Alltså, jag har alltid känt mig lite delad vad det gäller Ulf Lundell. Jag tyckte inte speciellt mycket om Jack, några andra av de äldre böckerna har jag inte lyckats ta mig igenom. De senaste tegelstenarna är jag rätt säker på att jag skulle gillat, men det är så... tjocka. Och bredbent vit rock har aldrig varit min pryl. Jag klarar ju inte ens av E Street Band mer än i undantagsfall.
Men Lundell är ändå alltid Lundell. Han har ju trots allt gjort så mycket bra. De akustiska skivorna från 90-talet; Xavante och Män utan kvinnor, är helt fantastiska. Och man måste trots all beundra hans kreativitet hur mycket man än raljerar om den strida ström av Lundellalster som lanseras varje vecka.
"Warburton mission" från Män utan kvinnor är en av mina favoritlåtar på svenska.
Med detta inlägg kan ni sluta er till att jag nu kommit till L i skivsamlingen. I kategori 4, vill jag påpeka - det finns 7.
Jag kämpar vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Ojoj. Vilka kategorier? Ja, inte för att jag egentligen är så insatt, men ändå. Funderar på om jag ens har två kategorier på "min" musik. Jo, det har jag så klart. Bra och bra när det köptes. Jag är en riktig kånnässöööör!
Skicka en kommentar