Det var kanske lite uppgivet från början. Bara en avbytare hade vi lyckats skrapa ihop och vi saknade flera nyckelspelare och dessutom vår målvakt. "En avbytare?" säger ni, anar jag, "men då ska hon ju inte klaga, det är inte varje dag F25 har avbytare på sina matcher".
Nä. Förvisso. Men möter man det enda laget som med eget spel, teknisk skicklighet och, låt oss erkänna, bättre fysisk status, kan utmana oss på riktigt (eh, lite skryt och så men alltså, det är sant) så räcker det inte.
Vi behöver inte prata siffror ty det smärtar för mycket, men det stod 1-2 i halvtid och vi höll jämna steg så länge vi orkade. I andra halvlek var stegen varken jämna eller speciellt lätta.
Två förluster i rad nu, det är rekord för F25.
Jättekul.
Men solen sken, har jag hört.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar