Skål, Carl P!

Har tappat lästråden från Barcelona tillfälligt (why? WHY?) men funderar fortfarande över två av de böcker jag läste för ett par veckor sedan; "Kalla det vad fan du vill" (Marjaneh Bakhtiari) och "ok, amen" (Nina Solomin).

Båda är nedslag i en värld jag vet mycket lite om, även om den första boken (en roman om invandrare som möter Sverige och svennar som möter invandrare) tar upp ett ämne som vi alla tror vi är experter på. Marjaneh Bakhtiari ger inga svar och ingen särskilt hoppfull bild, även om allt är skivet i lättsam ton med tragiska inslag. Men meningen är nog snarare att få läsaren att tänka efter, vilket hon lyckas förbannat bra med. En bok för alla skolelever, alla idioter som röstade på Sverigedemokraterna, alla som lägger locket på, alla som vill men inte kan - eh ja, en bok som alla borde läsa, helt enkelt.

"ok, amen" är skriven av en svensk journalist (och judinna) som med nyfikenhet och uthållighet tar sig in i gemenskapen hos chassiderna, ultraortodoxa judar, som bor i ett mer eller mindre slutet samhälle i New York (Williamsburg). Jag förvånas över vilken värme jag känner för dessa människor, ibland till och med avund, när jag egentligen mest av allt förfasas över hur allt extremt religionsutövande lyckas radera människan, personen, till något helt oviktigt. Chassiderna är vad det gäller könsroller och tolerans inte ett förbannat dugg bättre än de av Carl P Herslow och hans gelikar så avskydda "muslimerna".
En bok för alla som tror att islam är den enda onda religionen i världen. Och för dem som bara är nyfikna på okända livsstilar, förstås.

Det skålar jag i lättöl på.