Kan man inte höra dem nu, klapprande på sjöbottnen, springande från sten till sten? Ända sedan jag läste Barna i Bullerbyn första gången (det är, som ni förstår, ett tag sedan) har jag drömt om att fiska kräftor. Hela proceduren med nattliga burar, tidiga morgnar, kaffe i termos och kylig gryningsbris - ibland läser jag om bara just det kapitlet i boken för att hålla drömmen vid liv.Nu blir det inget fiske i år heller.
Men kräftskiva, det ska vi nog kunna ordna.
I flera år nu har det legat på min lott att fixa västerbottenpaj, då just pajer tillhört min spetskompetens sedan jag var tonåring. Så det blir det i år igen. Till detta tänker jag röra ihop aïoli, parmesancrème, Västerbottenoströra, valnöts- och blåmögelbröd och en paj med späd spenat, svarta oliver, ricotta och parmesan.
Snapsen, däremot, låter jag vila den här gången.
Till kräftor vill jag ha OP.
Inlägg
1 kommentar:
Jag kan knappt bärga mig....jag längtar så! Inte för att jag är speciellt förtjust i just kräftor (det är likadant med sill) utan just för att jag älskar stämningen som blir när vi alla samlas.
Eller så är det kanske bara snapsen?
Skicka en kommentar