Med anledning av diskussionen kring den goda, eller onda, bloggosfären - som blossat upp efter kritiken mot Liza Marklunds Gömda, så vill jag bara klargöra en sak;
generaliserar och nedgraderar man alla bloggare till ett drev utan vare sig intelligens, empati eller urskillningsförmåga, då har man antingen ingen som helst koll eller också värnar man desperat om sin egen, tidigare så upphöjda, position i det vi nu kallar gammelmedia. Internet är den mest demokratiska uppfinning som gjorts sedan... ja, demokratin. Alla har en chans att tycka, att ta in nästan vilken kunskap som helst. Insatta människor i ett specifikt område kan enkelt nå ut till så många fler, gemensamma nämnare i hela världen kan lätt matchas och bli grunden till något starkt, något utvecklande - något bättre. Demokratins grundförutsättning är att den är levande, den är ingenting utan sina anhängare, det vill säga vi, folket, invånarna. Vi har ett ansvar att skaffa oss kunskaper, att tycka, att ifrågasätta och påverka. Med internet är detta så mycket lättare.
Såklart blir det ett brus och en massa slaggprodukter, som en logisk följd av tillgängligheten. Liksom utbudet i allting annat - TV och musik inte minst - har ökat och med det skapat en djungel att hugga sig igenom för att hitta det man vill ha, så innebär ju inte det att utbudet av det som är bra, hur man nu än vill definiera det, har blivit mindre. Det har utan tvekan blivit större. Möjligtvis kräver det mer av sin konsument, detta att sålla och välja i bruset, men faktum kvartstår ändå att den som har energin och intresset har enorma möjligheter att höra, se och läsa sådant som förut varit utom räckhåll.
Likadant är det givetvis med politik och samhälleliga frågor. Förr var man beroende av sin dagstidning och radio/tv för att få information (vinklat eller åtminstone tolkat enligt just de medierna) - om man nu inte i bekantskapskretsen hade en massa kunniga människor i olika frågor. Idag har man vänner över hela världen, vänner man aldrig träffat men vars kunskap man tillgodogör sig utan problem ändå. Hur kan det vara negativt? Hur kan det utgöra en fara för demokratin, för samhället? Det är så outsägligt dumt att man häpnar över att någon överhuvudtaget på allvar kan framföra en sådan åsikt.
Att massor av bloggar kommenterat och upprörts över att den sanna historien om Mia Eriksson inte alls var så sann som det påståtts, att diskussioner förts mellan tusentals människor kring denna fråga - är det verkligen negativt? Att samma diskussioner föddes långt innan de stora drakarna vaknat - och till slut tvingade de etablerade att ändra i sin agendor, är det verkligen negativt?
Några bloggar och kommentatorer har säkerligen gått över gränsen för mänsklig anständighet. Några har lika säkert sett chansen att bespotta det självklart otroligt viktiga huvudtemat i boken - hur oskyddade misshandlade kvinnor kan vara, men det är tyvärr en bieffekt vi får leva med. Det är upp till oss andra att verka och argumentera också mot detta.
Jag är själv en sann vän av stora drakar och institutioner som SVT och SR, jag älskar att bläddra i min morgontidning och får ståpäls av signaturen till Rapport. Men internet är och förblir utveckling - och om inte annat är det nya klimatet den verklighet vi har att förhålla oss till.
Att inte inse det är att förlora sin plats i debatten.
Mats Weman har kommenterat denna fråga här, här och här.
Vad det gäller Liza Marklund har hon själv bemött kritiken mot Gömda här och fått mothugg här, medan andra gjort intressanta reflektioner här och här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
All den energin alla lägger på att diskutera sanningen i Gömda, lägg den på att föra en diskussion om hur vi i stället kan hjälpa misshandlade kvinnor.
Skicka en kommentar