Bio

BABEL (Alejandro González Iñárritu)
Nja.
Nej, det här håller inte hela vägen.
Mest för att jag faktiskt inte lyckas engagera mig i någon av karaktärerna i filmen, med ett enda undantag (den mexikanska hushållerskan). Brad Pitt och Cate Blanchett, det amerikanska paret som är navet i hela händelseförloppet, bryr jag mig inte om överhuvudtaget. Och den japanska flickan vars mamma har begått självmord - tja. Jag förstår intellektuellt att detta är något fruktansvärt, men jag berörs inte. Infantil, hysterisk och knäpp ligger närmare till hands.
På många sätt befäster filmen också fördomar. Trots att det inte har någonting med handlingen att göra bestraffas såklart dottern i den marockanska familjen för att hon visat sig naken när brodern smygtittat. Japanerna är ständigt leende och hysteriska. Vakterna vid gränsen mellan USA och Mexiko brutala. De rika turisterna som reser med Pitt & Blanchett okänsliga och egoistiska.
Det funkar inte hela vägen.
Men - det är faktiskt en sevärd film ändå. Man ska bara inte förvänta sig alltför mycket av den.
Se hellre 21 gram eller Amores perros - om valet finnes och måste göras.