När man sjunger blir man jämt på glatt humör

Det är skönt att kunna koncentrera sig på det väsentliga, brukar jag säga till min suckande man. Suckarna, som blir allt tyngre, kommer sig förstås inte av att jag koncentrerar mig på det väsentliga - även om han just i detta fallet, vilket snart ska visa sig, rätt gärna hade varit utan resultatet.
Nej.
Det handlar om teknikens förmåga att underlätta vår vardag och teknik är något som sällan underlättar min makes vardag. Teknik är helt enkelt mest i vägen och uppför sig sällan särskilt väluppfostrat.
För egen del kan jag kan inte gärna förneka min svaghet för blinkande lyktor och hjul som snurrar av sig själva, men å andra sidan vill jag bestämt hävda att inget köpes som inte är absolut nödvändigt. En elektrisk konservöppnare skulle till exempel aldrig komma över min tröskel (i detta läge av texten kan jag föreställa mig en snett leende make framför datorskärmen, med en mun som ljudlöst formar orden "nej, men en äggkokare är förstås av yttersta vikt att äga" - vilket jag självklart hävdar å det bestämdaste).
Nåväl. Med airport inkopplad till stereon slog vi två flugor i en smäll och blev dels av med en knastrande cd-spelare och kunde dels flytta tillbaka datorn till biblioteket - på säkert avstånd från vattenglasvältande katter, när nu de första årens drulleförsäkring gått ut.
Resultat: luftning av skivsamlingen för att hitta för situationen passande guldkorn.
Söndagens städning ackompanjerades följaktligen av Magnus Lindberg (dovt mutter från sovrummet), Dan Hylander (täcke läggs över huvudet), Ann-Louise Hansson, Lena Andersson, Siw Malmkvist och andra 60-talsschlagers i ljuvlig blandning (hasande steg hörs i hallen) - och slutligen första akten av Jesus Christ Superstar (ytterdörren smäller igen). Härvidlag kan lägenheten anses vara skinande ren och musikvalet ändrar alltså kurs mot finfin Stax-soul, innan den efter parmesankyckling med gräddsås och tagliatelle och ett par rykande heta cappuccinos mot kvällningen mjukt glider över i Bruce Springsteens för mörka timmar fulländade mästerverk The Ghost of Tom Joad.
Så gick ännu en söndag förbi, men i alla fall inte under tystnad - och tystnad är som alla vet det största hotet.
Jag ska bara övertyga min man om det.