Torftigare bioklimat

Det var, helt ärligt, bättre förr.
Min älskade slickar sig om munnen nu när jag för en gångs skull tar denna mening i min mun. Helt allmänt var det faktiskt mycket sällan bättre förr, förutom att man själv möjligtvis hade mer framtid och mindre historia och lika sannolikt aningen mer energi och en knivsudd mindre cynism - men det har ju inte med saken att göra.
Bioklimatet i Malmö, däremot, var utan tvekan bättre förr.
Det var inte så himla länge sedan.
Men bättre var det.
Sedan Triangelfilm gick i konkurs och drog både Spegeln och Biopalatset med sig i fallet har ingenting varit sig likt. Även om Spegeln nu är tillbaka i ny form når inte utbudet riktigt upp i samma klass som tidigare och Filmstaden (eller SF) har som väntat knappast kunnat eller velat axla den mantel av kvalitetsfilm som Triangelfilm var stadens garant för.
Utbudet har helt enkelt blivit fattigt.
Det är inte längre så mycket bättre att bo i Sveriges tredje största stad, det finns inte mer att välja på än i en mindre landsortsstad på valfri plats i riket.
En följd bland många har blivit att filmer som inte är kassakor sällan visas mer än i ett par veckor, om ens det. Vill man vara säker på att inte missa något bra gäller det att vara ordentligt på hugget, en förlorad vecka blir sannolikt en förlorad upplevelse.
Så när nu både I'm not there, There will be blood, In the valley of Elah, Sweeney Todd, Utlämnad och Lust, caution är uppe samtidigt och med No country for old men i faggorna är det inte utan att en viss panik börjar sprida sig i kroppen. Bara måsten. Ingen tid.
Det blir till att bänka sig i salongen varje kväll i nästa vecka.
Mycket längre har jag nog inte på mig.