onsdag, november 28, 2007

Om påhittad romantik och ensamhet

Förra veckans avsnitt av Studio 60 on the Sunset Strip är nu sett för sjunde gången. De sista gångerna har jag bara hoppat fritt mellan scenerna på taket mellan Danny (Bradley Whitford) och Jordan (Amanda Peet) för jag blir så varm, jag får den där känslan i bröstet som det var länge sedan en kärleksfilm framkallade. Precis i slutet, när Jordan smugit in en lapp under Dannys klocka där det står "I'm crazy about you" och Danny rusar efter henne, letar överallt och hittar henne utanför studion och de förenas i en klassisk het kyss, herregud - hårstråna på mina armar reser sig bara jag tänker på det. Jag älskar det, den scenen är senaste veckan det sista jag tänker på innan jag somnar.
Sedan slutar hela avsnittet dessutom med en musikscen, där upplösningen på allas sidohandlingar visas medan Chrissie Hynde sjunger om julen i 2000 miles. Jag kan inte värja mig mot sådana scener. Ibland sätter jag på en skiva och betraktar stadens tomma gator genom fönstret bara för att känna det som om jag är med i en sådan scen. Melankolisk musik krävs. Och ensamhet.
Oslagbart.

1 kommentar:

A N N I K A sa...

En riktig klassiker, den scenen. Såg den också igen igår. Utmärkt tröst när man är hemma med superförkylning.