Läser Lisas blogg (http://lisakristiansson.blogspot.com/2005/10/fi.html) och känner mig träffad.
Jag gillade tanken på F! när det startade. Då var ju allt så flytande, inget partiprogram var antaget och jag kunde inte sätta fingret på vad jag gillade, mer än att behovet av ett feministiskt parti fanns. Sedan har jag stöd liksom minskat. Inte för att kärnfrågorna är åt skogen, inte för att behovet minskat - utan för att jag låtit mig påverkas av medierna. För att jag slutat tänka.
Vad som började med ett stöd baserat på en vag aning har blivit ett mostånd baserat på en ännu vagare känsla.
Nu får det banne mig vara slut på detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar