Rapport från biomörkret

CAPOTE

4.

En fantastisk skådespelarinsats (såklart), en fascinerande förlaga. Hur långt är man beredd att gå för sin egen äras skull? För den stora konstens skull? Det finns en scen i filmen, när Truman Capotes bok egentligen är färdigskriven och författaren bara väntar på att hans ganska nära vänner ska bli avrättade så att han får den stora final han tycker sig värd - och Capote sitter i Perry Smiths cell. Titeln "In cold blood" är klar sedan länge - men när Perry Smith frågar om just detta låtsas Capote som ingenting. Han vill inte förlora sin vän, han vill inte förlora sin källa, han vågar inte erkänna det han några kvällar tidigare skrutit om på ett societetsparty i New York. Det är skrämmande. Och beräknande.
Ändå känns det som om den här historien hade kunnat ge ännu lite mer. Framför allt hade den kunnat beröra ännu lite mer. I precis den bristen förlorar den högsta betyget. Men för tusan, se den!


DRÅPET

5-.

Ah, du ljuva danska film. Tredje delen i Per Flys trilogi med klasstema - sist ut medelklassen. Idén med att göra en film i varje samhällsklass må kännas krystad, men han gör det banne mig bra. Jag har faktiskt inte sett de andra två - men my god vad han ser medelklassen med klara ögon. Hej hej. I korthet; medelålders lärare med samhällsengagemang lever i ett döende äktenskap, ser sin betydelse och sin kampvilja rinna bort och har ett passionerat förhållande vid sidan om med en gammal elev - som har ett desto engagemang. Och ett våldsamt sådant. Vid en aktion går allt fel och den unga kvinnan och hennes två kumpaner dödar en polis. Rättegång, lojaliteter, orättvisor, större och mindre perspektiv, offer för val, offer för handlingar, konsekvenser av varenda tanke och varenda gest. Per Fly får med allt. Och det är vackert. Välspelat. Så otroligt bra.
Jag satte minustecken efter femman bara av den anledningen att jag inte vill dra för stora växlar så nära inpå. Men Dråpet är årets bästa film hittills - det säger en del!