Mitt i

Bokstim är det bästa jag vet. När textraderna fångar en i flykten, när boken blir som en klocka man alltid bär runt handleden. Högar av oläst ligger på min hylla ovanför sängen, som en ständig påminnelse om en annan värld, en värld jag dyker in i med liv och lust och sedan lämnar därhän i perioder.
Det är tråkigt att stå på paus.
Men det har varit ett mönster så länge att jag gett upp hoppet om att ändra på det.

Efter Mig äger ingen kastade jag mig igår in i Marguerite Duras Smärtan och redan efter trettio sidor vet jag att denna bok kommer att betyda något. Den kommer att påverka mig. Det är inte alltid den känslan är nödvändig, varken omedelbart eller överhuvudtaget. Men det är å andra sidan sällan andra böcker än dessa stannar kvar, i tankar och i drömmar, i det undermedvetna, det är sällan andra böcker än dessa ploppar upp i korta ögonblick och ibland diffust - som ett eget kapitel i livet.

Min önskelista på adlibris blir allt längre och jag känner att jag måste avverka lite nu, för att kunna trycka på den beställningsknapp mina fingrar kittlar efter.

Där ligger Kinky Friedman (Elvis, Jesus och Coca Cola), Stig Larsson (Autisterna), Bodil Malmsten (Sista boken från Finistère), Margareta Strömstedt (Natten innan de hängde Ruth Ellis), Virginia Woolf (Mot fyren), Charles Bukowski (Factotum), Primo Levi (Är detta en människa), Valerie Solanas (Scum manifest), Anna Politkovskaja (Rysk dagbok), Kjell Östberg (I takt med tiden: Olof Palme 1927-1969), Barbro Alving (Dagbok från Berlinolympiaden 1936) - och en jättehög med böcker som jag förpassat till i väntan på pocket; Marjaneh Bakhtiari (Kan du säga schibbolet), Suzanne Brögger (Sölve: En plats i Danmark), Joan Didion (Att lära sig själv att leva), Lena Ebervall (Ers Majestäts olycklige Kurt), Per Olov Engquist (Ett annat liv) och Benny Haag (Makt, mot och motstånd). Bland många, många andra.

Om jag kunde skulle jag ta en veckas semester och bara läsa.
Det är den tiden nu.
Det stimmet.
Jag kramar ur varenda sekund och hoppas på att det varar länge.