Som de flesta andra följer även jag nyhetsrapporteringarna från Gaza via alla möjliga nyhetskanaler. Vi hör om tusentals Hamasraketer som skjutits mot israeliska städer i söder sedan 2000, om hur Hamas håller befolkningen som gisslan och använder dem som mänskliga sköldar. Vi hör om Hamas som bryter vapenvilor och terrorn de utsätter den israeliska civilbefolkningen för. Vi hör om den humana israeliska armén, IDF (Israel Defence Forces) som gör allt i sin makt för att mildra de civila offren i Gaza. Vi hör om Israels rätt till självförsvar mot terrorister. Vi hör Israel be om ursäkt när de av misstag bombar FN-byggnader, Röda Kors-personal och ambulanser. Vi hör allt detta från internationell press som inte ens släpps in i Gaza.
Vad vi hör mindre om är palestiniernas rätt till självförsvar, att de palestinska områdena, Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem har varit under israelisk ockupation sedan 1967. Israels uttåg ur Gaza 2005 har inte förändrat detta i sak. Gaza var, är och förblir ockuperat område enligt internationell humanitär rätt som relaterar till krigets lagar och som även reglerar ockupation och ockupationsmaktens skyldigheter gentemot den ockuperade befolkningen. Gaza är helt avstängt. Samtliga landgränser är stängda och folket i Gaza lever i princip i ett öppet fängelse utan möjligheter att fly eller lämna. Israel kontrollerar även luftrummet ovanför Gaza samt Gazas territorialvatten. Administrativt sett kontrollerar Israel import och export från Gaza, eltillförseln, vattentillförseln, biståndet, bensintillförseln, gastillförseln samt befolkningsregistret. Enligt ockupationslagarna innebär detta de facto en ockupation av ett område. Det behövs inte militär närvaro i dagsläget för att kunna uppnå full och de facto kontroll över ett landområde eller territorium. Dagens teknik möjliggör ockupation utifrån. Denna rättsliga analys delas av de flesta; FN, ICRC, och nästan alla människorättsorganisationer, däribland Amnesty och Human Rights Watch.
Efter tre veckors blodbad i Gaza har över 1000 palestinier dödats, däribland 300 barn. Över 5000 har skadats. Tretton israeler har dödats, varav tre civila, resten militärer. För vad? Slå ut Hamas och raketramper? Igår rapporterades det att 30 raketer sköts mot södra Israel. Hemmagjorda raketer. Detta förringar på intet sätt det faktum att Hamas när de skjuter mot civila städer begår krigsbrott. Men, i den humanitära rätten finns två vägledande och bindande principer som kallas proportionalitetsprincipen och distinktionsprincipen. Det är rätt logiskt när man tänker efter och dödssiffrorna talar sitt tydliga språk. Tusen kontra tretton. Proportionerligt? Knappast.
För att förstå distinktionsprincipen måste Gaza belysas utifrån hur platsen ser ut rent fysiskt. Gazaremsan är 50 km lång och några få bred. På platsen bor 1,5 miljoner människor. Gaza är det mest tätbefolkade området i världen. Israel har röjt bostäder och träd längs med israeliska gränsen just för att försvåra för palestinska militanter att skjuta raketer mot Israel. Detta har tyvärr lett till att militanta grupper tvingats utöva sitt militära motstånd från civila områden – juridiskt sett en grov kränkning av den humanitära rätten som påkallar distinktion mellan civila och militära byggnader och mål. Praktiskt sett dock den enda möjligheten för ett militärt palestinskt motstånd mot en ockupationsarmé. Israels brutala motangrepp drabbar därför i oproportionerlig mängd civila just eftersom Gaza är så pass tätbefolkat.
Rapporter kommer ideligen om att Israel använder sig av vapen som är förbjudna att använda mot civila, såsom vit fosfor som orsakar fruktansvärda brännskador, volframlegeringar som har liknande effekter samt klusterbomber som ser ut som behållare men innehåller många mindre bomber, ofta flera tusen. Men eftersom varken oberoende rapportörer eller internationell press har tillträde till Gaza förlitar vi oss på civila röster från Gaza, från de få européer som befinner sig där i egenskap av läkare och annan hjälppersonal och andra oberoende bloggare och aktivister. Dessa röster är viktiga för att förstå vad som pågår i detta helvete.
Jag fick ett mejl från en av mina kollegor. Mejlet är skrivet av en man som är psykiatriker, människorättsaktivist och tillika bor med sin familj i Gaza. Mejlet var mycket upprörande. Det var personligt skrivet och det var en desperat man som vädjade till dig och mig för att få stopp på eländet. En man som beskriver attackerna mot folket, som beskriver lidandet, matbristen, elbristen, osäkerheten, hopplösheten, paniken och den ständiga rädslan. En man som inget hellre vill än att skydda sig själv och sin familj från de brutala attackerna som palestinier i Gaza ständigt utsatts för.
Israel har gått ut och sagt att de förvarnar civila genom sms, telefon och flygblad inför kommande bombningar. Men Gaza är ett fängelse och det finns ingenstans att fly. Jag låter mannen, Dr Yasser AbuJamei, vars mejl jag läste och som jag sedermera håller kontakten med via sms och mejl, summera situationen just nu i Gaza: “Många vet att den enda säkra platsen är den vi alla kommer att besöka – kyrkogården”, skriver han i sitt mejl, och vädjar om solidaritet: ”Vi fortsätter att upptäcka den israeliska arméns brutalitet. Jag hoppas att världen kommer att öppna sina ögon inför detta en dag.”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Jag är helt ärligt lite uppgiven inför den här situationen. De har slagits med varandra i ett par tusen år nu och prognosen ser ut att hålla kvar lidandet.
Å ena sidan har vi skäggiga galningar som viftar med böcker de aldrig läst och predikar att ett helt land måste jagas ut i medelhavet. Helst inte i levande skick. De har dag och natt skjutit (förvisso hemmagjorda men dock dödliga) raketer mot civila bostadskvarter under väldigt lång tid nu. De har aldrig sett någon skillnad på militära eller civila mål. Det här är inte människor som kommer nöja sig med 1967 års gränser. De kommer inte nöja sig med öppna gränser eller självstyre. De kommer nöja sig när den sista juden slutar andas, alternativt bekänner sig till islam. De gömmer sina väpnade styrkor i sjukhus och skolor för att få sympati.
Å andra sidan har vi en extremt välutbildad armé med mycket avancerade vapen plus världens största supermakt som konsekvent blockerar FN från att klaga på dem. De skiter stort i både krigets och fredens lagar. De vill till varje pris slå ut de militära målen, men bryr sig inte om de gömmer sig bakom civila. De ser förintelsen för 60-70 år sedan som en ursäkt att hitta på precis vad fan som helst idag. Och gör det. Det är bestialisk krigföring de använder.
Jag tycker som sagt att både israeler och palestinier använder metoder som är helt åt helvete i den här kampen. Den stridande delen av befolkningen är under 10% på Gaza-remsan, men de 90 andra procenten har fått sina liv raserade.
Om man ser på tankarna bakom kampen, så är det dock Israel jag kan förstå. Jag undrar vilket annat land som låtit missil-larmen ljuda natt efter dag efter natt efter dag och så vidare år efter år, utan att slå tillbaka. Hamas har tryggt förlitat sig på att Israel inte tänker sjunka till deras nivå och att världsamfundet stoppar dem om de försöker. Ett nålstick skadar inte en björn, men sticker du björnjäveln med en nål flera gånger i timmen under flera år så kan du räkna med en totalt ursinnig och livsfarlig jävla björn till slut.
Palestina är ett land. Palestina måste få existera i fred. Men detta kommer aldrig hända innan Hamas är borta ur bilden. Dessvärre är de så hårt uppbackade av galningarna som styr i Iran, samt av den desperata oppinionen att jag inte tror man kan få bort dem.
Prognosen för framtiden är alltså blodig. :(
Grundproblemet bestar i att Israel olovligt ockuperar Gaza, Vastbanken, samt olagligt annekterat Golanhojderna samt Ostra Jerusalem. Palestinierna har ratt till sjalvforsvar och detta inbegriper Hamas i Gaza. Problemet ar sa klart att man urskillingslost skjuter mot civila och civila mal. Israel har dock ockuperat omradet sedan 1967 och sedan 2005 har Gaza varit ett oppet fangelse. Ett fangelse dar Israel gor lite som de vill mot civilbefolkningen. Nagon fred blir det inte pa de villkoren.
PLO var klassat som ett gang terrorister med ungefar samma agenda som Hamas har nu. Men de var tvungna att kompromissa nar de val skulle satta sig ner och diskutera granser och framtid. De erkande Israel och till slut erkandes PLO som palestiniernas rattmatiga foretradare och Arafat gick fran terrorist till nobels fredsprisvinnare. Samma utveckling gick att se med Hamas anda till Israel brot vapenvilan i December (ja, de gjorde faktiskt det genom rader in i GAza dar de dodade Hamasmedlemmar). Genom att stanga Hamas ute, och bemota dem med vald och ockupation loser inget. Detta vet Israel.
Angaende att plocka bort Hamas; oavsett vad man tycker om Hamas sa ar det den legitima foretradaren for det palestinska folket i dagslaget. De vann fair and square i valet. Varfor? Darfor att de villkor som forhandlades fram i Oslo bl.a. inte holls av Israel. Bosattningspolitiken okade markant under Oslo och sjalvstyret blev det inte mycket av. Palestinierna fick se sig annu mer ockuperade och bestulna pa land som enligt FNs delningsplan samt Osloavtalen utlovades till palestinerna. Dessutom skall tillaggas att PA under Fatah och Arafat var extremt korrupt. Palestinierna ar av uppfattningen att de forsokt med fredliga medel och diplomati for att fa till stand en stat i enlighet med 67 ars granser. Utan framgang. Det ar detta misslyckande som Hamas har utnyttjat. Glom inte heller att Hamas inte hade kunnat finnas utan Israel. Israel gick aktivt in och stodde Hamas under slutet av 80-talet for att ha en motvikt till PLO. Klassisk divide and conquer-politik som aven anvants i Libanon (las Hizbollah). Detta star det sa klart inte sa mycket om och det ar definitivt inget Israel gar ut offentligt med.
Angaende krigforing: det ar tragiskt att beblanda militarer och militara vapen bland civila. Juridiskt forkastligt. Praktiskt sett finns knappast nagra mojligheter att strida mot Israel, nagot man de jure och de facto har ratt till. Palestinierna har ingen arme, inga appachehelikoptrar, inga F-16 och F-15 plan, inga hogteknologiska vapen eller nagonting ens likt en militarapparat. De forlitar sig mest pa hemmagjorda och kasst gjorde vapen och de maskineldvapen som fanns sedan Oslo eller som smugglats in via Egypten. Jamfor detta med vardlens femte storsta arme som dessutom har hundrats karnvapenspetsar i sin arsenal.
Under den flera ar langa stangningen av GAza har israelerna vid flera tillfallen bombat, gjort rader och nar de inte gjort det, sa har de terroriserat civilbefolkningen med sonic booms, dvs attackplan som flyger over tatbefolkade omraden i syfte att psykologiskt knacka en redan knackt befolkning. Varfor skrivs inte om detta?
Detta hade kunnat losas for lange sedan; Israel backar tillbaka till 1967-granser. Men Israels land-grabpolitik vill annat. Darav fakta pa marken i form av muren, den standiga bosattningspolitiken, apartheidpolitiken och annat som syftar till att totalt kvasa civilbefolkningen bade pa Vastbanken och i Gaza. Och tack vare att det gatt sa langt som det gjort, (500 000 illegala bosattare pa Vastbanken) har Israel lyckats att skapa fakta pa marken. Hur skall en olaglig bosattning som Maale Adumin avfolkas och upplosas, som ar stor som en stad och inbegriper 30 000 invanare? Men i forlangningen skapar Israel sin egen olycka eftersom en tvastatslosning forefaller som en omojlighet tack vare det som hander pa marken. Nu propagerar manga for en enstatslosning eftersom allt annat ter sig som en omojlighet. Israel kommer heller aldrig att ga med pa det eftersom man da forstor den "demografiska balansen".
Jag vill framforallt understryka att nar du sager att bada parter anvander metoder som ar helt at helvete, det da forefaller som att du pratar om en symmetrisk konflikt med tva jambordiga parter. Detta ar sjalvfallet inte sa. En manniska som inte har nagot att forlora blir latt farlig. Och tack vare mer an 40 ars ockupation som endast bringat hopploshet, vrede, ilska och hat pa den palestinska sidan sa har vi nu Hamas som kapitaliserar pa det faktum.
Israel maste upphora med sin inhumana och olagliga ockupation av palestinierna och dra sig tillbaka till 67 ars granser. Detta ar enda losning. Jag foreslar aven en FN-styrka som bevakar granserna under en overgangsperiod (detta har varit pa forslag men Israel har alltid nekat detta - fredsbevarande styrkor kan endast finnas pa en stats territorium med statens samtycke) for att garantera Israels, och Palestinas, sakerhet.
Halsningar,
L
Du har rätt i mycket av det du skriver, men det är några saker jag starkt motsätter mig.
"Palestinierna har ratt till sjalvforsvar och detta inbegriper Hamas i Gaza. Problemet ar sa klart att man urskillingslost skjuter mot civila och civila mal. Israel har dock ockuperat omradet sedan 1967 och sedan 2005 har Gaza varit ett oppet fangelse."
Här antyder du indirekt att den illegala ockupationen på något sätt skulle göra det förståeligt eller försvarbart att skjuta missiler mot civila mål istället för militärposteringar. Det handlar inte om att Israel gömmer militära styrkor i bostadsområden. Det handlar om att Hamas siktar på civila anläggningar istället för militära.
"PLO var klassat som ett gang terrorister med ungefar samma agenda som Hamas har nu."
Det här är en klassisk glidning. Hamas är långt radikalare än vad PLO var. Antisemitismen har blandats med nationalism på ett sätt som vi inte sett på länge. Och inte vill se igen.
"Israel brot vapenvilan i December"
Vem som bröt vad är vitt debatterat. Var går gränsen för att bryta vapenvila? En självmordsbomb? En mark-till-mark missil? En kidnappad soldat? En krypskytt som skjuter en tjej i mellanstadiet i ryggen? Både Israel och Hamas har provocerat. Att påstå att Israel ensamma provocerade fram konflikten är naivt.
"Angaende krigforing: det ar tragiskt att beblanda militarer och militara vapen bland civila. Juridiskt forkastligt. Praktiskt sett finns knappast nagra mojligheter att strida mot Israel, nagot man de jure och de facto har ratt till."
Du är mycket tvetydig här. Anser du att det rätt av Hamas att sätta upp missilramper på ett sjukhusområde?
"Jag vill framforallt understryka att nar du sager att bada parter anvander metoder som ar helt at helvete, det da forefaller som att du pratar om en symmetrisk konflikt med tva jambordiga parter."
Nej det skrev jag inte, och det är lite fult att förenkla min text till det efter den utläggning jag gjorde.
Det jag däremot anser är att Hamas urskiljningslösa attacker mot rent civila mål, deras systematiska metod att använda sjukhus och skolor som mänskliga sköldar ALDRIG NÅGONSIN kan motiveras av en illegal ockupation!
Jag skriver återigen, för jag var tydligen otydlig:
Jag fördömer både Israels väpnade våld, Israels ockupation av Gaza OCH Hamas. Jag ser dock tydligare etik i att skjuta på ett civilt mål där väpnade styrkor gömmer sig, än att sikta på civila mål där väpnade styrkor aldrig satt sin fot. Jämför till exempel Norges, Danmarks och Frankrikes motståndsrörelser. De gick på MILITÄRA mål för att stoppa en ockupation.
Jag tror inte att det någonsin kommer bli fred så länge man väljer att demonisera den ena sidan och se mellan fingrarna med den andra sidans förbrytelser. Israels ockupation måste stoppas. Hamas vapentillförsel från Iran måste stoppas.
Jag blir lika ilsken varje gång Israel ursäktas som när Hamas ursäktas. Det är två stridande parter som båda två burit sig för jävligt åt.
Skicka en kommentar