Sista dagen på Segevång. Sista gången jag svär över rusningstrafikanterna på Föreningsgatan, sista gången Rosa låter sitt falköga kontrollera om jag betalt för kaffet, sista gången de två välbekanta korta tonerna ljuder från telefonen, sista gången jag hånler åt Matrisens mat. Sista gången jag läser företagets intranät.
Sista gången jag ser på mina kollegor och känner mig som en av dem.
Det skulle förr eller senare bli en sista gång för allt detta.
Men det dämpar förstås inte mitt vemod.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Du ska aldrig säga aldrig mer! Du vet hur det är för många andra på den där arbetsplatsen. Efter några år utanför det stora huset, kommer man tillbaka!!!! Den som lever får se.
Skicka en kommentar