Lavendel och surrande flugor

Ordet lavendel har jag för övrigt älskat ända sedan jag läste Anne på Grönkulla första gången.

Jag har också älskat själva berättelsen Anne på Grönkulla så att ryggen numera är alldeles sönderbruten. Den boken, tillsammans med Barnen i Bullerbyn och filmatiseringen av Rasmus på luffen (med Allan Edwall som luffaren), är de tre stora anledningarna till att jag totalromantiserar ett liv på landet. De tre och barndomssomrarna hos farmor i Tjörnarp.

Nu ska jag gifta mig i de trakterna. Bland korna. Och hagarna. Och de surrande flugorna.

Det blir en minnesvärd sommar och höst det här.