Priset för Ipred är för högt

Jag försöker sätta mig in i turerna kring Ipred och känner mig, förutom en smula ambivalent (åtminstone till en början), skrämd inför den framtid vi med full fart stormar in i. Med internets utbredning och utveckling har en mängd svåra frågor formulerats, frågor som inte har någon motsvarighet i historien och som det därför knappast finns några enkla svar på.

Till slut handlar det ändå om vilken typ av samhälle vi vill leva i. FRA-lagen skvallrade en hel del om vad vi kan förvänta oss, samtidigt som protesterna mot samma lag var ett utslag av en sorts nya demokratiska krafter som lika starkt inger välbehövligt hopp.

Men Ipred, som sagt. Såsom gift med en fattig konstnär kan jag garantera att illegal nedladdning och fildelning i alla former är något jag förkastar. Jag anser det självklart att den som skapat något ska ha samma rätt till betalning för sitt arbete som inom alla andra områden - och lika självklart är detta en förutsättning för att konsten alls ska kunna överleva. Men utvecklingen är svår att stoppa (vilket till stor del handlar om att de stora jättarna stod handfallna och grät när bollen var i början av backen, istället för att erbjuda ett attraktivt alternativ) - och man gör det knappast genom att köra över allt vad som har med integritet och rättssäkerhet att göra. Att en privat aktör (multinationella företag) ska kunna agera utredare i ett förmodat brott - är det en verklighet vi vill leva i?

Som Fridholm så klokt konstaterar, handlar det till slut knappast om rätt eller fel vad det gäller fildelande - utan om den ojämvikt som vi ofrånkomligen ställs inför. David mot Goliat. Och vi, vi vanliga människor? Vi är förstås David, som vi alltid varit.

Om misstanke finns att min dator fildelat exempelvis musik, då kan jag alltså efter en civilrättslig process dömas till stora bötesbelopp (plus kärandens rättegångskostnader) för ett brott jag inte ens behöver ha begått. Det kan vara någon annan som använt min dator. Någon som smygsurfat på mitt trådlösa nätverk. Det spelar ingen roll, bara IP-adressen räknas - och plötsligt kan en civil aktör ha rätten att begära in mina personuppgifter, eftersom det är min dator. Det är förstås en orättvis jämförelse - men inte fan döms jag för mord bara för att det är min hammare som använts som vapen?

Jag stödjer på alla sätt de artister, författare, regissörer och konstnärer som vill överleva på sitt arbete - något måste göras åt den upphovsrättsliga situationen och debatten om den måste fortsätta. Men priset för Ipred är för högt.

Alldeles för högt.


Läs gärna Alexander Kuprijankos analys i Sydsvenskan, ett flertal artisters debattartikel i DN, Anders Mildners som vanligt insiktsfulla tankar i Sydsvenskan, samt justitieminister Beatrice Asks (m) och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths (m) opinionsartikel i Svenska Dagbladet för mer information.