Dagens sanning

Anja Gatu skriver väldigt bra i dagens Sydsvenskan om MFF och dess problem. Klockrent, faktiskt.
Det är lätt att skylla på tränare när det går dåligt, men problemet har i flera år varit betydligt större än så.
Både Hasse Borg och Bengt Madsen har något i kroppsspråket som ger mig kalla kårar.

Ögon, öron och händer

Min goda vän Lönia är på väg mot två års arbete under UNAIS på Västbanken. Kanske inget ställe man fluffar bort till sådär på solsemester, men jag funderar allvarligt på att hälsa på henne i april/maj nästa år. Jag tror inte att man alls ska ha en åsikt i den förmodligen helt avgörande konflikten i världspolitiken innan man varit där, innan man sett, innan man pratat och lyssnat. Saken har säkert nästan lika många sidor som invånare och antagligen präglar rädslan dem alla, medan hopplösheten och maktlösheten är palestiniernas lott.

Lönia är, förutom en god vän och fastän det kanske är lätt att tro så växer den sorten inte på träd, en högst beundransvärd människa. Vi sitter så många och tycker, så många och babblar och vältrar oss i självgodhet - så få gör något, så få påverkar, så få bryr sig på riktigt. Lönia bryr sig. Hon är där.
Varför jag plötsligt kallar henne Lönia igen har jag faktiskt ingen aning om.

Fas 2

Limoncellon är nu inne i fas 2.
Vätskan har efter en dryg vecka
blivit vackert citrongul och
ska nu stå och gosa in sig i
sockerlag ännu en vecka framöver.
Sedan
kylning.
Slutligen
njutning.

Hösten räddad

Jag är en enkel människa, blir glad av materiella ting och god mat. Imorgon spatserar jag ner medelst lapp i handen och hämtar ut en låda lördagsgodis med Sopranos (säsong 6, del 1), Sommaren med Monika (Bergman), Spellbound (Hitchcock), Mannen från Mallorca (Widerberg), Det sjunde inseglet (Bergman), alla avsnitt av brittiska The Office, Mord i sinnet (säsong 2 och 3) och Seinfeld (säsong 7). Höstkvällarna torde därmed vara räddade.

Himmelsblå svacka

Skrattretande, skrev Anja Gatu. Jag vet inte. Men första halvlek var onekligen inte bra och MFF har inte imponerat på riktigt sedan första matchen mot Elfsborg. Av princip gillar jag inte ständiga ifrågasättanden av lagets tränare så fort det får emot - det är ändå spelarna som ska göra det, bara spelarna som kan skapa den rörelse som krävs för att få ett vägvinnande spel - men Sören Åkeby hänger löst nu. Han har haft ett och ett halvt år på sig med Sveriges, kanske efter Elfborgs, bästa trupp och det fungerar fortfarande inte.
Under sommaren kommer sannolikt något att hända, Hasse Borg skulle aldrig låta andra lag presentera spektakulära nyförvärv utan att kontra själv (vilket alltså säger en hel del om hur MFF försökt lösa sina problem sedan Zlatan-miljonerna trillade in).
Järdler kommer att försvinna, det är synd. Han har aldrig riktigt fått chansen och har stor potential. Höiland kommer väl att försvinna och det är bra. Han ville aldrig tillbaka till MFF och sådana spelare kan man inte ha i truppen.
Det är väldigt oroande att spelare som inte platsar i startelvan direkt går ut och kräver att bli sålda. En bra tränare måste kunna motivera även dem vid sidan om, annars kan vi aldrig få en stark och bred trupp - ett måste för att vinna guld.
Det ska bli spännande att se vad som händer i sommar, jag har svårt att tro att Åkeby sitter kvar. Han har trots allt bara ett halvår kvar på kontraktet och bör vara hyfsat billig att lösa.
Min dröm är givetvis Hasse Backe.
Men det är nog bara till att glömma.
Och någonstans måste man ändå konstatera att MFF bara har sex poäng upp till serieledaren Elfsborg med mer än halva säsongen kvar att spela.
Kris är det inte.
Men lite oroande.

Framgång är att minnas

Min gamla tränare och senare lagledare Vante har den senaste veckan gästbloggat på damfotboll.com.
Vante har alltid fattat precis grejen.
Även för de största spelare, även för dem som spelat stora mästerskap och skrivit in sig i historieböckerna - så är det människorna, kommentarerna och vardagsminnena som till slut summerar alla timmar man lagt ner för att komma någonstans. Guldmedaljer och hyllningar är vad man strävar efter och gläds åt i stunden. Personkemin essensen när man sedan ser tillbaka.
Eftersom Vante inte bara fattat grejen utan också är stor humorist och numera prisbelönt (barnboks)författare har hon hela veckan underhållit bloggens läsare med minnesanteckningar från förr och det är ibland så roligt att jag gråter.
Jag känner mig alldeles fylld av kärlek.
Även de som inte varit med bör läsa.

Jag har bara... regn hos mig

Hårda vindar och regn, det är ju precis vad man önskar sig till midsommar. Tomaterna har fått tas ner för stormförvaring på balkongen och inte ens Elvis vill blöta ner sina tassar, han stannar inne.
Men midsommar är det och sillen är klar, matjessilltårtan och bröden står och väntar på hungriga kranskullor, snapsen är silad, snart bär det iväg till Österlen. Min vän Lina, som är svårt beroende av danska väderrapporter, är helt säker på att det kommer att klarna upp under eftermiddagen. Fan tro't. Själv tänker jag alldeles oavsett lyssna på Olle Adolphssons Trubbel - en svenskare och snyggare visa står icke att finna under denna vår enda hedniska högtid.

Glad midsommar!

Snapsrapport

Chilisnapsen blev grymt lyckad och kan bli en följeslagare. Gräslök och peppar var... intressant. Och god. Behöver fler smaksmuttar för att riktigt bestämma mig. Citrussnapsen med stjärnanis tyckte jag blev sådär, anisen tar över för mycket (och är inte en av mina favoriter). Citron och vanilj: lite söt, vaniljen känns inte helt naturlig i sammanhanget. Vi får se vad resten av snapsdrickarna säger på midsommarafton!

Sill, igen

I pauserna gick jag ut på balkongen och Elton John fyllde hela Malmöluften, han är still standing vad jag förstår - men i övrigt var det tyst, katterna höll sig på sin kant och ugnen som bakade midsommarens rågbröd gjorde köket olidligt varmt.
Fyra sorters sill blev det till slut; gamla kära Brantevik (som jag älskar, alltså verkligen passionerat älskar), trotjänaren löjromsgravad som var den första jag någonsin försökte mig på, lingonsill och en helt ny; het honungssill, med sambal oelek, tabasco, honung, vitlök och lime. När min make tar sin första smakbit av den kommer han att fria en gång till, det säger jag er. Ty det är ett mästerverk och inget annat.

Sillstrypar'n

Efter en utmärkt middag på Krankajen 22 med jobbet (jag valde självklart tapas; gambas i chili och vitlök, grönmusslor i chili och vitlök, piquillos med vitlöksfärskost och osttallrik) en kväll där hamnen visade sig från sin allra bästa sida med klarblå himmel och total vindstillhet gick jag hem och drog av skinnet på de knappa två kilo sillfiléer jag ska skapa något gott av till midsommar.
Att dra av skinnet på sillfiléer är kanske det mest rofyllda jag vet.

Neeeeej!

Min svarta solglasögon, som jag (bokstavligen) älskat sönder och samman sedan jag köpte dem i New York, har nu sett sitt sista ljus. En spricka i plasten, irreparabelt! Min sorg är djup, min självkänsla knäckt. Jag känner mig ensam och övergiven.

Skinksallad

Såg ett recept på skinksallad i Sydsvenskan i söndags och mindes den röra min mamma brukade köpa på Malmborgs som jag älskade. Så den fick jag testa. Grundreceptet fattas starkare lök än gräslök, jag tycker det behövs men hade bara purjolök hemma så jag tog några tag på den vita sidan, finnes möjlighet skulle jag förstås föredra salladslök eller möjligen rödlök. I övrigt:

200 g kokt skinka
0,5 dl majonnäs
1 dl creme fraiche
2-3 msk pressad citron (men jag tog betydligt mer!)
Salt och nymalen peppar
1 knippa gräslök
(och så då hackad salladslök eller rödlök)

Mixa alltsammans så att det ändå förblir grovhackat men väl inmojjat.
Och var inte rädd för att använda pepparkvarnen, som min käre make brukar säga.

Supergott på grov macka!

Sommarprojekt, del 2

Citronsnaps med stjärnanis, citron- och vaniljsnaps och limoncello.

Tårar

Jag är en sucker för lyckliga slut. Trots att jag nästan varje dag föredrar Barcelona gentemot Real Madrid ryser jag när Santiago Bernabéu viftar med sina silverprogram och jag gråter när David Beckham springer in och mottar publikens jubel efter att äntligen ha bärgat guldet i sin sista match för klubben.
Idrott när den är som vackrast.

Sommarprojekt, del 1

Äpple- och kanellikör, gräslök- och pepparsnaps och chilisnaps.

Söndagsmiddag

Griskött och potatis

Jag var så vansinnigt sugen på fläskkött. Ändå, såklart, stod jag på Hemköp och tittade på rostbiffen men kunde till slut inte låta bli att slå en kik mot grishyllan och fastnade för fjärilskotletterna, inte bara för namnet (men visst är det fint?) utan för att kotlett är så genuint, så husmannigt på husmannens allra bästa vis.
Fjärilskotlett med potatismos smaksatt med västerbottenost och gräslök, en kall sås och sallad med grund i egenodlad plocksallat - ännu en fin torsdagskväll till handlingarna.

Sommarpratare

Årets sommarpratare är utsedda. Själv kan jag tänka mig att lyssna närmare på:

Juni
23 Ulf Lundell - musiker, författare, konstnär
27 Helle Klein - politisk chefredaktör, prästseminarie-studerande
29 Jessika Gedin – skribent, spanare i P1

Juli
4 Filip Hammar – programledare, journalistoch
Fredrik Wikingsson - programledare, journalist
6 Per ”Plura” Jonsson - artist, musiker, bloggare
10 Åsa Linderborg - historiker, kulturskribent, författare
11 Sture Linnér - diplomat, professor, författare
22 Erland Josephson - skådespelare, författare

Augusti
3 Mona Sahlin – partiordförande (s)
9 Magdi Abdelhadi – utrikeskommentator BBC
13 Susanna Alakoski - författare
15 Sliva Cigerxwin - rådgivare Kurdistans regionala regering

Di rige di kan

Jag har en mycket god vän som snart varit anställd på sitt företag i två år, men jobbat effektiv tid i tre månader. Det var planerat att hon åter skulle få hugga i efter lång ledighet på måndag, men hon har nu fått det uppskjutet (av arbetsgivaren) till hösten. Min vän skickade i glädjerus genast ett brev till företaget där hon bad om tjänstledigt till våren...

Hon är min idol.

För att komma åtminstone nära min väns klass har jag nu därför tagit ut ytterligare semester och bokat en resa till Barcelona. Tio dagar i början av september parkerar jag mig på El Xampanyet, störande moment undanbedes.

Följder och verkan

Som en direkt följd av nedanstående inlägg fluffade jag rakt in på adlibris och beställde Anthony Bourdains Kitchen confidential och Bill Bufords Hett, kompletterat med Maria Svelands Bitterfittan (som alltså inte har med något annat att göra).
Det ska nog bli en bra sommar det här - om bara pollentjafset lägger sig och måsarna slutar attackera våra katter stup i kvarten.

För övrigt bör var man läsa Andreas Ekströms intervju med Anthony Bourdain i Sydsvenskan 2005.