En ny ordning

Jag har uppdaterat mina favoriter i Safari. I uppdelningen Daglig läsning, Bloggar (frekvent läsning), Bloggar (mindre frekventa), Bloggar (mat) och Sport får jag en fin översikt och prioriteringsordning när jag sätter mig vid datorn. Och fastnar.
Jag slås över hur mycket som är så läsvärt, hur mycket som inspirerar och underhåller, hur internet steg för steg blivit det viktigaste instrumentet för alla dessa beståndsdelar.
När jag kommer till jobbet på morgonen har jag efter ett dagligt kontorsmöte en helig stund, då ingen får störa mig och min kaffekopp. Jag behöver den stunden för att börja dagen, för att varmköra motorn. Då läser jag Jensen, Bodil Malmsten, Halvar, Lennart Persson, Fotbollsfrun, Marcus Birro, Mats Weman och mina vänner Mary och Annika. Rätt ofta slår jag också en kik på Isobel Hadley-Kamptz, Andreas Ekström, Peter Englund, Anja Gatu och Janne Gradvall (som inte uppdaterar varje dag).
Det är ett sprudlande möte med människor som har något att berätta.
Människor som har förmågan att berätta på ett sätt som får mig att känna något.
Jag läser inte morgontidningen särskilt noggrant, tidsbristen blir (liksom för många andra) för stor. Men alltid sporten och alltid kultur och nöje. Resten skummar jag och hämtar sedan mina nyheter på nätet. Därför gläder det mig väldigt att Sydsvenskan börjar bli klar med sin nya hemsida, som lanseras till våren. Som alla vet är det en kritisk tid, en tid då de gamla morgontidningsdrakarna måste förändras från grunden för att kunna överleva. Jag älskar min papperstidning, att få en fysisk produkt i brevlådan varje morgon med all information jag egentligen behöver - men det är tyvärr inte framtiden. Jag är inte framtiden. Om sanningen ska fram.
Men Sydsvenskan har så många duktiga skribenter och journalister (vilket bevisas inte minst genom att tre av dem igår mottog Stora Journalistpriset) att det vore otroligt synd om man inte hittade till läsarna också när Xbox-generationen vuxit till sig. Den utökade satsningen på nätet och det sätt på vilket man verkar ta utvecklingen på allvar känns betryggande. Min kärlek till min gamla arbetsplats och familjehögborgen nummer ett rostar aldrig.
Internet är hursomhelst fantastiskt, vi kanske skulle påminna oss själva om det då och då.
Att vi är en del av en tid när detta vuxit fram.
Ett sant privilegium.