Barcelona är... så vacker. Ofta lite lite skitigt vacker (vilket inte är att undra på med tanke på alla vespor som flyger fram överallt), men det är kanske den enda staden där jag suttit på en uteservering vid en starkt trafikerad gata - och njutit. Det är ändå så att kaffet alltid smakar bättre än hemma (nästan, Bruno är trots allt Bruno). Det är ändå så att man kan sitta två personer i flera timmar på sekelgamla ställen som fortfarande drivs av samma familj och dricka deras hemmagjorda cava, äta deras tapas - och betala 200 spänn för kalaset. Det finns så många ställen som är så mycket bättre än något jag känner till i Malmö; inredda gamla apotekslokaler med medicinhyllorna och disken kvar, små barer som spelar Billie Holiday i samtalsvänlig volym, tapashål där alla bord byter gäster utom vårt.
En storstad. Med bevarad, och stor, stadskärna. Vid havet.
Jag måste snart dit igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar