Jul

Ah, NU är det jul. Julfest ikväll och julbordspremiär!

Var det inte en lite flinga som flög förbi mitt synfält?

Tra la la la

DVD FEATURES:
154 episodes on 45 discs
New to this set: Pilot script with foreword from series creator Aaron Sorkin and Episode guide
Over 20 commentary tracks
Over 20 Behind-the-scenes featurettes
Unaired scenes
Gag reels and more

http://www.amazon.com/West-Wing-Complete-Collection/dp/B000HC2LI0/sr=8-2/qid=1164805428/ref=pd_bbs_sr_2/104-3749381-3544767?ie=UTF8&s=dvd

Bio

BABEL (Alejandro González Iñárritu)
Nja.
Nej, det här håller inte hela vägen.
Mest för att jag faktiskt inte lyckas engagera mig i någon av karaktärerna i filmen, med ett enda undantag (den mexikanska hushållerskan). Brad Pitt och Cate Blanchett, det amerikanska paret som är navet i hela händelseförloppet, bryr jag mig inte om överhuvudtaget. Och den japanska flickan vars mamma har begått självmord - tja. Jag förstår intellektuellt att detta är något fruktansvärt, men jag berörs inte. Infantil, hysterisk och knäpp ligger närmare till hands.
På många sätt befäster filmen också fördomar. Trots att det inte har någonting med handlingen att göra bestraffas såklart dottern i den marockanska familjen för att hon visat sig naken när brodern smygtittat. Japanerna är ständigt leende och hysteriska. Vakterna vid gränsen mellan USA och Mexiko brutala. De rika turisterna som reser med Pitt & Blanchett okänsliga och egoistiska.
Det funkar inte hela vägen.
Men - det är faktiskt en sevärd film ändå. Man ska bara inte förvänta sig alltför mycket av den.
Se hellre 21 gram eller Amores perros - om valet finnes och måste göras.

Långsamma timmar

Guuud, vad veckans första dagar gått långsamt. Snart första advent och om igen annan fattat det (11 grader i Malmö idag, helt galet) så har i alla fall våra annonsörer gjort det - för här är dött som i graven.
Hyrde "A love song for Bobby Long" igår, helt okej för att inte säga bra. Inte grym, alls icke, men kanske en... stark trea? Soundtracket verkar vara en stark fyra, till och med John Travolta lyckas göra sig av med sin "You're the one that I want"-fluffiga ton och sjunger riktigt bra. Kanske ett köp att fundera på.
Ikväll: "Babel".
Torsdag: julfest.
Helgen: Göteborg.
Kanske får också den här veckan fart någon gång.

SVT, godmiddag!

Någon som har telefonnumret till SVT:s inköpare? "Studio 60 on the Sunset Strip" finns därute, fixa det bitte. Jag vill se! Nu!
http://www.weirdscience.se/index.php?sida=blogg#487

Nunnemiddag; en matsammanfattning

Ikväll vill jag bara

1. vara hemma
2. hyra en film
3. läsa vidare i Middlesex
4. se färdigt Krönikan
5. inleda tittandet av The Office-boxen

Z

Så gör Zlatan mål igen och plötsligt är han väl tillbaka vid Gud Faders högra sida i fotbollsförståsigpåarnas ögon, efter att ha varit i princip slut under några månader. Endast Ralf Edström kan nu tycka att Zlatan har mer att bevisa.
Själv blev jag förälskad i samma stund som han dängde in det formidabla målet mot AIK i den allsvenska premiären 2001, inte helt olikt det han några år senare gjorde i kvalmatchen mot Ungern.
Har man sett något sådant stryks ordet tvivel ur ordförrådet.
Zlatan är bäst.
Igen.

Sömnlös

För några veckor sedan fastnade jag alldeles i Krig & Hågkomst. Vi har den i dvd-box. Bara det.
Trots att jag skulle upp klockan sju för att hinna till jobbet dagen efter kunde jag inte sluta titta och mest av allt ville jag veta hur det skulle gå för Pug och Pamela för det är något med kärlekshistorier som alltid fascinerat mig, särskilt om den ena parten är klart äldre än den andra. I det här fallet, Pug spelades av en åldrad Robert Mitchum, var det mannen som till slut valde den yngre kvinnan, men förhållandet var ju det omvända i filmen "Laddat möte", där Susan Sarandon till slut får sin James Spader.
I alla fall, jag visste ju egentligen hur det skulle gå för Pug och Pamela för jag har sett Krig & Hågkomst fyra eller fem gånger förut, men lik förbannat kunde jag inte sluta titta. Så jag satt uppe till halv fyra den natten, fast vid tv:n.
Det var då jag bestämde mig för att inte titta på tv i sovrummet om det inte sänds något jag verkligen verkligen vill se. Och ingen dvd.
Men det löftet tog slut igår.
Hela dagen och sedan efter hemkomst på kvällen låg jag klistrad vid Krönikan, igen (fjärde gången jag ser om den).
Krönikan är riktigt bra.
Jag har fem avsnitt kvar, det kan bli en lång måndagskväll.
Familjen From är mina favoriter.

Vi är vänner, vi är friends

Det blev en helg fylld av mat och dryck men ingen vila och det är skönt med vardag igen.
I fredags paella hos en arbetskamrat - och dessutom glögg, pepparkakor med mögeloströra och ugnsrostade nötter (med råsocker, sambal oelek, salt och honung - en höjdare, för övrigt). Trevligt som tusan, precis som det brukar vara när vi arbetskamrater träffas. Det finns en självdistans och en humor i det gänget som är rätt svårslagen.
Lördagen tillbringade jag i köket från morgon till kväll men det blev en utsökt middag och en förbannat bra kväll med nunnorna, det var länge sedan vi träffades allihopa och bara vi. En svängom salsa som grädde på moset var lika roligt som oväntat. Mer om den maten senare.
Trots en något seg start blev det en trevlig kväll också på söndagen. Kroppkakor (mitt livs första) med smält smör och lingon, tillsammans med musikergänget.
Så nu sitter jag här som en uppblåst pösmunk och undrar vart helgen tog vägen, men konstaterar i nästa andetag att jag lyckats umgås med alla jag tycker bäst om (utanför familjen, of course) - förutom bokcirkeln.
Det är ju smått fantastiskt.

Ännu en vardagskväll

Middag: kotlett med rösti och sås på creme fraiche, lime och vitlök plus sallad.
Just nu: julmust, peppar-
kakor och St Agur - till Jeffrey Eugenides fångande och gripande "Middlesex", alltmedan Inter spelar mot Sporting Lissabon på tv:n och Richard fått slut på Michael Connelly-, Håkan Nesser- och Paul Auster-alster och plötsligt slängt sig ut i Stephan Mendel Enks "Med uppenbar känsla för stil". Nu HAR vi det bra igen (som Lelle skulle ha sagt).

Papperstidningens framtid

Alltså, jag tjatar vidare om Martin Jönsson - men här är ett inlägg som i mångt och mycket beskriver kvalitetsmedias enda sätt att överleva (nej, jag räknar inte in kvällstidningar i detta) och det gör mig så glad att det verkar kunna fungera:
http://www.svd.se/dynamiskt/blogg/did_12676000.asp

Gnällande män (för det är bara män)

Utnämningen av Anja Gatu har ju som väntat mötts av lite blandade reaktioner. Men det var liksom lite det som var poängen med att välja en förhållandevis ung kvinna - för att öppna en dörr, våga och tysta alla de som muttrar.
Martin Jönsson uttrycker det som vanligt utmärkt här: http://www.svd.se/dynamiskt/blogg/did_12676000.asp?id=2316

Sorg

Robert Altman är död. Han blev 81 år och var en mästare ända in i kaklet.
Ikväll ska jag se Gosford Park.

Boktipsblogg

Istället för att ha hundra små lappar i väskan med boktips från alla håll och kanter, istället för att stå inför köp 4, betala för 3-hyllan och förbanna sig själv för att man inte minns vad någon rekommenderat - så har Sara, Lisa, Fanny, Cecilia och jag startat en bokblogg. Jag misstänker att det mestadels (åtminstone i början) blir böcker man verkligen vill rekommendera, men själv hade jag tänkt skriva in alla böcker jag läser. För att varna. Själv hade jag till exempel behövt en stor fet varning i rosa neon innan jag läste "Den vita massajen", även om jag nu, några år senare, börjar hämta mig från chocken och kan vältra mig i bokens uselhet.
Anyways, adressen: http://boktips.blogg.se

Julpanik

Jag har redan börjat få panik över att julen snart är över. Så uppbokat alla helger fram till julafton - så lite julstämning (I know, I know - det har inte varit advent än), så kort tid att spela på, så få julklappsidéer. Tiden rinner iväg! Jag måste hänga med! Stimmung, bitte, Stimmung!

Ord

Julknäcke.

Är inte det ett ord som bara skriker mys?

En vardagskväll som alla andra

Först: fixa nytt pass med rätt namn = känsla av nyttighet.
Sedan: handla och få parkering nära hemmet = känsla av effektivitet.
Så: laga mat; italienska köttbullar med riven parmesan, färsk basilika, vitlök och chili, till detta fullkornspasta och tomatsås med en skvätt vin, vitlök och färsk basilika = njutning.
Och: avnjuta maten med tända ljus i hela vardagsrummet och runda av med en kopp kaffe till ännu ett lysande avsnitt av House = njutning gigante.
Nu: clementin och pepparkakor med St Agur hållandes Bodil Malmsten i handen = stark förnöjsamhet.

Om bara varje kväll var som denna kväll.

Klart med Anja Gatu

Tjohooo! Nu är det klart med Anja Gatu som Sydsvenskans nya sportkrönikör. Ett helt nytt perspektiv väntar, en nödvändig förändring efter många år med (förvisso skicklige) Åke Stolt.

http://sydsvenskan.se/sport/article197466.ece

Bodil

Läser just Bodil Malmstens nya bloggbok "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig". Den är helt underbar. Med nyanserad blick av vardagen, humor och självinsikt skriver hon om det mesta - på samma sätt som i bloggen finistere.se (logiskt nog). Dessutom är det en snygg bok. En av årets höjdare på bokfronten!

IKEA forever

Kappor, jeans och böcker - månadens köp är ändå det här:

Sådant jag minns - musik i barndomen

Min mamma är snart sextio år. Hon träffar numera ingen av sina barndomsvänner. Tiden har gått, i några fall har den runnit ifrån dem, i några fall stannade vänskapen på en schism ingen längre minns. I några fall är det nog ingen som egentligen vet vad som hände.
När det var dags för mors dag för tre år sedan kunde jag inte komma på någon bra present. Mamma hade fått alla böcker jag kunde hitta på och jag ville ge något som kunde ha betydelse. Det var då jag kom att tänka på alla sånger jag hört som liten. All musik som var min mammas. Så jag gjorde en skiva. Texten i omslaget löd:
”Det är i början av åttiotalet. Jag ligger i mammas och pappas säng och försöker sova. Pappa är inte hemma, han är väl förpassad ut någonstans – eller också kanske han är hemma, jag minns inte riktigt. Mamma och Berit, kanske också Yvonne och Barbro med definitivt mamma och Berit, sitter i vardagsrummet. Jag hör deras skratt. De verkar ha hemskt roligt. Mamma har varit och pussat mig godnatt och jag behövde inte gå upp till mitt eget rum för där är så ensamt. Här, i mammas och pappas säng, känns det bättre. Här hör jag skratten. Och musiken. Musiken.
Tjugo år senare. Jag sitter på en krog och väntar på min älskade. Bandet har spelat klart, det börjar bli sent. En skiva rullar medan lokalen töms. Helt plötsligt, det är verkligen inte den sortens ställe om det nu finns några sådana ställen längre, hör jag introt till ’Save your love’ med Renee & Renato. Det där med stråkarna, ni vet. Jag fylls av en sådan obeskrivlig värme, faktum är att jag till och med blir tårögd, och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det annat än med de där kvällarna i mamma och pappas säng. Ensam. Med skratten klingande i vardagsrummet.
Så det här är för dig mamma – för godnattpussar, för klingande skratt och för musik som får en att minnas.
’A serenade I long to sing you
the redest rose I always bring you’
Poesi.”
Det finns egentligen ingenting att tillägga. Mer än, självklart, låtlistan:
Renee & Renato - Save Your Love (1982)
Gali Atari & Milk and honey – Hallelujah (1979)
Julio Iglesias & Willie Nelson - To all the Girls I Loved Before (1984)
Nicole - Ein bisschen Frieden (1982)
Elaine Page – Memory (1981)
Paul McCartney - No More Lonely Nights (1984)
Mike Oldfield - Moonlight Shadow (1983)
Pretenders - Hymn to her (1986)
USA for Africa - We are the world (1985)
Abba - The winner takes it all (1980)
Dionne Warwick – Heartbreaker (1983)
Julio Iglesias - Moonlight lady (1984)
Nana Mouskouri - Only Love (1984)
Boney M - El Lute (1979)
Masquerade - Guardian Angel (1983)
Stevie Wonder - I Just Called To Say I Love You (1984)
Agnetha Fältskog - The Heat Is On (1983)

Sådant jag minns (startskott)

Det finns en fas i livet när det är förbannat lätt att minnas allt som inte var speciellt bra i ens uppväxt. När man måste slå sig fri, måste förklara och förstå. Ömka sig själv. Det måste vara den värsta fas ens barn någonsin kan befinna sig i ur en förälders synvinkel. Det finns liksom inget att försvara sig med. I varje barndom finns ett missförstånd, en oförrätt. Beslut som var felaktiga, ord som sårade, en lina som var för kort. Det är oundvikligt. En förälders lott.
I mitt fall var det skilsmässan. När jag var sex år gammal satt vi hela familjen en fredagskväll och åt räkor när mina föräldrar berättade att de inte längre älskade varandra. Det sade de såklart inte. Och jag hade ändå inte förstått det.
Men jag led inte.
Då.
Tvärtom.
En sexåring accepterar ganska mycket, anpassar sig ganska snabbt. Jag har aldrig haft anledning att tvivla på mammas och pappas kärlek till mig, jag har aldrig behövt bära ansvarsoket. Därtill var jag för liten. Så det gick hur bra som helst, i tio år. Sedan. Kom det. När trumpetaren för länge sedan blåst faran över grävde jag upp stridsyxan.
Kanske var det inte så konstigt.
Plötsligt var det meningen att jag skulle förstå och ta sida. Plötsligt skulle jag fatta egna beslut om var jag skulle sova, plötsligt var jag bara hos kompisar vissa helger, plötsligt blev mina föräldrar offer. Plötsligt blev jag vuxen och domare. Det var en roll jag aldrig efterfrågat och inte kunde hantera. Det var början på min period av bitterhet.
Men det var egentligen inte om detta den här texten skulle handla. För det var ett tag sedan – och jag förstår nu hur svårt ett föräldraskap är. Mamma och pappa var inte perfekta och handlade inte alltid rätt. Sade inte alltid rätt saker. Men de skulle aldrig såra mig med vilje. Att de sedan inte kunde förstå hur starka ett barns försvarsmekanismer gentemot den andre föräldern kan vara, att de ibland satte sin egen stolthet, ilska och bitterhet framför min desperation efter att slippa välja, det kan jag nu acceptera. Jag kan inte och kommer aldrig att förstå hur vuxna människor, som själva har föräldrar de älskar, tror att man kan tävla om ett barns kärlek – men jag antar att det är lätt att hamna där. Det spelar heller ingen roll. Längre.
För den här texten var trots allt menad som en inledning på någon sorts serie av minnen som aldrig bleknar. Ögonblick och personer som spelat någon roll. Helt enkelt sådant jag någon gång om många år kommer att fundera över när jag sitter med min kopp kaffe och tittar ut på regnet genom ett oputsat fönster.
Sådant jag aldrig släpper.
Av en eller annan anledning.

Alltså, jag gillar att gradera saker

Sitter och tittar på videon från vår vigsel... Betyg:

MILJÖ: 5 (kyrkan är
ljus, stor
utan att vara
ekande tom
- och bänk-
blommorna
underbara)
INMARSCH: 2-
(lite för
snabbt, jag ser
hopsjunken
och samman-
biten ut)
PSALM #1: 2- (ja, kantorn sjunger -
men det är väl också allt... Lina? Jag trodde du var tuktad?!)
PRÄSTENS INLEDNINGSTAL: 4
(standardverser, men han är tydlig och varm)
SÅNG #1 (Sweet inspiration) MAGNUS A & ULRIKA: 5
(shit, jag gråter nu)
PRÄSTENS BIBELORD: 4 (tja, vi hade ju valt dem själva)
VIGSELAKT: 4- (jag säger ett skånskt ja, vi talar tydligt och så. Hm. Lite snålt betyg kanske?)
SÅNG #2 (Ska nya röster sjunga, instr) FREDRIK & MAGNUS N: 5 (shit alltså, så vackert. Den som inte gråter här är galen)
VÄLSIGNELSE & BÖN: 3 (det är vad det är. Men det var kul att Richard glömt ta bort prislapparna på skorna... Obs! Ej röda!)
PRÄSTENS VIGSELTAL: 4 (mindes det knappt, men nu när jag hör det igen så... det är fint faktiskt)
PSALM#2: 3 (så var det kantorn igen, då. Men Lennart och Kristina rör på läpparna, det ser man. Lite sångglädje, people! Är det för mycket begärt på ett bröllop?)
SÅNG #3 (I envy the wind) ANDI: 5
(vilken låt, vilken röst, vilken avslutning)
UTMARSCH (I get a kick out of you): 5
(hatt och käpp, dans glädje och skratt. Men Sven! Kicka volymen!)

TOTALBETYG: 5+!
(ja, jag är inte ödmjuk. Bättre vigsel kan man inte prestera)

Tack!

Stort tack för all hjälp med att välja telefon förresten!
Det blev en k750, mest för att den har ett bättre batteri. Det andra bryr jag mig inte så himla mycket om.

Snygg som bara den

Nu har jag äntligen lyckats hämta ut min nya kappa från Hennes & Mauritz. Och den passar! Med lite marginal också, vilket är bra med tanke på att jag inte direkt hade min tjockaste tröja på när jag provade hemma. Ha! Jag som varit orolig sedan jag klickade på "genomför köp"...

Dagens i-landsproblem

Ska förlänga avtalet med min mobiloperatör och står plötsligt inför valet av vilken ny telefon jag ska ha. Fick olyckligtvis (eftersom jag inte har en aning) två alternativ - SonyEricsson k610 eller k750.
Någon som har en åsikt i frågan?

Böcker på väg

Eh, ja, så hamnade man på AdLibris igen. Gjorde en liten beställning när jag ändå var inne (alltså, jag måste ju köpa bokcirkelboken):

Sara Stridsberg - Drömfakulteten (jag litar på dig här Mia), Curtis Sittenfeld - En klass för sig, Anna Politkovskaja - Putins Ryssland, Jeffrey Eugenides - Middlesex (litar på dig här Cecilia), Bodil Malmsten - Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig och slutligen Tyst - det som inte får sägas, det vi inte får veta.

Skivor, böcker och rödkål - det märks att det är november.

Life's a pile of records

Har nu på olika sätt införskaffat ett helt gäng av årets skivor som nu ska bringa lugn till mitt Angels-stressade hjärta:

Allison Moorer - Getting somewhere
Badly Drawn Boy - Born in the U.K.
Bonnie ’Prince’ Billy - The Letting go
Eric Bachmann - To the races
Hello Saferide - Would you let me play this E.P.
Lloyd Cole - Antidepressant
M.Ward - Post-war
Madeleine Peyroux - Half the perfect world
Marit Bergman - I think it's a rainbow
Nisse Hellberg - Snackbar blues
Ray Davies - Other people's lives
Sarah Hepburn - Stars and haze
Tingsek - World of it's own

Har lyssnat på en del av dem och alla infriar inte riktigt vad lyriska tipsare babblat om, men det finns guldkorn.
iPoden går varmare än någonsin.

Klistermärke på min farmors port

En helg hos familjen

En dag i Abbekås blev till lång natt med Irish coffee och Mikael Wiehe, en lördag som lördagar borde vara. Det är någonting med vinter och Abbekås som mot all logik passar ihop men jag låter det förbli oanalyserat. Sådant som är förknippat med njutning ska man inte fundera för mycket över.
Fars dag tillbringades givetvis hos just pappselappsen. På bordet stod kalkon med alla mina älsklingstillbehör; potatis (från Tjörnarp), sås, rödkål, brysselkål och hemmagjord vinbärsgelé. Märkligt hur en sådan uppenbarelse kan göra en människa så upprymd. Hursomhelst är jag fortfarande proppmätt, fem timmar senare.
Familjehelger har onekligen sin charm.

Dagens citat...

... hämtas från veckans Fokus:

"Demoner finns inte bara i Afrika och liknande länder, ondskans ansikte finns här hos oss i Sverige också."
(pingstpastor Ewa Gustafsson varnar i kristna dagstidningen Världen idag för att yoga och andra farliga ockulta företeelser inte bara förekommer i Afrika)

Bokcirkelmöte

Bokcirkelmöte igår, denna gång i Saras nya hus (den första av mina vänner som köper hus! Jag är vuxen nu). Som brukligt blev det god mat, långa diskussioner och fantastiskt trevligt. Sara smällde upp getost inrullad i parmaskinka, räkor i olivolja med chili, vitlök och lime, dadlar inrullade i bacon (och ugnsbakade), salsa med tomat och fetaost, minipajer med soltorkade tomater och bacon, spett med tomat och stark korv - och till detta cava och rött vin. You gotta love it.
Carolina Gynnings bok "Ego girl" fick genomgående 2:or och vi kastar oss nu från chick flick och modedekadens till samhällskritik och granskning med nästa bok "Putins Ryssland" av nyligen mördade Anna Politkovskaja.
Mot AdLibris!

Säker serieseger

Säsongsavslutningen, som vi alltså var tvungna att få minst oavgjort i för att vinna serien slutade - 3-0. På W.O. Så där stod vi, omklädda, uppvärmda - och fick gå hem igen. Snopet. Men det hördes positiva röster kring en fortsättning nästa år, så kanske finns det hopp ändå. Men först; lagfest i januari. Guldfest!

Knockad

Lyssnar just för första gången på Bonnie 'Prince' Billys "The Letting go" och jag har bara hört tre låtar men fortsätter det såhär kommer detta album att snurra sönder i spelaren.

Ung kvinna Sydsvenskans nya sportkrönikör?!

Enligt Resumé är Anja Gatu mycket nära att bli Sydsvenskans nya sportkrönikör när nu Åke Stolt går i pension ett par år efter att han skulle gjort det (åldersmässigt). Anja Gatu är 24 år och har varit på tidningen i perioder, senast över sommaren 2006. Hon har också skrivit i Expressen och jobbar nu som frilans.
Min uppfattning om Gatu är att hon är en duktig skribent och besitter den typen av tuffhet som i min värld är uppfriskande men som i många gamla gubbkorridorer, speciellt i sportens värld, säkert kan uppfattas som påträngande. Hon kommer, om hon anställs, tillföra ett yngre perspektiv och dessutom ett mer genusmedvetet sådant.
Anställs Anja Gatu som sportkrönikör på Sydsveriges största morgontidning går Sydsvenskan, för första gången på mycket länge, i täten av utvecklingen. Det gör mig väldigt väldigt glad. Ett lysande val!
Läs Resumés artikel här: http://www.resume.se/nyheter/2006/11/09/anja-gatu-pekas-ut-som-sto/index.xml

Apropå usel journalistik

En liten sammanfattning av årets värsta:

http://prisse.blogspot.com/2006/11/sjp-2006-de-nominerade-r.html

Minnen

Läser i Aftonbladet att Peter Swartling fick en snedtändning av syratripp för några år sedan och påminns plötsligt om min gamle klasskamrat från Skurup. Under vår första klassfest hade vi en "lära känna varandra genom att berätta hemligheter"-session och även om en del smaskigt kommit fram innan blev det knäpptyst i lokalen när turen kommit till mannen som redan första dagen presenterat sig som tattare - och han utbrast med Björn Ranelidska r: "Jag har haft grrruppsex på syyyrrrra. Helt bisarrrrrrt!".
Ibland saknar jag Skurupstiden något oerhört.

Den mänskligheten

Jag vet inte, men ibland känns det som om Fredrik Reinfeldt kanske inte var ett så dåligt val ändå (obs! ironi!)... det kunde i alla fall varit värre:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,927873,00.html

Göteborg Göteborg

Om tre veckor åker jag med jobbet till Göteborg för att fira vårt goda insats under året. Någon bjäfsunderhållning för att det ska så vara håller vi oss för goda för och har istället planerat in en lång middagssittning på Sjömagasinet (drivs av Leif Manneström), experter på fisk och skaldjur och med stjärna i Guide Michelin. Jag kliar mig Håkan Engströmskt i hårbotten och funderar över följande alternativ:

FÖRRÄTT:
- Mannerströms sill- och strömmingsbricka med Västerbottenost, potkäs samt rostat Vikabröd.
- Sallad på nykokt hummer med pumpa- och vaniljpuré samt fänkål och tomat i tryffelvinägrett.
- Klassisk hummersoppa med cannelloni på hälleflundra och hummer.

VARMRÄTT:
- Parmesangratinerad hälleflundra och pilgrimsmusslor, serveras med grön sparris och en ragu på körsbärspotatis, Karl-Johansvamp, smålök och bondbönor.
- Roquefortbakad torskrygg , kräft- och krondillskum, halstrade havskräftor, syltad pumpa, äpple och selleri, serveras med dillfärskostfylld kroppkaka.

OST:
- En bit valfri ost.

DESSERT:
- Valrhona chokladcrème med kallpressad olivolja, kryddkokt päron samt kavring krutonger.
- Sjömagasinets chokladtryffeltrio med nyponcurd.

Det är klart, sedan finns avsmakningsmeny också.
Hm.

Säsongsavslutning

Ikväll blir det kanske sista matchen med gänget. Säsongsavslutning mot Bolaget på Gamla IP:s grusplan och i sedvanlig stil blir det serieseger vid vinst.
Det ser däremot osäkert ut inför nästa år. Det flyttas, karriäras och skaffas barn och det finns inte längre så mycket tid över. Men jag hoppas det blir av, det är alltid lika kul att spela fotboll och då speciellt med dem man spelade med i yngre år - som dessutom i de flesta fall representerat antingen distriktslag, landslag eller allsvenskt lag.
Ibland är vi faktiskt för jävla bra.

Om att kasta pil i gummibåt

Sverige har fällts för tortyr.
Jodå.
Även i vårt land, som man säger, även i vårt land...

http://sydsvenskan.se/sverige/article194682.ece

Mot sängen!

Ett avsnitt Krig & Hågkomst är osannolikt långt. Såpass att jag hittills bara lyckats se ungefär ett och en fjärdedels på tre kvällar. Starten veckan efter Pearl Harbor har nu blivit till mars 1942. Ni förstår. Det går inte snabbt.
Bäst att genast kasta sig in i händelserna igen.

Det finns för många usla journalister

Har nu läst en massa recensioner om "Att återvända" med den gemensamma slutsatsen att det är fantastisk film. Inte många tycks, trots detta, ha sett samma film som jag – eller också är de bara usla skribenter.
Allra sämst: Expressens Mats Bråstedt. Det är kanske ingen blixt från klar himmel direkt. Men, se filmen - och läs sedan detta: http://expressen.se/index.jsp?d=112&a=700391.
Sluta sedan läsa Expressen en gång för alla.

Bio

ATT ÅTERVÄNDA (Pedro Almodòvar)
Åh, vad befriande det är att se kvinnoporträtt som inte alls förhåller sig till män. Trots en på många sätt tragisk historia var det med ett leende på läpparna jag lämnade salongen och det är den känslan jag kommer att bära med mig. Almodòvar har ju också för vana att göra vackra filmer, "Att återvända" är inget undantag. Flera scener är så färgstarka, så sköra att till och med den rätt tunga påsen från Gotte-Lisa förblir orörd.
"Att återvända" är i samma klass som "Allt om min mamma" och "Tala med henne".

Bio

Vi fortsätter på temat önskelistor... Följande filmer vill jag se just nu (förutom "Att återvända", som jag ska se ikväll), i någorlunda prioriteringsordning:

Babel (Alejandro González Iñárritu), Astoria
Scoop (Woody Allen), Filmstaden
Frihetens pris (Ken Loach), Spegeln
Flags of our fathers (Clint Eastwood), Filmstaden.
Borat (Larry Charles), Astoria
Requiem (Hans-Christian Schmid), Spegeln

Jag går helst inte ensam, så anmäl er gärna...

Överst på min bokönskelista

SUSANNA ALAKOSKI: SVINALÄNGORNA
Nominerad till Augustpriset 2006 och min födelsedagspresent till mamma (som tjuvhåller på den till semesterresan om två veckor). Roman om en flicka som växer upp i "Svinalängorna" i Ystad, ett klassiskt sextiotalsbygge bebott av låginkomsttagare och invandrare.

STIG LARSSON: AUTISTERNA
Från Adlibris: (1979) handlar om en man som rör sig i utkanterna av vad en gestalt kan vara. Det är en man utan moral och karaktär. Han befinner sig i olika europeiska stadslandskap, städer som alla liknar varandra. (...) Under en period våldtar han småbarn. Under en annan försöker han finna en neutral punkt i en stad, tömd på alla lukter och intryck. (...) Han rör sig bland diplomater och prostituerade. Ett tag befinner han sig i ett dunkelt gruvsamhälle. Han möter Brezjnev. Vi vet aldrig varför.

ULF LUNDELL:VÄRMEN
Tja, ännu en Lundell-roman, kort sagt.

BODIL MALMSTEN: HÖR BARA HUR DITT HJÄRTA BULTAR I MIG
Som hennes blogg, litegrann. Korta rapporter och reflektioner från livet. Som Bodil Malmsten när hon är som bäst, verkar det som.

CURTIS SITTENFELD: EN KLASS FÖR SIG
Från Adlibris: Lee Fiora är en intelligent och observant fjortonåring när hennes pappa släpper av henne utanför sovsalen till den prestigefyllda internatskolan i Massachusetts. (...) Romanen är en insiktsfull, hjärtslitande och rolig uppväxthistoria likaväl som ett skickligt utforskande av klass, ras och kön i ett drivhus av tonårsångest, sex och ambition.

TYST - DET SOM INTE FÅR SÄGAS, DET VI INTE FÅR VETA
Enligt Bodil Malmsten: En liten bok om yttrandefrihet med texter av bland andra John Berger, Jan Guillou, Åsa Linderborg, Henning Mankell, Anna Politovskaja, Slavoj Zizek. Och en helt fantastisk text av Orhan Pamuk.

Frisk luft

Känner mig osannolikt pigg efter en motionspromenad i blåsten. Gick två varv runt Pildammarna och motvinden på Stadiongatan var värd ett varv till, minst. Kände först inte direkt för det, men när Lina så vänligt påpekade att jag satte i mig en stor påse chips och dippa till fotbollen igår kändes mina motargument något tunna. Tackar som frågar.
Nu: Krig & hågkomst!

Det ska börjas i tid, som min mormor skulle ha sagt

Det börjar onekligen närma sig jul. Imorgon går den definitiva inbjudan ut till julmiddagen den 9 december och jag har nu bestämt mig för att göra fem sillsorter mot förra årets tre; senapssill, chilisill, löjromssill, lingonsill och het honungssill. Till detta tre sorters senap (mot förra årets två), chilitryffel och de traditionella dryckerna glögg, snaps och äggtoddy. Dessutom ska Richard göra skinka. Vad julbordet mer fylls av får vi se när svaren på inbjudan börjar trilla in.

Fast i mastodontserie

Skrämd av en god vän som påstod att vår fina nya dvd-spelare inte är regionsfri stoppade jag med darrande händer in min enda USA-import (två gigantboxar Krig & Hågkomst) för att se om det verkligen stämde. Det gjorde det inte. De fungerade.
Följden blev självklart att jag inte kunde sluta titta och nu har många timmars tv med Pug, Byron, Natalie och resten av familjen Henry framför mig innan jag kan slappna av igen.
Ett kärt återseende.

Måsten

Lisa mailar och
tipsar om några
måsten och vem
är jag att undan-
hålla detta för er?
Vita Huset och
Homicide, två av
de bästa serierna
någonsin -
i lyxförpackning!
Svårt att motstå.

Helgen v 44

Åh, ljuva helg. Inget skrivuppdrag i helgen, ett faktum som på förhand såg ut att ge möjlighet till den ena nyttigheten efter den andra. Fullt så disciplinerat blev det såklart inte, det blir sällan det. Men hela lägenheten är nu renskaprad, dammad och dammsugad, den utblommade chiliplantan slängd och drygt femton gamla snusburkar kastade i soptunnan. Så det var väl godkänt.
Var en sväng på Bakfickan i fredags och drack glögg, denna gudomliga dryck. Någonstans i krögargömmorna fanns en flaska Blossa'05 - årgångsglögg brukar vara fenomenal. Minns den vita äppel-varianten får några år sedan, bland det bästa jag druckit i glöggväg.
Lördagskvällen var tänkt att tillbringas hemma då plötsligt sinande konto gett mig en lätt depression. Men, när Lisa ringer reser man sig ur badet och en flaska vin på Bagatelle har väl aldrig skadat någon. Jag har för övrigt aldrig varit där förut men tyckte det var ett alldeles utmärkt ställe, lugnt, behagligt, inte så stort, musik på normal ljudnivå och gott vin. Matmenyn såg inte så tokig ut heller och till bra priser. Kan bli en favorit i vintermörkret.

Knockout

När jag var lite lite yngre var jag väldigt fascinerad av mycket som anses typiskt kulturmanligt. Hemingwaylivet, liksom. Tillsammans med min goda vän Lydia var jag halvvägs på väg genom Europa för att till slut hamna i Pamplona (men kom aldrig längre än till Ölcaféet, det är dock en helt annan historia som på något märkligt vis hade med Dalai Lama att göra). Tjurfäktning har jag dock lagt ner helt numera, det skulle jag aldrig klara av. Det hindrar förstås inte att "Och solen har sin gång" är en av de böcker jag läst.
Boxning, däremot, är jag fortfarande lite fascinerad av. Inte amatörboxning som i spänning mer kan likställas med en ordinär brottningsmatch där inget egentligen händer men plötsligt höjs någon arm i luften och en av kombattanerna har vunnit men ingen förstår riktigt varför. Jag kan heller inte säga att jag speciellt ofta har suttit uppe sena nätter för att titta på någon gala på TV1000. Men jag gillar Åsa Sandell. Hennes match mot Laila Ali såg jag och även om det var mycket show och usel domare (vem fan bryter i det läget?) så var det en av de bättre boxningsmatcher jag sett (eh, ja konkurrensen är som sagt inte knivskarp).
I Sverige får man inte proffsboxas. Två frivilliga, vuxna personer, fullt införstådda med riskerna, får inte ställa sig i en ring och slåss efter regelboken. Sådant ansvar kan man inte ge människan. I snart 37 år har Riksdagen ansett att (proffs)boxning är så pass farligt att den är hälsofarligare än både alkohol och cigaretter, som man som bekant kan bruka hur mycket man vill. Ursprunglig anledning? Det är fult att tjäna pengar på att slå någon annan. Publiken blir våldsam. Tjenare. Förutom Sverige är det bara Norge, Kuba, Island och Nordkorea som tänker likadant - ett kul gäng verkligen.
Nu kan det emellertid bli en proffsbokxningsgala i Sverige i alla fall - med Åsa Sandell. Länsstyrelsen i Örebro ska besluta om specialtillstånd och blir det ett ja kommer Sandell till Göteborg för att boxas den 27 januari. Det hade jag gärna sett.
Vi som inte var med Ingos tid får gripa efter de halmstrån som finns.

Forum i min hand

Har just beställt en helårsprenumeration av Forum. Tanken på att sitta vid lördagsfrukosten, med nybryggt kaffe i handen, och läsa en ypperlig sammanfattning (och vidareutveckling) av veckans nyheter attraherar sannerligen. Speciellt som jag aldrig tycks finna tid att läsa Sydsvenskan ordentligt på vardagarna.
Vilken förvisso kan ha att göra med att jag går upp tjugo minuter innan jag måste rusa till bussen.

Winter wonderland

Det är en vacker vinterdag idag. Bitande kallt, men klarblå himmel och vindstilla. Vart tog hösten vägen? Ifjol var det knappt sommar men fantastisk (och lång) höst, innan livet gick i ide ett halvår, gömt bakom en snöhög. I år - lång och vacker sommar, men ingen höst. Jag som gillar hösten mest av allt.

Förkylningen har nu övergått i fas 2, där huvudet inte längre känns som en sprängd slemboll utan rätt lätt, medan näsan är täppt så det stänker om det. Nästa fas: slemhosta på morgonen.
Positiv utveckling, alltså!

Dessutom - hör det inte vintern till att vara förkyld? Jag fick en nostalgismocka imorse när jag trevade i vinterjackan efter en bit papper att snyta mig med medan jag huttrande väntade på bussen.

Jingle all the way!

Snor

Öh, idag är det inte bra. Ögonlocken tunga och huvudet fullt av snor. Det blir ingen fotboll ikväll.
Det här med det nya livet tycks aldrig komma igång.