Expressen

Så var den så kallade Hagamannen - våldtäktsmannen i Umeå - gripen. Och anhållen. Det finns DNA som kopplar samman honom med de åtta våldtäkter eller våldtäktsförsök som, på klassiskt tidningsspråk, gäckat polisen i flera år.

I Aftonbladet får vi veta att mannen är 33 år och att omgivningen är chockad över beskedet då han levt ett normalt familje- och yrkesliv inför alla andra.

I Expressen får vi veta 33-åringens namn, exakt var han jobbar och i vilken stadsdel, samt vilken liten by utanför Umeå han bor i. Plus flera fotografier, helt ocensurerade.

Tidningar har olika policys kring sådant här och kvällstidningar går oftast längre än morgontidningar. De senaste åren har också Expressen gått längre än Aftonbladet. Utan hänsyn till om gärningsmannen är dömd eller inte (i det här fallet finns förvisso starka bevis i DNA:t, men ändå), utan hänsyn till hans familj och andra runtom honom som, helt oskyldiga, drabbas av utpekandet som dessutom inbegriper flera foton på den röda stuga där familjen bor.

När jag gick journalistutbildning i Skurup hade vi som två av våra gäster Hörby-flickan Heléns bror och syster. De pratade om hur de drabbats av det mediadrev som med jämna mellanrum dykt upp i Hörby efter mordet. Det var fruktansvärda historier - fotografer som hängde i träden för att plåta begravningen, journalister som stack foten i dörren så att den inte gick att stänga, reportrar som gömde sig i buskarna, snokade i privatliv. Förnedrande, hänsynslöst och fullkomligt hårresande. Värst av dem alla - Expressen.

Och det enda som kan hindra utvecklingen är att folk slutar köpa skiten. Så gör det.