Ronnie Sandahl

Det har pratats en del om Aftonbladets krönikör Ronnie Sandahl på olika mediebloggar och jag brukar försöka hålla mig skeptisk till nya kvällstidningskrönikörer som ska skriva om singellivet i Stockholm men jag har faktiskt fallit lite för just Ronnie Sandahl. Han påminner så mycket om mig. När jag, som han, var 21 år. Läste ikapp några månader i eftermiddags och jag menar, grabben använder ju min teknik. Och brinner av samma lust att förmedla sin kärlek till språket som jag gjorde då.

När han dessutom i en av sina krönikor nämner att han under några år innan de tjugo läste Mats Olssons "De ensamma pojkarna" runt femton gånger faller allting på plats. Det ÄR ju jag. Förmodligen är det för övrigt också därifrån det berömda ensammaradenskrivandet kommer ifrån. När man liksom fångar upp allt i en sista mening. Mats Olsson är expert på det. Och det är ju ett vacker knep som oavsett om man vet att det är ett medvetet och lite småfult grepp för att få hela texten att låta bättre än den kanske är - så faller man ju handlöst.

Läs Ronnie på http://www.aftonbladet.se/ettor/webb/2769_normal.html