Brev från Gaza

Hej alla,

Tack för er oro över situationen i Gaza och för min egen säkerhet.

För närvarande är situationen fortfarande lika dålig (kanske ännu värre) än vad som sägs i media. Hela befolkningen är i chock, och fortfarande finns inga säkra platser. Elen är avstängd i mer än 20 timmar per dygn. I Gaza City finns ingen elektricitet sedan två veckor. Med kontinuerlig förstörelse av civila hus och byggnader med F16 och helikoptrar är ingen säker på att han eller hon kommer att överleva dagen. Rapporterna om att israelerna samlar människor i hus för att sedan riva dem, och rapporter om bombningarna av skolor som fungerade som härbärgen för familjer, har intensifierat skräcken bland befolkningen i Gaza. Vi vet inte vad som kommer att hända härnäst... och det verkar som om saker och ting kommer att förvärras…

Som alla andra palestinier väntar jag på beslut av FN. Idag kom beslutet, men kriget fortsätter. Båda sidor anser att FN:s samtal inte räcker. Israel säger att de vill ha garantier för att inga missiler avlossas från Gaza och Hamas vill ha garantier för att belägringen upphör och att attackerna mot Gaza upphör. Under de senaste två veckorna har över 700 civila palestinier dödats, varav minst 400 är kvinnor och barn. Över 2300 har skadats. Jag vet inte hur många människor måste dö innan ett eldupphör kommer till stånd.

Många av oss tror att vi kommer att dö på ett eller annat sätt. De senaste två månaderna har gas som används till matlagning inte anlänt till Gaza. Inte heller bränsle till elverken fick anlända. Tillgången på mjöl är mycket begränsad och har inte funnits alls på marknaden sedan december. Människor lever som under 30- och 40-talen. Många av oss anser att den enda säkra platsen är den plats där vi alla förr eller senare hamnar... kyrkogården.

Under tiden fortsätter vi att upptäcka den israeliska armens brutalitet och snart kommer hela världen att upptäcka saker som ingen anat, inte heller andra palestinier. Jag hoppas att världen en dag öppnar sina ögon.

Kanske borde jag be om ursäkt för detta traumatiserande e-mail men jag har väntat i flera dagar innan jag gick till ett internetcafé med fungerande generator. Jag väntade på att saker skulle förbättras... Jag väntade på att kunna säga att allt är över och att vi alla är säkra och mår bra ... Allteftersom tiden går, kan jag tyvärr inte skriva någonting om det.