Tillbaka på IP

Jag hade kanske glömt, det var ett tag sedan. Den två minuter långa vägen från lägenheten till Malmö IP går jag en gång i veckan, men jag brukar ha benskydd under byxorna och vattenflaska i väskan - i jeans och solglasögon har jag inte vandrat på ett par år. Så det är kanske inte konstigt att jag hunnit glömma.

LdB FC Malmö, som jag en gång för alla bestämt mig för att helhjärtat stödja (och därför inte utnyttjade varken min guldklubbsentré eller den gratisbiljett som erbjöds mig utanför utan snällt betalade inträde), mot Umeå, på IP, i toppmatch. Det var en vacker match. En välspelad match. Det var så länge sedan jag såg klubblagsfotboll i livs levande livet att jag glömt hur underhållande och drivet spelet faktiskt är.

Jag hade dessutom förträngt hur trevliga människor som kommer på de här matcherna. Hur alla hälsar och skrattar och pratar, hur ingen hatar, ingen slåss, ingen ses i parken och trots att bortalaget, värsta konkurrenten, fullständigt orättvist vunnit med 1-2 är det ingen som skriker könsord eller berättar om vilka aktiviteter de ska företa sig till Fotbollskväll.

Frida Nordin var lysande i första halvlek men försvann helt i andra (hon såg faktiskt trött ut redan efter en halvtimme men jag antar att denna iakttagelse var en synvilla), Therese Sjögran var lugn och teknisk och bitvis briljant men försvann alltför ofta för att vara en av lagets viktigaste spelare. Utan tvekan bäst i LdB var Nilla Fischer. Överallt och hela tiden, hon vann mittfältet, hon låg bakom offensiven, höll i bollen när ingen annan vågade, spelade kort och ut på kant när alla andra envisades med långa bollar i mitten. Jag har inte sett en så dominant spelare i MFF (eller LdB då) sedan Anna Wällersten (för er som inte förstår referensen - damernas Jonas Thern).

Umeå, däremot, var inte så bra som jag trodde och det var det enda som lättade mitt sinne när jag sedan vandrade de två, som det verkade ganska långa, minuterna tillbaka till lägenheten igen. Blir Marta skadad eller ur form har de inte mycket framåt (men varför, VARFÖR, fick hon gång efter annan komma rättvänd?) och försvaret såg lite virrigt ut. LdB var faktiskt klart bättre sett till hela laget och hela planen - den här serien är inte avgjord än (vilket, eftersom vi pratar om damallsvenskan, är ett otroligt gott betyg och just jämnheten i serien kan vara det som till slut vinner lite publik till arenorna).

2.610 åskådare var på Malmö IP för att se matchen mot Umeå. Målsättningen måste vara att behålla åtminstone en tredjedel av dem varje omgång.

Så bra har damfotbollen utan tvekan blivit (minst sagt).