Vanliga människor och lyckliga tider

Herregud, lyssnar på Pulps "Common people" och hela slutet av tonåren bara trillar över mig igen. Och just den tiden har jag faktiskt inget emot att återuppleva. Inga mutor, ingen världsfred, ingenting skulle få mig att gå igenom högstadiet en gång till - men gymnasiet var liksom då allt började. Nunnorna. Mikael Wiehe. Bob Dylan. Vem hade inte velat uppleva det för första gången igen?