Ännu ett kickeri

Det händer inte mycket dramatiskt såhär i vintermörkret. Inte mycket berör på djupet. Inte mycket upprör heller, tack och lov. Så då blir det stiltje på bloggen, då blir det tyst och dessutom har jag haft näsan i en burk med målarfärg i vad som känns som hela veckan, men nu är vardagsrummet nästan klart och soffan hämtas på lördag. Första steg: bekväm ställning i schäslongen, varma popcorn och Suzanne Bröggers Sölve. Det ska nog bli bra. Mer än så.

***

Allsvenskan rycker närmare och hade det inte varit för nya Stadion så hade känslorna för MFF:s kommande äventyr kunnat betraktas som hyfsat svala. Inga spännande nya namn, inget som alls indikerar på att tabellplaceringen skulle bli ett dugg bättre än ifjol - mer än möjligtvis att Roland Nilsson och Hans Gren har haft ett år på sig att förankra sitt sätt att tänka i truppen. Kanske blommmar ett par unga spelare ut. Men inget glimrar som guld.

***

Ett hem utan espressobönor är ett fattigt hem.

***

Jag läser i Fokus att man i en studie på Berkley-universitet kunnat se att av 350 miljoner spammejl som skickades ut under den aktuella månaden studien gjordes, så resulterade bara 28 st i köp. 28! Av 350 miljoner! Hur orkar de?

***

Det råder en galen Vita Huset-feber i vårt hem för tillfället. Jag har börjat om från början och precis sett färdigt första säsongen i en box som är bland det vackraste mina ögon någonsin skådat, inklusive de kreolska kycklingvingarna på Jones i New York. Första säsongen är briljant och den andra ännu bättre. En total rangordning kommer att göras när jag sett alla och detta kommer förstås inte att undanhållas mina trogna läsare, men preliminärt skulle jag nog säga att ordningsföljden 2-1-3-4-7-5-6 inte känns helt långt borta. Jag älskar alla karaktärer i Vita Huset. Mer än livet självt.

***

Damallsvenskan känns betydligt hetare än herrallsvenskan i år. LdB har visioner, de har kunskapen och viljan - och presenterar intressanta nyförvärv som både spetsar och breddar en redan i grunden guldaspirerande trupp. 2009 kan bli LdB:s år. På alla sätt. Själv tänker jag för första gången på många år försöka gå på alla hemmamatcher. Det är en sådan säsong.

***

Nu har jag beställt prenumeration på iForm och Elle Interiör. Så att jag har något att göra när jag blir arbetslös.

***

Så var cirkusen kring Melodifestivalen i full gång, på lördag är det första deltävlingen. Som vanligt är det idel typiska artister som återkommer gång efter annan och sedan går i ide under resten av året, toppat med gamla stofiler vars avsomnande karriärer hittats under diverse stenar. Men, som alla vet, så rör inte detta mig i ryggen eftersom min kärlek till hela spektaklet är lika grundmurad som ologisk. Följaktligen bänkar jag mig på lördag och håller på förhand tummarna för Scotts och Alcazar, med reservation för att jag förstås inte hört en ton av deras låtar. Jag gillar förresten inte Scotts. Men konkurrensen är inte knivskarp direkt.

***

Säsongen 2009 blir förresten den första för MFF/LdB utan en enda spelare som haft mig som lagkamrat. Caroline Jönsson var den sista att lämna in. Det är ju inte klokt.

***

Revolutionary Road ligger och väntar i paketutlämningen och imorgon ska jag se filmatiseringen på bio. Jag våndades länge innan detta beslut. Men det känns ändå som att först film och sedan bok blir bästa ordningen om man nu vill uppleva båda.

***

Nu är det officiellt. Jag har bestämt datum för rökupphör. Den 26 september blir lungorna renare och kläderna väldoftande.

***

Hade jag kunnat skulle jag just i detta ögonblick beamat mig bort till det lilla torget i Barcelona som vi alltid hamnar på, jag hade tittat upp mot solen, lagt jackan på stolen bredvid och beställt en cortado medan jag eftertänksamt diskuterat med min make hur många musslor som egentligen ska inköpas till kvällens middag.