligt smörig - bara det att sådant tar vi då rakt inte hänsyn till på denna lista. För huset Diane Keaton bor i är helt underbart. Helt helt underbart. Så ska jag bo! Så ska jag inreda! Ååååh. Kanske något av en vårsommarfilm, men tanke på miljöerna.

3. DEN ENDA RÄTTA (Bier 1999)
Ännu en romcom. Dansk den här gången, om par som på olika sätt skaffar barn, är osäkra på kärleken eller bara ramlar in i den. Välskrivet och charmigt. Passar året om.

4. KLASSFESTEN (Herngren/Holm 2002)
Perfekt när jag får en släng av längtan efter struktur och goda vanor - Svensson-livet helt enkelt. Speciellt Magnus (Björn Kjellman) presentation av sig själv i filmen slår an de strängarna. Annars är den egentligen inte speciellt märkvärdig och ingen direkt feel good-film (snarare rätt tragisk), men det är Svensson-miljöerna jag vill åt! Ännu en året runt-film.

5. HIGH FIDELITY (Frears 2000)
När jag blir sugen på både kärlek, musik och cigaretter. Jag älskade boken och tycker filmen har lyckats bättre än de flesta att göra den rättvisa. Marvin Gaye - Let's get it on är en grym låt. Men varför gillar man huvudpersonen Rob förresten? Han är ju asjobbig, störig, egocentrisk, paranoid och en sådan man hade hatat om man hade gjort slut med. Skitsamma. Funkar i alla fall året om.

Reality bites var väldigt nära att slå sig in här, men den såg jag mer för några år sedan. Annars har den i stort sett alla kvaliteter som också High fidelity har. Plus att Winona Ryder är ässesnygg.

Kultursnobbar

Säga vad man vill om kultursnobbar som dessutom är journalister, men när det ska sågas är de rätt underhållande (tänk bara på Jan Aghed).

Ur en tv-krönika av Johan Croneman (DN):

Det var det sista jag såg innan jag sköt mig.
(Han skrev detta efter att Carin Hjulström-Livh hade sagt ”Paulo Coelho, en annan författare” i ett samtal med – Agneta Sjödin.)

Tapas på Carl Gustafs väg

Efter några Bishops Finger på Pickwick blev det en spontan tapasbjudning med Hockey, Anders och Lisa hemma hos oss igår kväll. Det vill säga, Hockey och Anders bjöd (som vanligt).

Italiensk salami, parmaskinka, päron, Brie (vitmögel), St Agur (grönmögel), björnbärsmarmelad, fetaost (från Egeisk import), soltorkade tomater, marinerade vitlöksklyftor, svarta oliver, gröna oliver med chili, kapris, parmesanost och sådana där minibröd som är rostade och används som kex. Samt naturligtvis husets röda vin.

Ibland är livet bättre än det borde vara.

Mac-problem

Alltså, jag älskar mac och kommer aldrig att byta till PC-skit, men ibland är inte världen medveten om genialiteten. Till exempel i fallet blogspot. Ingenstans fungerar programmet optimalt. Se här:


Hemma (ny iBook)

Internet Explorer - går inte att lägga in bilder, länkar eller formatera text. Ändå bästa alternativet.

Safari - samtliga funktioner fungerar, men allt står på något asiatiskt språk. Om man inte vet precis var man ska trycka är man lost in the blåst. Jag kan inte ändra det och det händer inte på någon annan sida. Mycket märkligt.


Jobbet (äldre mac, OS 9.2)

Internet Explorer - går inte att lägga in bilder, länkar eller formatera text. Inte heller kan man få se en preview innan inlägget publiceras. Kass.

Netscape - allt fungerar. Bästa alternativet på jobbet. Dock är det inte den webbläsaren jag normalt använder och den tar liksom över allt, så om man senare skriver något i till exempel adresslisten i Explorer så kommer bokstäverna ändå i Netscape (som vid det tillfället inte ens behöver att ha ett fönster öppet).


Jag antar förstås att det finns de som har större problem här i världen.

Läst 2005

Topp 5 - lästa böcker hittills i år:

1. Michael Cunningham: Timmarna
2. Ernest Hemingway: Och solen har sin gång
3. Mary Andersson: Sorgenfri
4. Virginia Woolf: Mrs Dalloway
5. Dan Brown: Änglar och demoner

Annars var det mycket och många Håkan Nesser och en och annan intressant sak som inte riktigt klarar sig upp här.

Dock har jag på känn att hösten kommer att bli ännu bättre.

Bråttom!

Vi har verkligen ingenting att göra på jobbet nu. Ingenting. Jag har redan gjort allt jag hade inbokat för måndag - onsdag. Klockan är tolv och det är måndag. My god. Det är när man har såhär lite att göra som man surfar in på bröllopstorget.se och börjar göra gästlistor och budgetar och hej och hå - utan att förankra detta i någon verklighet alls.

Dessutom kan man hamna i de mest märkliga tankebanor. Som till exempel att det är så himla lugnt och icke-brådskande att gifta sig. Inte om man som jag har träffat en äldre man, kan jag säga. Richard är 37 nu. Han vill ha barn. Han får inga med mig förrän vi är gifta. Innan vi gifter oss måste vi förlova oss, sedan dröjer det ju typ ett år innan själva bröllopet. Jag vill gifta mig på hösten, i september/oktober. Då blir det alltså som tidigast om ett år. Sedan tar det typ ett år att bli gravid och nio månader innan ungen poppar ut - Richard är alltså som yngst 40 år när han blir pappa. Alltså är han 60 är när vårt äldsta barn tar studenten. Kanske 62-63 eller till och med 65 när vårt yngsta gör det. Eftersom män har en medellivlängd på 78 år i Sverige - och vi drar bort kanske tio för kassa mat- och dryckesvanor plus bristande motion - så kommer han antagligen att dö när han är sådär 68 år. Då är vårt äldsta barn i bästa fall 28 år gammal. Vårt yngsta kanske 25.

Kom inte här och snacka om att det inte är någon brådska.

Apatisk söndag

Igår var jag helt apatisk. Låg i soffan och kollade på Vänner-avsnitt hela dagen. Att inte göra något speciellt utan bara slappa för att man känner för det kan vara fantastiskt. Men när man gör det för att man inte känner för att göra något annat - och inte ens känner för att slappa men det är enklaste vägen ut - så är det bara ångestframkallande. Som tur var spelade MFF på eftermiddagen och också veckoslutet fick därmed en mening. Förbannad tur att de vann också.

Bloggtips

Har ni inte upptäckt dem innan, surfa rakt in på:

http://lisakristiansson.blogspot.com/
Lisa Kristiansson. Tänker oftare och mer intressant än någon jag träffat. Som gjord för bloggar. Skriver om allt. Utom sport och musik.

http://www.diagnos.dk/
Några olika, men mest Björn af Kleen, kulturjournalist. Läste i Skurup, vikade ett tag på Sydsvenskan men har nu flyttat till Stockholm för vik på Expressen. Skriver grymt bra, om sig själv och framför allt om sitt jobb.

http://www.citronanka.blogspot.com/
Annika Hodgson, utbildade sig till journalist året efter mig i Skurup. Uppdaterar inte så ofta än (vem gör det...), men vågar vara väldigt privat.

Ord

Det finns ord som får en att må bra.

Mjölk. Kaffekorg. Popplar.

Där har ni mina favoriter.

Obegripligt

Vem fan spränger sin bil i luften med flit i en flock barn som står och får godis (av amerikansk militär). Vem tar så kallblodigt livet av det mest oskyldiga vi har här i världen?

Ibland är livet helt... sjukt.

Hemma tidigt

Det har varit för varmt för att blogga de senaste dagarna... lägg därtill att jag gjort mer på jobbet idag än jag någonsin gjort en onsdag i juli, kan jag säga. Förmodligen mer än jag gjorde på hela juli månad förra året. Förstår inte var denna ambition kom ifrån...

Inte mycket händer i juli. Jag gillar egentligen inte juli. Ingenting har öppet, inga konserter direkt, inga tv-serier, inga biopremiärer av vikt, inga skivsläpp - alla har bara semester och resten av oss får snällt luta oss tillbaka och acceptera detta icke-tillstånd. Livet står på fet paus under hela denna döda månad mitt på året. Blä.

Men jag har i alla fall äntligen läst ut Änglar och demoner. Nu lät det som om jag inte gillade den alls. Men det gjorde jag. Den var bättre än Da Vinci-koden, som jag ändå tyckte om. Men alltså, man ska ju inte förvänta sig en livsomvändande läsning direkt. Det är en deckare men en intelligent sådan. Oavsett sanningshalten i allting runtomkring (hur orkar folk bry sig så mycket?) så är det ofta tankeväckande och intressant. Allt är väl heller inte lögn. En bra bok alltså, särskilt i denna sömniga tid.

Har kommit på mig själv med att plötsligt gilla Sex and the city. Vi diskuterade serien en gång i bokcirkeln och Lisa sade då att den sista säsongen är så mycket mer än de första. Huvudpersonerna är äldre, de har varit med om mer och en har barn och en är skild och det är inte bara sex sex sex, även om det naturligtvis har sin plats. Egentligen är det intressanta med Sex and the city reaktionen serien framkallar från manshåll. Jag känner ingen man som inte hatar Sex and the city. Några av dem har följt Rederiet, andra Melrose Place och de flesta Dallas, men detta - DETTA - är det värsta som sänts på TV. Jag förstår det inte men finner det intressant. Själv har jag aldrig direkt fångats av Sex and the city och har aldrig följt serien (förrän nu!) - men den har inte direkt upprört mig. Sex and the city har helt enkelt bara varit något jag valt bort i skvalet.
Fråga er varför den är så upprörande för män. Och lämna svaren bland kommentarerna på detta inlägg.

Nu tar jag tag i bokcirkelsboken (Priset på vatten i Finistère). Bara två veckor kvar till nästa möte. No probs.

Gammal och ung

Pratade med en arbetskamrat om hur man alltid lever i skuggan av sin egen självbild. Som den generation som kom i kläm liksom. Vi, som aldrig behövde uppleva våra far- eller morföräldrars fattigdom, vi som tar moderniteter för givet - vi som vill vara både sylta, safta, odla och laga husmanskost, samtidigt som vi vill vara med i bruset, göra karriär och förverkliga oss själva. Det går inte att kombinera. Det går inte att vara modern och gammalmodigt genuin på samma gång.

Varför kan man inte bara förstå det, nöja sig med det man har och njuta lite av livet utan detta ständiga dåliga samvete för vad man inte lyckats hinna med?

Att säga allt på ett par rader

Eftersom jag varit inne på temat texter; här har ni min absoluta favoritvers:

We used to laugh together
and dance to any old song
Well ya know, she stills laughs with me
- but she waits just a second too long

John Prine!

Hälsning från Barcelona

Min tänkta tillkommande och hans förtjusande syster sänder en hälsning från Barcelona. Och kommer förmodligen att hata mig för att jag lägger ut den här...

ha ha!

En av världens bästa låtar

Mycket nu. Bombdåd och mord. Världen är galen. Världen är inte förlorad.
Har äntligen börjat skriva.

Lyssnar på Emmylou Harris. Gråter varje gång till "Till I gain control again".

Orden är Rodney Crowells:

Just like the sun over the mountain top
You know I’ll always come again
You know I love to spend my morning time
Like sunlight dancing on your skin
I’ve never gone so wrong as to telling lies to you
What you’ve seen is what I’ve been
There is nothing I could hide from you
You see me better than I can
Out on the road that lies before me now
There are some turns where I will spin
I only hope that you can hold me now
Till I can gain control again

Offside

Samma mönster varje gång. Jag kommer hem, ser nya numret av Offside på dörrmattan och sträckläser sedan från pärm till pärm.

Den här gången ett bra reportage om Daniel Andersson och en lång, intressant rapport från Brasilien om rivaliteten till Argentina. En helhetsbild om allt från politik, rasism och industrialisering till klubblagsfotboll, skadade landslagshjältar och viktiga titlar och poäng. Mycket välgjort.

Offside är allt som behövs.

Mat mat mat

Alltså, vissa filmer ska jag inte se. Vissa diskussioner ska jag inte ha. Ser jag Dinner Rush vet jag - VET jag - att jag omedelbart kommer att ta fram receptpärmen och datorn och totalt flumma ut i tankar på mat mat mat... mat med skaldjur, mat med kyckling, mat med korv, mat med kött, mat med färs, mat med pasta, ris, potatis, mat som är stekt, kokt, ungsbakad, insvept, ångkokt, svälld, kyld och värmd, mat med färska örter, med färska kryddor, mat från medelhavet, mat från Asien, mat från Sverige, såser, gratänger, pajer och tårtor, bufféer, förrätter, ostbrickor, snacks och tilltugg.... jag blir helt blindgalen.

Nu har jag suttit och sorterat om i receptpärmen för typ nittonde gången och kommit fram till att vissa recept måste dupliceras för att man inte ska missa dem. Alltså, jag har både kategori pasta, grytor, kött, fågel, fisk och skaldjur. Många recept passar på två av de kategorierna. Antingen för att de kan ha flera ingredienser, typ Jambalaya, eller för att de är både liksom gryta och skaldjur. Det låter kanske lite klyddigt, men jag kan ju vara på grythumör. Då ska alla grytor finnas där, lätta att hitta. Jag kan också vara på skaldjurshumör. Då ska ju alla skaldjursrätter ligga där, även grytorna.

Jag förstår inte hur jag hamnar i sådana här situationer.

Det är som när människor nämner ordet ost. Jag är förlorad. Pratar om ost i flera timmar. I alla former och smaker. Det är galet.

Nu har nästan ännu en kväll gått.

Jag vet inte om jag borde skaffa mig ett liv.

Personalmat

Alltså, bara för att hålla er uppdaterade; dagens lunch i vår personalmatsal var idag

1. Lax och fiskpudding
2. Fläskwok med grönsaker och sweet chilisås samt jordnötter
3. Ugnsgratinerad pasta med grönsaker

Var för sig till det facila priset av 45 kronor.


Sandeplanskolan, var är du?

Filmer på TV

Njae, det har inte varit fantastiskt i sommar precis. Men "In the mood for love" (Kar-Wai) igår, "Do the right thing" (Lee) ikväll, 5 x Åberg med början på fedag (okej, det är bara de två första Sällskapsresorna som är någonting att ha - men de är å andra sidan klassiska så det räcker och blir över), och sedan med början på söndag: 8 x Molin! Samtliga på SVT.

Ibland undrar jag varför vi har Canal Plus.

Eller TV3.

Kommentarer

Förresten, för den som eventuellt bryr sig. Det går nu att skriva kommentarer till blogginläggen även om man inte är medlem. Så gör det!

Pengar i cybervinden

Åååååh nu är det sommar. Alltså inte i meningen gördigt väder och en paraplydrink, utan som i ingenting att göra på jobbet. Jag är visserligen något av en expert på att fördriva tid och förlora mig i olika meningslösa projekt. Ett par år var topp 100 filmer man sett en höjdpunkt. Inventering av skivsamlingen, vilka har man missat i år, vilka filmer?

Sedan den livsfarligaste vanan av dem alla; bokus.se och discshop.se. Beroende på hur man mår. Filmhumör? Ett par hundra kronor fattigare. TV-humör? Ett par tusen kronor fattigare. Böcker? Varierar. Sköljer det sedan en våg av musik över en... hua.

Det värsta är att det enda som krävs är en bra skriven krönika. Ett kul mail. En intressant diskussion på lunchen.

Någon borde sätta en spärr på min dator.

Eller åtminstone aldrig göra mig till guldkund!

Blogg = omvärdering

Det är lite obehagligt det här med bloggar. Man liksom ändrar uppfattning om folk. Jag har ju egentligen alltid ogillat Fredrik Virtanen, men plötsligt framstår han som en varm och innerligt trevlig person, som dessutom lever ett rätt underhållande liv och har självdistans nog för att klara av det.

Mer skrämmande är kanske att jag börjat gilla Linda Skugge. Alltså, jag har ju aldrig gjort det och när hon började använda ordet bananas höll jag på att dö. Men... hon verkar vara en intelligent kvinna med hjärtat på det rätta stället.

Såhär får det verkligen inte fortsätta. Fattas bara att Liza Marklund börjar blogga också... Men där handlar det förstås mest om att hon är en usel skribent och det lär ju inte någon blogg i världen rå på.

Bra och dålig

By the way, jag gick och tränade idag!

Sedan beställde jag en pizza.

Bah.

MFF ur form igen

Tjugo minuter kvar av Halmstad-MFF. En usel match. Igen. Min känsla är att det var på samma sätt ifjol. MFF var aldrig ett mästarlag i mina ögon. Det var väl därför jag blev helt chockad när det verkligen blev så.

Kanske har man bara för stora förväntningar? Laget levererar inte enligt talang och kunnande. Men kan man begära det? Gör något lag det? Jag är osäker.

Helt klart är i alla fall att det sprakade mer om laget på Peter Ijehs tid. Förlåt. Men så är det.

Kom igen nu då!

Afonso!

Bang

Har köpt nya numret av Bang, med tema "Moral". Riktigt riktigt bra. Särskilt Stephan Mendel-Enks text om mediebevakningen av de tre våldtäktsmisstänkta hockeyspelarna. Det blev ett enormt drev, men det som upprörde herrar sportjournalister allra mest var sveket mot laget, sporten. Man är inte på nattklubb. Man har inte sex kvällen innan match.
Att våldtäkter sällan handlar speciellt mycket om sex verkar inte ha föresvävat någon på redaktionerna.

Läs artikeln och tidningen!

Själv beställde jag en prenumeration.

Ebba!

Läst precis i annan blogg att Ebba Von Sydow varit med i P1. De hade frågat vilken klass hennes föräldrar tillhörde och hennes svar var: "jaaa... min mamma är ju läkare och min pappa skeppsmäklare. Men de har arbetat stenhårt så jag skulle nog kalla dem arbetarklass." Ha ha! (Inte helt ordagrant citat men andemeningen går nog fram).

Ebba forever.

ThaiWay!

Har börjat den nya veckan och mitt nya liv med att inte äta frukost. Stupid. Frukost är det viktigaste målet på dagen.

Vår personalmatsal serverar idag gulasch med kokt potatis till lunch. Jaha, tänker ni, det är väl gott? Ja, svarar jag, det är det kanske - men inte i juli. En egen gulasch som fått puttra länge en kylig söndag i februari (längtar!) - absolut. Men nu vill jag ha grillat och sallad eller pastasallad. Eller något.

Så det blir till att dra till ThaiWay och vräka i sig thailändskt till lunch. Inte så nyttigt som man kunde hoppats, men betydligt bättre än mycket annat.

Var går gränsen för dålig och bra mat? Hur noga måste man vara?

När jag solade igår brände jag mig precis vid naveln. Varför? För att det var den delen av magen som stod längst ut.
När inte hela magen blir jämnt solbränd längre är det dags att tänka om.

Eller tänka, helt enkelt.

Om jag bara inte plötsligt känt mig så sugen på saltlakrits.

Ny vecka, nya ambitioner

Puh. Lyckades åtminstone diska allt utom tallrikar och några enstaka skålar i går kväll. Tog drygt en timme. Återstår bara att byta lakan, damma, diska det sista, dammsuga, moppa golv och rengöra toaletten innan lägenheten känns beboelig igen. Ibland känner man sig verkligen som en skittamegga.

Men jag bytte sand till katterna!

Det är helt klart så att om det inte är rent hemma så vill man heller inte vara där. Har precis haft en vecka där jag knappt varit hemma alls, till viss del beroende på vädret - men litegrann för att varje sekund kunde utnyttjats till att ta tag i skiten. Bättre att inte vara där.

Ny vecka, nya ambitioner. Nytt liv.

Ska träna i eftermiddag och jag har åter börjat läsa i "Änglar och demoner", en bok jag faktiskt gillar, men som fått stå tillbaka för allt öl och vin och andra trevligheter. Den här vecka SKA bli bättre (sundhetsmässigt)!

Lycka till.

Grannsämja

Årets första dopp, om man undantar kallbadet i mars, är nu avklarat! Jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att det var speciellt varmt - men det är någonting med vatten och sommar som är svårslaget. Rogivande även när man får andnöd av den plötsliga kylan.

Ännu en sommardag till handlingarna, således. Låg på gräsplätten i Västra Hamnen i ett par timmar och kan nu gå till jobbet imorgon utan de vanliga kommentarerna om min bleka hy. Ett ständigt skämt annars (det är det här med att våga vägra solen igen).

Under eftermiddagen har jag dessutom haft nöjet att bekanta mig lite med grannarna på mitt livs första gårdsfest. Eller gårdsgrillning snarare. 85% tanter och roliga stories från förr. Tydligen gick tåget till Falsterbo här längs Carl Gustafs väg, med hållplats precis utanför. Vid mitt bord satt fem tanter, varav fyra bott i huset sedan det byggdes 1950. Den femte var lite mer rookie, hon har bara bott här i 50 år. Tänk att stanna så länge på samma ställe. Det kommer nog ingen att göra igen.

Kanske lite sorgligt.

Men ändå inte.

My baby love

Såhär fin är min älskling i sina nya glasögon...

Han är i Barcelona och jag saknar honom men jag är inte riktigt säker på att han saknar mig lika mycket. Barcelona är Barcelona även när Barcelona är väldigt varmt.

Kass

Har fortfarande inte diskat. Eller städat.

Jag har verkligen usel disciplin.

Imorgon, jag lovar! Och då ska jag träna också...

Solfreak

OK, det går att ha det sommargördigt även i Malmö. Solen har skinit hela dagen och trots att jag, välbehövligt, sov bort förmiddagen hade nog min mamma varit stolt över mig idag. När jag var yngre (upprorisk tonåring - typ det enda upproret jag gjorde förutom att inte rösta på moderaterna) vägrade jag gå ut i solen på sommaren. Jag tyckte det var mycket trevligare att ligga i sängen och läsa böcker.

Men nu är det andra bullar. Frukost på Systrar & Bröder och sedan ett par timmar i parken med jordgubbar och vattenmelon - svensk sommar kan vara fantastisk. När vi gick hem slapp det ur mig ett "gud vad skönt det är att det är fint väder på helgen, det är så mycket lättare att gå till jobbet på måndag då".

Den du mamma!

Kan inte gå hem

Hur klarar folk av att gå hem? Jag är helt värdelös på det. I tisdags skulle vi ta en eftermiddagsöl på Pickwick, vi blev utslängda halv ett. I torsdags var jag visserligen hemma, men korkade glatt upp en flaska vin till åt mina vänner klockan tolv, för inte skulle de väl gå så tidigt? Igår var det after work på Gatan, kom hem halv två. Men det behöver inte vara sprit inblandat, det är en princip jag följer genom hela livet. När min kusin döpte sin son gick alla andra hem vid två på eftermiddagen, jag och Richard stannade naturligtvis till sju. Alla släktkalas - vem är sist kvar? Vår familj.

Vad handlar det här om? Rädsla för att missa något? Rädsla för att vara ensam? Rädsla för att något trevligt helt enkelt någon gång måste ta slut?

Jag vet inte. Men något är i alla fall fel.

Och har man dessutom vänner som är likadana är kampen alltid lika hård vem som egentligen blir kvar till sist...

Barna i Bullerbyn eller High Fidelity?

Läste just i mamma mu att hon står med ena foten i myllan och andra i högklackat. Jag förstår precis hur hon känner det. Det är sjukt. Jag kan inte alls bestämma mig för vem jag är egentligen.

Ena timmen vill jag bara ut på landet och bo i ett litet hus på en grusväg med kohage utanför och en jordlott med morötter, persilja, dill, potatis, rädisor, salladshuvud, rödbetor, sockerärtor och lök, det ska växa tomatplantor mot husväggen och i hörnet ska stå rabarber. Jag vill ha buskar med hallon och vinbär, plommonträd, körsbärsträd och äppleträd. Varje år ska vi plocka majskolvar och gurkor och lägga in, det ska läggas in sill till jul och midsommar, göras egen leverpastej, glögg och snaps, pajer och bullar och bång. Huset ska vara gammalt och charmigt men med ett stort öppet kök så att vi kan laga mycket mat. Till jul pyntas det till tänderna och vi pysslar hela familjen med smällkarameller och apelsiner med nejlikor i, innan vi slår oss ner vid pianot och sjunger "Fairytale of New York" tillsammans.

Ni hör. Crazy.

Andra timmen vill jag bo mitt i stan och förbli, eller slutligen bli, den kulturella stadsbon. Som går på föreläsningar och utställningar, sitter på caféer och röker med en god bok i handen, träffar vänner över en öl eller ett glas vin på kvällen, går på konserter, köper skivor i mängder, käkar brunch ute på helgen, slukar allehanda magasin om musik, litteratur, film, tv och politik, tar frukosten på balkongen med bilarna brusande nedanför medan man verkligen njuter av morgontidningen - och går på Kallis en gång i veckan för att rena själen. Samtidigt som man ska springa på bio titt som tätt (Spegeln) och dessutom vara hejsan tjenare med i alla fall bartendrarna på Pickwick, Möllan, Tempo, Metro och Brogatan - eventuellt också Bishop's arms och Siesta.

Inte helt lik den andra drömmen, således.
De är dessutom extremt svåra att kombinera.

Barna i Bullerbyn eller High fidelity?

Aaaaaaaaaaarrrrgh!

This is for all you blog lovers out there

Jag gillar bloggar. Jag älskar bloggar. I alla fall om den som skriver kanske inte nödvändigtvis lever ett superintressant liv - men åtminstone reflekterar över det. Min gamla arbetskamrat Lisa hade varit helt optimal för en blogg, ingen har så många intressanta tankar om sig själv och sin närhet som hon.

Jag har tre favoritbloggar än så länge; Fredrik Virtanens (Aftonbladet, mycket musik & Stockholm), Robert Lauls (Aftonbladet, fotboll fotboll fotboll) och Hanna Flodrs (veterinärstuderande musikrecensent) och jag letar gärna upp fler. Det krävs dock, för att det ska bli intressant, att bloggaren har ett hyfsat stort ego. Annars kan man omöjligt skriva så mycket om sig själv som krävs.
Eller tänka så mycket på världen som roterar runt ens axel.

http://www.aftonbladet.se/blogg/virtanen
http://www.aftonbladet.se/blogg/laul
http://mammamu.blogspot.com

Nykter

Hm. Inte så farligt som man skulle kunna befarat. Eller, ingenting var så farligt egentligen. Varför är det så att man känner sig onyktrare efter att ha druckit 4 öl på krogen än 4 öl hemma? Kände mig helt fräsch när jag gick och lade mig igår, kollade traditionsenligt på Sex and the city och CSI - hade jag kommit från krogen hade jag stupat i säng och somnat utan att ägna tv:n en blick. Märkligt.

Blev ingen skiva inspelad igår, men jag rensade duktigt i spellistan i min iTunes. Mycket som legat där och skräpat, jag menar hur ofta spelar jag "No hasch hasch"? Så istället för skiva fick jag en lista på över 300 låtar som innehåller allt från Alejandro Escovedo till Orup - med Edith Piaff däremellan. En utmärkt mix, som kanske skulle kunna behöva kompletteras. Men det får bli när jag kan beställa en iPod. iPod! iPod! Jag vill ha en iPod!

I helgen måste jag träna.

Och diska.

Nunnekväll

Ah, har precis kört ut två nunnor. Balkong och värme är en farlig kombination, speciellt om vi lägger till vin och pratgalna vänner. Men någonstans handlar det väl ändå om livskvalitet.
Jag är bara inte säker på att jag säger samma sak imorgon bitti.
Då är det fredag!