Gömda fakta

Liza Marklunds bok Gömda var i många år den mest upprörande bok jag läst. Jag tyckte den var fruktansvärd. Fruktansvärt dålig.

Jag vet inte hur många människor som rekommenderat just Gömda för mig både innan och efter jag tvingade mig igenom den, hur många som hyllat den som bland det bästa de läst. För mig var det ofattbart. Förutom det usla språket - Liza Marklund är trots allt en etablerad journalist - så fann jag det motbjudande hur man på ett så enkelspårigt sätt framställde en historia från en enda vinkel - en historia som uppenbarligen var mycket mer komplicerad än så.

Dessutom, precis som i fallet Inte utan min dotter som jag redan som tolvåring fann osmaklig, så underblåste boken en form av schablonbild av muslimer - eller flyktingar - som man som författare måste ta ansvar för.

Jag hatade Gömda och har aldrig läst någon av uppföljarna, oavsett om Liza Marklund varit inblandad eller som i de senare fallen bara huvudpersonen "Mia" - idag för övrigt mångmiljonär tack vare seriens försäljningssiffror.

När nu Monica Antonsson grävt vidare i historien och funnit att mycket, faktiskt det allra mesta, inte var sant - blir jag ändå förvånad. Marklund (och "Mia") har hela tiden hävdat att detaljer ändrats för att skydda identiteten på de inblandade och anonyma källor, men enligt Antonsson har varken hotbild, sociala myndigheters hantering av fallet eller "Mias" egen bakgrund någon förankring i verkligheten. Detta bygger hon på myndighetsdokument, intervjuer med "Mias" son, polis och - för första gången - mannen som var grunden till hela historien.

Jag vet lika lite som någon annan exakt vad som hänt, det finns knappast en absolut sanning - det gör sällan det - men hela denna soppa kan till slut ändå hällas i precis den terrin jag från början kände för att kasta i väggen. Gömda blev en försäljningssuccé tack vare, eller på grund av, att så många människor så okritiskt svalde en sådan fruktansvärd historia - på samma sätt som man i alla tider manipulerats av propaganda. Det finns inget naturligt ifrågasättande, ingen instinktiv kritisk granskning av enkla fakta eller statistik och det gäller förstås inte bara i fallet Gömda. Denna inställning är tillsammans med rädsla och okunskap själva grogrunden inte minst till Sverigedemokraternas framfart i vårt land.

Liza Marklunds karriär lever för tillfället i motvind. Vi kan väl hoppas att vinden vänder i andra sammanhang också.


Boken Mia - Sanningen om Gömda släpps i början av december. Monica Antonsson har även en blogg som behandlar frågan. Det bör också påpekas att både Liza Marklund och "Mia" vägrat kommentera de nya uppgifterna.