Helt slut idag efter att ha blivit väckt klockan fem imorse av upprörd och aningens förfriskad make, som tvunget skulle diskutera något. Jag har lärt mig med åren att vid dessa tillfällen:
A) inte svara med tystnad för att göra poäng av att man sover, då detta bara väcker irritation och utdragen pratstund.
B) inte låta mig provoceras och verkligen ta en diskussion.
C) försöka lyssna så lite som möjligt då jag vet att orden som kommer ur hans mun inte är speciellt nyanserade.
D) svara enstavigt för att försöka antyda att det inte är bästa stunden att prata om något överhuvudtaget då det bara är timmar kvar till klockan ringer - men ändå tillräckligt ofta för att få honom att förstå att jag visst tycker det är viktigt att prata om, bara vid ett annat tillfälle.
Resultatet brukar bli att ingenting alls kommer ut av det hela mer än onödig irritation.
Tur att det inte händer så ofta, även om det varit betydligt trevligare om det alls inte existerat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar