Skärp er!

Verkar det inte vara så att professionella idrottsmän (ja, män) plötsligt fått ett överflöd av oförlöst ilska som de bestämt måste få utlopp för genom handgemäng och verbala hot? Vad är det som hänt? Plötsligt slåss spelare i varje omgång i de stora fotbollsligorna, plötsligt är det okej att ta strupgrepp, slå folk på käften eller bara kasta in hinken och spaden och vägra spela vidare bara för att domslutet gått laget emot. Hur ska man någonsin kunna göra manifestationer mot våld kring idrott om inte utövarna själva kan bete sig som folk? Jag förstår att känslorna kan vara utanpå kroppen, att ilskan och frustrationen kan vara starkare och mer ögonblicklig i samband med idrott än någon annanstans i samhället - jag har själv upplevt det i tv-soffan, på läktaren och på planen många gånger. Det finns en passion, en kärlek och ett hopp inom dem som engagerar sig i idrott som är omöjlig att förstå för dem som står vid sidan om - och omöjlig att för oss som finns där att förklara.
Jag minns särskilt en hemmamatch mot TFF under den säsongen MFF till slut åkte ner i Superettan. Jag hade hamnat rätt nära TFF:arnas familjer och fick under hela matchen stå ut med deras spydiga kommentarer. Vid ett tillfälle fick Niclas Kindvall bollen precis vid sidlinjen, men missade mottagningen och bollen studsade ut till inkast. Då skrattade en av TFF-mammorna. Jag har aldrig varit så nära att slåss, det kändes som en attack mot min familj. Jag blev så fruktansvärt förbannad. Men. Jag slogs självklart inte. Det var aldrig ens nära och jag gick hela vägen hem med bultande frustration (TFF vann till slut och resultatet blev i princip spiken i kistan för MFF:s hopp om att klara sig kvar) - men inte demolerade jag någonting. Inte skrek jag "vi ses i parken" eller knuffade på någon Trelleborgare.
Nu var det ju knappast en hjälteinsats från min sida, de allra flesta skulle givetvis göra likadant. Men uppenbarligen resonerar inte alla så - och om man någonsin kan kräva att klubbar och spelare måste agera som föredöme så är det väl inom detta område?
Nu är det ju såklart inte bara inom fotbollen sådant här sker. Hockey är alltid hockey. Enligt NE går spelet ishockey ut på att "med klubban förpassa pucken i motståndarnas mål, och det lag som gjort flest mål vinner matchen". Tydligen har ingen berättat för NE att spelet också går ut på att slåss, som riktiga män gör. Efter gårdagens inferno mellan Timrå och Modo hördes uttalanden från de inblandade som "vi stod upp för varandra", "det är inte schack eller basket vi håller på med, varför låter inte domaren oss göra upp" och "vi får se om de vågar fortsätta sådär på torsdag". Alltså, jag blir mörkrädd. Är det här vuxna män - småbarnsföräldrar - som pratar? Som ska göra upp, som vill slåss, som tycker att fysisk styrka är ett mått på mod och position - jag vet inte, men det är ju helt klart att mitt sedan länge insomnande hockeyintresse knappast väcks till liv nu i alla fall.