Jag hade inte läst om det. Inte så konstigt, kanske - det har hårresande nog inte skrivits många rader i tidningarna. Men idag är det en vecka sedan en man i 30-årsåldern köpte en yxa, satte sig på ett tåg från Göteborg till Stockholm, vandrade rakt in på RFSL:s kontor på Sveagatan och drämde yxan i huvudet på en kvinnlig anställd. Orsak? RFSL "sponsrar bögar".
Uppenbarligen en galen man, men lika lite som Lasermannen var isolerad från strömningarna i samhället lär denne galning vara omedveten om det, jag vill inte gå så långt som till hat - men låt oss kalla det brist på acceptans, mot homosexuella som finns idag. På samma sätt som många man talar med aldrig skulle erkänna sig som rasister (man blir väl inte rasist bara för att man är lite kritisk?) skulle etiketten homofob skrämma de flesta, trots att det i grunden är precis det allt handlar om. Ordet bög används som skällsord eller svordom, heterosexuella män (för det är framför allt män) känner sig hotade av homosexuella män och deras (ofta imaginära) närmanden, vi tror inte att homosexuella kan vara goda föräldrar. Vi litar inte riktigt på dem, helt enkelt.
Fram till 1979 betraktades homosexualitet som en mental sjukdom i Sverige. Fortfarande finns det en läskig intolerans och framför allt brist på förstående i många läger runtom i samhället.
Att någon obehindrat kan slå ner en annan människa med yxa för att hon jobbar för en organisation för sexuellt likaberättigande utan att det blir stormar i press och vid middagsborden är då i sammanhanget kanske inte speciellt märkligt.
Men har vi verkligen inte kommit längre?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Nämen hörrödu, jag har haft fullt upp att uppröras av att the Ark inte fick tillräckligt många röster i Eurovision Song Contest och preciiiis när det var snuddande nära att jag behövde engagera mig i något verkligt viktigt så kunde jag ansluta mig till hetsen mot en berusad dansk istället. Så mycket enklare och bekvämare, eller hur?
Skicka en kommentar