Föreställningar, som går i SvT på måndagar, är faktiskt rätt fantastiskt. Sex avsnitt, som utspelar sig under samma tidsperiod i vart och ett men med olika huvudpersoner, är ett lysande men svårt upplägg och än så länge (det återstår två) lyckas regissören Per Fly finna olika vinklar och komplikationer i varje scen. Efter första avsnittet var jag nästan tveksam, men hela serien bygger ju på att man ser alla avsnitt, att man ser hur olika människor uppfattar samma skeende - var och en med sitt bagage - och nu, efter fyra avsnitt, är jag övertygad om att det är bland det bästa jag sett på TV i år.
Pernilla August spelar en av huvudrollerna i Föreställningar och det slår mig att det inte är helt ovanligt att svenska skådespelare har roller i danska produktioner; Stina Ekblad i Krönikan, Ola Rapace i Anna Pihl och såklart den alldeles lysande Rolf Lassgård i Efter bröllopet för att nämna några. Men det är väldigt sällsynt att danska skådespelare deltar i något svenskproducerat. Varför är det så?
Det tål onekligen att funderas över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Svaret är enkelt: Danska skådespelare är näriga samt kräver mer gage än vad de flesta svenska skådespelare gör. Man skulle också kunna säga, att danskarna vet ”vad de är värda” och att svenskarna ”horar” i vilken produktion som helst. Svensk, dansk eller polsk film, skit samma. Urskillningslöst.
Intressant teori, men jag tror knappast det är hela sanningen. Och att vara en del av verk som Susanne Bier eller Per Fly står bakom skulle jag då aldrig kunna kalla för hora... Eller urskillningslöst, för den delen.
Smaken är som baken. I bland är den blek, ibland är den smekt av solen!
Skicka en kommentar