Det finns genier, det finns underhållare. Igår fanns bara Eldkvarn.
Jag satt i en halvtimme och funderade över vad det var jag tyckte var så fantastiskt bra. Låtarna, visst. Plura såklart - en sång- och dansman. Carlas perfekta gitarrspel. Basisten Tony Thoréns lusekofta.
Till slut kom jag på det. Det var så förbannat skönt att lyssna på en rockkonsert utan elgitarr. Låtarna fick ett annat liv, en annan luft och - faktiskt - en annan tyngd. Alice, Jag är det hjärta, Största skvallret i stan, 27, Miljoner mil bort... ett pärlband av grymma låtar.
Jag hade nästan glömt hur bra Eldkvarn är. Nu vet jag bättre.
Bäst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar