Bio: Darling

Åh. Bästa filmen hittills i år - och den är svensk! Det är man inte bortskämd med. Michael Segerström är verkligen helt underbar i rollen som Bernhard, en stackars sextioårig man som ingen tycks älska, ingen tycks bry sig om och ingen tycks ge någon chans - ändå har han ett hjärta av guld (jag vet, klichéakuten rycker ut här). Jag hade faktiskt, bokstavligen jag lovar, ont i hjärtat genom hela filmen och får det varje gång jag tänker på den - som nu. Och känslan minskar inte direkt när man tänker på hur många människor som passerar man aldrig ser, aldrig reflekterar över. Vi lever alla i vår egen lilla bubbla.
Den andra huvudpersonen, Eva (spelad av Michelle Meadows), lever ett fullkomligt blasséartat liv på Östermalm, tillsammans med vänner som inte bryr sig om något annat än rätt umgänge. Helt avkopplad från verkligheten kastas Eva bryskt in i den när mamma och pengarna flyttar till Dubai och Eva måste klara sig själv. Det är så hon lär känna Bernhard. Det är där historierna flätas samman.
Darling är dock inte bara en skildring av olika samhällsklasser och människor, utan en vacker film med lika oväntad som bra musik - och rolig, träffande dialog.
Hade bara långfilmsdebuterande regissören Johan Kling vågat ta bort sista scenen och låtit filmen sluta fem minuter tidigare hade jag delat ut en femma här. Så berörd blev jag. Så mycket har jag tänkt på den. Så mycket är Michael Segerström värd.
Men det blir ändå: 4+.